Senaste kommentarerna i forumet

Ja det är verkligen sorgligt ? men du har rätt...måste börja tänka på mig själv först.
Sitter här å tänker igenom vårat förhållande...usch..så mycket vidrigt som hänt under alla år.
Han erkände i lördags när han inte drack en enda öl att han kämpade mot suget...men det var ju inte för att han var alkoholsugen utan det var ju bara ölsmaken...tror han hade kaos inom sig själv hela dagen..gick över i söndags då han fick i sig nästan halva plattan.
Min sambo förnekar för sig själv, tycker att om han står emot 1 dag så är man inte beroende, bara lite sugen!!!!!
Han fattar inte hur sjukt det låter? han tjatar på mig att jag ska dricka, ta några öl med honom...å herregud vad jag är tråkig som inte vill det, han kan då bli tjurig å dra iväg, hitta nån att dricka med eller supa ensam i garaget. Oftast kommer hans far (med bil) å gör honom sällskap i garaget.
Efter några timmar tar gubbfan bilen å åker hem, har varit på väg att ringa polisen många gånger. Men vi bor långt ifrån närmaste station så han hinner lätt hem innan de är på plats, tyvärr.
Känner att det blir mycket "svammel" från mig nu, men allt är kaos i detta läge.
Livrädd å panikslagen med mega ångest inför julledigheten

Japp grov rattfylla...trodde botten va nådd då, men inte alls. Han har allvarliga problem men vägrar inse det, tar man det bara lugnt nån helg då å då så blir det bra, anser han.
Jag vet att du har rätt...tänker så det knakar ang framtiden. Känner att slutet är nära nu med min sambo. Kommande ledighet kommer bli ett rent helvete...
Har börjat rensa skåp å lådor här hemma, kasta skräp mm. Har en backup som jag kan få bo hos om jag behöver, har plockat fram resväskorna å försökt förbereda mig mentalt oxå. Är nästan så att jag inväntar det sista avgörande fylleslaget...usch

Aeromagnus va det mig fu menade i texten ovan? Kram besviken

Hej Jassie. Kul att du hörde av dig. Jag förstår att det kändes skönt med lungnet i hegen. I vilket län bor du i detta avlånga land.? Fika och prata kanske. Det kanske inte man får fråga här inne. Men vill då gjärna träffa någon, här kan man tydligen inte gå någonstans och prata med likasinnade. Det är tråkigt. För jag behöver barkligen det.Kram/ besviken

Jättejobbigt att känna såhär. Hur ofta händer det att han blir sån? Jag har tappat all energi nu och har sjukanmält mig från jobbet ett par dagar, känner mig helt utmattad. Det är svårt att känna hopp när någon inte själv ser det som ett problem. Då finns ingen väg framåt. Jag känner igen mönstret för såhär håller det på och ändå hinner jag alltid glömma det till nästa gång. Och så vill jag inte lämna direkt och nu tänker jag att det är bättre att vänta till efter julhelgen om jag ska göra allvar av det. Och då hinner vi ha det fint om det inte blir samma sak över julhelgen, det kan man aldrig veta. Det känns tufft att bryta upp ett gemensamt hem och en lång relation, men detta kommer alltid att finnas kvar. Och det kan väl inte vara värt att må såhär dåligt för någon annan som aldrig inser allvaret? Då kan väl relationen i grunden inte vara sund eller vad tror du?

Jo jag har varit på väg flera ggr men ändrar mig alltid. Skulle önska att jag bråkade, skrek skapade en scen.
Har pratat med honom massa gånger om hur ledsen jag blir när han flörtar. Han vet. Han blir nog bara bättre på att mörka.
Just nu lever jag i något slags vänt
Väntar på att allt ska bli för mycket å Förhoppningsvis då lämna.

Å vad skönt för dig att blir bättre. Känner glädje för dig. Det verkar ju som han verkligen tar detta på allvar nu. Nu kanske du ser din "gamla" man igen. Hoppad hoppas nu att allt utvecklar sig till det bästa.

Allt har varit väldigt bra här hemma . Han är genom go och kärleksfull!
Tänk om det kinde varit så här innan!
Vi hade pratat om särbos vilket jag antog han var ok med.
Det är han om han klara av att lita på mig. Jag sa nu har vi ju det så bra så varför inte ?
Han sa att han var gladare nu när han slapp betala hyran och har mer pengar över...
Jag blev ledsen ...
Fick hopp...
Har han tyckt detta med hyran var så jobbig, just ekonomin men jag har ju sagt innan att vi jan dela allt även de jag betalar.
Jag trodde att han var glad eftersom "allt " släppte ang oss. Att en förändring är på gång .
Psykologen som skulle hört av sig förra veckan till honom hade inte gjort det så han gick till sin chef och sa detta vilket blev resultat med samtal på måndag . Han verka ju ta detta på alvar, vill ge det ett försök .
Mycket som snurra i min skalle nu men det känns ändå rätt ang vårt beslut.

Fotboja? Är det pga kört rattfull? Jag vad ska man säga? Jag tycker att du ska fundera på HUR DU vill leva resten av ditt liv. Vill du leva med en klump i magen? Ovisshet? Di man/kille verkar ju inte vilja ändra sig.

Ja det är mycket bättre att dra sig undan, jag går rakt in i det och börjar bråka så är vi igång i riktigt dåliga bråk. Jobbigt när man sover borta också, sen ska man låtsas att allt är bra inför folk man inte känner fast man bråkat hela natten. Vi har vart ihop i 10 år men har inga barn o detta händer typ 2-3 ggr per år. Jag tänker alltid lämna men stannar alltid men som du säger känslorna försvinner helt o tar lång tid att bygga tillbaka. Han känns motbjudande i sina fyllor. Har du aldrig tänkt på att lämna? Jobbigt att känna att man vill skydda sina små barn, jag tvekar att skaffa barn m honom pga detta. Har du alltid haft det så? Jag blir så utmattad av allt detta att jag tappar all energi o glädje ett tag efter. Vad jobbigt m flirtandet, brukar du prata m honom efter? Minns han? Jag pratar m honom o han försöker alltid förminska det till att det var väl inte så farligt. Jag funderar återigen på om jag verkligen ska leva m honom, samtidigt finns det så mycket annat fint mellan oss men detta drar ner allt. Hur tänker du?

Jag är också Ny här Aurora, men jag är på andra sidan och har problem med a Måste även läsa hur ni upplever det med att leva med någon som har problem med a.
Min man hade problem också, men jag stod inte ut med detta drickande. Så jag gjorde slut och han började äta antabus och visade under ett halvår att han kunnde vara utan a. Det är nog 8 år sedan och nu skulle han inte dricka en droppe en vardag och på helgen vill han tag något glas och fixar det jätte bra. Han är väldigt uppmärksam på mej. Finns det någon alkohol hemma så låser han in den i förrådet och tar nyckeln osv. Min pappa hade också problem och min bror med både missbruk och a. Dom lyckades också sluta helt. Vill bara berätta att det går att bli helt frisk OM han själv vill. Sen är det ju självklart Aurora att vissa INTE vill . Lycka till med allt!!!

Hej Aurora!
Känner igen det du skriver...har oxå kommit på min sambo med en massa lögner som han heller inte vet att jag vet. Vet exakt vad du menar.. Känns så jäkla smutsigt å vidrigt, jag är tydligen inte värd sanningen.
Men de ljuger för att skydda sig själva och fattar inte vilken enorm skada det blir på förhållandet.
Jag kan absolut inte lita på min sambo, vare sig han är nykter eller inte. Om de ljuger om småsaker, hur mycket andra lögner har man då gått på?
Hela förhållandet vi har är smutsigt pga allt som hänt, fylleslag, lögner mm. Även de fina stunderna mellan fyllorna känns smutsiga och falska nu för tiden...
Allt för att släta över så man får en tillfällig falsk trygghet, men nu har man lärt sig att det kommer ett helvete efteråt så man njuter inte alls av nåt längre ?
De fattar bara inte hur allt påverkar omgivningen och vi dom står närmast får ta den värsta smällen.
Gå på din magkänsla när det gäller lögner, det är oftast rätt

Han är snickare och får då nya uppdrag när bygget är klart vilket innebär ny arbetsledare. Tidrapportering sköter de själva, på så sätt klarar han sig undan.
Nej han har inga som helst problem med a, enligt honom.
Inte ens fyllecell, fotboja, indraget körkort och leverprover får honom att inse det. Nu blir det 2 lugna helger framöver pga ett sista leverprov...men sen är det kört. De lugna helgerna köper han alkoholfri öl...

Ofta är man som arbetsgivare lite uppmärksam på korttidsfrånvaro samt också då måndagar. Då brukar man bli inkallad på möte. Vart jobbar han? Kanske ska du göra hans arbetsgivare uppmärksam på detta. Anser han att han problem med a?

Jag försöker låta honom vara så mycket som möjligt. Drar mig undan. Hoppas att ham ska däcka fort. Jag har två relativt små barn mef honom så försöker skona dem så mycket som det går.
Min blir även flörtig. Har kommit på honom flera ggr skriva till någon tjej. Säga saker till dem som absolut inte är ok. Många känslor dör , svårt att bygga upp nya igen.

Tack Jonan! Ja han blir gråtmild efter en stund som att alla känslor kommer ut i omgångar. Han mår inte bra och vill kunna stöttaoch hjälpa men tycker inte att det är ett problem att fortsätta festen själv. Han dricker långsamt säger han och inte mycket. Nu mår han jättedåligt o har ångest o är ännu deppigare än innan. Han brukar inte bli våldsam men denna gången tycker jag det är obehagligt att han sparkar på tavlorna, fast jag såklart vet att han aldrig i livet skulle göra mig något. Men det känns obehagligt. Hur gör du med din?

Usch, lider med er. Jag skulle kontakta vc i er stad så kan dom slussa vidare till rätt instans.

http://alkohollinjen.se/

Är en bra sida också. Börja där och återkom

Hej fy vad jobbigt. Har haft lit liknande, det här med att alla går och lägger sig men han fortsätter fest. Det är hemskt!!! Min blir inte våldsam men gråtmild och muttrar. Ingen förstår honom osv.
Det är jätte jobbigt.
Läs i trådarna här och se om du får några råd.
Skickar massa styrke kramar

Hej!
I lördags var vi på fest i en stuga och först var allt jättebra. Vi bastade o åt o han var som ofta gladast o trevligast mot alla o drack öl som alla andra. Festen fortsatte till tre, då alla gick o lade sig, utom han som satt kvar uppe själv o drack öl o lyssnade på musik. Jag vaknade vid sju o försökte få ner honom i säng, han ville bara spela en låt till och en låt till och när jag ville gå tillbaks o sova blev han arg. Du bara kommer o förstör stämningen jag har det jättebra här o nu får du mig att känna att jag gör något fel o om du går nu känner jag mig dålig du dömer mig fast jag inte gjort något fel. Pendlande mellan hur mycket han älskar mig och kritik mot andra som var med och kritik mot saker jag gjort ( din masteruppsats som att den var något viktig). Lämnade honom o gick upp o la mig. Han kommer efter arg o säger att nu när jag ändå förstört allting vill han åka hem. Klockan är åtta o vi ska samåka m min bror. Han blir argare o argare o sätter sig på sängkanten o säger upp nu ska vi gå upp upp. Jag säger låt mig sova en timme sen går vi min bror sover fortfarande. Jag ignorerar hans predikan om världen o vänder mig bort han blir argare o sparkar till sängen. Jag blir lite rädd o går upp o hjälper till att kolla en färja. Jag har totalångest o vi går ner o ska äta frukost m de andra som just kommit upp. Han öppnar öl till o dricker den vid frukostbordet o jag skäms. Han sluddrar o försöker låta glad o trevlig men är svår att förstå. Vi säger ett snabbt hejdå o springer t färjan, han har stoppat ner några öl att ha med på vägen. Min bror kör bilen o han dricker i baksätet o börjar gråta till musiken o gråter i en timme hem, o säger att det är för att han är en känslosam o emotionell person ingen maskin. Han är fortfarande full när vi kommer hem o på vägen upp ropar han saker som ett fyllo till folk som går förbi som ignorerar honom. Jag skäms. När vi kommer hem känner jag ångesten stiga. Han öppnar fler öl klockan är väl ett på dagen o sätter på hög metalmusik. Jag går o stänger in mig i sovrummet o stoppar in öronproppar. Jag hör honom börja sparka på något o tittar ut. Han sparkar ursinnigt sönder två tavlor han själv målat, han är konstnär. Efter det fortsätter han att dricka m hög musik ett tag till. Tills han går o lägger sig vid två på em. Jag går in o hjälper honom av m blöta byxor ger honom kudde o täcke. Han stirrar på mig o säger jag är inte samma kille längre o spänner käkarna aggressivt o säger gå härifrån nu med en gång. Han ser ut som han inte kan kontrollera sig. Jag går snabbt o stänger in mig i sovrummet. Han somnar o jag åker t mina föräldrar som älskar honom, han är världens charmigaste o kreativaste person. De undrar hur han mår, lite trött säger jag det var ju fest igår. Annars är allting på topp o jag lovar såklart att hälsa honom så mycket han e ju en så underbar person. Eller? Nån som förstår mig? Sånt här händer oftast ungefär 4 ggr om året vi bråkar jag hotar att lämna men lämnar inte men mår dåligt o försöker glömma. Mellan det kan han dricka utan problem några öl eller glas vin t maten o inget händer. Vad ska jag göra?

Lugnare läge men oron finns kvar särskilt nu då julen närmar sig.
Känns som om han förringar vad som har varit och inte vill se allvaret.
Jag funderar på att läsa högt vissa väl valda avsnitt från min egen tråd för honom.
Ge honom dåligt samvete? Ja, det är en viktig drivkraft.
Stärka och stötta och uppmuntra? Förvisso, men inte bidra till förnekelse och att tysta ner vad vi båda måste leva med.

Det ger mig hopp och styrka!
Du har aldrig ångrat dig?
Jag vet innerst inne att jag har styrkan men känns skrämmande att vara själv samtidigt ett lugn.
Dottern tycker att det är tråkigt men skönt för då behöver hon inte ha ont i magen för att hon är orolig. Ska vi vara en familj i framtiden så får vi försöka bygga upp den igen. Hon var lite orolig över att "ingen " har koll på honom om han bli sådär full och bara ligger och super men jag sa att det har hans chef.
Kändes otroligt skönt att veta att han är inkopplad och att han och jag kommer att ha lite kontakt. Lämnade över mitt "ansvar " på honom.
Kram och tack för svaret, känns skönt att veta att ni finns där!

Han har varit så go hela helgen och när min syster och mamma kom på besök så kände dom att det var en annan ..... Som dom träffade. Han var så glad och avslappnad. Satt med oss hela tiden och drog sig inte undan.
Vi har pratat lugnt och stilla över detta med flytten.
Jag är ledsen för det är ju denna man som är här och nu som jag älskar!!
Han känner att han måste detta.
Jag har hopp att vi behöver denna paus för att kunna bo ihop igen. Jag hoppas bara att han verkligen tänker igenom sitt alkoholproblem.
Klara jag detta??
Är jag tillräckligt stark??
Måste för barnens skull men jag har ju levt med denna man sen jag var 16 år och är 41 nu....

Nu har den första reaktionen lagt sig och jag börja vänja mig med tanken men fortfarande ledsamt.
Men tror att detta är det vi behöver för att kunna få lite perspektiv på allt.
Han är fortfarande inne på det men ibland pratar han lite som att det kanske inte bli flytt på fredag.
Jag känner sj att jag stå fast vid detta nu, att det är trots allt en bra idé och det känns som innerst inne vill jag detta.
Vad tro ni?
Jag vet vad ni tycker men behöver ändå er.
Kram och trevlig advent!

För att lyckas fullt ut bör han nog kontakta vc. Kolla sin hälsa, få b-vitamin spruta. Sedan kanske antabus. Han behöver nog hjälp att få en bra avgiftning. Klart att man kan bli normal igen. Du kommer säkert att ga svårt att tro på honom den första tiden. Därför rekommenderar jag att medicinera med antabus så man inte kan dricka. Då kan ni tillsammans hjälpas åt. Det är mitt råd som själv haft alkoholproblem

Halloj, Etanol!

Har du tagit en paus härifrån? Hoppas allt är bra m dig.
( hoppas inte redigeringen skrämde bort dig)

Sov sött ✨