Senaste kommentarerna i forumet

Jag hittade några fel som jag har åtgärdat. Skriv gärna en ny kommentar här om ni fortfarande har problem.
/magnus

Han säger så för att trycka ned dig mentalt. Jag lade tom familjen skilsmässopapper till min fru. Han vill nog som jag visa makt och härska. Vi alkoholster är tyvärr ofta bra på att såra. Han vill nog som jag gjorde få dig att känna dig beroende av honom. Innan du ens ska fundera på att stanna så måste han ta hjälp mot sin sjukdom, den skadar både dig och honom. Han kommer tyvärr fortsätta så här tills han inser. Vet hans arbetsgivare om hans problem med alkohol? Usch lider med dig vet ju själv hur jävla illa jag behandlade min fru.

Ja, man kastats fram och tillbaka med sina känslor. Jag får panik över att jag inte ska få ha honom längre, att vi inte ska vara tillsammans. Får panik över om dey bara "rulla" på som vanligt.
Jag önskar att man kunde få ett tillfälligt boende för att känna på hur det skulle vara. Komma underfund med sina känslor.
Men det verka inte han gå med på. Flytt är lika med att det är slut.
Det bli ev jag som ska ha kvar huset (vi hyr) och nu när vi ändrat om inne så är det helt ok och grabben har kvar sina kompisar men när jag sitter ute och ta mitt bloss och tittar ut över ladan och vår trädgård så ser jag bara min man. Hans lada där han greja, trädgården spm han alltid greja med och då vill jag inte bo kvar.
Det är inte lätt att få tag på annat boende . Helst skulle jag nog velat att han bodde kvar för han är ingen lägenhets människa. Han måste ha att göra men han tycker det bli för dyrt . Jag är även rädd att han tar en lägenhet som han har på gång bara för att komma iväg och han vill helst inte bo i det område och jag förstår honom där!
Det är väl inte säkert att han super ner sig??
Jag vill att han ska ha det bra!
Har era män/fru druckit mer när ni lämnat dom?

För att ni fixade tråden :)

Ja, jag vet Magnus.
Jag vet inte riktigt vart jag har honom längre. Jag tror han är lika kluven som jag.
Innan när det har kommit på tal att vi ska skilja oss så har han ofta sagt att "jag" lever på honom och att han kommer få det så mycket bättre ekonomiskt om han bor själv.
Nu säger han annat...
Det som är samma är som jag skrivit innan att vi inte har något ihop, att vi inte är kära längre osv...
Det hände lite saker i helgen när han hade druckit och jag tyckte väldigt synd om honom, han var uppriktig ledsen.
När vi pratade idag är han inne på att flytta så fort han han mår så dåligt av detta och han vet att även jag gör det. Han är mån om att jag och barnen ska ha det bra men ibland vill han inte det.
Men idag som sagt blev det annorlunda. Vi började prata igen om att vi ska skilja på oss , han går undan och jag springer efter som vanligt. Han är van att jag gör så. Denna gång sa jag inte det vanliga när det börja dra ihop sig till en flytt. Jag brukar säga, men, du jag älskar dig. Vi får bättra oss osv...
Jag ville så gärna säga detta men kände att jag får inte göra det !
För då kommer vi ingen vart utan kör samma ekorrhjul som innan.
Han märker nog detta för han säger till mig såhär.
Jag är rädd att det bli sämre när jag flyttat, rädd att jag kommer hamna på en bänk som en a-lagare .
Jag svara att det kommer han inte göra, han har alltid gjort rätt för sig ( drog upp ekonomin oxå) och att han har fast jobb och om han känner så tyckte jag att han skulle börja med antabusen igen.
Säger även att jag oxå mår dåligt men måste sköta mitt jobb.
Han svara då att jag har inte dom problemen som han har.
Jag visste inte vad jag skulle säga. Vad hände här??
Är det de han är rädd för el är det en ny "taktik" för att vi inte ska gå skilda vägar??
Min kompis säger att hon tror INTE att han vill att vi ska det och det tror inte jag heller att han vill innerst inne. För han är en familje människa och älskar oss.
Under dagen har han fällt kommentarer som tex vad ska du ha för tv sen när jag flyttat? (Hans tv) eller ska bli skönt sen när jag får lite lugn och ro ( grabben hade tjoat och stimmat)
Hur tänker han , jag bli inte klok på detta och mår så jäkla dåligt!
Jag har varit så fokuserad på mig nu, hur jag känner och vad jag vill så jag känner mig orättvis som inte tänker på hur han känner det.
Ska jag stanna och försöka för jag tror det är det han vill och jag vill nog det oxå.
Jag vill att det ska funka men jag är inte beredd att föröka när han inte sluta dricka och jag tror det kommer bli som vanligt igen och jag vill inte ha det så. Är så rädd för hur jag och han kommer att må efteråt. Jag har separationsångest känns det som. Jag skulle vilja att försvinna ett tag för att komma på vad jag egentligen vill el att vi är ifrån varandra ett tag för att se vad vi tycker om det.
Jag vet fan ingenting snart!!

Jag är ledsen att behöva säga "Vad var det jag sa" Jag vet ju själv hur jag gjorde. Samma sak för mig. Jag vet inte vad du går igenom för jag har ju själv sårat min fru på samma sätt som din kille gör

Jag startade just en tråd 'hur illa är det', och den verkar också försvunnit.

Jag startade just en tråd 'hur illa är det', och den verkar också försvunnit.

Arkivering av gamla trådar görs manuellt av trådar som varit inaktiva under lång tid. Det är inte det som har hänt här. Jag ska se om jag kan förstå vad som blivit fel och återkommer.

/magnus

Också för att han har hållhake på dig i och med att du inte har någon egen inkomst. Du MÅSTE ta kontakt med det sociala! Du riskerar ju både din egen och barnens hälsa..
Din Man behöver definitivt hjälp att ta sig ur sitt beroende och det kan du inte göra ÅT honom!
Frågan är om han vill? Vill han inte så kan det ta väldigt lång tid.. Under tiden tycker jag inte att du och barnen ska behöva stå ut med hans nycker. Barn far väldigt illa av sånt här, även om man tror att dom är för små för att förstå..
Ring socialen och be att få tala med någon som har hand om missbruk. Berätta som det är och att du är desperat och behöver hjälp.
Du kan aldrig få honom att låta bli alkoholen om han inte själv bestämt sig (och DET är väldigt svårt för en alkoholist, när han tagit första glaset. Då är liksom alla spärrar borta!)
Hoppas du får hjälp snabbt!

Precis som skrållan skriver, så var han ute efter att få en reaktion.. Och du reagerade..
Och nu tycker han att han har "kontroll" igen.. Han har lärt sig en ny knapp att trycka på..
Nej, det är inte lätt alla gånger att vara medberoende för alkoholister är väldigt fiffiga när de försöker få oss dit vi vill (ibland går de dock på pumpen själva)
Min man kom med ett sista "ultimatum" när jag berättade att jag fått lägenhet. Han ville skiljas!
Jaha, sa jag, betalar du då, för jag har inte budgeterat någon skilsmässa den här månaden..
Jodå, för det var ju ingen mening att vara gifta, om vi ändå bodde på skilda håll och det ändå aldrig blev nåt kn-lla..
Nä svarade jag, om det är enda kriteriet för dig att vara gift, så har du rätt och så skaffade jag papper, såg till att han fyllde i och ringde till skatteverket för att ordna personbevis..
Jag ser idag, att han delvis tyckte att det gick lite för fort, men han fick som han ville.. Han kan inte skylla på någon annan och det vapen han tyckte sig ha, gled honom ur händerna..
Idag är han betydligt spakare, när han hör av sig. Han har tom varit och hälsat på men alltid haft "bråttom" Han måste ju hinna till systemet och sedan hem till flaskorna. Det enda positiva med det, är att han faktiskt INTE sätter sig i bilen när han druckit.. Tråkigt dock att han alltid är så sugen på alkohol att han inte hinner stanna mer än en kvart, tjugo minuter.. För när han är nykter är han riktigt trevlig att prata med..

Fy vad jobbigt du har det. Men som någon skrev, han har inte fått se någon konsekvens av sitt drickande. Utifrån känns det som du och barnen behöver lämna honom. Det är ju inte lätt för barnen att leva mitt i detta heller.

Jag kan helt förstå dina känslor Jessie. Kärleken och medberoendet stället till en hel del i huvudet. Man ser en del av sin man om så bara ett ögonblick och då kommer känslorna fram. Och hoppet. Kanske det kan bli bra igen. Kanske han kan vara nykter.
Men sen ser man den onyktra mannen, som inte kan gå rakt, som blir sur och säger saker som sårar, som somnar väldigt tidigt, mannen som är helt borta. Och då undrar man, kan det verkligen bli bra?
Men jag ser ditt medberoende utifrån. Håller med Etanoldrift, du gör saker för att underlätta för honom. Jag vet, för jag gör likadant. Men jag försöker nu i varje ögonblick att lägga band på mig. Inte hjälpa. Han får stå för saker själv. Det är inte jag som dricker. Sådan känsla när man börjar, jag är verkligen bara i början, inse att jag har bara ansvar för mig. Så skönt. Mina barn är vuxna.
Men som jag upplevde ditt inlägg så bara för att du inte slätade över och sa att ni skulle försöka igen, så var han tvungen att göra något annat som fick dig att reagera. Och det var att sälja saker. Och han fick ju dig att reagera.
Det är inte lätt att vara medberoende. Det är ett jobb att komma ur detta.
Ger dig styrkekramar

Låter faktiskt som en mycket allvarlig situation. Han känns väldigt labil. Förstår din situation utan pengar men du behöver verkligen komma bort och få stöd i att skapa en lugn plats för er nu!

Har du någonstans att ta vägen? Gå till soc annars. Berätta om din situation. Samhället har ansvar för att barn inte far illa och har en trygg uppväxt. Du är en flykting nu, som behöver fly från "kriget" därhemma!!

I bästa fall får din man hjälp och tar tag i sina problem också men du ska inte stanna med barnen i den situationen. Du måste se till att de får en vettig uppväxt och då måste du jobba med dig själv också så att du mår bra.
Usch, jag får ont i magen att läsa hur du har det. Sänder varma styrkekramar och hopp om att det går att förändra sitt liv, om man vågar ta det dör första steget.
❤️

Råder dig att lämna honom innan du och barnen far mer illa.
Ingen ska behöva leva med någon som skadar dem i sin närhet.
För skadad blir man av av leva i denna ständiga oro.
Och det är ohållbart att leva under detta stresspåslag som kroppen får.
Och ensam är du ju redan i ditt föräldrar ansvar.
Han tappar ju kontrollen när han dricker sådana mängder.
Försök tänka kortsiktigt om det är möjligt....om är han villig att förändra så finns ju alla möjligheter att leva ett härligt liv tillsammans igen
Men HAN behöver ett uppvaknande innan det är för sent!
Och ta hjälp för din egen del för att orka,för att det är bara du som kan ta tag i en förändring.Han kommer bara fortsätta sitt race så länge han inte får någon konsekvens av sitt drickande.
Hoppas du får den styrka du behöver för det får man när rätt tid är inne och det kommer du känna själv.
Kan bara ge dig råd på vägen.

Sen är jag inte oberoende utan vi lever på hans lön jag har 0kr lixom utom min fp på 3000 som är Slut i februari där jag sökte till studier ... hopplöst vad ska man göra... vart ska vi bo? Vart ska barnen va usch ont i magen

Ja det känns inte bättre en så. Nu när jag är hos min mor med barnen passar han på att dricka. Nu andra dagen med sin kompis fast han trillade i duschen igår o va avsvimmad flera timmar i en blodpöl. Det känns så hemskt att behöva ta till sådana medel för att få honom till vettet.
Ja jag ska gå upp till hans mamma och hälla ut all sprit jag gömde där. Han får skrika att jag får betala tillbaka varje korna så får jag väl göra om det om han köper mer...men jag undrar hur jag får hab o fatta att det är allvarligt nu. Jag är rädd att han kommer slänga ut mig med huvudet före faktiskt sen är det ju barnen där med 1 åring o 3 åring hemma. Han kan vända upp å ner på huset om han blir riktigt arg pga hans "adhd " o psykiska mående han säger att hab är aldrig glad eller lycklig aldrig hel...men vill liksom inte lösa det... jag vill inte gå under med honom. Jag vill inte att våra barn ska se han så... Varje helg. Sur bakis hängig o gapig...jag har avsmak att va nära han när han dricker redan jag sover inte i samma säng utan sover på soffan. Vill inte förlora honom men känns som att gränsen är här...

Är det de jag gör, dalta och skydda honom?
Kanske jag gör, vet fasen snart inte vad jag gör el varför ....
Är jag så inkörd på vårt leverne att jag inte "ser" verkligheten sj medberoende eller lägger jag för mycket fokus på hans alkoholism??
Skyller nog lite för mycket på den ibland.
Vet att han måste stå för det sj detta med att sälja sakerna.
Innan dom åkte hem stod en av dom här ute när jag skulle ta ett bloss . Min man var då full och skulle in och lägga sig.
Min man sa något och slutade av med ett skratt och sa Att ingen tycker synd om mig .
Killen bredvid som köpt en massa av sakerna säger bara
nä, det är det inte, du har själv ställt till det...
Det jag skulle vilja tro jag är att vi är ifrån varandra ett tag för att se vad vi står, försöka reda ut vad för känslor vi har för varandra. Vet bara inte hur vi ska fixa det rent praktiskt isf.
Jag är så kluven bara...
En del av mig är så ledsen för jag vill inte såra honom vilket jag gör.
En del av mig känner att nu räcker det.
En del vill bara ha honom kvar och att vi ska ha roligt ihop igen , kärleksfulla som vi va förr.
Jag läser lite här, syrran säger lite, mamma lite, kompisen lite och jag själv vet inte om det är jag som tycker såhär el är det va andra tycker om detta liv.
Jag kan tex känna att JA så känner jag det oxå och håller med henne hur hon resonera när vi prata . När vi lägger på är jag på det klara med hur jag känner. Sen pratar jag tex med syrran och hon kanske säger nåt helt annat och då svänger jag. - jaha, du tänker så...
När vi lägger på så har jag ändrat mig och tänker att det är såhär det få bli .
Snacka om förvirrad ....
Medberoende svar ja
Mycket medberoende el är jag bara såhär??
Skyller jag på att jag är medberoende för då är det ju min "mans " fel....
Skyller jag på nåt bara för att jag inte vet längre och inte orka ta tag i sakerna??
Nu när jag har lugnat ner mig då känner jag som du skrev. Det är han som får stå för sona handlingar . Han får ta ansvar för det, inte jag.
Låter jag helt knäpp ;)

Plockar vi bort spriten kan ni vara en familj, men aldrig som det är nu. Han må hata dig om du lämnar honom,, men som du skriver,, han dricker ihjäl sig. Du och barnen skall inte gå under med honom.. Förhoppningsvis förstår han allvaret och väljer vård, dig och barnen,, men du måste vara tydlig mot honom,, och hans "snälla" mamma behöver sluta att underhålla hans missbruk

Det är han och spriten och du och barnen. Ett lätt val

Nu ska jag äntligen svara dig Mio. Jag mår bättre nu än vad jag gjorde sist när jag skrev. Det går visserligen upp och ner, men det känns som det blir mer bra än dåliga stunder. Det har varit hektiskt här det senaste. Jag har flyttat till en egen lägenhet äntligen. Vi har ju bott ifrån varandra sedan i våras, men jag har bott i sommarstugan tills jag nu fick en egen lägenhet. Jag trivs så bra här nu och ´jag vet att jag gjorde rätt val. Men visst går det upp och ner fortfarande. Men behöver inte sömntabletter varje natt längre och det känns skönt. Jag har hopp om framtiden. Dock är livet lite ensamt förstås. Har inga vänner som är singlar, så helgerna framförallt blir lite ensamma. Får komma på nåt sätt att komma ut lite mer så småningom. Min man är lite jobbig och skickar elaka sms vissa kvällar, så därför tror jag att han dricker en del, även om han säger att han är nykter. Han ser också ganska fräsch ut nu för tiden, så han har ju inte gått ner sig i alla fall helt och hållet. Det känns väldigt märkligt att inte ha kontrollen längre över hans drickande. Mitt medberoende sitter väl fortfarande i sig.
Jag är i alla fall väldigt tacksam över att jag har mina två barn som umgås med mig mycket. Utan dem skulle jag vara väldigt ensam. Det var ju min största oro innan jag tog ut skilsmässa, att de skulle tycka att jag gjorde fel och därmed inte träffa mig så ofta. Men så blev det inte, tvärtom känner jag ett stort stöd från dem.
Det tär på en att leva med en alkoholist, den saken är klar. Hoppas det blir bra för dig Mio och kram till dig.

Att det inte går... när jag börjar så avbryter han mig på stöten och säger kul för dig jag e alkis. Blir nog bra någongång alla vi är dödliga. Han tar inte det på allvar enda jag har kvar o göra känns det att säga att det är vi eller spriten...han e sjukt ego och väldigt självsäker. Samtidigt så säger han ibland sj att han har problem. Men jag får inte nämna de då blir han arg.

Vad är det som hindrar att du konfronterar honom och ställer han mot vägen ?

Vi har småbarn hemma ? Hur ser familjesituationen ut,, vem bor med vem, vems är bostaden?

Jag gör dig förmodligen inte gladare, genom att skriva som det är, men du måste låta honom ta sina smällar själv!
Du vill rycka in, vara en räddande ängel, och "rädda honom" med din kärlek.. Snälla du, inse, att hur ledsen han än är (fyllesentimental, kan man vara på många olika sätt) Så MÅSTE han ta ansvar och konsekvenser för sina egna handlingar!
Annars står du där igen och bortförklarar och stryker medhårs.. Tills nästa gång han säljer sina saker på fyllan eller blir utnyttjad.. Dessutom så slipper han ju skälla ut sina "kompisar" det gör ju DU, samtidigt som du ger honom en anledning att "supa till" inför dom (för att du är en sån "ragata" i deras ögon)
Jodå.. dom inser nog också att dom köper för billigt (och skrattar förmodligen bakom ryggen på din man..) Det är DOM som borde skämmas OCH din man för att han inte inser det..!
Du gör just precis det jag lärt mig att man inte ska göra.. DU tar ansvaret ÅT honom, så han kan fortsätta att skylla på dig..
Jodå, känslor kan man ha och känslor har man.. Men i vissa lägen måste man vara konsekvent.. Kanske har han fått en liten tankeställare.. Men hur långt räcker den?
Tycker nog att du ska hålla ut ett tag för att se om han tänker göra någonting alls åt sina försök att bli nykter eller om han förväntar sig att du ska fortsätta att "mamma" honom... För det är precis det du gör just nu..
Jag skulle önska så att du fick upp ögonen och verkligen såg det jag som medberoende ser.. Det betyder inte att man måste sluta älska en människa.. Men man kan konstatera, att man under vissa premisser inte kan bo ihop med dem..
Jag träffar gärna min fd, när han är NYKTER, men aldrig när han är påverkad.. Och sina misstag får han stå för själv! Ramlar han ner från altanen i fyllan, så är det givetvis tråkigt, men jag står inte och sopar upp resterna.. I det fallet har det nog varit nyttigt för honom att vara själv ett tag, för han upptäckte plötsligt, att vissa saker minsann inte skötte sig själv.. Ingen stod och bortförklarade hans fylledillen eller kom med nödlögner när han inte kunde sköta sina åtaganden för att han råkat ta ett glas på förmiddan..
"Bufferten" tillika med hemhjälpen och "krockkudden" var helt plötsligt borta och det fanns ingen att skylla på..