Senaste kommentarerna i forumet

Hjälp vad händer!!!
En lugn mysig fredag till en panik och ledsen lördag!!!
Vi började prata idag om separationen som troligen blir av. Vi blev avbrutna och fick börja om. Min man vill ena stunden behålla huset för att sen inte vilja. Han är mån om att jag ska klara huset ifall jag ska ha det.
Ena stunden är han inte så ledarn över separationen , han vill börja på nåt nytt. Vi har försökt så många ggr.
Andra stunden är han ledsen över det och säger att han inte klara av att vara hemma för det är så jobbigt . Han tänker mycket på vår son som kommer ta detta väldigt hårt och att han tycker det är tråkigt.
Jag tror han hade någonstans hoppats på att jag skulle som vanligt när det börja bli på allvar börja säga att vi ska försöka osv ...
Denna gång gjorde jag inte det utan sa att jag tycker det är tråkigt och jobbigt men det är nog det enda .Han hade tagit ett par öl innan och var lite påverkad i vårt sista samtal om detta. Jag går in och han är kvar ute i ladan. Jag förstår att han nu börja dricka mer.
Efter ett tag kommer det upp bilar och jag är rädd att han ska sälja sina saker som verktyg, maskiner på fyllan.
Jag tror att han blev ledsen över att jag inte gav honom nåt hopp och att han nu bara vill komma härifrån.
Jag går ut i ladan där en har backat upp sin bil. Frågar honom ifall min man säljer saker och han svara ja på detta. Där tände det till ordentligt på mig.
Stövlar in i ladan så jävla förbannad att hans sk vänner gör affärer med honom på fyllan och jag vet att han kommer ångra sig imon och att han säljer alldeles för billigt.
Säger till dessa skitvänner att man utnyttjar inte någon på detta sätt!!!
Att jag tycker det är för jävligt att gör såhär mot honom.
Ingen säger nåt utan bara tittar ner på golvet.
Min man blir arg på mig att jag kommer ut och lägger mig i och att det är detta han vill.
Jag svara bara att jag vet att du vill men gör det imon när du är nykter och att jag tycker det är för jävligt att dessa människor utnyttjar dig!!
Jag går sen in efter att jag skällt ner dom. Folket bär ut massor av saker i sina bilar.
Efter ett tag kommer min man ut och jag ropa honom till mig.
Han frågar mig varför jag skämmer ut honom på detta vis. Jag säger till honom att jag menade inte att skämma ut honom men att jag tycker inte att man gör inte så. Ta tillfället i akt och gör affärer men nån som inte är nykter och att jag vet att du kommer ångra dug imon.
Han svara bara att det är detta jag vill innan jag försvinner dom utnyttja inte mig, jag har ringt dom innan .
Han lät så ledsen!!!
Vilket inte är vanligt för min man...
Jag tycker så jäkla synd om honom , han var äkta ledsen.
Han var oxå ledsen över att jag skämde ut honom så men jag vet oxå att han vet att jag har rätt. Han kommer att ångra sig imon och jag vet oxå att han tycker att en fel utnyttjat honom när han druckit och även när han är nykter. Han är väldigt snäll och ställer upp så fort andra vill ha hjälp. Jag har sagt detta innan till honom oxå.
Helt plötsligt kommer andra känslor fram hos mig.
Jag vet att jag inte har försökt få allt bra med honom med hela hjärtat för jag har inte vetat ifall jag vill fortsätta . Jag har försökt men han har nog oxå känns att kramar osv inte har kommit från mitt hjärta.
Nu vill jag bara krama om honom och säga att jag verkligen älskar honom och att jag menar det!!!!
Vad är det som händer med mig????
Innan ville jag flytta och nu vill jag bara att vi ska reda ut detta och bli lyckliga !!!!!

Ja hur gick det? Tyvärr inser inte han att han har ett osunt förhållande till alkohol. Att gömma och ljuga är ett tidigt tecken för missbruk. Ställ ett ultimatum, dra ned på drickandet eller så går vi skilda vägar. Säg att du är orolig för han men att du mår dåligt av att han dricker så mycket och ofta.

Hur gick samtalet?

Hur gick samtalet?

En kompis sa ikv precis likadant.
Hon tror att han vill på ett sätt att jag ska flytta av två orsaker.
1 Han vill dricka ifred och ta "bort" det han bla mår dåligt över. ( mår dåligt i vårt förhållande pga sin svartsjuka)
2 Han vill "skona" oss från sitt beteende och att han innerst inne vet att han sårar oss.
Jag köper detta till viss del.
Läste i en del andra inlägg jag skrivit . Läste det jag har skrivit och svaren. Kände att nu får du ta tag i saken om det ska hända nåt!!!!
Jag kommer ju ingen vart....
Mina inlägg är ju nästan likadan hela tiden.
Ångest, oro, dåligt samvete, ledsen, sårad, stressad....
Min syster märkte skillnad mellan oss. Jag kramade om min man för att tacka för presenten. Jag reagerade på att han blev stel och kramade mig flyktigt.
Min syster såg detta och kände att vi utstrålade inte nån värme alls gentemot varandra.
Hon frågade mig idag.
Vad tänkte du på när du kramade honom??
Hela du lyste att det inte var med kärlek el värme.
Ärligt kände jag att jag var tvungen...

Det jobbiga är ju att man slängs mellan hopp och förtvivlan när man lever med en alkoholist. Och man stannar ju för att man längtar efter den mannen som är nykter. Man väntar och väntar.....
Skönt att han varit nykter i kväll i alla fall. Jag kan tänka att de som dricker ibland kanske önskar att vi går, att vi försvinner så att dom inte behöver ha dåligt samvete och att dom får dricka ifred. Eller vad tror du Jessie?

Dom sista orden värmde mer än du tror skrållan.
Ja, det är inte lätt...
Inte för att jag försvara hans beteende men körd är han inte.
Visst , han elak när han håller på men det är alkoholen som talar till viss del. Han är ju inte såhär varje gång.
Idag har han varit nykter och vi har haft det bra, rätt så.
Trodde inte han skulle vara nykter ikv faktiskt.
Min syster frågade mig ifall han ev har blickar för någon annan när han beter sig så dumt med svartsjukan. Han verka ju vilja att jag ska flytta.
Jag tror verkligen inte att han har det men däremot tro jag att han vill att jag ska till viss del men inte våga ta första steget mot det.
Jag är nog den som får ta det steget...
Jag vet bara inte när....
Vad väntar jag på??
Rätt tillfälle??
Det finns väl aldrig rätt tillfälle??

Det som handlar om narcissisten och empaten..
Sedan får du också inse, att en alkoholist ALLTID försöker skylla sitt eget mående på omgivningen.. Man kan aldrig någonsin "älska" dem tillräckligt för att de ska ge upp alkoholen.. Tvärtom, tar de minsta tecken på att man ställer krav på dem som en intäkt att få dricka lite till (för att det är så synd om dem..)
De är experter på att "vrida till det" så att det de säger alltid är rätt.. Dvs, att det är alla andras "fel" att de måste dricka.. Jodå, jag har också hört det, till leda..
Här slutade det med att jag skaffade ett eget boende och fick lugn och ro i själen.. Så bered dig på att höra tvåtusen argument och lite till för att han ska få dricka (normalt säger dom..) Det är ett sorts manipulerande, dagtingande och köpslående, som egentligen bara leder till att de dricker som förut eller mer efter en vecka eller två..

Det ligger mycket i det du delgett här Segra!
Men vi ska också komma ihåg, att det sällan finns renodlade narcissister, utan vi är en sorts blandpersonligheter, med större eller mindre drag..
Dragen hos en "Empat" förstärks av narcissisten, och vice versa..
Tyvärr lockar också alkoholen fram narcissistiska drag hos huvuddelen av människorna som är beroende..
De blir helt "ego-trippade", får storhetsvansinne och uppträder ofta väldigt pompöst när de är berusade ( vissa av dem är dock väldigt försagda, blyga och timida när de är nyktra..)
Så länge de inte kan avhålla sig från alkohol, så är det dock kört!
Hur kloka, snälla och förstående de än är (tom för sin egen sjukdom) så är det oftast som bortblåst efter första glaset.. I princip sitter de fast i sitt eget ekorrhjul!
Många av dem vill få slut på vansinneskarusellen, ångesten och oron.. Och då tar de oftast till den enda medicin de känner till "ALKOHOL" Och i berusat tillstånd kommer de inte ens ihåg, att det var och är alkohol, som får dem att må ännu sämre och utsätta sina nära och kära för ännu mer negativa saker..
Nej, det är ingen ursäkt att stanna i ett dåligt förhållande! Tvärtom!
Jag har själv flyttat ifrån min alkoholist, för min egen skull! Han visar inga tecken på att vilja ha hjälp med sina alkoholproblem (faktum är att han inte ens erkänner att han HAR problem)
Det enda vi kan göra, är att sätta våra egna gränser och hålla dem!
Tack för att du delar med dig!

Jag undrar ibland över det... Han är nöjd och stolt över allt han åstadkommit i livet, men det känns ofta som att han lägger hela sitt värde i vad andra tycker om honom. Och han är oerhört känslig för kritik, oavsett vad det rör sig om.

Tack för att du fortsätter svara. Det betyder mycket.

Älskar han sig själv? Precis som han är?

Nu har vi ställt in middagen ikväll och istället ska vi prata... och jag sa lite på telefon igår vad det rörde sig om. Vet bara inte hur jag ska lägga fram det utan att skuldbelägga honom... och så säger att alltid att jag inte älskar honom för den han är. Jag älskar honom för den han är, men inte den alkoholen gör honom till. Han är inte sin alkohol... Men han kan inte förstå det. Och tycker bara att jag ska acceptera och älska hela honom såsom han accepterar och älskar hela mig.

Vilken jobbig tid du har nu. När jag läser ditt inlägg så känns det som du bara har ett alternativ. Men jag förstår att det är himla jobbigt. Att lämna. Känns inte som din man förstår alls hur han sårar dig, det är bara alkoholen som talar. Ja han är ju sjuk. Men jag förstår känslan när du bara vill vara ifred och läka, och det kanske du bara göra genom att leva själv. Skickar styrkekramar till dig. Och förresten, Grattis i efterskott.

Lämna honom. Verkar inte klokt han verkar körd. För fast i sin alkohol.

Känner att min ork håller på att ta slut...
Jag känner att vi är nära en separation efter snart 25 år tillsammans .
Är så ledsen när jag tänker på att nu händer det nog i verkligheten . Jag håller på att mista honom, mannen som jag fortfarande älskar !
Men, det måste bli ett slut en ändring innan vi faller allihop.
Jag hade en lugn på 3v när han tog antabusen som sen raserades på en helg eftersom han drack. Han psykade mig tycker jag då genom tex att göra saker för att jävlas.
Jag hade hällt upp en kopp kaffe , ställt den på bänken och gick ut för ett bloss. När jag kommer in har han hällt ut det.
Stänger sovrumsdörren där jag ligger för att visa att han inte vill se mig.
Ringer efter mig och undrat vart jag är och är sur.
Säger åt mig att sova borta för att han kanske få ett utbrott om jag kommer hem vilket han vet att jag är rädd för. Sen ringer igen för att kolla vart jag är.
När jag kommer hem börja han med att dra upp allt igen, att jag inte har visat honom nåt el bättrat mig nu när han har varit nykter i 3 v. Mer skulle han då fan inte behöva visa säger han. På söndag är han nykter med dåligt samvete .
Jag brukar vara sur ett par dar och inte prata med honom sen tycker jag synd om honom när jag behandla honom så, så då bruka det " gå över" och allt är som vanligt.
Denna gång gjorde jag inte så.
Jag fortsatte med mina saker , undvek honom lite för jag känner att NEJ!!!
Du ska inte behöva krusa när du inte gjort nåt fel !!
Idag fyller jag år och hsn har knappt varit hemma , inte ens fikat med oss .
Han gick in till grannen ist för att hjälpa honom även att vi hade folk här. ( bruka göra så ibland när min släkt är här)
Kommer hem sent efter att han suttit hos grannarna och ätit gott och druckit...
När han kommer hem börjar han igen att dra upp allt.
Säger till honom att han kan ta sånt när han är nykter!!
Han undrar hur vi ska ha det för såhär orkar han inte ha det.
En kärringjävel som inte ens ligger i samma säng som han vilket jag inte gör för tillfälligt pga renovering.
Undrar om jag verkligen har tänkt på att ev klara bostaden själv. Tänkt på att dottern och jag måste samsas om en bil osv..
Vi får lösa det, säger jag och att det är nog så att vi inte kan bättra oss att vi få gå isär.
Han säger att han vill inte betala hyra för några idioter som han inte har något med för. Jag och barnen då el??
Säger att jag säkert vill bli knullad av andra ....
Min födelsedag!!!
Förra året slängde han mina blommor jag fått så det är väl lika bra att jag ställer undan dom.
Bli bara så ledsen och rädd inför framtiden .
Han vill nog inte sluta och jag känner att han lägger över mycket på mig att allt ska bli bra, han har ju trots allt försökt att visa i 3v när han var nykter...

Den rubriken var det :)

Den skrev jag på sidan för anhöriga till missbrukare .
Jag minns att för länge sen skrev jag nåt liknade med ev samma rubrik om det kan ha med det att göra .
Lättast är att jag starta en ny tråd.

Ge en liten hint , så kanske han inte blir bakis och ni kan ta tag i problemet.

Tack för ditt svar, jag tror att ditt råd är det jag måste ta till mig, hur jobbigt det än är. Det kanske är det som kan få honom att förändras också.

Jag tror att jag själv också använder hans vänner som en ursäkt till hans drickande... för att släta över och göra det okej. För han borde väl lika väl som jag kunna styra upp alkoholfria kompisdejter. Och han har en stor familj att umgås med, som alla är ytterst sparsamma med alkoholen. Så han skulle inte bli isolerad utan alkohol... även om en del vänner skulle försvinna.

Vi ska ha parmiddag på fredag, med alkohol förstås. Jag vet inte om jag orkar vänta till lördagen med att ta upp detta. Då kommer han dessutom vara bakfull och då funkar det inte att ta upp saker. Men annars måste jag ta det med honom innan middagen och det känns inte heller bra...

Hur ska jag lära mig att leva med den? Jag träffar vänner o min mamma o pappa men jag träffar inte mina barn så ofta o det känns så tomt. Det känns som det är jag som är boven i det här dramat. Att det är jag som har gjort fel! Att jag ska straffas på nåt sätt! Känner mig så ledsen idag o jag vill bara glad. Jag vill ju börja leva nu men jag kan inte. Vad är det för fel på mig...

Visst är det svårt med ett alkoholbeteende som sitter i ryggmärgen.. ser det hos min fd. man
När han får känslomässiga problem, vare sig det är glada besked eller tråkiga, så tar han sig ett glas (finns ju iofs alltid en anledning) Är han glad ska det "firas" med ett glas (som givetvis blir både en och två flaskor innan kvällen)
Är han ledsen så ska sorgerna "dränkas".. Vilket inte alls gör honom mindre ledsen eller förbannad.. snarare tvärtom.. Det enda som händer, är att han får lättare att skylla på omgivningen istället för att se sitt eget beteende som orsak..
När han sedan blir "sugen" (vilket han enligt sig själv aldrig är..) så märks en sorts spänning och irritation som byggs upp, tills han inhandlat sitt vin eller sina öl och tagit första klunken.. (då duger vilken anledning som helst..)
Det där "irriterade" tillståndet är värst, för då kan det komma vilka utbrott och anklagelser som helst.. Ingenting passar och ingenting någon gör eller säger är "rätt".. Ursäkter viftas bort.. Och man kan nästan se det fysiska suget i kroppen.. Händerna darrar och svordomarna hänger i luften tills korken är ur, första glaset (snutten) upphälld och nerhälld i strupen.. Bara 5 minuter senare, är tonläget ljusare och rösten len..
Ett tillstånd som varar max en halvtimme tills andra glaset är tömt.. Sedan går det raskt utför igen.. Nu har han "spottat upp sig" och talar om vad han tänker och tycker om alla "idioter" han mött.. Han predikar och står i, kritiserar TV-program, politiker och kollegor (som enligt honom själv är "odugliga")
Efter ytterligare en timme, när första flaskan är tom, pendlar det mellan att ta en tupplur eller dra igång nåt "projekt" (för nu är han hemmasnickargud..) Halvvägs in på andra flaskan kan han plötsligt bli fyllesentimental.. Vilja ringa och tala barndomsminnen med sina syskon eller sitta och gåta över inbillade oförrätter 40 år tillbaks i tiden.. Sedan kommer antingen sömnen eller ett sista uppskruvat "tuppjuck", där han tycker att det är för lite sex, att han inte får tillräckligt med uppskattning eller att vi andra tycker att han är "mindre vetande" och "dum i huvudet"...
Fortfarande anser han sig inte ett dugg berusad.. Någonstans inser han att det inte är smart att sätta sig i bilen, men om det inte vore så idiotiska gränser, så vore det givetvis inga problem, för han är säker på att han kör som en gud.. Han känner sig ju för f-n nykter! ( eftersom hans toleransnivå är högre än hos normaldrickaren så är han säkert uppe i närmare 2 promille.. kanske över)
Men hela tiden kretsar allt kring honom. Det är bara HAN och hans problem som betyder något.. Har någon nära anhörig eller bekant problem så tar han det som en intäkt att ta ett glas istället.. För det är ju så sorgligt..
Är man inte där och "duttar" så är det en anledning.. sitter man och är empatisk, ja då tar han det som intäkt att få sitta och "ösa ur sig" medan han dricker..
Ja, alkoholisten är oftast en stor egoist! Det är som om de går tillbaks till en sorts barnstadium, då allt ska kretsa kring dem, men ändå är de inte nöjda.. De kan aldrig få nog av uppmärksamhet (för troligen är självkänslan så låg att ingenting i hela världen skulle kunna fylla det tomrummet) De är som en spann med massor av hål.. Oavsett hur mycket omsorger och kärlek du fyller på med, så är det ständigt tomt, eftersom de aldrig bryr sig om att laga sitt inre.. Allt människor öser in av omtänksamhet, rinner ut lika fort..
Som medberoende, så åsidosätter man sina egna behov, för att coacha alkoholisten.. Tills man når en gräns då man inser att man inte har mer kvar att ge.. Antingen avslutar man förhållandet och påbörjar sitt eget tillfrisknande.. eller så går man under..
Det är inte så lätt, att SE, var man själv trillat i alla de små vardagsfällorna (så fyllda av skuld och skam) Och det gör ont, när människor påtalar vilka misstag man själv gjort i att hålla alkoholisten under armarna.. Men det går!
Det är inte enkelt att hitta sig själv alla gånger, när man programmerat sig själv att tänka på andra först.. Men det går!
Det går att släppa det dåliga samvetet. För gör man inte det, så gör man både sig själv och alkoholisten en björntjänst...

Bara att skriva av sig var en stor lättnad, att verkligen kunna ösa ur sig eftersom jag är anonym och inte riskerar att hänga ut någon. Jag kommer fortsätta följa trådar här inne, för det känns trösterikt att veta att jag inte är ensam i detta. Behövde få känna att det inte bara är mig det är fel på, och att även andra ser att alkoholismen sträcker sina onda tentakler längre än till flaskan.

Sorgen kommer att vara stor länge, samtidigt som jag kan känna ett lugn breda ut sig. Tack alla ni som berättar er historia! Att få läsa om känslor och situationer som någon annan anhörig upplevt ger mig styrka att gå vidare - jag gjorde rätt för en gångs skull!

Jag ser två till trådar som är Jessies som är mindre än ett dygn gamla. "hjälp..." och "jag känner mig ledsen"

Hej, jessie och Rosette. Jessie startade tråden "någon annan som har erfarenhet av antabus" den 16 okt under Föröndra sitt drickande. Det sista inlägget är från jessie den 8 okt. Någon annan tråd ser jag inte. Det låter ju skumt med en arkiverad tråd om du inte haft en sedan tidigare...

Ville du Jessie flytta den tråden till forumdelen anhörig? Kan det ha blivit fel då? Eller var det en annan tråd som jessie skapat som är arkiverad?

Ville bara ge info om det kan hjälpa att reda ut. Godnatt och lycka till

Ja, jag skrev på det inlägget.
Går det att fixa så är det bra annars får jag skriva en ny ?