Senaste kommentarerna i forumet

Han håller inte med. Tycker jag överdriver. Han anser inte ha problem. Han har under perioder tagit det lite lugnare men han ökar alltid på efter hand.

Uppdaterar

jag vill visa er och ge er inblick i mitt sätt nu när jag precis brytit med min alkoliserade ex.

det är tredje dagen utan kontakt. Har aldrig vart så här tysst från min sida.
han har försökt fått tag på mig, ringt 1 g per dag då jag valt att inte svara. Det ska resultera att jag ska inte svara framöver.
Har dock inte talat om varför, skickat, medelat han på nåt sätt varför! Finns en del andledningar varför man inte bör göra det....
gör jag det finns det risker. Det kan tex bli så att pga av att han är så manipulerade, göra så att kommer det en förklaring från mig, vända på det, få mig att tappa fotfästet, och kanske göra mig i tvivel till att bryta kontakten, kanske säga ja fått för mig nåt osv. Jag är inte tillräckligt stark att stå ut med manipulavitet just nu... har läst nånstans, att ge ingen förklaring, bjud inte in, fråga inte varför han sa o gjorde som han gjorde...
tysstnad säger mer. Har heller inte sagt nåt till de i vårat umgänge, de kommer se att kontakten via sms o tele är bruten. Kommer jag träffa han på våra fester, aktivitetet tillsammans allihopa? Japp! Jag kommer hålla e bra fasad utåt, jag är vuxen och kan fälla ord om vädret.

det är jobbigt från o till de här dagarna. Men det är ett RÄTT beslut jag tagit.

Vad säger han då du tar upp hans drickande?

Är också trött på allt, kommer inte vilja ha nåt mer med han o göra, tråkigt, men han gör mig bara sjuk

Och så har vi en normal dag då vi pratar lite iallafall. Och vips så börjar jag hoppas.
Har jag glömt hur ledsen jag var igår och inatt.
Överlevnads strategi eller dumdristigt?

... att läsa dina inlägg, Ullabulla. Kloka, respektfulla. Det är kalas att du funnit en väg till ett "vi" och att du får perspektiv, och lägger avstånd, till det tidigare vi:et.

All lycka till dig.

Är han det? Även om han är sjuk har han ett ansvar och borde sätta dig och barnen först. Kanske skulle du hälla honom genom att lämna.
Kram orka

Hat inte varit i kontakt med AL-anon. Tack för att du svarar aeromagnus. Känner mig ensam.

Ingen rolig läsning. Jag klagade också på min fru att inget dög. Då fick jag göra det själv på sniskan med sämre resultat. För mig blev det en belöning eftersom jag efter utfört arbete belönade mig med alkohol. Har du varit i kontakt med AL-anon? Kan vara ett stöd för dig

Undrar om han medvetet försöker bryta ner mig? Han klagar på allt jag gör. Inget är tillräckligt och inget är bra gjort. Det är bara han som gör något. I huset till familjen.
Jag blir ledsen trodde inte att jag kunde bli det igen. Trodde jag kunde hantera honom. Men det gör jag inte.
Känner hur all ork, energi och vilja försvinner från mig. Är just nu bara så ofantligt trött och ledsen. Ledsen så att jag gråter.

Igår försökte han manipulera min hjärna, sa att jag hade gått från a till b o frågat efter min väska. Det hade jag inte, han försökte få mig att tro jag hade tappat psyket. Har ringt till kvinnojouren, och det lät ovanligt för bara en alkholist beteende. Sa någe om att han psykade ner mig
jag har nu sett han ringt. Och svarat har jag inte
jag kommer inte ha något med han o göra mer. Jag avslöjade han igår, för jag visste vart jag hade vart och gjort. Varför han gör så här är manipulativa hjärngrepp, vill få över mig på hans tro så jag blir förvirrad och beroende av honom.
jag kände på mig första gången jag träffade på han att han va en sjuk en men jag kunde i te tro på min förmåga att veta det i mig. Nu fick ja se hans beteende. Jag kommer inte vilja ha med han o göra framöver
alla samtal ska avsluta inge sms och kommer om nåt mer händer, tex något fult sms frpn han stänga av han från fb

Jag känner igen något liknande som jag funderat över.
Om jag vid något tillfälle haft en flaska vin i kylen öppnad så rör han inte den och drack bara oerhört måttligt till maten, så att man blev imponerad medan han gick till soprummet och drack ur sin flaska mellan varven. Alltså en öppen och en dold version av sig själv.
När han köpte vin till mig köpte han alltid jättedyrt vin medan till sig själv dög det med billigaste och starkaste sorten skitvin/öl/sprit, som verkligen var uppenbart jätteäckligt "tacky" enligt hans "normala" värderingar.
Halvtomma ölflaskor i kylen som inte räknas som alkohol eftersom de inte är köpta på bolaget.
Tomma spritflaskor uppradade i garderoben nästan som en trofé.
Gömda tomma ölburkar i papperskorgarna gömda under plastpåsen.
Gömd spritflaska i grannens brevlåda som han jämt sprang ner i trappan och drack ur. Grannen var bortrest och det tog två år innan jag fattade varför han var så oerhört hjälpsam med soporna hela tiden.

Tack!

ja för kännslorna sätter igång så fort ja ser det ringer, fick hjärtklappningar, nervösa tankar, ville allt skulle plana ut o det han det göra efter ca 30 minuter

Att du klarade det.Jag vet hur svårt det är.Bra strategi att skjuta upp beslutet att kontakta,det finns ju alltid kvar.Och för varje framskjutning man gör så blir det lite lättare att göra det nästa gång också..bra jobbat

Ännu ett framsteg

jag lät han ringa när han va full, satte tom på stör ej knappen, visst... de va svårt o sova den natten, men utåt så kämpade han med att få tag på mig.
han ringde dagen efter och jag svarade inte då heller...
han ringde senare på kvällen, men även då bestämde jag mig för att inte svara. Jag satte en tid åt att se om jag ville ringa efter 30 min... o va det kliade i mig, men jag väntade 30 min. Sen ringde jag...
han lät lite förvånad, orolig osv... jag lät som vanligt, sa att jag hade sett missat samtal, att jag skulle ringa upp men va trött o somnat..
en lögn från mig men en vit sådan. Det kändes bättre för mig

Du har gjort det enda rätta. Tänka på dig och dina barn, även om de är vuxna. Du har ingen skuld i att han fortsätter dricka, det är ett medvetet (påtvingat pga sjukdomen) val han gör. Du kan aldrig hjälpa din man att sluta dricka. Viljan måste finns hos honom själv. Detta är det svåraste för medberoendepersoner att leva med. Vad kunde jag gjort? Som sagt du kan i nuläget inte göra något. Det du skulle kunna göra är att ringa soc som eftersom han har sådant intag kanske få ett LVM. Jobbar han? Ringa hans arbetsgivare. Men att ta flaskan från munnen det kan bara han göra.

Du ska inte tåla att han ringer dig på fyllan eller skickar sms. Trakasserier och är inte ok. Kontakta polis om du tycker det. Det där med att han ska sluta dricka om du flyttar tillbaka är nog bra om du inte går på. Han kan ju sluta först och påbörja behandling sedan kan man kanske prata om framtiden. Du ska inte ta åt dig av hans hot om att det är ditt fel att han dricker. Det är bara bullshit. Det är han som skaffar spriten, det är han som dricker den och då är det han som får ta konsekvenserna. Ungefäör som jag skulle beskylla dig för att jag röker :) Nu gör jag ju inte det. Så håll fanan högt och INGET ÄR DITT FEL!! Du har gjort ALLT RÄTT!!

För en missbruksperson handlar det inte om smak eller kyla utan att man får i sig alkoholen helt enkelt. Ja avslagen öl smakar inte så bra och beroende på hur dragen man blir så kan man glömma. En del tror jag låter de stå så ens sambo tror att det där äckliga skiten kan inte han dricka ändå. Jag hällde i en slatt sprit så blev det groggvirke. Det finns nog inga logiska förklaringar som gäller rätt över.

Visst är det en riktig prövning!! Det kan kännas skönt att vara ensam men ibland är det olidligt. Det är en sådan omställning när man har levt ett familjeliv i 25 år. Det är bättre nu än när vi bodde tillsammans för jag kände mig ensam då med o det var nästan värre när man tänker efter. Fast på ett sätt var det bättre för då hade jag min dotter hos mig hela tiden. Jag har några få vänner men vi ses inte särskilt ofta, de har väl fullt upp med sitt o sina familjer. Sen är jag väl dålig på att höra av mig själv också. Jag har mina barn o min mamma o pappa men vill inte belasta dem för mycket heller. Tråkigt att höra att du också känner dig ensam.. De finns säkert många som vill vara vän med dig men jag förstår dina tankar o det blir jättejobbigt när man känner så. Tack för ditt svar. Kram

Visst är det en riktig prövning!! Det kan kännas skönt att vara ensam men ibland är det olidligt. Det är en sådan omställning när man har levt ett familjeliv i 25 år. Det är bättre nu än när vi bodde tillsammans för jag kände mig ensam då med o det var nästan värre när man tänker efter. Fast på ett sätt var det bättre för då hade jag min dotter hos mig hela tiden. Jag har några få vänner men vi ses inte särskilt ofta, de har väl fullt upp med sitt o sina familjer. Sen är jag väl dålig på att höra av mig själv också. Jag har mina barn o min mamma o pappa men vill inte belasta dem för mycket heller. Tråkigt att höra att du också känner dig ensam.. De finns säkert många som vill vara vän med dig men jag förstår dina tankar o det blir jättejobbigt när man känner så. Tack för ditt svar. Kram

Ja det är inga lätta beslut men som missbrukare förstår man inte hur illa man gör sin sambo. Hoppas det blir bra för dig och att du kan fokusera på ditt liv och mående.

Tänker göra en uppdatering i denna sorgliga historia. Jag lyckades förmå mig själv att sluta åka hem till honom då det till sist blev alltför smärtsamt med att bli avvisad och kastad fram och tillbaka känslomässigt. Vi har inte haft mycket kontakt, mer än korta meddelanden under sommaren. Han har varit mycket avvisande och hård, kanske det som krävdes för att jag skulle avhålla mig från att fortsätta engagera mig. Han har hållt fast vid att han inte vill fortsätta och jag har sakta börjat inse att han kanske aldrig älskade mig, iallafall inte i jämförelse med käreken till drogen. I veckan ringde han mig plötsligt för första gången på hela sommaren. Han var nykter och talade öppet och uppriktigt om sitt missbruk och kärleken till drogen och kampen mellan de olika rösterna inom honom. Han berättade om att han anmält sig på massor av kurser och att han är aktiv och arbetar på sitt liv, att han skalar ner för att bottna i de relationer han har. Det känns svårt för mig att lyssna på då jag inser att jag var en person som han "skalat bort" medan andra nya saker tydligen är viktigare att odla. Jag upplevde honom uppvarvad och undrar om det kan bli så när man som alkoholist slutar med sin drog, att man hamnar i eufori eller hypomani? Jag känner igen hans framtoning från perioden då vi träffades för två år sedan och hade väntat mig att han skulle fortsätta kontakta mig, men inte hört något sedan dess. Han sa saker som att jag nog inte var mogen för en relation då vi träffades, och att jag behöver hitta tryggheten i mig själv och att vi inte kan vara tillsammans nu. Naturligtvis hör jag detta NU alldeles för starkt då jag fortfarande älskar honom hjälplöst. Samtidigt inser jag att han genom att säga såhär försöker ge mig en del av den skuld han rimligen själv känner för att han egagerade mig i sitt oseriösa liv. Jag försöker hålla i mig själv och behålla förståndet, men sedan vårt samtal har jag haft mardrömmar och inbillat mig att jag sett hans bil i stan och sprungit och letat och irrat runt som en idiot... Det sätter igång mina känslor och jag funderar på om detta var den egentliga anledningen till hans kontakt. Han hade kanske känt av att jag höll på att ge upp och var tvungen att kolla upp om jag var kvar, vilket jag ju tyvärr är. Vi har bestämt sedan länge att ses nästa helg, det bestämdes då han lämnade mig och jag ville ha någon slags plan för hur vi kan prata om det som hänt. Han bekräftade att vi ska ses och att han "tycker mycket om mig", men jag känner mig rädd. Rädd för att ses och vad det kommer göra och rädd för att inte ses, att igen bli ignorerad och bortprioriterad. Detta jag möter i seperationen från denna man är mycket av mina egna demoner det inser jag, och säkert har jag flytt från mina egna problem genom att vara i en destruktiv relation. Jag försöker vara i detta och inte fly in i något.

Ja ensamhet är en prövning som är jobbig. Ibland kan det vara skönt men ibland vill man bara ha någon nära. Du kommer säkert hitta en människa att dela ditt liv med. Har du inga vänner? Jag har typ 0 vänner, min fru och min son är allt. Detta är inte bra. Känns ibland som man inte är värd ett skit. Varför är jag så ointressant? Varför vill ingen bli en RIKTIG vän med mig. Så även om man har familj kan det vara ensamt. Du kommer fixa detta Izzy det vet jag men som sagt man kan vara väldigt ensam. Jag tror dock att du mår bättre ensam än tillsammans med en som dricker som gör dig illa i själen via alkoholen.

Han har fortsatt att hålla en del kontakt och jag blir mindre och mindre berörd nu.
Vissa av gångerna när han lyckas röra vid min själ med sina samtal och sina frågor om det fortfarande finns ett hopp för viet så gör det ont.
Ont för at situationen uppstått och att vi blev tvungna att gå isär för att både han och jag skulle ha chansen att bli friska.
Han har varit på sitt första AA möte och var överväldigad av det fina mottagandet.

Han ville berätta detta för mig och det lät jag honom göra.
Sen har jag bett om mailkontakt och att jag får välja om jag ringer upp eller inte.
Jag hoppas att han ska respektera detta.
För varje gång så tar det ett tag innan jag reparerat mina nya cirklar där han inte ingår längre.
Han är där och knackar på och jag får liksom mota ut honom igen.

Min nya relation känns frisk och bra och mycket stark.
Vi skyndar långsamt men har redan utvecklat en stark kärna av ett vi.
Jag ska se till att lägga tillräckligt mycket tid på mig själv och min fortsatta resa på att befria mig från medberoendetänket som genomsyrar mig på så många plan.
Jag hoppas också att exets nyss inramlade pollett ska fortsätta att ligga på rätt plats och att han fortsätter att hålla nollan.

Lycka till ni därute.

Hur går det för dig etanoldrift?
Hur mår du och hoppas att din plan att röra på dig funkar i verkligheten.

Är bara så ledsen , bara gråter o gråter för att nästan all känns förjäkligt för tillfället. Denna hemska ensamhet, här sitter jag själv i min lägenhet som jag så gärna ville ha men jag känner mig allt annat än glad. Allt går emot
mig just nu. Det blir inte som jag vill el har tänkt. Ibland känns det dom jag inte orkar mer men sen ser man en liten ljusglimt o så rycker man upp sig igen ett tag tills man dimper ner igen o så där håller det på hela tiden. Känner att jag måste skriva lite för jag vet inte vart jag ska göra av all frustration o ångest någonstans. Tänker att det kanske kan lätta lite om jag skriver. På jobbet o utåt tror nog folk att jag är ganska ok för jag försöker alltid vara glad o trevlig men inombords gråter jag o när jag sitter här mitt i natten i min säng o inte vet vart jag ska ta vägen. Känner ändå lite hopp när jag läser det du skriver Flygcert , för jag förstår hur svårt du haft det men att du nu kan känna styrka o börjar gå vidare. Kaejlo jag känner också så väl igen mig i nästanallt du skriver. Det att man ser på en gång när han druckit, man har lärt sig känna igen alla små tecken, jag vill också att allt ska bli klart så vi inte behöver ha mer kontakt än nödvändigt.ja nu har jag fått klaga lite iallafall. Godnatt på er<3