Senaste kommentarerna i forumet

Känns som han ljuger för mig fortfarande, han har sagt och satt print på mycket räliga saker på fyllan.
Just nu känns det som han vill ha sprit dörren på glänt, han har en polare som oxå är alkis och har inte berättat att han slutat utan bara sagt han tar det lugnt....inget om antabus....

Om man väljer ta återfall...när kan man tro det händer....finns det nån generell tidslinje?
Korkad fråga förmodar jag....

Just nu e han småstirrig, pratar fort, allt ska ske fort...äter fort, dukar av ännu fortare...
Du vet nog vad jag pratar om....

Tack snälla för att du svarar mig!

Man kommer ihåg en hel del. Man dövar det med mer a och sedan försöker man bortförklara det

Det här är nog tredje tråden jag läser idag, som handlar om i princip samma sak och jag kliar mig i huvudet ännu en gång. Det är så jädrans svårt det här med tillit och förtroende och hur det ska hanteras, för även det går att missbruka - åt båda håll.

Det jag tror är viktigt för en anhörig är att få insikt och förstå hur alkoholism fungerar. Det är en sak att undanhålla sitt missbruk när man är mitt uppe i det. Det är absolut förståeligt att det känns som ett stort svek och en stor lögn hela det och jag tänker inte försvara det - men det hör till sjukdomsbilden i sig. Man blir expert på två saker; det ena att dölja/förneka att man har problem, det andra att intala sig själv att allt är bra, att man fixar att dricka en kväll till, att det inte är några problem.

Här kommer kruxet - det är två saker man är expert på när man mitt uppe i alkoholmissbruket eller beroendet.

Det är inte säkert att man tar med sig samma sak om man går in i en rehabilitering. Som nära anhörig är det dock svårt att veta hur man ska förhålla sig till det hela. En enda lättöl skulle jag inte kalla ett återfall och det krävs ett antal lättöl för att ge någon slags effekt, så man får hinka på bra där. Vill man få sippa på en öl, så som nykterist skulle jag i sådana fall rekommendera alkoholfri öl för att vara lite mer på den säkra sidan, men inte ens de är helt alkoholfria. A-fria drycker kan ha upp till 0,5% alkohol i sig (och det dricker både nykterister och gravida osv). Även där kan det dock vara sisådär att dricka stora mängder, men då krävs det ännu större mängder för att ge någon effekt av alkoholintaget.

Samtidigt som du säger så ger det signaler och vibbar. Hur hade det varit om han druckit en alkoholfri öl med 0,5%? Är det ölen i sig och att se det beteendet som är det du hakar upp dig på eller volymprocenten?

Jag kan på ett sätt tycka att ja, straffa och sätt hårt mot hårt mot en person som verkligen får ett återfall eller går över gränsen, men att i det här fallet kanske, kanske kan ha varit lite för hårt. Det är så svårt att säga om det han säger är sant eller ej, men att ni i huvud taget pratar om det som vuxna tycker jag är helt fantastiskt! Det finns andra trådar här på forumet där man ser att den dialogen saknas. Bra där!

Jag tycker du gjorde en markering nu och det vilar ett stort ansvar på honom. Han förstod det. Viktigt är dock att inte bara straffa, utan stötta också. Om du och din dotter får negativa vibbar av att bara se honom med en öl, ens om det är en alkoholfri öl (så hade jag det själv inför min mor), så borde han givetvis försöka hitta andra alternativ. Samtidigt för oss som har sjukdomen så kan det vara ett sätt att just klara av att bli nykter också, och det är att få ändå kunna känna att man "unnar sig något gott att dricka", men inte dricker för berusning.

Va lyhörd, men straffa och döm inte på förhand är väl kanske min enda rekommendation, gå på magkänsla och sätt in piska där det behövs, men glöm inte moroten.

Hej,
Idag har jag satt upp mig i den kommunala lägenhets-kön. Kanske kan det vara något, Mittendaliv? Jag förstod det som att ni bor kvar i villan (eller var det någon annan i tråden som hade en sådan.) Sitter också med hus, barn, kanin, skolor och allt annat som sträcker sig som rötter ner i marken för att jag ska stanna.
Jag vet inte om vi kommer klara det här. Det här är en dålig dag. Lägenhetskön är lång och jag behöver en massa rum till barnen. Jag vet inte ens om det finns lägenheter i rätt storlek i den by där barnens skola finns. Helst skulle jag vilja att han flyttade, men jag tror inte han låter sig slängas ut riktigt. Ma måste skriva upp sig varje halvår för att stå kvar i kön. Men jag tänker som så, att om jag blir erbjuden en lägenhet om ett halvår, och jag befinner mig i helvetet då, då har jag flyktvägen upplagd. För det är ett av problemen här. Jag har ingenstans att ta vägen. Ingen släkt, inga direkt vänner (mer än barnens kompisars föräldrar som vi umgås med en gång om året i par.) finns i närheten. Men jag hoppas ju så klart att få slippa. Om ett erbjudande om lägenhet kommer och jag inte vill ha den, så måste jag ju inte.

På alkoholcentrum.
Skönt, jobbigt.
Insåg att det var många gamla upplevelser som gömmer sig i mig från olika alkoholdilemman med min sambo.

Fick svar på tal att ja, han har problem. Påväg längre ner på stegen.

En fråga...för mig pinsam men här får jag väl ta upp det.
Min Sambo har alltid varit mer el mindre porrintressetad.
Fast jag ibörjan var stark motståndare har jag idag gått till att slita i om han tittar.
Men han gör det gämt. Skulle säga flera gånger /dag. Självklart ljuger om det.(han måste ju få nått när jag inte vill ha sex?!?!)
Läs om att det även kan vara ett av de många beroende....
Någon med erfarenhet??

Tänkte mig även börja i en samtalsgrupp. Å redan nästa vecka nästa samtal.
Vägrar gömma mig för mig själv å "bara glömma" hur känsla är när det är jobbigt.
Måste nog dyka tillbaka i dåtiden å bearbeta det som varit å förlåta å gå vidare.
Inget man kan göra åt.....bara framtiden å den har jag tänkt ska vara MIN!!!

Han har ingen behandling mer än antabus...

Vet inte vad jag ska säga....vad jag ska tycka?
Känner mig stark men ändå hopplöst svag i situationen emellanåt...
Har sagt till vissa vänner att det e slut och ändå e man kvar, känns som mitt liv är lika mycke lögn som hans varit/är...
Ibland älskar jag honom som in i bomben för att nästan känna hat bara han säger fel ord, helt sjukt...

Tack för länken aeromagnus! Mycket intressant läsning.
Då har min kära sambo om jag räknar lite snällt lyckats dra i sig ca 75 glas på EN semestervecka (och en lugn sådan vecka, bara stranden och bokläsning, ingen social samvaro med partyparty på kvällarna)... Och i riskzonen låg man enl tabellen om man som man drack mer än 14 standardglas. Men som sambon säger... är det semester så är det. Häpp!
Det nästan värsta är att det inte märks så mycket på honom... JAG märker (och avskyr personlighetsförändringen) men för andra syns det nog inte så mycket.
I icke-semestertider konsumeras det inte fullt lika mycket, men en bag in box och en whiskey i veckan går nog och det är för mycket ändå. Det finns alltid någon anledning, det är fint väder – man måste unna sig nått gott, det är dåligt väder – man får trösta sig, favoritlaget har vunnit – måste fira, favoritlaget har förlorat – måste trösta... Ja ni vet precis...
Och aeromagnus – din lista är klockren på positiva/negativa effekter! Argumentet med att slappna av också, det är en flykt ingen avslappning. Tyvärr är väl detta ett personlighetsdrag hos min sambo överlag, att skjuta problemen ifrån sig istället för att ta tag i dem.

Etanoldrift – kämpa på! Merparten av oss uppskattar dina inlägg så bry dig inte om att det väcker ont blod hos vissa.

Låter som en väldigt orolig situation för dig. Där du självklart behöver få ventilera, ska råd osv.

Angående återfall kan jag säga som läst på mycket och av erfarenheter jag hört från behandlingarna m.m att dem kan komma närsomhelst, det finns inga garantier om det är om 1 månad, 1 år, 3 år osv. Allt handlar om eget ansvar. Du får helt enkelt gå på din egna magkänsla om detta är något/någon du vill investera din tid på/framtid till.

Det är vad jag fått göra, jag blir givetvis ledsen, hopplöst, mår illa av återfall som blir en periods aktivt supande och även andra drogsubstanser till att återigen genomgå behandling. Endel kan få gå många behandlingar för att bli fria från sitt missbruk, även anhöriga till missbrukandes.

Lider med dig att din man ger sig på dig verbalt när han dricker vilket för mig signalerar varningsklockor, endel gör även detta i nyktert tillstånd.

Jag vet ibte vad jag ska säga dig egentligen för att vara till någon hjälp men jag läser det du skrivit, tänker och känner med dig, i din frustation.
Han måste rädda sig själv från detta, han ska inte snärja dig, för då kommer du bli fängslad. Du berättar om kontrollbehov och han vill du delger men inte tvärtom.

Går han i terapi eller dylikt för sina problem? Eller tror han att han klarar sin relation till alkohol genom att bara ta antabus?

Låter ändå väldigt proffsigt att ta tag i sitt fylleri under sommartiden, moget gjort enligt mig. Min pojkvän har hitintills inte klarat en somnar utan alkohol men dock resten av året.

Skönt ni hade en fin dag igår, hoppas det fortsätter så. Men jag tror du behöver låta han ta ansvar/någon annan göra det över hans nykterhet angående antabusen m.m annars kommer du snart bara vara hans vårdare/hemhjälp, det är väl inte vad du vill bli?

Kram på dig i mängder!

Han hade druckit på jobb för längesen, förvisso innan min tid på jobbet men det fanns tyvärr en alkohol kultur innom vår bransch förr.

Vad jag uppfattat så e hans plan att jobba svart o leva på a-kassa detta året ut, han har pengar så han klarar sig oxå....rätt gott om det.

Det jag hatar e att inte veta om el när han tar ett återfall, för jag har sagt och kommer hålla att om det inteäffar så e vi slut som par och då vill jag aldrig se han igen.
Lätt säga men det måste jag hålla denna gång, vill aldrig mer få sånna sms el tel stal som man fått för att sen skrapa ihop resterna av han igen o lappa ihop.....
Och just nu anser jag tyvärr det e jag som ansvarar för hans nykterhet, e ju jag som sätter glaset med antabus framför honom varje kväll!

Jag litar piss på han, han vill ha koll på min dag...men om jag ifrågasätter honom så slår han bakut...han ska kontrollera men vill inte kontrolleras!
Men vi hade en bra dag igår, riktigt bra.

Hoppas det känns skönt!!!
Min kille påstår att han inte tänkt på sprit en enda gång förutom på vad det förstört....tror väl inte helt på det.
En fråga....allt skit och elakt man får på sms exvis, hur mycke av sånt kommer en alkolist ihåg när dom e fulla?

Känns skönt att höra då jag tvivlar på mig själv vad jag egentligen tänker!!!
Tack!

Ett halvår sen återfallet och drickandet är nu tillbaka där vi var innan han åkte iväg på behandling.
Jag vill liksom inte tro att det är sant. Tror till och med jag haft en förnekelsefas och trott att vi snart ska vara tillbaka på nyktra banan igen. Så verkar inte vara fallet.. Nu har han alla verktyg, kunskap ovh kontakter för att påbörja tillfrisknandet men han gör det inte.

Återigen funderar jag kring den där sista chansen. Hur kan jag tåla så mycket och accepterat att leva i detta? Hur orkar jag jobba heltid, fixa allt hemma, ligga vaken på nätterna med ångest och framtidsoro och samtidigt hålla fasad att allt är bra. Varför?

För mig själv har jag satt efter semestern som ett slut men jag vet att jag kan ångra mig även denna gång. Med slut menar jag att jag måste lämna eller min sambo sluta dricka igen.

Jag kommer aldrig förstå det där med att supa bort sitt liv, kanske kommer jag aldrig förstå mig själv som levt i detta.

Kram till alla där ute som kämpar!

Det bästa med forumet att vi kan stötta varandra. Det är så mycket lättare att se klart på någon annans situation :)
Dags att leta upp min gamla tråd igen. ..Det dricks tyvärr här hemma igen. Så hopplöst och tröttsamt. Kram!

Jag har fått ett återfall. Att vilja dricka kommer sitta i ganska länge och det kommer dagar då jag känner att en öl ute på en resstaurang kan väl inte skada men jag har låtit bli. Varit helt nykter i ett år nu.

Styrkekramar och du gör allt rätt.

Ingen dricka men vet med säkerhet att helgen blev det dricka för han. Hur mycket...ingen aning.
Har bara sett att den gömda påsen byts ut mot en ny.
Men....jag gick ej fram å kontrollerade i påsen (hejja mig)
Vill egentligen bara fly från allt.
Berättat för ytligare en i min närhet, min närmaste ärligaste underbara.....
Blev ännu ett steg mot verkligheten.
Även ringt och bokat tid för min egendesignade på alkoholcentrum.
Behöver tipps å råd....
Behöver få höra å tipps om det är så farligt som jag upplever det el kanske överreagerar jag????

Nää längtar till imorgon faktiskt.....

Hej....hur länge satt det i att du ville dricka?
E du helt nykter idag? Tog du återfall trots att du bestämt sluta?

Har druckit på antabus. Var ingen trevlig upplevelse. Röd som en kräfta. Dunkande huvudvärk, hjärtklappning. Visst det släpper efter en timme det värsta men man mår skit. Han är nog arg för innerst inne vill han dricka, precis som jag var ett tag.

Ja jag är nästan säker han går under. Men sen vet jag att det inte är ett dugg mitt ansvar. Men att veta det är en sak. Det jag känner är tyvärr ansvar, men är nåt som ska bort. Känslan stoppar allt. Känslan av att gå mentalt ska infinna sig. Känslan av att inte ha det ansvaret ska kopplas med det förnuftiga tänket.
Har en sak jag stoppade igår tex, det vart i te så svårt som jag trodde.
han har en förmåga att vilja prata om oss när han är full, jag har svalt det förut, nåt har det gett mig. Eller jag har väl trott det.jag har sagt vi ska prata dagen efter då istället. Så många gånger det hänt att han då dan efter ringt o inte alls tagit upp nåt samtal.
jag själv har väntat in samtal, säkert mentalt laddad, o sen ska han smita undan, med att ehhh jaha okej men ja orkade inte prata, ja mår dåligt, ursäkter o undanflykter. O själv har jag fått backat då o blivit lämnad med allt det.
igår kan ja säga lät det så här
hörru du? Vi skulle prata nu idag? Han.... mm men ja orkar inte ( ja visste han skulle säga så)
DU?!! Nu är det så här att ja visste du skulle smita undan, han... men men ja orkar inte
jag... mm nää så klaaaarg du inte gör. Nu gör vi så här ... du ska få komma ur det här, du slipper prata nu, men när du vill prata på fyllan om oss ska du inte få göra det. O det du skulle kunnat prata om nu det kommer du heller inte få skjuta på framöver. Visst är det rättvist!? Han... ehh mmm
ja så nu bestämmer jag. För du har ju inderäkt bestämt om samtalen i många år nu genom att smita. Så nu är det så här det blir.
han sa att jag skulle ju ut med några så jag skulle ändå inte ha hunnit. Jag märkte han än en gång vände på det. Jag han märka det o skrattade i örat på han... haaaa mm visst till din fördel IGEN!! Snacka om att han lät dum.

Det som förvånar mig när jag är inne och läser i alla dina trådar, svar m.m är vem av er som bär ansvaret för att han ska vara nykter? Jag läser lite mellan raderna. Han säger upp sig för han vägrar tar provtagning via jobbet? Han vill hellre leva på a-kassa än nyktert liv? Han vill hellre förlora sitt jobb när han får chansen att behålla det? Jag ser inga stora tecken på att han vill/kommer förändras, och detta är inte för att göra dig besviken.
Men hur tror han/du hans tillvaro kommer bli som arbetslös? Tror han att han kommer gå hemma och dra och må bra utav det? Kunna hålla fingrarna i styr från alkoholen om den nu är hans bästa vän, att han måste ta antabus och sug tabl för den?
Att han ska jobba svart? Får jag fråga med vad? Är det ett livstidsjobb? Låter väldigt ursäktande fullt... Och det luktar ljug, undanflykt.
Jag får lite ont i magen av att han haft dessa problem så länge, aldrig behövt ta tag i dem tidigare?? Ingen som ställt krav? Hur kommer det sig jobbet krävde prover? Drack han även på veckorna? Kom full till arbetet?
Om din man verkligen vill sluta, ska han nog inte ta det så lätt för det är inte själva alkoholen i sig som är de värsta, utan dennes beteende. Du kommer inte stå ut med honom om han inte går behandling för att förändra sitt beteende/syn/livsstil till livet/alkoholen... Det är min erfarenhet. Sen finns det säkert dem som klarar detta. Jag tror dock han tar över ditt välmående och gör dig till vårdare. Du vill ge han en chans och vara en god flickvän/särbo då måste han ju ta ansvar för sig själv och sitt liv, känns som han brände sina broar lite till det nyktra livet genom att säga upp sig, tro man kan leva gott på att va arbetslös, ströjobb svart, det vill säga ingen som kontrollerar honom mer än du, och dig kan han hugga mot för det är en vana han tidigare haft.

Jag hoppas för din skull som stannar vid honom att han har en plan med sitt liv och tar ansvar över sin nykterhet själv och inte lastar över den på dig för då kommer han sprängas snart. Du ska ju få älska honom, vara glad i hans närhet, göra saker med honom, känna tillit, välmående behag, inte vara hans behandlare.

Var rädd om dig, vet hur svårt det är att vara just det, fatta beslut, låta alkisen begå sina egna misstag, man tar gärna över, man klandrar sig själv tillslut och ibland undrar man vem som har mest problem en själv som väljer att leva ett liv man inte vill leva, som att gå på ett minfält eller han som har en av bekvämlighet? Skulle han vara rädd om dig/detsamma gäller min pojkvän... Skulle han ta tag i sin sjukdom och sluta skaffa ursäkter för den. Denna sjukdomen är dessvärre kortsiktigt beroende genom fysiska besvär för övrigt sitter det psykiskt och socialt, där man behöver mest hjälp från profiobella att förändra sitt liv. Går han på AA möten? kBt behandling? Alkohol-behandling? Något att föreslå, det är inget fel, snarare tvärtom . Vuxet val att ta hand om sig själv och lära sig vad alkoholen gjort med hans/sitt liv, enda chansen att verkligen förändra invanda beteenden.

Kram på dig mysan! Hoppas du får en fin dag!

Vi är särbo och varit ihop snart tio månader...
Han har väl haft problem i säkert 30 år, han e 50 idag....
Mig veterligen kör han aldrig onykter, tar alltid buss till systemet när han skulle köpa mer.
E väl vad man kan kalla helg alkis, tre sjuttis o en jäkla massa öl...den starkaste sorten såklart.
Vi prata om hans antabus igår, han sa sig glömma bort den för han mår så bra....sa att jag gärna såg han hjälpte till att komma ihåg för att jag inte alltid hade tankarna på det...kom inte mycke längre än så.

Men med andra ord än mina.Exakt samma innebörd för mig.Man kan inte släppa för att då går de under,man tappar själv kontrollen.Man måste själv ta tag i sitt liv och unna sig lite vila och frihet.Och det är jobbigt och skapar ångest eftersom man haft det jämndjävligt så länge.
Utan att vara överanalytisk,du verkar ha känt det här länge.Nu formulerar du det tydligt här ovanför.Så småningom kan det övergå till handling som du klarar att stå fast vid.
Grattis till de framsteg du gjort på jättekort tid.Jag har segdragit på det ett år.

Du ska inte göra ett skit.
Lättare sagt än gjort. Men han vill inte bli kontrollerad av dig, jag brukar vara den som slänger luren i örat på min alkis istället för han mot mig, för jag orkar inte höra förklaringar, förmildra drickandet/händelser för allt slutar med kaos när han kommer hem, varför då ljuga i telefon? När han vet jag ser.

Vill säga nu att han tar ett återfall, kan du inget göra åt saken. Är han en sån person som skulle köra rattfull? Och komma om han druckigt?

Angående antabusen är det hans ansvar att ta detta. Jag hade under en tid av tillåTelse från min pojkvän sms om min pojkvän ej kom och tog antabus/kissa/blåste. Detta för dem är experter på att ljuga/manipulera närstående (familjemedlemmar). Men jag sa sen ifrån för jag visste när han försov sig och alltså inte sköte tiderna på fm när han skulle dit. Däremot ordna vi att det fanns antabus hemma, även att han vände rätt på dygnet, detta var under perioden han iaf var nykter.

Har din pojkvän tagit antabus 3 dagar i veckan i 5 veckor? Kommer han inte må något vidare vid ett återfall, synd om han... Nej!

Jag vet ej hur gammal din kille är eller hur länge ni vart ihop, hur ert förhållande ser ut osv. Hur länge han haft alkoholproblem? Ska han gå behandling? Eller är det bara du som sköter hans antabus intag? Du är inte hans behandlare, han behöver hjälp utifrån. Du måSte få leva livet utan att kontrollera/vårda honom.

Jag har hållt på och vårdat min alkis i 2 års tid, jag har lagt ner. Antabus och behandling är hans alternativ för vår fortsatta framtid ihop, det vet han men han drar gärna ut på det. Jag orkar inte med att bry mig mera, jag har stängt av lite, för att finna tillbaka till mig som flickvän och hoppas han gör detsamma och blir min pojkvän igen.

Var rädd om dig. Jag vet frustrationen jag har varit där, samtal att det dröjer en stund, till timme till timmar... Både på fyllan o nyktert dock det sistnämda väldigt sällan då kan han klockan lite bättre än annars.

Vi rök ihop precis...han skulle ner till Ystad och vara hos mig vid sex, fick sms kl halv sex att han blev sen....han har en supkompis inte långt därifrån.
Dom hade pratat förra veckan och berättat för varann att dom båda 'tog det lungt'...om han nu bestämt sig för att sluta så varför inte säga det???????
Nu när vi rök ihop pga som han sa jag anklaga honom så slängde han på luren i örat på mig...
Jag sa det kändes konstigt hela grejen, men det skulle jag ju inte gjort tydligen....
Va fan ska man göra??????

Undrar vad som skulle hända om du påpekade din iakttagelse och frågade om han var på väg att "TA" ett återfall.. Jag tror nämligen inte att de bara ramlar ner över en person.. utan planerna finns någonstans inombords.. (och då underlättar det givetvis att ha "glömt" att ta sin antabus.. )
Egentligen skulle det ju ligga i hans eget intresse att sköta den saken om han menar allvar med att hålla sig nykter..