Senaste kommentarerna i forumet

Du är bästa morsan ever !! - det vet sönerna till alkoholistjäveln. Glöm aldrig det!!

@Euology visst är det sjukt, jag gör samma som dig skriver upp dagar han är full letar gömställen har hållit på med det i flera år nu. Och egentligen hjälper det ingenting, enligt min sambo överdriver jag och är barnslig han har inga problem. Har idag gett upp vi stannade hemma på nyår för jag orkar inte gå bort med han längre så hela mitt sociala liv blir förstört. Så här sitter jag för mig själv på nyår medans han ligger redlös i soffan och ganska skönt det. Har 2 tonåringar som är ute med kompisar ikväll som jag ska hämta och den äldsta kallade honom för alkolistjävel ikväll innan han åkte. Så jag har bestämt mig nu på tisdag ska jag ringa och kolla lägenheter , har gått så långt nu att jag är alldeles ensamen eftersom jag ljugit och mörkat för honom så länge. / hoppas du kommer till samma insikt snart .

Mycket har jag lärt mig.. har bedrivit seriösa självstudier gällande beroenden och medberoende. Tänk om jag vetat allt detta tidigare i livet. Hade jag agerat annorlunda? Ja kanske åtminstone på vissa områden! Men så många frågor kvarstår och vissa lär jag nog aldrig få svar på.
Jag försöker sakta blicka framåt. Vem är jag? Känner mig vilsen och stundtals förvirrad, ensam och förtvivlad över hur vårt liv blev.
Jag önskar av hela mitt hjärta att 2024 blir bättre. Jag hoppas att jag finner mig själv. Att jag ska leva upp, få skratta och känna ett inre lugn.

Gott nytt år till er alla som kämpar på ett eller annat vis ❤️

@durochmoll

Till me about it. Det är svårt med gränsdragning. Antagligen eftersom varje liten möjlighet till gråzon utnyttjas. Jag och sambon skulle ha en lugn kväll och kolla på fyrverkerier med vänner. Hon frågade om vi skulle stanna vid ett nattöppetfik på vägen till våra vänner. Givetvis hade det alkoholrättigheter och det blev ett bråk när hon ville beställa bubbel och jag la mig. Vi försöker så gott vi kan. Men visst känns det svårt att hitta sätt att umgås. Har ni något gemensamt intresse som inte kretsar kring alkohol?

@optimus
Hej.
Jag förstår mycket väl att tankarna snurrar, så bra att du ventilerar här!
Försök att inte lyssna på hans ord om att det skulle vara ditt fel, kan tänka mig att det är lätt att skylla på andra i den situation man är i. Kanske ett sätt att för en stund må bättre och självbedrägeri genom att slänga ovett och ansvar på någon annan? Vet inte. Möjligt.

Och att dricka - det finns alltid anledningar.

Finns det något anhörigstöd att ringa till där du bor, att du skulle få prata med någon? Har du pratat med någon vän du litar på om den situation du är i?
KRAM.

@durochmoll
Hej.
Kan låta flummigt, men kanske en idé att göra det omvända, att tänka att man sätter gränser gällande sig själv och vad man behöver samt mäktar med? Att skifta fokus. Ja, det låter lite flummigt ... 🙈 T ex jag vill gå på "nyktra promenader" , hur ska jag nå dit, ja, att man går ensam ibland om nödvändigt.

Det där med att okeja drickande finns risk att man får emot sig, typ "ditt fel att det gick på tok, du sade ok".

Skuldbeläggande tror jag är rätt vanligt, att skjuta ifrån sig. Förnekelse och självbedrägeri.

Det där att "unna sig".. Jag har fått höra att nu hade han minsann varit utan så länge att han var förtjänt av alkohol ... Hört allt. 🤯

Själv är man den kloka, men man har att göra med en sjuk människa som av någon/några anledningar någon gått trampat väldigt snett. Man överdriver inte, kan kännas som att man ibland tappar förståndet och tar så mycket energi.

Sköt om dig.
🎆❤️

@sliten61 ja fy vad jobbigt det är. Nu har han ringt o terroriserat mig på jobbet oxå. Var tvungen att blockera hans nummer för han ringde hela tiden.
Jag måste ifrån det här på något sätt.
Hoppas det frånta för dig. Kram

@Letlive Det är alltså en grej, att de söker ens bekräftelse för att få dricka och skuldbelägger när man sätter gränser. Jag har också sagt det, att han får välja mellan mig och drickandet men sen är det så många situationer där tillfälle ges för honom att dricka och då kommer frågan, "Är det ok att jag dricker?". Det är svårt att vara stark och säga nej varje gång. Försöker ju samtidigt inte ta ansvar för honom, det får han ju börja göra själv. Så då blir det mer att jag inte följer med om han dricker också så dör mitt sociala liv ut.. Känns som vi helt enkelt inte kan göra sociala saker tillsammans.

Man kan inte resonera med en missbrukare. Mitt ex kunde ibland konstatera "det har blivit lite mycket på sistone så idag ska jag inte dricka" men sen satt han lik förbannat och drack ändå. Nio glas vin på en och samma kväll.
Jag tror att vi som är medberoende måste fokusera på det VI behöver. Man kan inte ändra på någon annan än sig själv.

Sitter i samma rävsax som ni har tänkt å lämna så många gånger men tror inte jag klarar d ekonomiskt och d är ju fruktansvärt att behöva stanna kvar i ett förhållande pga detta. Min sambo har fixat julen helt perfekt och är lugn än så länge men vi ska bort ikväll och jag vet precis hur d kommer bli. Tycker inte om högtider längre och nyår har inte varit någon positiv dag på många år vet ju att även imorgon kommer å bli en skitdag men en bakfull otrevlig man så måste dricka lite imorgon åxo för att orka😔

Tack bella70! Jag känner också att ångesten lättat lite sen jag börjat prata med våra gemensamma vänner om detta. Får från deras håll höra att min sambo upplever en helt annan verklighet än vad jag gör. Det oroar mig eftersom socialtjänsten också kommer att ställas inför två olika beskrivningar av verkligheten. Och som du säger, barnen skyddar i oändlighet. Vår 7-årige son blev t.ex. skitarg på mig igår när han hörde att jag pratade om hans pappa med en av våra vänner. ”Mamma, varför pratar du om pappa med andra?? Det är inte snällt..” Jag försökte förklara att man måste prata om sina problem och sina känslor för då kan andra människor hjälpa. Och vår vän vill hjälpa oss, både mig och pappa..

Igår åkte sambon till sin bror för att fira nyår. Jag och barnen firar med min systers familj.
2024 kommer att bli bättre än 2023. Jag vet det för ingenting varar för evigt, vare sig det onda eller det goda..
Kramar till dig och alla som kämpar och hoppas ni får en fin kväll ❤️

Min man dricker och jag får skulden för att han blir elak. Han säger att det är jag som får honom att bli elak när han dricker.
Nu har han hållit igång i 4 dagar. Hur mycket till ska jag orka?
När han är nykter är han underbar.
Men han hittar hela tiden anledningar till att få dricka. När det är jul. Nu är det nyår. Nu är det fredag.
Han är arbetslös och hemma hela dagarna.
Jag jobbar heltid plus allt annat jag får göra för att allt ska fungera.
Jag orkar snart inte mer men svårt att lämna.
Ett rörigt inlägg men tankarna snurrar. Suck !!

Min man dricker och jag får skulden för att han blir elak. Han säger att det är jag som får honom att bli elak när han dricker.
Nu har han hållit igång i 4 dagar. Hur mycket till ska jag orka?
När han är nykter är han underbar.
Men han hittar hela tiden anledningar till att få dricka. När det är jul. Nu är det nyår. Nu är det fredag.
Han är arbetslös och hemma hela dagarna.
Jag jobbar heltid plus allt annat jag får göra för att allt ska fungera.
Jag orkar snart inte mer men svårt att lämna.
Ett rörigt inlägg men tankarna snurrar. Suck !!

Bra med kontakten med rådgivare iaf, min lyckades manipulera de flesta och hade dessutom minnesluckor som gjorde att vi inte upplevde samma saker. Känner igen det där med att nu ska jag ta ansvar.. manipulation…
Säg till barnen att pappa inte försvinner ur deras liv och ge dem inget ansvar att välja.. de precis som vi skyddar i oändlighet..
Ska tillägga att det i mitt fall inte var våra gemensamma barn vilket underlättade.

Hoppas att rådgivarna kan ge vägledning kring din oro gällande barnen. Man behöver stöd i detta. Jag upplevde en lättnad så snart jag berättat för omgivningen och fick inte längre panik t ex vid självmordshot. Eller att han ringde halva stan o berättade hur dum jag var. Eller chattade med kvinnor.
Hoppas ni får en lugn kväll och att 2024 blir bra!
Kram 🤗

@hjosa Tack hjosa. Tycker det är så himla lätt att dras med i att det är jag som är för strikt eller rent utav galen som sätter ned foten. Därför är det skönt att få det bekräftat att det är ett sjuk sätt att resonera. Vill verkligen inte bli medberoende i det här men känns som den gränsen är mycket tunnare än vad jag kunde förstå då jag inte hade missbruksproblematik i mitt liv..

Tveksamt .. Han är besatt av idén att jag bär lika stort ansvar som han för situationen vi hamnat i.. Hans drickande beror uteslutande på vår dåliga relation, och den har jag lika stor skuld i som han. Alltså är det mitt fel att han dricker ..
Jag vet, det är en sjuk människa som talar och jag tar inte åt mig av den skiten längre. Men det ger ju insikt i vad som pågår i hans sjuka hjärna. Att acceptera att barnen bara bor hos mig är för honom att erkänna att han bär ansvaret för den situation vi hamnat i och med det följer väl också känslor av skam och skuld som han inte klarar av att hantera. Men det är ju just detta som han måste börja jobba med hos sig själv om han ska bli nykter…

Men han är såååå långt ifrån dessa insikter i dagsläget. Vi var på ett första möte med alkoholrådgivare för ett tag sen. Hans beskrivning av vår tillvaro täckte väl in sådär 25% av verkligheten. Jag sa ingenting där och då fastän jag hade lust att klippa till honom. Hur fan tror han att samtalsterapi ska hjälpa om man inte vågar vara sann mot sig själv!?!
Jag sätter min tillit till att alkoholrådgivaren ser igenom det där, dom borde vara luttrade och fått höra det mesta när det kommer till förnekelse. Men jag insåg samtidigt hur lång resan kommer att vara för min sambo och då växer ångesten för hur barnen ska ta sig igenom det här. Dom älskar sin pappa och är helt förkrossade över att vi ska flytta isär…

Känner igen mig väldigt mycket. Det låter tufft att din sambo tvingar dig att ta ansvar för hans beslut. Min sambo är likadan. När jag inte okejat hennes drickande har hon skrikit att det är mitt fel att hon måste ta fem sömntabletter kl. 18. Och dom där jävla påstådda framstegen. Jag är så trött på dom. Jag antar det är beroendet.
Jag har löst en del av situationen genom att förklara för min sambo att jag inte vill vara i hennes närhet om hon dricker. Väljer hon att dricka väljer hon att vara själv. Jag vet ju inte om det är ett tips som skulle funka för dig men det har, hittills, funkat bra för mig.
Gott nytt år!

Det där är ju en sjuk människas sätt att resonera, problemen beror alltid på någon annan. Om missbrukaren kommer fram till en annan slutsats, dvs att problemen beror på hen själv, ja då måste ju hen själv ta tag i situationen och göra förändringar. Och nånstans innerst inne vet ju hen vad den förändringen måste vara… och då tar det stopp och analysen kommer tillbaka till ruta ett - det är någon annans fel..
Du gör helt rätt i att sluta lyssna på den typen av resonemang. Det är en sjuk människa som pratar - du behöver inte ta emot den skiten. Alkoholisten är ju slav under sitt beroende även i de stunder som hen är nykter så även det som sägs i nyktra stunder kommer från en sjuk människas mun. Det har tagit lång tid för mig att förstå det. Men det är den insikten som gjort att jag börjar släppa taget och börja prioritera mitt eget mående. Det ska du också göra! Kram ❤️

Styrkekramar till både dig @hjosa och @gladpålåtsas. För mig var det skönt att riva av plåstret, även om jag såklart känner mig sorgsen och det tynger mig att jag sårat honom. Men nu känns det rätt i magen, som om bitarna kommer falla på plats. Jag mejlade med en privat hyresvärd igår och ska få komma och titta på en lägenhet efter nyår, jag ska ringa runt till fler hyresvärdar när de är tillbaka på jobbet. På tisdag ska jag hjälpa min bästa vän att flytta till en ny lägenhet.

För en del så är myrsteg lättare, och då ska man göra det som känns rätt utifrån det. Jag ska försöka lära mig att lita på min intuition mer, även när det är jobbigt och obekvämt.

Idag ska jag åka hem till min (ex)sambo och fira nyår. Försöka navigera i att försöka vara vänner utan att vara ihop eller bo tillsammans. Men det känns skönt att åka dit, jag saknar hans sällskap också, hans nyktra sällskap i varje fall. Jag hoppas vi får en bra kväll, annars vet jag att jag kan åka hem till föräldrarna igen, och det ger mig ett inre lugn

Ah läste noggrannare nu😁
Han skaffar nytt boende och får träffa barnen hemma hos dig för allas trygghet? Skulle han acceptera det?

@hjosa förstår - hade inte så många djur men fick lämna en hund åter till uppfödaren. Gjorde verkligen ont.

En tanke kanske är att du har en lägenhet och åker till gården och sköter djuren?
Fattar att det är jättesvårt men inga djur osv är ju viktigare än din trygghet.
❤️

Jag känner igen mig såå i din situation. Jag tror att det finns olika sätt att komma vidare, för en del handlar det om att ta stora kliv för andra om att arbeta sig fram mot en ny tillvaro i myrsteg. Jag tänker ofta att ingenting varar för evigt, vare sig det goda eller det onda. Det ger mig hopp om att det finns lyckliga dagar framför mig. Det finns det för dig också! Styrkekram till dig 🤗

@bella70 Jag önskar att situationen var så enkel. Men min man är egenföretagare så det finns ingen arbetsgivare att ringa till. Och det blir svårt att ta med sig 8 hästar, 25 får, 2 kaniner och en katt till en lägenhet..
Det är alltså sambon som måste flytta. Och vill han ju också. Problemet är att han tänker sig att barnen bor varannan vecka hos honom…

I mitt fall övertygade jag om att ringa arbetsgivare - det gick relativt lätt i ångesten som han hade efter senaste bravaden.
Jag har flyttat från det extremt fina huset till lgh vid ett tillfälle. Skulle göra om det igen.
För barnen och mig.
Jag tror inte att vi kan lägga beslut i händerna på en aktiv missbrukare…

Kära du, jag sitter i samma sits, se mitt inlägg igår… Har under lång tid tänkt att han ska bli nykter först och att vi sen ska jobba på vårt förhållande. Om det inte funkar har barnen två nyktra föräldrar när en separation väl är ett faktum…
Senaste månaden har jag dock kommit till insikt om att en alkoholist aldrig bryter sig loss ur sitt beroende för någon annans skull, inte för min skull, inte för vår skull och inte för barnens skull. Jag kan inte göra något för hans tillfrisknande om han inte tar tag i det själv..
Jag funderar också vad som är första steget - jag tror jag ska försöka få honom att hitta någon tillfällig lösning på boende så att vi får lite distans och tid för att hitta den långsiktiga lösningen. Jag tänker också att det ger honom tid att arbeta med sina problem men jag är tveksam till att han kommer att göra det.
Jag undrar hur jag hamnade här.. Det är så sorgligt att se vad missbruk gör med den man som jag älskade och valde att bli min livskamrat, med den pappan som gav våra barn kärlek och trygghet.. den personen finns inte längre.. När jag väl insåg det var det inte så svårt att fatta beslut om att lämna, rent känslomässigt. Men praktiskt sitter jag i samma rävsax som du. Jag försöker se tiden an och hoppas att han kan vara resonabel .. Styrkekram till dig!