Senaste kommentarerna i forumet

att ens eget elände kan lätta upp någon annans liv lite.Lycka till med allt.

För det första.Ta ditt inlägg här ovan och klistra in i en egen alldeles ny tråd.En nystart på ditt liv där du nu befinner dig,alldeles i djupaste mörker.
Det blir lättare för dig och andra att följa dig och ge dig respons.
Jag kan ju bara säga att ditt liv är mitt liv.Jag känner det du känner och tänker säkert också delvis vad du tänker.
Du är inte ensam även om avgrunden i dig just nu påverkar dig att känna så.
Kanske har du tagit till dig och vågat se problemet och alla dess följder på riktigt nu.Då brukar det kännas svårast.
Kom till forumet och läs,fråga och få stöd.Det finns alltid någon som är i din sits eller har varit där.
Ofta något litet tips eller en enkel mening kan lyfta en några timmar.

Jag vill tacka er som skrivit i min tråd, särskilt Ulla-bulla. Du har varit till otroligt stor hjälp! Med hjälp av din beskrivning av medberoende kom jag ett steg närmre en lösning. Det kommer bli fortsatt kämpande, men nu vet jag hur jag ska förhålla mig.
Tack:)

Min man är sjukskriven sedan ett drygt år tillbaka för utmattningssyndrom med deppression. Vägen dit kantad med alkohol- mat- och sömntablettsmissbruk sedan 5-7 år tillbaka. Jag började med att försöka få honom att inse att han behövde jobba och dricka mindre. Fortsatte med att Kontrollera hur mycket det var han drack, For igenom hemmet som en blodhund på jakt efter flaskor. Hällde ut skällde och grät. Alla ni vet att det hjälper föga. Förmodligen har jag förstått nu bara motsatt effekt. Jag har lämnat och tagit tillbaka honom när han sagt att han tar sitt liv om jag gör det. Vi har två barn så det är inte så lätt att stå emot och riskera att de förlorar sin far. Jag trodde och tror fortfarande att den risken var överhängande att han skulle göra det i påverkan av tabletterna och alkoholen. Hoppats på förändring hela tiden. Ljugit för omgivningen och barnen. De har inte vetat något. Så för två veckor sedan kom jag plötsligt till insikt att han kommer inte att förändras så länge jag finns till hands. Jag orkar inte mer nu. En otrolig sorg-allt som jag hoppats för kämpat så hårt för. Fungerar inte. Det känns som jag slits sönder. Jag känner mig så otroligt ensam.

Är när du inifrån och ut verkligen har fått nog.Nått din botten och inte längre har några reservkrafter eller lösningar kvar.Först då kan man släppa taget om problemet och om den som dricker.Först då fattar han att han står där ensam.Även om du faktiskt väljer att inte gå än.
Men så länge du har plan a bc och d i bakhuvudet så känner han det och rör sig inte nämnvärt ur fläcken.För du står ju där vid hans sida och kommer med ideer och förslag på hur han kan lösa sin situation.
När du sitter där och slår ut med händerna och säger.Jag vet faktiskt inte.Då först har du släppt taget.Jobba på att låta den känslan bo i dig,några minuter i taget.Även om du sen antagligen återgår till-Ja men om han bara..

Jag har tänkt på dina ord hela dagen och det har verkligen varit ett stöd. Jag har så lätt att falla tillbaka på att jag tycker synd om honom och gå på hans ursäkter...att han dricker för att han just nu mår dåligt, trött på sitt jobb, ekonomiska problem etc. Det känns faktiskt äntligen som en lättnad att inse att jag inget kan göra...trots att det är svårt att släppa kontrollen.

Så tack för att du tog dig tid att skriva, trots att du har det tufft.

Hej ......
Kom ihåg , att det är inte lätt och det har du sagt många gånger......Hoppas verkligen att du menar det. I ditt och mitt fall är det inte så enkelt att genomföra det vi vill eller önskar oss.Det gör ont på alla möjliga sätt.
Släpp inte bollen men just idag får du släppa alla de tankarna som äter upp dig snart.
Kram till dig

från exxet nu.
Pratade kort alldeles nyss och han var inställd på träff idag.
Jag kom först med undanflykter men sa sen som det var att jag far så illa av hur han dricker och behöver en timeout.Är det ok? frågade jag.Och ja,det var det.
Vi får väl se hur det känns om några dagar.Men just nu så är bollen hos mig och det känns lite ovant.

så skönt, tänker jag, att du har ditt eget hem nu! Din plats där du bestämmer och kan vara i frid och ro. Vilket jättejobb du gjort!
Kram, kram / mt

och "bra" tolkningar. Den som stämmer för dig, med din känsla, är den "rätta". Låter befriande att du håller på att slå dig ur medberoendet och bundenheten i relationen. Känns för mig som du börjar hitta din egen väg nu, egna val... Kram, kram / mt

håller på att hinna ikapp hjärtat nu.Just ikväll känner jag mig helt redo att släppa honom fri att förgöra sig själv.Sitt liv och sina relationer.Jag känner mig redo att börja kliva ut ur min bubbla och se vad som finns utanför.Hoppas hoppas känslan kan stanna vid detta.Det är ju det enda förnuftiga och jag har verkligen gjort allt i min makt och ändå väljer han sin egen väg bort från allt som han borde bry sig om.Men inte längre gör.

God jul själv. Hoppas du får en trevlig och vilsam helg ♡

2015 kan inte bli så mycket sämre än 2014 .Det kan vi hålla tummarna för,en del av oss i alla fall.

... var drömmen ett utslag över den stress och det stora ansvar du känner att du tar över allt det här med drickandet, det sociala, ditt jobb, ja rubbet liksom? Det är du som gör grovjobbet och du kan eller mäktar inte med att "delegera"?

Jag tycker såna här drömmar är fruktansvärda. Har dom själv. Kram på dig.

/L

jag försökte slå ihjäl?Jag trodde faktiskt det var exet..Tack för tankeställaren,vill veta.

så skulle inte detta forum behövas tyvärr.
Välkommen hit för det första,du verkar ha kommit långt redan i insikter om att problemet är hans att äga och lösa.
Jag har försökt i 20 år med allt som går och inte lyckats alls.Han dricker idag värre än han nånsin gjort.

Fortsätt att ha insikt och dra upp dina riktlinjer för hur du ska agera även fortsättningsvis.Och om du kan,håll dig till de riktlinjerna.
Är själv för sänkt för tillfället för att kunna ge mer uttömmande respons på ditt brev.

Jag har läst i din tråd med o ser att vi har haft det ganska lika . Jag har också varit tillsammans med min sambo länge!! Närmare bestämt 24 år!! Han har alltid druckit för mycket även när vi nyss hade träffats fast det var inget jag tänkte så mycket på då. Det som var värst då var att han blev så elak o kallade
mig för en massa fula saker, han var också väldigt svartsjuk! Jag förstår inte idag när jag tänker tillbaka på det att jag stannade kvar för jag hade ju inget då som höll mig kvar. Åren gick o vi fick två underbara tjejer skaffade hus o djur mm, jag hade aldrig bott själv o trodde väl inte att jag skulle klara mig eftersom han skötte allting ( betalade räkningar, kontakt med banken, handlade , tankade mm) jag skötte hemmet o barnen. Jag hade så dåligt självförtroende o trodde inte mig själv om någonting. Jag vet inte riktigt vad det var som fick mig att ta steget men jag tror att det var att jag såg hur dåligt min dotter mådde o hur dum han var mot henne o även min andra dotter som har flyttat hemifrån. Jag tog även hjälp från familjerådgivningen o Anhörigcentrum , spm har hjälpt mig mycket. O forumet här såklart!!<3 det kom till en punkt då jag bara visste att ja g inte kunde stanna längre. Jag har väldigt dåligt samvete för att jag inte gjort det tidigare för då hade nog mina barn mått mycket bättre idag. Det du frågade om vad mina barn tyckte var jobbigast var nog för min yngsta dotter att behöva flytta från huset till en tvåa. Hon vill inte bo med sin pappa som det är nu. Hoppas de kan få en fungerande relation i framtiden. Min älsta dotter flyttade hemifrån för ca 3 år sen o hon tyckte att det var bra o att jag var modig o det kändes skönt att höra. Jag hoppas att du också får kraften att skiljas för det verkar som att det är det du vill . När man har levt så som vi har gjort under så många år så tar det död på känslorna i alla fall för min del. Tänk på dig själv nu!! Vi lever bara en gång o du är värd så mycket mer!!
Styrkekramar till dig!!<3

Hej........känner likadant :(((((.
Skulle vilja slå i mitt eget huvudet och vara klokare .
Skulle vilja att jag vaknar till det bättre ......
Du är inte ensam.....jag ska inte fly och kanske kan hjälpa med .....lite..Vet inte alls vad jag skriver.
Lider med dig fina Ullabulla och skulle vilja göra dig lite gladare .
Kram och ska du veta att jag beundrar dig

ett rådjur (i drömmen förstås).Det låg i mitt kök och liksom flämtandades och led.Alla andra bara flydde så jag fick ta en hammare och först slå in ena sidan på skallbenet.Vända på rådjuret och slå in den andra sidan så det äntligen dog.Symbolik någon ... :(

Jag har följt dig här i din tråd. Känner igen mig mycket i dig. Jag tror också jag är på väg bort, men inte kommit så långt som dig. Önskar att jag kommit så långt. Du är så stark!
Jag försöker att se framåt så långt som till att jag har en egen lägenhet och känna den känslan när allt känns motigt. Men då känns det som att jag måste kämpa.
Vad är det dina barn har mest emot? Mina barn är vuxna och utflugna och lever sina egna liv, men ändå är jag lite orolig för hur de ska ta det.
Många kramar till dig.

buhubuhu..nu ska jag på alanonmöte,väldigt lägligt.

Nu är jag här igen, har inte riktigt haft kraften att skriva nåt. Det har varit så mycket med flytt o mina barn som inte mår bra. Nu har jag iallafall fall lägenheten klar så det går att flytta in där men jag har inte gjort det än, har bara sovit där en natt. Det kändes jättekonstigt men skönt. Det var så lugnt o jag behövde inte tänka på om han hade druckit el inte o om han skulle få nåt utbrott. Hade svårt att sova o vaknade stup i ett o drömde konstiga drömmar om min fd sambo. Jag drömde att han var i min lägenhet o vägrade gå därifrån! Det var jättehemskt . Har tänkt att jag ska flytta på riktigt efter nyår. Hur ska julen bli då? Vi har sagt att vi ska fira den tillsammans som vanligt. Det är nog en dålig ide egentligen. Men det var barnen som ville det o de får bestämma. Så nu måste jag ta det där samtalet igen om alkoholen till jul. Att det inte blir någon sprit i jul om vi ska fira tillsammans för det är tjejernas önskemål. Jag hoppas det inte blir bråk om det bara men har på känn att det blir det.!!

Gråter lite,skrattar lite.....gråter igen och saknar . Tycker synd om mig själv och väntar lite......och det går över.
Nästa dag är likadant men mitt huvudet är lite över ytan just nu och det känns okey.
Jag skulle också önska mig en julklapp som skulle innehålla all styrkan till mig och styrkan till honom att må bra igen .
Hoppas , hoppas att han blir klok i sina beslut.

Snart är det jul. Ser framemot med skräckblandad förtjusning. Knäppt jag vet. Men jag vill nästan att han ska trilla dit ordentligt och tjatta med andra tjejer på nätet. Inte på julafton såklart men ändå. Känns hemskt att jag känner så. Men det här vakumet som jag är i nu är jätte jobbigt. Att bara vänta på ett bakslag.

Hej på dig,

Bara en kort kommentar. Det finns en poäng med att de ställen du nämner bara tar emot personer som går dit självmant. Det går tyvärr inte att behandla eller "göra en alkoholist frisk" om hen inte själv har viljan. Om hen inte vill sluta dricka så kommer det heller inte ske... Tyvärr...

Tror på rak konfrontation och lite hårdare linje. Visa att ni menar allvar i ord och handling. Men som alla säger ovan - egentligen kan ni inte göra så mycket. Det måste komma från din fru själv.

Kämpa på men tappa inte bort dig själv... Kram