Senaste kommentarerna i forumet

Sorgsen - som gråter av lättnad idag:) Så skönt.
Precis igår pratade jag med Mg om såna korta blixtsnabba flashbacks, typ den du beskriver i hissen, som jag kan drabbas av helt oförberett. Numera kan jag också drabbas av att jag upptäcker en situation där jag INTE t ex oroar mig... en situation som förr innebar automatlarm. Läkning.

msn fungerar åtminstone ännu. Jag vet inte om victoria lämnat forumet, ganska många tittar in här med långa mellanrum - nu senast barbalala. Alltid lika härligt - särskilt när livet är bra! Jag har förstått att många är här och läser utan att lämna avtryck.

Kram och sov gott! / mt

...känslosvall har jag upplevt idag.

Första när jag ställde mig i hissen i morse.
Jag fick en sån stark reaktion, först magont och när jag kom ut i luften mådde jag fysiskt illa, så jag kunde kasta upp frukosten.
Den som stått där innan lämnade en doft av kedjerökande och gammal fylla. Jag blev chockad över hur starkt jag kunde reagera på det.
Först var det som att ögonen slutade leva, sen illamående och på cykeln grät jag. Det var skönt få cykla av mig tillräckligt många kilometer, lungorna hann renas och hjärnan få nytt syre innan arbetsdagen började.

Nu öppnade jag min mail och där fanns ett mail från min älskade...tårarna strömmar okontrollerat men denna gången bara av lättnad.

Jag har inte vågat tro han tänkte höra av sig till mig...nu gjorde han det och bad mig ringa honom imorgon.
En värme sprider sig inuti...jag älskar honom så...

Det finns hopp...tacksam, tacksam, tacksam

Kram på er alla goda människor

För mina barn tog det nog ett drygt halvår innan tilliten var rätt stabil.
Det är frustrerande att det tar så lång tid att vinna tilliten men vi har ju gång på gång förbrukat den så det är nog sunt av barnen att de tar tid på sig att lita på oss. De vill ju inte bli besvikna igen. Det enda vi kan göra är att fortsätta vara nyktra och visa att vi går att lita på oavsett vad som händer.

Kan i alla fall berätta att det är fantastiskt när man till slut märker att tilliten finns där igen och då vill man för allt i världen inte sabba det en gång till.

Så ge inte upp, mätare behövs inte, var bara närvarande och nykter.

Kram på dig!

...med tiden kommer säkert tilliten.

Jag ville bara säga att min makes äldste son, drygt 20 år nu, har sett sin far i många olika faser i hela sitt liv.
Han har berättat saker ett barn definitivt inte skulle behöva uppleva enligt mig, men trots det så ser han så mycket upp till sin pappa.
Det är skönt att se, han vill känna tillit, och den kommer att komma om maken ger sig själv tid att läka.
Jag har sagt till mannen att han ska varaegoistisk ut ifingerspetsarna. Fokusera bara på sig själv och låta resten falla sig.
Viktigaste först!
liknelsen med den där syrgasmasken i flyg, först sig själv, sen hjälpa andra.
Din dotter kommer lita på dig, ge henne tid och var dig själv.
Lita på tiden!

Bra! Du vet var dina gränser går, du tar en dag i taget. Heja dig! :-)

/H.

...och klokt, miljöombyte är alltid till en fördel när kroppen och tanken har svårt byta bana.

Jag har ofta tagit till små saker för att bryta ett gräl eller allmänt dålig stämning. Räckt ta sig ut och köpa en korv och fokusera på om det ska vara med mos eller bara bröd! Banalt men kan ibland bryta isberg inuti ;)

Ha det så bra och njut!

Kram

Hej Sorgsen och tack för hälsning :-) Jag har bestämt mig för att ta en paus och åker utomlands
och vilar och solar ett tag. Tror det kan vara bra att byta miljö. Vi hörs när jag är tillbaka, var rädd om dig. Stor kram!

En mätare är ingen garranti.
Förtroendet kommer inte per automatik.
Det kommer du få jobba för, men vinsten blir så mycket bättre och ärligare oxå.
Utan mätare. Klar hon är misstänksam, men detta försvinner med tiden, om du är konsekvens vill säga.
För vad är det som gör att hon INTE tror du är nykter?
Om man som du är taggad och verkligen ÄR nykter så borde det inte bli problematiskt.

Men det kommer inte på en natt, och om du "sviker" och dricker fast du lovat att inte dricka så tar det ännu längre tid innan hon tror på dig.

Men din resa är fantastisk, du är fantastisk!
Jag gillar dig, din jargång och stil och tror på dig.
Utan mätare..........

På din fråga i min tråd så är det cool........
Har sjukt mycket runt omkring och bara är.......

Kramar/A

...tipset Adde.

Dagarna är lugna och utan oväntade vändningar nu, skönt!

som hastigast om Marie som har jobbat som familjeterapeut på Gården (och gör så ibland även nu) och hennes nyhetsbrev och hemsida :-))
http://www.klarblacoaching.se/ledarskap/forvantan-forvaxlad-med-lofte-b…

Tack Mulletant för dina bloggtips. Jag har läst lite av Carinas blogg och har haft nytta av självhjälpsmanualerna. Fortsätter också att gå på ALanon så ofta jag kan.

Just nu har jag en bra magkänsla. Vi är så nära varann (vilket i o försig gör mig extra sårbar). Han vill inte att jag ska behöva belasta mig med hans problem och han försöker vara ärlig inför mig. Vi tar en dag i taget. Vet bara att jag aldrig kommer att acceptera om han säger nej till behandlingshem.

Kramar
Miss K

...hej, läste just din tråd.
Hur har du/ni det?

blir man väl en riktig "medberoende" och det ska man ändå försöka komma ifrån, eller?

...innan jag kryper ner under täcket.

Ikväll var jag på Al-anon, på engelska! Jag som just hann lära mig sinnesrobönen på svenska ;) var tyst och sa de svenska orden inuti.

Tänkt mycket på det där med att bearbetningen kommer ta tid.
Just nu vet jag inte riktigt vad som kommer hända i framtiden och har bestämt mig för att njuta varje dag utan oro tills framtiden börjar pocka på min uppmärksamhet igen.
Mannen är där han är och jag jobbar på som vanligt, vad som kommer sen tar jag sen....

Kram i natten

Hej, Miss K!

Några korta tankar:

Skäms inte! Du har all rätt i världen att välja hur du vill att ditt liv skall se ut, och om det innebär att ge honom en ny chans så är det ju bara bra. Så länge DU väljer.

Precis som andra har skrivit: lita på din magkänsla. Ta kommandot över situationen, så att det är du som sätter villkoren för ert umgänge. Om du inte vill att ni skall bo tillsammans, så skall ni inte det.

Se till att du har gott om stöd runt dig: vänner, samtalskontakter, Al-Anon.

Kram!
/H.

Jag håller med Adde... En mätare är inte lösningen på era problem. Hon måste lära sig att lita på att du är nykter, utan mätare.

Jag tänkte också under en period att det skulle vara så skönt att ha en mätare, så att jag kunde hålla stenkoll på makens promillehalt. Men varför? För att kunna bevisa ATT han hade druckit?

Nej... tilliten måste bygga på något annat.

Kram!
/H.

.det jag skrivit...

Kanske har jag endel av svaret själv?

De barnen jag har haft boende hos mig gav jag omtanke genom att vara konsekvent. Att ömka vore att stjälpa, visst, trösta och lyssna, men att tycka synd om och ge större spelrum skulle bara utnyttjas. Slående likt alkoholistens beteende.

Vuxna gav/ger jag vägledning. Det var ju mitt delmål med maken också.
Energitjuvar håller jag mig ifrån.

Fyll gärna på....

...Adde! Grattis! AA är det jag litar mest på för att hålla nykterheten. Där har maken också känt sig mest förstådd, ja, behandlingshemmet också såklart, men den regelbundna kontakten försvinner ju med tiden.
Jag lyfter på hatten över din nyktra tid och att du generöst bjuder på dina erfarenheter till oss som inte kommit lika långt. Jag lär mycket genom dina ord.

Nu har jag varit på Al-anon och är glad över att jag hamnade där. Även om jag inte kan relatera till allt så är det så enkelt att prata med likasinnade, det är så mycket man inte behöver förklara. Att komma in i rummet bland dessa människor ger ett lugn trots att insikten och berättelserna är smärtsamma. Jag känner mig så privilegierad att jag inte behövt växa upp i trasighet utan har en grundstyrka innerst inne.

Det jag igen blev påmind om, liksom på anhörigveckan, är att jag inte har helt klart för mig var gränsen går för vad som hamnar under omtanke och var det anses hamna under rubriken ohälsosamt. Jag har hela mitt liv tagit parti för de svaga, hjälpt och stöttat, tagit hand om andra trasiga barn och vuxna, hjälper mina barn och syskon oavsett vad. Släpper direkt det jag har i mina händer om någon ber om hjälp, antingen genom att vägleda eller hjälpa själv.
Jag ser att mina barn gör detsamma som jag. De är inte rädda att gå mot strömmen och ställer alltid upp. Menjag har svårt att se våra beteende som sjuka...Vi är alla välfungerande i samhället, dömer aldrig utan försöker alltid se orsakerna till andra människors olikheter.
Någon som kan hjälpa mig spalta upp detta så det blir tydligt för mig?

Jag tror du kan avanmäla där du gick in och anmälde dig. Tråkigt att du inte kommer!

för frågan :-)

Jo jag gick dit och självklart var där inget farligt eller otäckt, allt satt i mitt eget huvud.
Jag fick lära mig mycket och fick en inblick i en värld där jag inte rör mig alls men som jag nog ska försöka utforska mer bara för att just upptäcka mer. Idag, i nykterheten, mår jag så bra av att träffa andra människor och se likheterna och få uppleva andra och känna en samhörighet över alla gränser. Det har avgjort inte varit så i mitt gamla liv utan det är något som faktiskt kommit till mig genom den förändring jag varit tvungen att göra för att kunna skapa mig ett nytt liv utan alkohol.

Den förändringen beror nog till största delen av att göra AA's (Al-anon's) 4e steg : "4) Vi gjorde en grundlig och oförskräckt moralisk självrannsakan" där allt gammalt måste ut för att jag ska må bra. Får jag inte ur mig mina gamla troll, försöka gömma/glömma dem, så kommer de att fortsätta att spöka för mig och få mig att förr eller senare hamna snett igen.

I morgonkväll ska jag gå till min hemmagrupp som har öppet "födelsedagsmöte" och få en efterlängtad AA medalj :-) Jag har inte tagit medalj på några år men nu firar jag en symbolisk tidsepok fastän vi brukar säga att den som varit nykter längst är den som klev upp tidigast på morgonen. ( En dag i taget) Det är viktigt att se för de som är nya att detta verkligen fungerar och det inger förtröstan om att det är möjligt med ett nyktert liv. Och ett födelsedagsmöte sätter verkligen känslorna i gungning både bland "Di Gamle" och bland de helt färska ! Väl värt att besöka :-))

Så min största rädsla någonsin, den att bli nykter, har bara givit mig fördelar !

Kram !!

när du skriver: Jag vill inte vara sambo, men kan inte se något alternativ.

Visst KAN det vara så att socialsekreteraren inte dök upp... men å andra sidan brukar vi medberoende råda varandra att lita på magkänslan...

Ta det lugnt!
Det viktigaste först - det viktigaste i ditt liv är faktiskt du!

Gå gärna på Al-anon möte!

...så ska du ta din misstanke på allvar. Syftar på att du tror han manipulerar...
Sjukdomen/alkoholismen gör missbrukaren till mästare på att manipulera för att dra egna fördelar. Tyvärr!
Tankarna är inte logiska och framför allt är orden och handlingarna sällan bestående. Oavsett hur intelligent eller hur stor välviljan är hos missbrukaren så vinner alkoholen.
Det är inte ditt ansvar att ta hand om honom, du har inte satt honom på härbärget. Det har alkoholen drivit honom till. Om inte missbruket tas omhand så blir det ingen förändring hos honom på längre sikt!
Du kan bara ta hand om dig, det är ditt liv, ditt ansvar.
Hur mycket hjälp du behöver för att skapa din trygghet måste du känna själv.
Men tillåt inte mannen ge dig dåligt samvete för att du säger nej.

Generellt är förhållande det svåraste som finns att underhålla och innehållet ett ständigt givande och tagande, gott och ont i en salig blandning. Sällan är det i total balans men när den infinner sig så är det underbart men inte bestående.

Glöm inte att du har rätt att känna dig trygg i ditt eget hem, rätt att ta plats och rätt till dina känslor, både de goda och onda.

Vad vill jag säga med detta?
Jo, var rädd om dig! Tänk på dig själv i första hand!

...är en stark känsla. I stor dos kan den förändra en hel personlighet, i kris blir någon konstruktivt och andra paralyserade.
I sådär mer lagom dos kan man utmana rädslan för att vinna självkänsla. Det är en härlig vinst när det blir så.
Jag utmanar mig själv i mitt yrke och där har jag vunnit mycket mod, i andra sammanhang kan jag vara den fegaste, mest rädda personen i hela världen- vilsen och villrådig.

Hur gick det för dig Adde? Övervann du rädslan i söndags för att kunna kasta dig in i nästa utmaning? ;)

Utan att känna dig, så känner jag likheter hos dig både i mig och i min make.
Tack för att du finns!

Kram

Jag har haft mycket hjälp av att följa Carina Bångs blogg Information och Stöd för Medberoende. Sätter länk till det senaste inlägget här http://medberoendeinfo.blogspot.com/2013/01/hur-gor-man-konkret-for-att…
Ett inlägg jag återvänt till många gånger handlar om att ta makten över sitt eget liv... http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html

Styrkekramar / mt

Tack, tack för alla kommentarer. Jag är djupt rörd.
Ja Sorgsen, du har rätt i vad du gissar. Det är en känsla av att jag egentligen inte borde träffa honom. Mina känslor vände på bara några minuter. Jag ville bli av med honom efter att ha pratat en stund, vilket inte var lätt. Sen bara svängde allt. Jag förstår att du har kämpat mycket tillsammans med din alkoholist. När jag har läst din historia har jag tänkt att så kanske jag också kan göra. Problemet är att alla avråder mig och att han inte har en lägenhet. Jag försökte tänka så i början att det spelar ingen roll att han bor där. Nu har han berättat hur det är där och jag hade nog också druckit i den situationen. Är någonstans medveten om att han lite försöker manipulera mig. Jag vill inte vara sambo, men kan inte se något alternativ. Han har sökt någon enstaka lägenhet, men pengarna börjar ta slut. Tyvärr har ingen av oss hittat någon bra samtalskontakt ännu. Allt känns så trögt.

Just nu brottas jag med mitt förtroende till honom. Hur ska jag göra med nycklar etc. Det verkar som att mötet inte blev av. Kan det verkligen stämma att socialsekreteraren aldrig dök upp?

Anledningen att jag funderar kring abstinens är att han inte druckit på 2 dagar nu, då brukade han få abstinens. Han var lite "speedad" igår, men det var allt.

Miss K