skrev mulletant i Hur finner jag styrkan att gå min väg?
Framtidsdrömmar! Hur har du det? / mt
skrev mulletant i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...
flygcert! Hur har du det? / mt
skrev vill.sluta i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
Glader kanske?
Riktigt GLAD för din/er skull
/!
skrev Framtidsdrömmar i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
Jag är glad för din skull....
Åh vad jag önskade att min sambo kunde göra som din, erkänna och inse och vilja förändra.
Lycka till!!
skrev mulletant i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
- spara, bevara och njut i nuet! Kram / mt
skrev Sorgsen i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
...än många...
Jo, han kom hem nykter och glad, klar i huvudet och hade tagit massa foto han visade.
Något som far igenom minskalle med jämna mellanrum nu när alkoholen inte står i fokus är att han ska få för sig att han inte behöver behandlingen.
Hittills har inget tytt på detta, idag menade han att han behöver nog köpa nya inneskor att ta med...då log hela jag och klumpen i magen förminskades ytterligare en aning.
Idag ringde han damen på soc, hon fanns inte på plats?!
Jag tycker det är ett så oförskämt och nonchalant beteende. Om hon nu sitter i en position med "makten" att bedöma andra människors behov, i detta faller en bedömning som fallit till min makes fördel, hur kan hon sitta och diktera hur, när och var han ska befinna sig och sen inte själv höra av sig när hennes planer ändras?
Han har gått och väntat på att göra samtalet, för oförstående kan jag förstå om det kan tolkas som en bagatell. För min man, missbrukaren, som nu håller näsan över vattenytan, är det en hållpunt för att komma framåt, det är ju ogreppbart stora steg för missbrukaren.
Hur kan en kvinna med utbildning, i tjänst, bra släppa och gå hem??? Jag skulle aldrig få vara kvar i mitt arbete om jag misskött mina uppgifter gång på gång. Hon slarvade bort mannen från början, då väntade han 14 dagar på att få en akut mötestid???
Jo, jag vet att man har rätt att byta handläggare...nu fick han ju en behandling godkänd, av socdamens chef, så hon känns som en övergående person i länken men kände jag ville skriva ner och berätta hur illa de där människorna tillåts utföra sina tjänster. De vi skattebetalare avlönar år efter år! Grrrr....
Jag är så tillfreds att mannen är med mig, på okänd mark, hade detta inträffat en dag när missbrukaren är kung, i gemensamma lägenheten, så hade alkoholisten vunnit och han hade gjort en ny djupdykning.
Just nu är han inne på andra versens nynnande i duschen ;) ikväll räknar jag ytterligare en dag till nykterheten.
Tänk att livet kan kännas så underbart!
Tack för ert stöd, Mulletant, Lelas, Anonymt, hösttrollet, Adde, Framtidsdrömmar, Svinmolla, flygcert, Mammy Blue, vill.sluta, alla som läser och kämpar...trivs i gemenskapen med er alla
skrev markatta i Behöver hjälp att vara konsekvent
Tack Trollis!
Dag två utav 365 alltså...
Nyårsafton var väldigt trevlig för mig. Var hos en vän tillsammans med exet. Vi två var de enda nyktra på festen och vi fick höra många kommentarer om det. Mest positivt, om än fyllesvammelpositivt, "åh vad moooodig du är....". Har inte riktigt tänkt på det förut och jag blev faktiskt lite arg över att alla kände att de behövde kommentera mina alkoholvanor medan man tiger om alla andras... Märkligt. Men nu fattar jag i alla fall varför exet önskade att jag skulle vara nykter tillsammans med honom på festen. Hade jag bara druckit ett glas bubbel, eller sagt att visst kan jag smaka lite grand, så hade jag framstått som en person som dricker med måtta, vilket respekteras, men en person som varken ska köra bil, är på tjocken, är alkis, och ändå väljer att inte dricka på nyårsafton måste sättas under lupp. Hursomhelst, så var kvällen ändå trevlig med god mat, extremmycket pommac(jag frågade exet hur många öl han normalt brukade dricka på nyårsafton och han svarade 10st, vilket ger 5liter vätska, så vi hade som skämt att vi skulle dricka 5 liter pommac var, lyckades ej).
Exet då, denna gummiboll som ständigt studsar tillbaka till mig, han som lämnade mig i min ensamhet över jul, han som påverkar mig som ingen annan kan, varför lämnar jag honom inte bara för alltid?
För att jag inte vill lämna. För att jag fattar att vägen jag går måste vara min och vägen han går måste vara hans och ibland, inte alltid, händer det att vi vandrar tillsammans där hand i hand.
Jag har sagt till honom att jag inte klarar av att vara honom nära om han ska fortsätta att dricka. Han har sagt att han inte vet om han kan eller ens vill sluta dricka för alltid. En månad ska han vara nykter nu, längre kan han inte lova säger han. Ok, det var åtminstone ärligt sagt, tänker jag, kanske kan jag inte kräva en livstid? Nej, jag kan inte kräva något, bara förklara hur jag vill ha det.
En vit månad. Vad händer sedan? Jag vet inte.
Som så många andra så slutade jag att röka på nyårsdagen. Det var lätt igår då jag nog fortfarande mådde lite illa av cigarren jag rökte på nyår, lite svårare idag. Jag vill inte vara beroende av något, av någon. 2013, ett år av frihet tack.
Kramar!
skrev Lelas i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
Hej Sorgsen!
Vet du, man slutar inte vara orolig hur enkelt som helst.
Särskilt när de invanda mönstren förändras är det lätt att oron kommer upp till ytan.
Andas, och försök att inte ta ut någon katastrof i förskott.
Kram!
/H.
skrev mulletant i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
på filmen When love is not enough... Just de där scenerna berörde mig i den filmen.
Hoppas mannen kom hem nykter som en glad överraskning (?) och att du nu är lättad... Om inte så är behandlingshemmet nära nu och du får ta alla fall som en lärdom och ytterligare en bit i insikten om missbrukets makt... Förhoppningsvis han också när han kommit så långt at han blir mottaglig.
Kram! - och kraft till dig inför arbetsdagen ifall det behövs! / mt
skrev Sorgsen i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
...för omtankarna...
Vet inte varför jag är så orolig just nu...
Mannen är fortfarande inte tillbaka och han svarar inte på sms, det behöver inte betyda något men just ikväll kör oron i mig runt på högvarv.
Intuition?
Magkänsla?
Dålig vana?
Kunskap?
Hoppas oron är obefogad.....
Skönt ha Er här inne att vända sig till...
Kram på Er!
skrev Anonymt i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
Kram från mig också! /A
skrev mulletant i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
är det det enda man kan göra. Jag hjälper till på samma sätt inför natten.
Kram / mt
skrev Lelas i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
Amen.
Kram!
/H.
skrev Sorgsen i Hjälp! Vad ska jag göra nu?
...underbara dagar och det känns som jag vunnit på lotteri var timme med maken.
Han vill vara nära, han ler och har matlust, sover gott, är...snäll och varm....
Ibland ser jag att han sjunker in i en annan värld, då blir ögonen rädda, ledsna som på en cocker spaniel. Jag säger inget, bara håller om...
Igår var mannen låg, inte ett dugg oförskämd, men jag såg att han kämpade mer än de tidigare dygnen. Kroppen var tung, blicken långsammare, vi berörde mycket mycket lätt alkoholism hos andra som varit på nämndemansgården. Imorgon ska han prata med damen på soc...
Jag kan inte se om det är suget som drar eller om det är tankar som snurrar, förmodligen ett sammelsurium av allt.
Jag finns intill och är glad att vi har gjort ett miljöombyte. Missbruksrutinerna är brutna och han har haft annat att tänka på sen 21 dec till nu.
Nu har vi varit här, på okänd mark, sen annandag jul och jag märkte under gårdagen att rastlösheten börjar pocka på, det oroar mig.
För en timme sen smet han ut ensam, jag måste jobba och förbereda inför morgondagen.
Jag ber en stilla bön med gråten i halsgropen:
"Gode Gud, låt min älskade vara stark nog att motstå frestelsen...amen"
Snyft...
Gott Nytt på Er alla goa människor
skrev Miss K i Är vi bra för varandra?
Det samma önskar jag dig!
Ja, det var ungefär så, bara det att det var en lång relation emellan med en man som inte var missbrukare (men antagligen på gränsen). Det är nog så att vissa män ser att jag är en kvinna som "tar hand om andra" och att jag också har viss vinning av det hela.
Tänker bryta det mönstret nu. Inga nya män innanför tröskeln förrän jag känner mig själv bättre och har skaffat ett eget liv.
Funderar så smått på att flytta för att lättare kunna börja om. Det sitter för mycket minnen i väggarna.
Miss K
skrev mulletant i Är vi bra för varandra?
och Gott Nytt År! Lite bra ändå att det blev uppenbart att den mannen inte var bra för dig - och utan att det kom till (fysiska) skador hoppas jag. Om jag minns rätt hade du flyttat ihop med den här mannen kort efter att ha separerat från en tidigare man som också var missbrukare... i så fall ska du verkligen ta chansen att lära dig vad det är hos dig som gör att du dras till såna män. Vad är det hos dem som tilltalar dig till en början? Du passar säkert ihop med människor som passar för dig!
Fortsätt läsa och skriva här - det är en bra "livets skola"!
Allt gott inför det nya året! / mt
skrev tekla i medberoende
En hälsning i början av det nya året, hoppas ni har det så bra ni kan.
Jag har haft en bra nyår, jag jobbade nyårsnatten och min gubbe var hemma nykter!!
Detta känns underbart, han har aldrig varit det så länge jag känt honom.
Det känns bra för mej att han börjar inse att det inte fungerar att dricka som han gjort den sista tiden. Jag hoppas bara att det som nu behöver lösas i hans liv också kommer att göra det och att han inte går tillbaka till drickandet.
Men jag kan inte göra jobbet för han utan det får han göra själv, men jag kan finnas vid hans sida.
Ha det gott, sköt om dej,
kram från tekla.
skrev Miss K i Är vi bra för varandra?
Tack Svinmolla! Det värmde.
Jag tycker också om att vara själv ibland..
Gott nytt år!
skrev Lelas i Vägen vidare
Maken: ja, typ så ja. Men vi skall ju inte glömma att vi har fina år 1996-2004 också. Så då är ju de där jobbiga fyra åren inte lika stor del... Nu går vi in på vårt nionde år som gifta, och jag ser fram emot det.
Mt: gott nytt år till er också! :-)
/H.
skrev mulletant i Vägen vidare
på bröllopsdagen! I vart fall om man räknar en dag och inte ett år:)
Intressant att se tillbaka årsvis. Om jag gör detsamma i en snabb tanke så har processen varit mycket längre och jag har endast ytterst kortvarigt känt panik. Mannen har heller inte varit så på botten. Men processen känner jag igen! Min medvetna kamp mot alkoholen sträckte sig över fyra år 2006-2010. Vi hade då å andra sidan 30 gemensamma år att "stå på". Ibland hittar jag spår av kampen i form av brev jag skrivit - även han har skrivit många brev och budskap till mig. Det jag ser idag var att i den korrespondensen möttes vi inte. Mycket tydligt för mig är det sommaren 2011, efter ½ års huvudsaklig nykterhet, som vi kunde mötas över de verkligt svåra temana i våra liv. Enskilda och gemensamma.
Gott Nytt År till er, var och en och gemensamt!
skrev mr_pianoman i Vägen vidare
50-50 alltså
skrev Svinmolla i Är vi bra för varandra?
Hej miss K, känner igen mig! En man som dricker för mycket inga nära vänner. Jag tycker om att vara själv, men någon att prata med om hur verkligheten ser ut skulle vara skönt. Man lever som i två världar. Vi fixar det, ha en bra kväll/a-k
skrev Miss K i Är vi bra för varandra?
Inte ens tredje gången gillt. Jag och män går inte ihop, eller rättare sagt jag vet inte om jag går ihop med någon människa över huvud taget. Hur ska jag kunna lita på någon?
Det hände i förrgår. Min "särbo" blev aggressiv och försökte ta mina nycklar. Det hela slutade i fyllecell. Jag blev rädd för honom för första gången och förstod att Nu är det slut!
Jag var ensam och rädd den kvällen. Nästa dag var bättre, men jag känner en stor sorg. Jag älskade honom mer än någon annan. Jag har åkt iväg till en släkting nu, klarade inte av att vistas i lägenheten. Hoppas jag inte får "återfall" och går tillbaka till honom.
Måste ta tag i lite praktiska saker. Någon som vet, måste han själv godkänna att han inte ska vara folkbokförd på min adress?
Ska försöka börja på ett oskrivet blad, som du säger "vill sluta". Jag är i övre medelåldern, sitter fast på ett jobb jag inte trivs så bra med och har inga nära vänner. Men det ska gå!
Vill passa på och tacka alla här t.ex. Lelas o Mulletanten för era visdomsord.
Miss K
skrev Lelas i Vägen vidare
Nyårsafton, alltså. Och inte bara det, utan även min och min pianogubbes åttaåriga bröllopsdag. :-)
2005 var ett år av äventyr.
2006 var ett år av återvändande.
2007 var ett år av stabilitet.
2008 var ett år av oro.
2009 var ett år av ångest.
2010 var ett år av panik.
2011 var ett år av kamp.
2012 var ett år av sinnesro.
Gott nytt år, alla ni som kämpar! Det går att vända den negativa spiralen till något bra. Men det tar tid. Kram!
/H.
som har tagit som sin uppgift att hjälpa och stödja alkisar, drogberoende, kåkfarare etc, och hon har tyvärr mer än en gång noterat att soc definitivt gör skillnad på folk och folk. Om en av hennes "pojkar" går till soc ensamma kan de bli fullständigt uruselt behandlade, gången efter är hon med, och då blir det HELT annat ljud i skällan. Fruktansvärt att det får gå till så.
Vad det gäller droger och alkohol, så är det ju så oerhört viktigt att man tsr vara på de kortare perioder man mår hyfsat för att på frivillig väg få bättre ordning på livet. Om soc då sparkar ner folk när man äntligen lyckats kravla sej upp en bit... Usch jag blir så arg!!!