skrev höst trollet i Behöver hjälp att vara konsekvent
När jag läser, undrar jag, om du kanske skulle undersöka, var ditt kontrollbehov kommer från?
Det är kanske dags att släppa taget om det?
Du har kopplat ihop ditt kontrollbehov med den här mannen, men jag är säker på att du haft ditt kontrollbehov, långt innan du träffade honom..
Hur såg det ut då?
Vad försökte du kontrollera förut?
kram / trollis
skrev vill.sluta i Behöver hjälp att vara konsekvent
Fick du oväntat besök inatt eller klarade du dig?
zx stå på dig du görrätt!
/A
skrev Dompa i hur mycket är för mycket?
Jag visste ju att du var god! Låt mig veta hur K mår! Har bara hennes facebook adress på alkoholhjälpen. Gracias (lite si och så med spanskan)/R
skrev markatta i Behöver hjälp att vara konsekvent
Ja så var det onsdag aka lillördag. Jag skriver nu för att distrahera mig från att göra något dumt.
Kan såklart inte lita på att ex-sambon inte kommer dricka igen men jag måste släppa kontrollen.
Skickade ett sms förut, som jag inte fått svar på, och tänker ju direkt att aha då är han och dricker öl såklart... Det här är ju helt sjukt, hade man bytt ut "öl" mot "tjej" så hade jag ju kunnat spela den där mannen i "Sova med fienden", en lösmustasch bara så lovar jag att det hade varit trovärdigt. Kontrollfreak.
Det jag INTE ska göra är:
-skicka tusen sms tills han svarar
-ringa tills han svarar
-bara "råka" gå förbi krogen väldigt väldigt långsamt och titta in genom fönstret
-bara "råka" få slut på toapapper så att jag måste gå till krogen och be om servetter samtidigt som jag självklart går vilse därinne så att jag måste passera varenda bord och vrå
Det jag SKA göra är:
-ta det lugnt
-dricka en kopp te
-sätta på någon lagom dålig film att somna till
skrev Lelas i Vägen vidare
Tack fina ni för era svar! Och för tipsen! Jag kollar upp länkarna!
Tack, markatta, för att du delar med dig om dina egna erfarenheter!
Jag och maken har varit väldigt inblandade i den här historien, så jag har varit med tjejen genom alla de vårdinstanser hon har passerat. Det är alltså inte bara hennes bild av vården som jag har, utan jag har själv varit med och träffat varenda en av hennes kontakter. Och tyvärr har de inte varit så mycket att hänga i granen... En och annan ängel har vi mött (framförallt en manlig nattsköterska på psykakuten, han är min hjälte fortfarande!), men de har stått maktlösa pga resursbrist och sånt.
Och visst vet jag att man inte botar ätstörningar med god mat. Men, samtidigt vet jag att man aldrig någonsin kommer kunna förändra sin relation till maten om man blir serverad sånt skräp som på ätstörningsavdelningen där tjejen var inskriven. Hualigen.
Apropå att vara manipulativ, så har ju naturligtvis även den här tjejen spelat sådana spel. Men, hon har ärligt och rakt berättat om sina problem för flera olika vårdinstanser och ändå får hon inte hjälp. Hon är ju, gubevars, inte suicidal så det finns andra som behöver platserna bättre... Så sorgligt.
kraftverk - tack för de där tipsen! Vi har långt till Mora (jag gissar att det är 50 mil åtminstone) men det är ju värt att kolla upp. Jag vet att det finns bra team för sånt här även här i vår närhet, men hon har som sagt blivit utskriven därifrån pga resursbrist.
Men men. Jag kollar upp era tips och fortsätter fundera på vad jag kan och inte kan göra. Kram, alla!
/H.
skrev Nana i Alkoholist ????
hej
jo jag fokuserar mycket på mitt mående jag delar upp det här...
jag följer mitt mående när jag vart ifrån o när jag gått tillbaka...
jag vet att när jag börjat mått bättre det är då det är som farligast att falla tillbaka...
jag kommer fortsätta skriva
kramar Nana
skrev Lelas i Hur finner jag styrkan att gå min väg?
Ta det i din takt, Framtidsdrömmar!
Du behöver inte känna att du har bråttom för någon annans skull.
Kram!
/H.
skrev Lelas i Alkoholist ????
Jag kommer att tänka på att kvinnan som leder anhörigarbetet på behandlingshemmet där min man var säger att man kan avgöra om en person är medberoende på hur h*n svarar på frågan "hur mår du?". Så här funkar vi medberoende:
"Hej hur mår du?"
"Jo, nu är han nykter." (Alternativt "Nja, han har druckit")
Vi definierar vårt eget mående utifrån alkoholistens promillehalt. Inte så sunt, eller hur?
Anna, fortsätt skriva. Om inte annat kommer den dokumentationen kunna vara viktig om du skulle behöva bevisa något längre fram. Men gör också som markatta säger och sök upp Al-Anon.
Kram!
/H.
skrev Lelas i hur mycket är för mycket?
Hej Dompa!
Jag framför din hälsning! :)
/H.
skrev kraftverk i Vägen vidare
Ätstörningar har många likheter med beroende inte minst vad den gör med de anhöriga. Jag har jobbat en del med ätstörningar på en BUP mottagning och kan bara hålla med om att det ofta inte hjälper med en vanlig kurator/ psykolog kontakt. Det är en svår, slug och manipulativ sjukdom. Det finns ätstörningsenheter som har specialiserade team som arbetar både individuellt och med hela familjen. Nu vet jag ju inte var i landet ni befinner er i, men googla på KÄTS så får du mycket information. JAg har samarbetat en del med MHE kliniken i Mora och har väldigt bra erfarenhet av dom. Dom tar emot en vecka i månaden under ett halvår och resten får man arbeta hemma. Lycka till
skrev Anonymt i Vägen vidare
Hej vännen, titta på atstorning.se för råd både för drabbad och anhöriga. Kram A
skrev mulletant i Hur finner jag styrkan att gå min väg?
dig, Framtidsdrömmar! / mt
skrev Framtidsdrömmar i Hur finner jag styrkan att gå min väg?
Jag vet att allt är upp till mig att det är mitt jobb.
Ibland önskar jag bara att någon kom hem till mig och gjorde allt åt mig så att jag slapp ta tag i detta själv. Det är väl ett sätt att fly.
Det är med spänd förväntan som jag träffar henne igen på tisdag. Jag känner bara att jag har lite panik eftersom jag inte hunnit prata med min sambo ännu och jag vill ju kunna "visa" henne på beroendeenheten vad jag gjort åt min situation så här långt sen vi träffades sist.... Jag skäms nästan för att jag kanske inte kommer kunna säga att "nu har jag flyttat".... Sen förstår jag ju också någonstans att hon inte ställer några krav på mig och inte heller har några förväntningar på mig. Jag ska kämpa på. Blev än en gång påmind i mitt arbete idag att livet är bara till låns och man ska vara tacksam alla dagar man kan gå ur sängen och vara tacksam över det man har. Men man ska också leva ett bra liv medans man lever för man vet aldrig när det slutar.
Kram
skrev vill.sluta i Hur finner jag styrkan att gå min väg?
Resten är i dina händer.
skrev Framtidsdrömmar i Hur finner jag styrkan att gå min väg?
Jag vill bara sluta älta och börja leva mitt liv.....!
Ni som vet, kommer hon på beroendeenheten kunna hjälpa mig med det om jag vill..??
skrev markatta i Vägen vidare
Jag har själv haft en ätstörning, eller egentligen tänker jag som du där kring jämförelsen äs/beroende att det hela tiden är något jag måste vara medveten om även om jag är nästintill fri från symtomen. Jag får återfall ibland men jobbar vidare.
Du kan inte omvända henne med fantastisk mat men det vet du väl. En ätstörd person vänder allt snack om mat till något negativt så undvik ämnet helt, truga inte. Det tar tid att tillfriskna från en ätstörning, dels för att vården är undermålig men också p.g.a. ambivalensen i sjukdomen, vill bli frisk/vill inte bli tjock, frisk=tjock.
Jag smög med det, ljög för vänner och psykologer. Kanske är det så att hon faktiskt har träffat rätt inom vården redan men att hon inte var redo? Jag kunde i alla fall vara otroligt manipulativ, när jag väl hade möjlighet att få hjälp så ljög jag helt enkelt, för att kunna fortsätta.
DBT (dialektisk beteende terapi) hjälpte mig mycket, man behöver alltså inte låsa sig vid en renodlad ätstörningsklinik, även andra terapiformer kan funka. Kanske kan du säga till henne att du önskar att du kunde hjälpa henne men att du inte kan, men följa med nästa gång hon har någon vårdkontakt. Tänker att det kan kännas lättare om man vet vad man "lämnar över" till för dig och också för henne om hon förstår att du vill finnas där för henne men inte på ett sätt som inte funkar.
Lycka till!
skrev markatta i Alkoholist ????
gå på ett al-anonmöte så snart du har möjlighet. "Skriva av sig" kan vara helande, här på forumet eller i helt privata texter men det kan också leda till ett destruktivt ältande.
Känner igen det där att skriva ner allt "min alkoholist" sagt och gjort, trodde att det skulle hjälpa mig fatta ett beslut att lämna/gå vidare eller att jag kanske skulle visa det för honom någon gång så att han skulle fatta. Men tyvärr, desto sämre han kände sig som människa, ju mer drack han och ärligt talat så ville jag att han skulle känna sig som en dålig person, att han skulle må lika dåligt som jag, men det ledde ju verkligen inte till något bra. Det enda det resulterade i var att jag mådde skit, satt och läste listan om och om igen som för att kunna rättfärdiga för mig själv att det var ok att jag mådde som jag gjorde(utan att behöva ta tag i saker) och jag tyckte så himla synd om mig själv, offret. Det var ett självskadebeteende som omöjliggjorde att jag skulle vara aktiv i mitt eget liv.
Nu har jag bara varit på 2 al-anonmöten so far men en sak som jag tyckte var väldigt bra var att fokus låg på en själv och ens egna utveckling, inte "ens alkoholist". Det var väldig skönt att kunna släppa tanken på att han gjorde/sa det och bara fokusera på vad kan jag göra för att förbättra min livssituation, om än bara för en liten stund.
Gå dit, det är helt ok att vara tyst och bara lyssna också.
Ta hand om dig!
skrev Nana i Alkoholist ????
skriver av mig
har setat med att skriva ner rader av saker som han sagt o gjort för att läsa det om o om igen... det vart en hel del...
skrev Dompa i hur mycket är för mycket?
Vet inte om du läser här längre. Men vet att Lelas gör det och att ni har kontakt. Av olika anledningar har jag tänkt mkt på min resa mot nykterheten idag...och jag inser att om jag ej snubblat in här så kanske resan aldrig hade skett? Jag känner mig som en helt annan man idag än den som trillade in. Givetvis är jag inte det. Men du gav mig ett utrymme att börja utvecklas på.
Så kag är skyldig dig mkt. Tack! Hoppas du har det bra och den där mannen från i våras är/var ngt att ha. Att du fotar vidare och är allmänt lycklig. Verkligen! Tota gärna ner en rad eller låt Lelas bekräfta att du mår bra. Med mkt kärlek och respekt! /R
skrev Lelas i Vägen vidare
Tack, Adde, kollar upp! :-)
skrev Adde i Vägen vidare
om det finns i närheten men det går att kontakta dem för att få stöttning bla telefonmöten : http://www.oasverige.org/
skrev Lelas i Vägen vidare
Godeftermiddag i forumvärlden!
Ni som har orkat er igenom hela min tråd (som ju egentligen är flera olika trådar, de finns uppradade i början av den här) vet att jag och MrPianoman har en anhörig som har en ätstörning.
Hon mår sämre igen, och hon söker sig till mig för att berätta om det. Hon säger att hon inte vet hur hon skall ta sig ur den nedåtgående spiralen av ångest och självsvält. Det enda hon är säker på, säger hon, är att det INTE hjälper att gå till någon psykolog eller kurator.
Hon är en prövning för mitt medberoende. Jag slits mellan att tro att jag kan omvända henne om jag bara lagar tillräckligt god mat till henne, och att helt vilja släppa taget och inte ens ställa upp som samtalsstöd. Ingen av de där två ytterligheterna är ju speciellt lyckad... Jag vet ju det.
Så, nu går jag här hemma och funderar på hur jag skall hitta en balans i att kunna hjälpa henne, men ändå inte falla in i mina invanda medberoende-mönster. Suck.
Jag vet ju att det enda hon behöver är att få professionell hjälp. Tyvärr har hon redan dansat igenom alla tänkbara instanser här i vår hemkommun. Alltifrån psykets låsta specialavdelning (där ingen någonsin blir frisk) till ungdomsmottagningens öppna mottagning, och en hel rad andra däremellan. Hon har blivit utskriven för att hon är för sjuk. Hon har blivit utskriven för att hon är för frisk.
Så - var skall hon få hjälp? Hon vet ju lika väl som jag att ingenstans längs den krokiga vägen träffade hon rätt. Vad är det som säger att det skulle funka bättre den här gången?
Ja... inte vet jag vad jag kan göra för henne.
Och som så ofta tänker jag att ätstörningar är en beroendesjukdom som följer samma mönster som alkoholismen.
Suck.
/H.
skrev Nana i Alkoholist ????
ska gå in där återigen... har gått igenom alla de där olika raderna de är bra men behöver läsa det om o om igen för att nåt i huvutaget ska gå in i mig...
skrev mulletant i Alkoholist ????
den utlovade länken:)
http://www.tuvaforum.se/skydd-egoister.asp
/ mt
Det känns skönt när ni hjälper mig att sänka mina prestationskrav. Jag försöker planera in roliga aktiviteter i min vardag och prioritera in mig själv mera. Jag kände igår när min sambo pratade om att han var tvungen att jobba i helgen igen och att han var tvungen att gå någon kurs på höstlovet när barnen är lediga......ja gör det du så hittar jag och barnen på något. Jag är så less på att vara den som ska rodda allt, som ska se till att barnens fritid och skoltid flyter, att det är jag som ska ha kontakt med skola och föräldrar. Jag har väl gjort det till vad det är idag förstår jag. Måste sluta bli irriterad på honom för jag har påpekat detta så himla många gånger.
Just nu känner jag att det är antingen jobb till 200% som gäller eller också går helgerna åt till att vara bakis i olika hög grad.
I kväll ska jag på mingelkväll och det ska bli jättekul, att göra något annat istället för att bara sitta hemma.
En dag i taget......