Senaste kommentarerna i forumet

Jag kommer att tänka på att kvinnan som leder anhörigarbetet på behandlingshemmet där min man var säger att man kan avgöra om en person är medberoende på hur h*n svarar på frågan "hur mår du?". Så här funkar vi medberoende:

"Hej hur mår du?"
"Jo, nu är han nykter." (Alternativt "Nja, han har druckit")

Vi definierar vårt eget mående utifrån alkoholistens promillehalt. Inte så sunt, eller hur?

Anna, fortsätt skriva. Om inte annat kommer den dokumentationen kunna vara viktig om du skulle behöva bevisa något längre fram. Men gör också som markatta säger och sök upp Al-Anon.

Kram!
/H.

Hej Dompa!
Jag framför din hälsning! :)
/H.

Ätstörningar har många likheter med beroende inte minst vad den gör med de anhöriga. Jag har jobbat en del med ätstörningar på en BUP mottagning och kan bara hålla med om att det ofta inte hjälper med en vanlig kurator/ psykolog kontakt. Det är en svår, slug och manipulativ sjukdom. Det finns ätstörningsenheter som har specialiserade team som arbetar både individuellt och med hela familjen. Nu vet jag ju inte var i landet ni befinner er i, men googla på KÄTS så får du mycket information. JAg har samarbetat en del med MHE kliniken i Mora och har väldigt bra erfarenhet av dom. Dom tar emot en vecka i månaden under ett halvår och resten får man arbeta hemma. Lycka till

Hej vännen, titta på atstorning.se för råd både för drabbad och anhöriga. Kram A

dig, Framtidsdrömmar! / mt

Jag vet att allt är upp till mig att det är mitt jobb.
Ibland önskar jag bara att någon kom hem till mig och gjorde allt åt mig så att jag slapp ta tag i detta själv. Det är väl ett sätt att fly.
Det är med spänd förväntan som jag träffar henne igen på tisdag. Jag känner bara att jag har lite panik eftersom jag inte hunnit prata med min sambo ännu och jag vill ju kunna "visa" henne på beroendeenheten vad jag gjort åt min situation så här långt sen vi träffades sist.... Jag skäms nästan för att jag kanske inte kommer kunna säga att "nu har jag flyttat".... Sen förstår jag ju också någonstans att hon inte ställer några krav på mig och inte heller har några förväntningar på mig. Jag ska kämpa på. Blev än en gång påmind i mitt arbete idag att livet är bara till låns och man ska vara tacksam alla dagar man kan gå ur sängen och vara tacksam över det man har. Men man ska också leva ett bra liv medans man lever för man vet aldrig när det slutar.

Kram

Resten är i dina händer.

Jag vill bara sluta älta och börja leva mitt liv.....!
Ni som vet, kommer hon på beroendeenheten kunna hjälpa mig med det om jag vill..??

Jag har själv haft en ätstörning, eller egentligen tänker jag som du där kring jämförelsen äs/beroende att det hela tiden är något jag måste vara medveten om även om jag är nästintill fri från symtomen. Jag får återfall ibland men jobbar vidare.

Du kan inte omvända henne med fantastisk mat men det vet du väl. En ätstörd person vänder allt snack om mat till något negativt så undvik ämnet helt, truga inte. Det tar tid att tillfriskna från en ätstörning, dels för att vården är undermålig men också p.g.a. ambivalensen i sjukdomen, vill bli frisk/vill inte bli tjock, frisk=tjock.

Jag smög med det, ljög för vänner och psykologer. Kanske är det så att hon faktiskt har träffat rätt inom vården redan men att hon inte var redo? Jag kunde i alla fall vara otroligt manipulativ, när jag väl hade möjlighet att få hjälp så ljög jag helt enkelt, för att kunna fortsätta.

DBT (dialektisk beteende terapi) hjälpte mig mycket, man behöver alltså inte låsa sig vid en renodlad ätstörningsklinik, även andra terapiformer kan funka. Kanske kan du säga till henne att du önskar att du kunde hjälpa henne men att du inte kan, men följa med nästa gång hon har någon vårdkontakt. Tänker att det kan kännas lättare om man vet vad man "lämnar över" till för dig och också för henne om hon förstår att du vill finnas där för henne men inte på ett sätt som inte funkar.

Lycka till!

gå på ett al-anonmöte så snart du har möjlighet. "Skriva av sig" kan vara helande, här på forumet eller i helt privata texter men det kan också leda till ett destruktivt ältande.

Känner igen det där att skriva ner allt "min alkoholist" sagt och gjort, trodde att det skulle hjälpa mig fatta ett beslut att lämna/gå vidare eller att jag kanske skulle visa det för honom någon gång så att han skulle fatta. Men tyvärr, desto sämre han kände sig som människa, ju mer drack han och ärligt talat så ville jag att han skulle känna sig som en dålig person, att han skulle må lika dåligt som jag, men det ledde ju verkligen inte till något bra. Det enda det resulterade i var att jag mådde skit, satt och läste listan om och om igen som för att kunna rättfärdiga för mig själv att det var ok att jag mådde som jag gjorde(utan att behöva ta tag i saker) och jag tyckte så himla synd om mig själv, offret. Det var ett självskadebeteende som omöjliggjorde att jag skulle vara aktiv i mitt eget liv.

Nu har jag bara varit på 2 al-anonmöten so far men en sak som jag tyckte var väldigt bra var att fokus låg på en själv och ens egna utveckling, inte "ens alkoholist". Det var väldig skönt att kunna släppa tanken på att han gjorde/sa det och bara fokusera på vad kan jag göra för att förbättra min livssituation, om än bara för en liten stund.

Gå dit, det är helt ok att vara tyst och bara lyssna också.

Ta hand om dig!

skriver av mig

har setat med att skriva ner rader av saker som han sagt o gjort för att läsa det om o om igen... det vart en hel del...

Vet inte om du läser här längre. Men vet att Lelas gör det och att ni har kontakt. Av olika anledningar har jag tänkt mkt på min resa mot nykterheten idag...och jag inser att om jag ej snubblat in här så kanske resan aldrig hade skett? Jag känner mig som en helt annan man idag än den som trillade in. Givetvis är jag inte det. Men du gav mig ett utrymme att börja utvecklas på.

Så kag är skyldig dig mkt. Tack! Hoppas du har det bra och den där mannen från i våras är/var ngt att ha. Att du fotar vidare och är allmänt lycklig. Verkligen! Tota gärna ner en rad eller låt Lelas bekräfta att du mår bra. Med mkt kärlek och respekt! /R

Tack, Adde, kollar upp! :-)

om det finns i närheten men det går att kontakta dem för att få stöttning bla telefonmöten : http://www.oasverige.org/

Godeftermiddag i forumvärlden!

Ni som har orkat er igenom hela min tråd (som ju egentligen är flera olika trådar, de finns uppradade i början av den här) vet att jag och MrPianoman har en anhörig som har en ätstörning.

Hon mår sämre igen, och hon söker sig till mig för att berätta om det. Hon säger att hon inte vet hur hon skall ta sig ur den nedåtgående spiralen av ångest och självsvält. Det enda hon är säker på, säger hon, är att det INTE hjälper att gå till någon psykolog eller kurator.

Hon är en prövning för mitt medberoende. Jag slits mellan att tro att jag kan omvända henne om jag bara lagar tillräckligt god mat till henne, och att helt vilja släppa taget och inte ens ställa upp som samtalsstöd. Ingen av de där två ytterligheterna är ju speciellt lyckad... Jag vet ju det.

Så, nu går jag här hemma och funderar på hur jag skall hitta en balans i att kunna hjälpa henne, men ändå inte falla in i mina invanda medberoende-mönster. Suck.

Jag vet ju att det enda hon behöver är att få professionell hjälp. Tyvärr har hon redan dansat igenom alla tänkbara instanser här i vår hemkommun. Alltifrån psykets låsta specialavdelning (där ingen någonsin blir frisk) till ungdomsmottagningens öppna mottagning, och en hel rad andra däremellan. Hon har blivit utskriven för att hon är för sjuk. Hon har blivit utskriven för att hon är för frisk.

Så - var skall hon få hjälp? Hon vet ju lika väl som jag att ingenstans längs den krokiga vägen träffade hon rätt. Vad är det som säger att det skulle funka bättre den här gången?

Ja... inte vet jag vad jag kan göra för henne.

Och som så ofta tänker jag att ätstörningar är en beroendesjukdom som följer samma mönster som alkoholismen.

Suck.

/H.

ska gå in där återigen... har gått igenom alla de där olika raderna de är bra men behöver läsa det om o om igen för att nåt i huvutaget ska gå in i mig...

den utlovade länken:)
http://www.tuvaforum.se/skydd-egoister.asp

/ mt

jag sätter in en länk till åt dig, till Tuvaforum som tar upp mycket om relaioner där mänskor gör varandra illa. Det är svårt att förstå... och ibland kan man inte förstå hur andra är. Den här sidan handlade om att skydda sig mot egoister. Sök runt och läs mera om du orkar. Mest av allt hoppas jag att du kan göra något helt annat som skingrar dina tankar och helst får dig att tänka på något helat annat än den här mannen. Du skriver att ni inte är tillsammans längre - men han upptar hela ditt liv! Utan att du har glädje av det? Det är svårt för en utomstående att förstå att du vill ha en man som gör dig så illa - men jag vet att det kan vara så. Att man liksom förlorar sig själv.
Idag har jag skrivit mycket till dig - jag har varit hemma och haft möjlighet till det. Jag hoppas att du fortsätter skriva här för din egen skull och jag hoppas du söker hjälp, till exempel en Al-anon grupp.

Allt gott, lev DITT liv och ta hand om dig! / mt

skriver av mig

det ja inte förstår o det som gör att ja fastnar är just det här säger menar men väljer annat...

ja vet ju själv hur det är när jag tycker om nån... vill ja inte träffa den så säger ja inte att ja tycker om den...

om jag älskar nån vill jag vara med den PUNKT SLUT... då förstår jag inte att en man kan säga det o mena det just då han säger det... o skicka sms när han är nykter jag älskar dig...

han träffar mig inte.... är inte det konstigt....va är det för fel då...

gör man så? funkar män så? varför?
kaqn en man älska på avstånd o en nära eller VAD??????
hur funkar det här...

jo jag ska välja själv hur jag villleva hur jag vill göra... o vill den inte det ja vill kan den dra jo ja fattar det ja är inte dum... men ja vill ha ett svar nu.. det är det ja inte kan fatta..

hur i helvete man kan säga sånt o inget göra

ja sant ja lägger ner mycket energi på hur han gör tänker osv... kan bli vansinnig över hans val... förstår inte älskar dig nana till att välja att göra allt annat med andra...

sova här full, ringa full säga han är rädd vet inte osv.. gör att ja lindas in i förhoppningar.. ja ursäktas med att vänta på den där skithögen...

nu har ja tagit ett till steg o skrivit då har vi inget mera...
jag orkar inte sitta här o vänta.. ja vill ha mig o mitt liv...

han tillför bara mitt hjärna problem...

när jag läser vad du skriver verkar det som om du lägger din mesta energi på att fundera över honom och hans val - varför han säger på ett sätt och visar helt annat i handling. Att bli fångad i sådant tänkande hör medberoendet till, i boken "Bli fri från ditt medberoende" definierar Melody Beattie medberoende så här: "En medberoende människa är en människa som har låtit en annan människas beteende påverka sig, och som är helt upptagen av att kontrollera denna människas beteende." Vi är många som känner igen oss i det och vet hur svårt det är, vilket stort arbete, att lära sig tänka på ett annat sätt, styra sina tankar i andra banor. Att fundera över sig själv, över sina egna val och önsknngar om livet. Att inte låta sig domineras av en annan.

Även om vi är lika varandra i medberoende eller missbruksbeteende är vi ju alla olika som männsikor. Jag har haft mycket stöd av att läsa de här raderna i Carina Bångs blogg - och tänka "Vad betyder det här för just mig?" Så här är texten - ifall du inte fick fram den:

Vi är maktlösa inför att missbrukaren väljer att dricka eller ta droger.

Vi har makt över vad vi väljer för våra egna liv.
Vi har makt över vilka val vi själva gör.
Vi har makt över vad vi lägger vår energi på.
Vi har makt över vad vi lägger vår tid på.
Vi har makt över vilka människor vi väljer att umgås med.
Vi har makt över vilka värderingar vi vill leva efter.
Vi har makt över... (fortsätt gärna listan, skriv i kommentarer)

Styrkekramar / mt

håller helt med föregående talare.
DRA SÅ SNABBT DU BARA KAN!
/A

tack har gått in där ett antal gånger o fattar noll...

var är skriften??? det står så lite om det

- det är också min erfarenhet. Dels för responsen men också för att det är annorlunda att skriva när skrivandet har en riktning utanför mig själv.
Fint att ni finns här markattan och hösttrollet, vi är ett trivsamt sällskap - i vått och torrt:) / mt

att tänka på DIG och DITT LIV. Sätter länk till en sida jag hämtat mycket stöd ifrån.
http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html
Kram / mt