Senaste kommentarerna i forumet

God fortsättning på året i ditt liv! Kram och tack för att du finns! / mt

bröllopsdagen! / mt

Tack för julhälsningen, mt! :-)

Och idag är det nyårsafton. I vår värld innebär det också bröllopsdag. Och jag är så otroligt tacksam att vi får fira den tillsammans i år igen - det var inte en självklarhet i början av året, och absolut inte i slutet av 2010.

Under flera år brukade vi säga på nyårsafton att det kommande året skulle bli bättre än det avslutade. Men i år kan vi se tillbaka på 2011 och säga att det verkligen blev hästlängder bättre än 2010. Och nu skall 2012 fortsätta på den linjen!

Gott nytt år, alla forumvänner! Oavsett om ni tycker att 2011 har varit ett bra eller dåligt år, så finns det hopp om att klara sig igenom kampen som alkoholismen skapar för oss och våra kära. Hur lösningen ser ut varierar för oss, men gemensamt är att det är möjligt. Det går!
/H.

Ta dig tusan! :-)

Uppåt och framåt! Tänk vilket härligt år 2012 kommer bli - ditt år!

Jag räknar dessutom helt kallt med att vara en del av ditt år, både här och irl. Mig blir du inte av med. ;-)

Kram!
/H.

:-)

<3

/H.

Nu är det ett nytt år på gång!
nog för att jag inte gillar själva nyåret och allt firande, men sen!
sen kommer ett helt vitt tomt år, som är mitt att göra vad jag vill med!
och jag har alla förutsättningar för att göra det här till mitt år!

jag har en lägenhet jag älskar
jag har ett jobb som funkar
jag har fina vänner, fantastiska vänner menar jag =)

det är nästan två år sen jag lämnade det gamla
och snart är det snart 2012 och jag ska göra allt jag kan för att göra det till mitt år!!

stora styrkekramar till er alla där ute!
kan jag förändra mitt liv, så kan ni!!!

Undrar vem som skickade Dig till mig, Ängel!

Undrar vem som skickade Dig till mig, Ängel!

Ja, om de inte har anat missbruksproblem så är det klart att det blir en chock för dem. Men, det kommer de över.

Dessutom... det är sådana här saker som visar vilka som är ens riktiga vänner. Det visar sig vilka som tar ett kliv framåt och vilka som försvinner ut i kulisserna. Ibland kan jag tänka att det är lite skönt att "gallra" (missförstå mig rätt! ;-) bland vännerna på det viset - jag har ingen lust att lägga min tid och energi på folk som försvinner ifrån mig när jag behöver dem.

Kram, du vet var jag är! <3
/H.

Tack älskade vän. Kändes konstigt eftersom de är hans vänner ursprungligen och de hade kanske inte förväntat sig att det var missbruk som låg bakom. Märkt tydligt att människor ofta vrider på sig när de får veta mer än de egentligen tänkt sig. Samtidigt kanske nödvändigt i min egen orocess att komma vidare och även en möjlighet till att han inser läget. Många kramar till Dig!

Tack älskade vän. Kändes konstigt eftersom de är hans vänner ursprungligen och de hade kanske inte förväntat sig att det var missbruk som låg bakom. Märkt tydligt att människor ofta vrider på sig när de får veta mer än de egentligen tänkt sig. Samtidigt kanske nödvändigt i min egen orocess att komma vidare. Många kramar till Dig!

Gumman, man ska berätta.

Nu vet jag ju ingenting om dina vänner, men att de är undrande betyder väl att de frågar för att de bryr sig? Att de har kontakt med dig och ställer frågan till dig betyder ju att de bryr sig om dig i det här också, och inte bara ditt ex. Eller hur?

Och vet du... du har inga som helst förpliktelser mot honom längre. Du kan ställa dig på taken och skrika ut att han är en alkoholist om du skulle känna för det - han har gjort sitt val, dvs valt alkoholen, så konsekvenserna är hans och inte dina. Jag menar inte att du skall skrika från taken, men... däremot menar jag att du absolut inte skall ha dåligt samvete för att du berättar.

Det är din historia också, du har rätt att berätta den.

Kram, hjärtat!
/H.

Berättat för ett par vänner till honom vad som hänt via mail. De var undrande. Har sån ångest att jag berättat. Det var hans vänner från början. Vad gör man, ska man tiga eller berätta? Känner mig som att jag lagt något i deras knä de inte ville ha.

men nu vet du det, för framtiden. Tänk ändå så långt du har kommit. Hoppas du har somnat nu och sover gott. Kram / mt

Och försöker bringa någon reda i intrycken från helgen. Vi skulle fira tillsammans, för barnens skull. Hemskt var det. Jag blir först sårbar, sedan sårad och därav rasande och önskar förgöra. Honom. Mig själv. Eller oss... Inte en God Jul, nej. Och för barnen? Jag vet inte... Jag tror mest att vi alla känner att det här är lie mer än vi egentligen klarar av. Och nu kan jag inte sova...

Förstår dej helt ut. Varför ska inte ta in att man vill hjälpa den man älskar. Hade lika som du. När man försökte prata, blev vi osams och allt gick sen ut över min son. Man känner saknad fast man vet att allt som han sa gjorde så ont. Känner mig lurad...När jag lämnade min man så ville han inte låta mig gå, fast han dejtade andra. För mig känns det som att det spelar ingen roll vem han har bara det är någon som tar hand om honom. Nu har jag insett att jag är värd bättre, fast det var ett hårt slag när jag fick reda på detta...Det förnekar han med. Allt blir nog bättre om ett tag . Vi får kämpa på.
Vi är värda bättre!

Kram på re

och tänk så annorlunda nu. När man har haft intensiv huvudvärk och den släpper så KÄNNER man först hur underbart det är INTE HA huvudvärk. Det här är lite lika, (det som alltid borde vara) normaltillståndet blir påtagligt skönt därför att man levt i #%¤&#¤##. God Jul till er mina systrar och stöttepelare! Oj vad ni betyder... kram, kram / mt

Klart jag fattar! :-)

Ja, idag är det ett år sedan han kom hem från behandlingshemmet. Precis som han skriver i sin tråd om förra julen, så minns jag knappt någonting heller. Det är bara som en dimma alltihop. Det tyder väl på att vi tänkte på andra saker än skinka, lutfisk, julmust och julgransglitter...

Kram och god jul till dig också, vännen! <3
/H.

läste precis i din mans tråd...
så himla fort tiden går, det är absurt...
fast ändå känns det som evigheter sen, som vi gick igenom det vi gjorde, på var sitt håll, med var sin klump i magen, systrar fast ensamma... äh, du fattar va?!
grattis på ettårsdagen till er båda! ett år av total nykterhet! värt att gratuleras till varje dag!
kram på dig, och God Jul till er båda!!!

Jag lämnade min man i oktober och jag känner likadant som du. Vet att jag gör rätt, men ändå känns det som man har övergivit honom. Hans familj och de flesta av hans vänner vet om hans stora problem.
De gör så gott de kan men de börjar oxå att tröttna. Som tur är så var jag inte kvar så länge, eller hur man ska säga....splittrat...Jag är värd bättre och kan nog inte hjälpa honom om han själv inte vill.

Så ena dan känns som man är fri, sen kommer det dar som man vill gråta...sorg, svek och massor av lögner.
Känner som dej!!!!

Kram

Lelas, jag ser det framför mig. Just vad som skulle behövas mycket mer, omsorg om det man kan hjälpa till med och eget ansvar för det man måste ta hand om själv - utan fördömanden. Tänk att vi har det lugnt och bra inför jul både du och jag och vår kära gubbar:) Fast vi gått så olika väg. Väntar på din länk, kram! / mt

Vi har haft julkonsert med kören ikväll. Mycket folk, bra jobbat av körer och musiker, mycket insamlade pengar till välgörenhet... Kalasbra!

Medan vi repeterade kom det in en kompis till mig och maken i kyrkan och satte sig längst ner i en bänk. Jag såg redan när hon klev in genom dörren att hon inte gick rakt. Hon har varit mycket sjuk (neurologiskt) de senaste åren, och gick med rullator tills ganska nyligen. Så, det är egentligen inte så konstigt att hon inte kan gå så bra. Men... ja, ni fattar ju att jag såg att det där var något annat.

Jag gick ner i kyrkan och mötte henne, och satte mig bredvid henne i bänken. Det visade sig att hon blödde från ena ögonbrynet, så jag hämtade ett fuktat papper och torkade av henne. Hon mumlade en massa bortförklaringar till varför hon blödde, men ingen av dem hängde ihop.

Hon stannade och lyssnade på vår repetition en stund och sedan gick hon igen. Som ni förstår så blev det här lite av en upplevelse för mig. Av några olika anledningar...

Hon var berusad på ett sätt som man inte är om man bara har varit på krogen. Klockan var fem på eftermiddagen, och det var fullt av snöglopp i luften ute - så det var allt annat än en uteserveringseftermiddag. Och själva fyllan är annorlunda, eller hur? Om det nu är så att hon har missbruksproblem så skulle det förklara väldigt många saker... hon har betett sig knepigt i flera år. Lite märkligt egentligen, att jag inte har tänkt den tanken innan om henne... Hm.

Jag märkte på mig själv att jag reagerade med lugn. Det var inte obehagligt att hon kom in i kyrkan i det tillståndet, åtminstone inte för min del. Jag har inte svårt att förhålla mig till någon som missbrukar, och jag har inga som helst problem med att se att det finns en fin människa där inuti. Men, det rev inte heller upp några gamla jobbiga känslor i mig. Hade jag varit med om samma sak för ett år sedan, så hade jag antagligen mått rätt så dåligt av det. Men inte längre. :-)

Några andra i kören var däremot besvärade, trots att de bara såg henne på håll längst ner i kyrkan medan jag pratade med henne. Jag fick flera kommentarer efteråt i stil med "var hon inte nykter eller?" - och i ett ganska fördömande och avståndstagande tonfall. Så egentligen blir jag mer bekymrad över folks reaktioner än över hennes onykterhet.

Och... jag känner att jag har koll på det där med vad jag kan påverka och vad jag inte kan påverka. Jag känner inte att jag måste rycka ut och rädda henne, vilket jag antagligen hade känt för något år sedan. Jag kände inte heller att jag behövde skämmas å hennes vägnar där i kyrkan, eller ta ansvar för henne där och då. Naturligtvis hjälpte jag henne gärna med blodet på kinden, men det är en annan sak. Hennes handlingar är hennes eget ansvar, oavsett om hon är nykter eller onykter. Och jag känner sinnesro inför det. :-)

Dessutom fick händelsen mig inte för en sekund att fundera över makens nykterhet. Det var inte jobbigt att gå hem. Jag behövde inte tänka på vad jag skulle möta här hemma - för jag visste redan att jag skulle komma hem till en nykter man med nylagade tacos redo på köksbordet. Och så blev det.

Livet är fint! :-) Kram, alla!
/H.

PS. Mt - det kommer att bli ett par gästblogginlägg av mig på "medberoendeinfo", under namnet Lelas. Jag länkar här när det finns något att läsa... :-)

och tänkvärt att den hade så stark genomslagskraft. Det finns förstås en anledning till det, en sorglig anledning. Heja oss tjejer! / mt (mulletjejen:)

Men herregud vännen! Vad i "##€% gör du uppe så dags? ;-)

Ja, den är tänkvärd den där sången...

Kram!
/H.

I måndags morse satt jag i bilen på väg till bror min kl 04.00 och lyssnade på radion...
och där hörde jag den här låten för första gången...
och med en gång tänkte jag på mitt x, som aldrig fysiskt lyfte handen mot mig men var brutal på andra sätt, och på er andra som verkligen blivit slagna och misshandlade...
vi är värda så vansinnigt mycket mer...
stora kramar till alla!!

http://youtu.be/ysTmAiVGdWo