skrev minresamotlugnet i Bryta ihop och gå vidare

Starkt jobbat av dig också ❤️ Att du vill o kan!

Du har ju infallsvinklar från bägge håll också.. hur man bestämmer sig o håller i… hur maktlös man är inför någon annans drickande.


skrev minresamotlugnet i Bryta ihop och gå vidare

Starkt att läsa. Ville läsa lite om dineras efter att du svarade så fint till mig.

En sak fastnade särskilt i din text - hur många chanser ger man?

Så svårt detta. För vi har klippt förut när jag flyttade ut o då insåg jag hur ensamt livet blev. Middagar, kvällar själv, helger själv. Ingen fysisk kontakt…

Men samtidigt hade jag gett min dotter rådet att lämna ifall hon var i min sits… Han har fått chanser o inte tagit dem.

Jag har respekt för att alkoholism är en sjukdom o att det är svårt att sluta.. men alla nyktra alkoholister slutar dricka någon gång på något vis… så omöjligt är det inte väl.


skrev minresamotlugnet i Vad hjälper en att komma vidare?

@Blomma.71
@Åsa M

Instämmer. Han är o har varit min bästa vän. Visst har jag bekanta men nära relationer har jag inte o det är något jag längtat efter hela livet..

Men sen att ha en alkoholist + barn… det är säkert tusen ggr värre än en vardag som landar i ensam med mig o mitt barn.

Så tröstlöst för jag tror att han vill ha hjälp o är motiverad ibland.. för han har sjunkit så lågt han kan (fast kanske ändå inte).

Samtalsterapi kunde absolut vara något, gäller bara att hitta någon som är bra. Har mycket erfarenhet av att ha halvbra kontakter - jobbigt att leta men också enda vägen.

Trött på smusslande o lögnerna. Man blir fan schizofren av det här…


skrev Wind i Dränerad

Nya tag
Allt gick tillbaka till gamla mönster av fylla,jaga han efter en tur igen av sårande.

Kanske jag lär mig mer den här gången.ser att det är ett ont upprepade mönster. Han kommer aldrig sluta kontakta mig utan allt hänger på mig.

Det där med att umgås bara som vänner har jag iallafall insett att det kommer inte fungera.och ha kontakt just nu fungerar inte heller för känslorna för honom går inte över då.

Jag vet vad jag bör göra och det är att helt bryta med allt.inte svara,ringa,umgås så länge känslorna finns där


skrev Amastå i vad ska jag göra

Det finns massa här som är i liknande situation!
Det man kan göra är att fokusera på sig, du kan inte få han att sluta dricka:(
Han kommer aldrig sluta innan de ögonblicket han vill…
Det är fruktansvärt att vara den som står brevid som är klar och ser på.
Jag är ledsen att säga men du är maktlös i denna situation.
Du kan ringa och få stöd av alkoholhjälp linjen.
Och kolla upp medberoende grupper. Det finns i hela Sverige där får du hjälp! Och stöd ifrån andra som vart i din situation!
Du behöver hjälp genom detta och de finns!
Du är inte ensam! Du är värd att må bra❤️
Inte känna all denna oro och ångest över hans drickande!


skrev vår2022 i Det finns hopp

@Snödroppen Ja, är man helt slutkörd så orkar och kan man helt enkelt inte motionera och framförallt inte med ökad puls. Har varit gått i väggen för jätte länge sedan bakåt i tiden, skilsmässa mm. Minns att jag endast orkade jättelångsamma promenader, orkade knappt plocka ur diskmaskin eller liknande. Promenerade fast det tog emot och det blev en ventil på många sätt. I programmet pratade de även om att genom motion kan man förebygga depression, och det tror jag har hjälpt mig i många svåra stunder på senare år. Det allra viktigaste jag gjort för att förebygga är när jag slutade dricka alkohol helt samt motionerar. En riktigt bra kombo💪😁.

Ha det gott!❤️


skrev Snödroppen i Det finns hopp

@vår2022
Ja, jag har lyssnat på programmet och har insett själv att det skulle skyddat mig från den fysiska utbrändhet jag har.
I Tyskland så skriver läkaren ut recept på motion vid lätt till medelsvår depression.
Är kroppen utbränd och man utmanar den så riskerar tillståndet att bli värre när man fortfarande är i den akuta fasen.
Man har redan pressat sig långt förbi den gränsen som kroppen har för att klara av att återhämta sig.
Jag har kontaktat en sjukgymnast själv för att jag vill ha hjälp att bygga upp kroppen igen. Jag tror faktiskt att jag kört slut på binjurar och allt som nu involveras vid hög stress.
Tack ❤️ önskar dig detsamma 😊


skrev vår2022 i Det finns hopp

@Snödroppen Håller med, hälsan såväl psykisk som fysisk, är så viktigt för ett välmående. Lyssnade på P1 idag där Anders Hansen och någon forskare pratade om hur motion är så effektivt och är en bra metod när man är deprimerad. Gärna att man höjer pulsen så man blir lite andfådd, några gånger i veckan. Hur motion påverkar alla möjliga organ och hjärnan i kroppen. De har grupper som är deprimerade och har motionspass med dem. De har gjort en studie om detta som är på gång att publiceras. De sade att det kan ta lite tid 2-4 veckor innan man själv upplever en skillnad, men att omgivningen kan se det tidigare, att man är lite gladare mm. Jag tror verkligen på fysisk träning, det är så viktigt för mig för att jag ska vara välmående, ha balans, bli starkare, ha bättre ork och bättre motståndskraft.

Ha en fin söndag!❤️


skrev Snödroppen i Det finns hopp

@Tröttiz
Problemet är också att kroppen rent fysiskt tar stryk. Hela kroppen blir fysiskt utbränd, även om jag de flesta dagar är optimistisk och är i ett med mig själv så är kroppen rent fysiskt slutkörd.
Det blir en lång väg tillbaka.


skrev Tröttiz i Det finns hopp

@Snödroppen
🌺 Att må bra efter ett liv i kaos går ju inte i en handvändning tyvärr.
Hälsan är viktig och mår man inte bra inombords gör man inget bra jobb.
Kram.
💜


skrev Snödroppen i Det finns hopp

Fortsätter skriva oavsett om det intresserar någon eller inte.
Forumet har blivit som en nära vän 🙂
Är fortfarande trött och matt trots några månaders sjukskrivning. Var först frustrerad men nu känner jag en tacksamhet för att kroppen orkat så länge med så mycket kaos.
Det är helt fantastiskt egentligen att kroppen säger ifrån när förnuftet inte klarar det.
Det finns ingenting i världen som är viktigare än hälsan för utan den klara man ingenting. Jag inser att att det faktiskt gått så långt att om jag börjar jobba nu så finns risken för att jag kommer bli sjukskriven och då inte kan komma tillbaka till arbetslivet igen (läkarens ord Börjar sjunka in).
Så alla ni som har lämnat och drömmer tillbaka till allt som kunde ha varit, vilket jag också gjort. Tänk att ni räddade er själva från att bli sjuka på kuppen.
Det är på riktigt, medberoendet gör en sjuk på alla plan om man inte stoppar i tid.
Så var stolta och nöjda över ert beslut för det är inte särskilt romantiskt att vara helt utslagen, och det är ju verkligheten.
Kram på er och ha en skön söndag.


skrev Tröttiz i Sambo som lovat sluta dricka med drack ändå

@mariee_91
Hej.
Berätta gärna mera då du vill och orkar.
🌺


skrev Wind i Dränerad

Så här är det

Sanningen är att jag kommer må dåligt hur jag än gör.
Inget kommer kännas bra.
Men det som är rätt är att inte ha nära kontakt med mitt ex. Jag gör allt sämre med att va med han trots vi inte är ihop.


skrev Wind i Dränerad

Jag har fått återfall igen
Jag är dålig och gör hela tiden fel inget jag gör är rätt.så fort jag kommer hem så blir allt dåligt


skrev Kameleont i Is anybody out there?

@Kevlarsjäl62
Fina du ❤️
Det är din tur att ta emot tröst o stöttning nu! (Du har gett massor!)
Det kan vara svårt. När man är van att ge o ge o vara stark.
Man får nog öva sig lite tror jag, o tillåta sig att inte behöva vara den starka hela tiden.
Kram 🤗


skrev mariee_91 i Sambo som lovat sluta dricka med drack ändå

Min sambo fick Igår svart på vitt att han är klassad som alkoholist. Han lovade mig igår att han skulle sluta dricka idag. Idag blev han utförd av ordningsvakter, och vi blev hemkörda av en civilpolis.


skrev Wind i Dränerad

@Snödroppen
Nej det hjälper inte alls.

Mina behov är sömn,vila,lugn o ro och mycket promenader och inte så mycket skräpmat 🙏


skrev Åsa M i Vad hjälper en att komma vidare?

Har du funderat på att pröva samtalsterapi? Det kan vara ett verktyg för att hantera sina känslor kring allt och för att få nya infallsvinklar. Att vara ensamstående med barn är förstås tungt men att ha en relation med en alkoholist som man också har barn med inbillar jag mig måste vara tusen resor värre än det. Hoppas du hittar balansen och en väg framåt som fungerar för dig.


skrev Kevlarsjäl62 i Is anybody out there?

@Kameleont Tack min vän 💛 Ja, det är så underligt. Jag har så svårt att hitta några ord, jag vill stötta och trösta här på AH, det är så mycket som berör mig. Men ingenting kommer ut. Tror aldrig att jag upplevt detta förut och det känns lite som att jag tappat bort en del av min personlighet. Jag får nog försöka vänta ut det bara, men jag är oerhört tacksam över att ni finns här.


skrev Kameleont i Det finns hopp

@Snödroppen
Tack för att du påminner mig om att hoppet finns! ⭐
Det är rätt tungt nu.
För mycket på alla plan. Vet inte hur jag ska orka o samtidigt vet jag att jag bara fortsätter o orkar lite till o lite till...
Kan nog kännas bättre redan imorgon bitti, hoppas jag.
Kram 🧡


skrev minresamotlugnet i Vad hjälper en att komma vidare?

Hej Alla

Skrivit min story här tidigare, var särskilt aktiv när jag precis separerat/flyttat från mitt barns pappa för ett år sen.

Jag tog ett stort steg o gjorde det jag måste. Jag gjorde mycket rätt - var mammaledig ett knappt år till, gick på alla aktiviteter med barn som fanns, knöt en del nya kontakter, höll mig aktiv, gick på två träningar med nytt gäng 2 ggr i veckan (mormor barnvakt), sökte o fick jobb, skaffade dagis plats, försökte äta o prioritera näring för mig för att inte tappa mer i vikt… etc etc

Ett år senare mitt barns pappa ”flyttar” ( provbor utan att flytta in på riktigt) till oss för att vara med på dagisinskolning etc. Han dricker igen. Mina föräldrar är besvikna, jag är besviken, han är själv besviken.

Jag vet inte hur jag ska bryta mitt emotionella band…hur jag ska orka gå vidare.

Livet utan honom har om jag ska vara ärlig…varit deppigt o ensamt.. det känns förståss deppigt o ensamt när han är här och dricker också men.

Jag har insett att det är inte enkelt att skaffa vänner i vuxen ålder, en vän kan inte komma så nära som en partner/ersätta, att vara ensamstående är enligt min upplevelse hemskt. Nu är jag säkert fast i självömkan men jag kommer inte vidare.

Har någon tips att ge? Vad hjälpte er vidare? Någon nykter alkoholist som vill ge tips om hur man behandlar/förhåller sig till en alkoholist som insett problem o oftast vill sluta men inte klarar det fullt ut?

Vill förstå mig själv och honom. Uppgiven på livet i stunden.


skrev Kameleont i Is anybody out there?

@Kevlarsjäl62
Förstår också om du inte orkar skriva. Ibland är det ju så.
Man kan läsa, ta till sig o få lite styrka av andras ord.
Känner igen att inte orka formulera alla tankar o känslor som trängs o bråkar i en. Man orkar inte alltid reda i allt trassel.
Instämmer i Snödroppens fina ord..
Vi finns här när Du orkar o vill!
🧡


skrev Kameleont i Is anybody out there?

@Kevlarsjäl62
Åh, jag förstår så väl hur det känns för dig! Så dubbelt o svårt.
Och obehagligt att känna sig trängd av förväntade känslor. Av att vissa saker förväntas av dig som en följd av hans förändringar till det bättre.
Otroligt svårt att glädjas åt mannens omställning o framsteg samtidigt som du backar från honom o behöver ha eget utrymme.
Klart att du få säga att du inte vill mer o visst kan det vara som du säger, att det kom för sent. För mycket har kanske gått sönder i dig, mellan er. Även om det är sorgligt, så är det i så fall ok ändå!
Du har all rätt att värna ditt utrymme!
Kram o ta hand om dig 🧡


skrev Tröttiz i Jag önskar att han dog

@ensammamamman666
Hej, hur är situationen nu, vad händer?
Kram.
💜