Senaste kommentarerna i forumet

@Wind Bra för dig. Ta hand om dig nu och ta hjälp om stöd i det du behöver.

@Wind
Så starkt av dig.
Med stöd så går det och med stöd får man hjälp att sätta gränser som de annars bara kör över 🍀❤️ kram

Du ansvarar inte för vad barnen ska tycka - det viktiga är att lyssna in hur de uppfattar pappas missbruk. Jag har aldrig hört talas om barn som vuxit upp med missbrukare och varit opåverkade av det. Det viktiga är vad DU tycker. Kan man lita på någon som bara sviker en? Det kan bara du svara på. Jag hade inte gjort det, jag har lärt mig dyrköpta läxor efter 20 år som medberoende. Jag vill aldrig låta mig utnyttjas igen. Önskar dig lugn och ro!

@Snödroppen
Ja du har rätt
Det är bara jag som kan det

🌹

@Åsa M
Tack 🌹

@Nell
Jag har fått hjälp av en som arbetar med kvinnor som blivit misshandlade. Och det tog inte många samtal så bestämde jag mig för att ta ett break från han
🌹

Hej alla

Jag har kunnat vart iväg och jag har nu sagt idag att jag mår inte bra och att jag behöver paus. Jag sa att jag hör av mig längre fram men att jag kan inte ge han några garantier om han väntar

Det var en lättnad att bestämma det.

Tack för svar 🌹

@3barn1hund
Känner sådan sympati med dig o känslorna du har. Ledsen, besviken o förvirrad. Förstår allt för väl!
Är i samma känslotrassel o det är oerhört svårt att reda i allt som tumlar runt i tankarna.
Vi har också 3 större barn (som bor hemma) - och 1 katt 😊
Tänker även jag mycket på hur de känner o hur de skulle påverkas vid ev 'konfrontation' av min mans alkoholproblem.
Barnen märker inte mycket av problemet, eller tycker inte det är ett problem. Min man sköter det 'rätt snyggt' sas o är aldrig redlös hemma. Inget skrikande, våld eller så. Han smygdricker mest. Lullar runt i sin bubbla.
Men allt runt familjen o hemmet ligger på mig. Jag är ensam vuxen känner jag. Tungt. Ensamt.

Att din man nu sökt hjälp ser jag som ett stort första steg ändå.
Och det är från mitt perspektiv, där vi knappt låtsas om alkoholen. Vi pratar inte om det. Jag har tagit upp min oro för hans hälsa, den vet han om, men sen lägger vi locket på igen.

Vet inte hur din mans perioder ter sig. Men tänker mig att det måste vara oerhört påfrestande att vänta på nästa gång sas. Nästa svek.
Hur det blir framöver för honom kan man ju inte veta. Hur hjälpen från AA tas emot. Det är upp till honom.
Hur du känner o vill finns inom dig o inget val du gör är fel.
Men självklart är det inte lätt.
Har för mycket gått sönder mellan er eller finns det en gnista o ett hopp?

Önskar dig styrka att finna svar!

Här finns många kloka råd att få, med olika erfarenheter o perspektiv, o många som vill väl.

Kram

Men det är svårt att tro på.. min kom också glad o ville spela spel bla bla
Det innebar inte att det var tryggt och att barnen inte märkte.. inte bra när alla låtsas som inget.. kör han bil med dem, är han ensam hemma med dem? Vill verkligen påstå att även hunden som han skulle leka med for illa / blev osäker även om det ju såg kul ut,
Menar väl men det där är tyvärr medberoende o du o kidsen är viktiga. Var rädd om er. @zoo1234

Du kan be hans läkare anmäla också. Ju fler rapporter, desto mer att agera på. Kan en kontakt med hans arbetsgivare vara aktuell? Det var det som gjorde att mitt ex motvilligt skrevs in i ett behandlingsprogram.

En sak man bör ha med sig är att någon som är van vid att dricka mycket ofta också bygger upp en tolerans. Mitt ex kunde dricka 9 glas vin på en kväll, han verkade aldrig berusad heller, men nog var han full alltid. Jag undrade ofta hur han kunde klara ev nykterhetskontroller med tanke på hans bilpendlande, han måste ju haft hög promillehalt jämt.
Går det åt så mycket alkohol kan du utgå från att han är berusad. Jag hade inte betraktat honom som en pålitlig vårdnadshavare av små barn även om han mest dricker på kvällarna. Hinkar han i sig mycket sitter det i även dagen efter när han är med barnen. Och det är absolut inte okej att du är familjens projektledare för att han dricker!

Hej @Kameleont! Jag blir så ledsen att höra att anhörigstödet gav dig den känslan. Trots att vi många gånger skriver att det ALDRIG är den anhörigas ansvar att personen dricker så vet vi ju samtidigt att det inte alltid är lätt att resonera med känslorna. Jag säger det en gång till: det är inte ditt fel, ansvaret ligger inte på dig!

Beteenden som är väldigt fina och omtänksamma i de flesta andra relationer (som att ta hand om hemmet och familjen när en anhörig mår dåligt) kan få fel effekt i en relation som drabbas av alkoholproblem och beroende. Det säger någonting om att situationen är sjuk, inte att beteendet var fel från början. I Anhörigstödet försöker vi erbjuda ett nytt resonemang, några argument som du kan använda för att kanske testa något annat, just därför att vi vet hur svårt det är att göra annorlunda, att det kan gå emot det vi egentligen vill göra.

Vad tänker du när jag skriver så?

Jag är så glad att du skriver det här och inte sitter med dina känslor själv. Skriv gärna till oss rådgivare också om du undrar över programmet, om det landar fel på något sätt. Du hittar oss här: https://alkoholhjalpen.se/fraga

Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen

Hej @zoo1234! Välkommen hit till Alkoholhjälpen. Vad bra att du skriver här och söker råd och information när du är orolig för din sambos alkoholvanor och hur det påverkar din egen och kanske så småningom också barnens situation. Även om du beskriver hur han beter sig på ett bra sätt när han är med barnen så beskriver du också hur du får bära ett mycket större ansvar för hemmet och familjen. Och det låter som att det kan bli väldigt krävande för dig i längden. Jag vill gärna tipsa om vårt anhörigprogram som du hittar här: https://alkoholhjalpen.se/anhorigstodet.

Det fint att läsa att du har stöd nära dig och fortsätt gärna ta stöd härifrån! Berätta gärna hur snacket gick.
Varma hälsningar,
Nell, Alkoholhjälpen

Hej igen @Wind! Jag funderar över någonting du skriver i ditt senaste meddelande.

@Wind skrev: "Idag ångrar jag att jag sagt det 🥺" Min spontana tanke är att en får ångra sig när som helst! Det är inte lätt att ta alla känslor, tankar och fakta i beräkningen när en står där i stunden. Om du efteråt landar i att det är fel, så är det helt okej att ändra sitt beslut. Du behöver inte förklara dig. Ta hand om dig!

Efter några dagar av att försök ta in det som hänt, har vi fått mer information om vad som skett.

Vet inte om man ska vara glad eller ledsen, men beskedet kom att det trots allt inte var självförvållat utan tyvärr A som till slut fick honom. Hjärtsvikt och uttorkning med alkoholförgiftning lödde dödsorsaken.

Det känns tungt att veta att vi inte lyckades rädda honom från sitt beroende men samtidigt lättnad att veta att det inte var någonting som han valde själv som sista utväg. Fick även besked att han trots allt börjat söka hjälp, om än motvilligt, men rehab och AA möten hade han varit på. Illafall en. Det gör mig stolt över honom att han tog tag i det och vågade släppa taget om sin stolthet, om ens en uns av den och ta emot hjälp. Tyvärr verkar det varit för sent då skadan på organ redan skett, och jag sörjer att det var så hans resa slutade. Han skulle ju ta sig upp och bli frisk. Bygga upp kontakten med sin familj som han inte sett på många år.

Det sörjer mig djupt men jag känner en uns av lättnad i hjärtat att förhoppningsvis och troligtvis var han lite lättare i hjärtat. Om ens en procent lättare av sin inre tyngd.

C,,Min numera fina ängel. Vi saknar dig

@vår2022 @Tröttiz 🙏❤️

Just oron är väl en trogen följeslagare när man har barn med missbruksproblem. Att visa ilska eller tårar tror jag inte hjälper. Inte heller att ställa ultimatum. Det är den här jättesvåra insikten man måste ta till sig - att man är maktlös. Inte lätt och speciellt inte när det gäller ens barn. Man kan berätta var hjälp finns att få men det är motivationen som avgör om man upphör med sitt missbruk. Negativa konsekvenser brukar vara det som i bästa fall leder till förändringar. Jag tror att man måste göra upp med sig själv som förälder, vad orkar jag? Ta emot hjälp för egen del är jätteviktigt och en början är ju här, men kommunen brukar erbjuda anhörigstöd och så finns ju alanon. Ingen lätt situation som förälder, mycket smärtsamt och ofta även förknippat med skam. Har själv en son som haft missbruksproblem och när förändringar skedde var när jag inte gjorde någonting. Jag var ju ständigt sysselsatt med att försöka hitta lösningar och så är det ju man vill sina barn det bästa. Min son fick en stroke med stora hjärnskador som följd och med detta upphörde ju missbruket. Stroken berodde dock inte på missbruket och jag hoppas och tror att han trots sina skador ska få ett liv han är tillfreds med. Ta emot all hjälp ni kan få. Min son tyckte det var bra när jag gjorde det för att det befriade honom till viss del från den skuld han kände. Våra barn är medvetna om att dom gör oss föräldrar illa, men det är inte förnuftet som styr när det gäller alkohol eller andra droger.

@Snödroppen
Härligt att höra om ditt driv!
🙏🌹

@Stellabruden Vad skönt att hitta någon i samma sits även om det är en jobbig sits.
Jag har oxå tagit upp det där med att han behöver gå o prata med någon.
Min son har väldigt dålig självkänsla och när han då dricker blir han modigare.
Förstår att du är orolig när han inte kom som ni bestämt.
Stor kram till dig.

Hej!
Jag har samma problem med min son o har själv druckit för mycket men lyckas sluta. Sonen dricker dock fortfarande o är just nu då besviken för att han bestämt med oss att komma med flyg dit vi är på semester. Han skulle åka imorse o vi hade betalat biljett. Då ringer han o säger att han ska göra annat. Han lät ej nykter. Har kännt mig ledsen hela dagen. Vet inte vad man kan göra. Har försökt prata med honom o har ju själv erfarenhet av detta med A o vet att man mår allt sämre psykiskt av det. Tror de själva måste inse problemet o vara motiverade. Det är svårt att vara den som inte dricker om de flesta gör det av kompisarna. Tror vår son skulle behöva prata med psykolog o bygga upp sin självkänsla. Har själv gjort det men han bara fnyser åt det då jag föreslår det. Det är en ständig oro då ens barn dricker. Oroar mig mest på nätterna o har svårt att sova. Skulle också behöva råd men det är dem det hänger på. Lycka till!

@Snödroppen Jag tycker att det låter fantastiskt! Det är verkligen glädjande att läsa ditt inlägg om känslan att slänga av den tunga kappan och att dimsynen klarnat😁. Att du ska göra klart in utbildning. Härligt! Förmodligen hjälper behandlingen en hel del i ditt läkande och det är du som gör jobbet. För att en behandling ska bli meningsfull så måste man tro på sin egna förmåga att man kan och att man kan påverka den egna processen. Och det gör du verkligen och erfarenheterna kan du lära dig mycket av.

Ha det gott!❤️

@barnbarn
Hej, kan du på något sätt skaffa bevis för att de far illa och visa upp till socialtjänsten?
Så sorgligt att höra.

Vad är nästa steg då man gjort orosanmälan ang barn och barnbarn men socialtjänsten inte gör något? Pratat med sonen men inget händer

Fortsätter skriva här, det känns bra att ha forumet.
Jag vet inte alls vad det beror på men känner som en urkraft inom mig väckas.
En kraft som tryckts ner sedan barnsben jag vet inte om det är traumabehandlingen som läker och gör att jag ser vad som är mitt ansvar och inte.
Var ute och åt lunch med en vännina och sedan träffade jag en vän och gick 7 km i snabb takt.
Under den promenaden bestämde jag mig för att göra klart min utbildning och jobba med polisutredningar.
Det är som en tung kappa slängts av mina axlar och mitt dimmiga seende blivit klarare.
Jag låter knäpp nu jag vet men det är fullmåne 😂.
Tacksam för alla mina erfarenheter ändå.
Jo, det finns faktiskt hopp!

Hej.
Blev så glad när jag hittade detta forumet.
Känner mig ganska maktlös och ensam just nu, behöver prata med folk som är i samma sits.
Jag har en son på 25 år som är alkoholist.
Jag blundade i många år för hans missbruk, han hade alltid så bra ursäkter till varför han kom hem dyngrak eller varför han åkte fast av polisen pga cannabis.
Det var allt från att någon vän tagit livet av sig till att dem var taskiga mot honom på jobb.
Han har förlorat 2 jobb pga att han druckit på jobb, han jobbar som kock så alkohol finns alltid tillgängligt.
Han har stulit mycket alkohol hemma så tillslut fick vi låsa in allt (det lilla vi hade kvar).
Förra sommaren ställde jag ett ultimatum, antingen åker du ut (han bor fortfarande hemma) eller så söker du hjälp.
Han hade precis förlorat ett jobb då och han erkände för mig att han hade problem.
Fram till dess hade jag förnekat att där var ett problem, snacka om medberoende🥺.
Men jag tvingade honom att gå på möten hos AA och han gick dit. Tror han tyckte det var bra även om han tyckte det var lite jobbigt med allt snack om gud.
Jag ville även att han skulle gå och prata med en psykolog då han mår ganska dåligt med ångest o liknande. Han gick till vårdcentralen och fick antidepressiva men där blev aldrig något samtal, han tycker nog det är jobbigt att behöva öppna sig för en främling.
Sakta men säkert mådde han bättre. Han började träna och äta ordentligt.
Han fick ett nytt jobb på en liten familjär restaurang.
Allt var frid och fröjd tills för 3 månader sen. Då drack han när dem hade en personalfest. Efteråt hade han sjuk ångest i flera dagar plus en rejäl bakfylla.
Han var öppen med allt och jag trodde att detta var en engångsföreteelse.
Men efter ett par veckor kom han hem från jobb på kvällen och jag luktade att han hade druckit, han var inte speciellt påverkad.
Och nu tar han ett eller ett par glas efter jobb flera gånger i veckan.
Han vet att jag blir ledsen av det och han i sin tur mår dåligt då. Och då lovar han att han inte ska dricka mer, men det kan han inte hålla.
Han har sagt upp sig från det jobbet då han inte klarar stressen i dagsläget och det är positivt, men han har 4 veckor kvar att jobba och det kan snabbt gå utför på den tiden.
Min fråga är, hur ska man reagera/agera när jag upptäcker att han druckit?
Ska man visa att jag blir ledsen? Ska jag blir arg? Ställa ultimatum?
Vill tillägga att detta är en jättefin kille med ett stort hjärta. Han har väldigt få vänner och det är nog självvalt.