Senaste kommentarerna i forumet

@Snödroppen Ja den gör det, lika som Magnus Ugglas Försvinn ur mitt liv.

Idag ska jag fira min första födelsedag på 6 år utan honom, men det kommer gå fint, redan en massa planer så det känns fantastisk faktiskt.

Hoppas att ni har en bra dag.🩷

@Huffelpuff365
Det är dags då att du kommer tillbaka till den person som är "du". 💜
Ja, man dras med i deras snurr och destruktivitet. Bägge parter mår dåligt på olika sätt. Den gemensamma komponenten är dock alkoholen ...
Man kan vädja, hota m.m men det måste finnas en inre motivation.
Kram.
Tänk på dig nu. 🌹

@Tröttiz 💛 Som svar på din fråga; Underlig och jag vet inte riktigt....
Jag har varit i mitt gamla hem, lagat mat, ätit och tittat på film tillsammans med min man som jag separerat från. Det var nyktert, naturligtvis, och trevligt. Men jag vet inte vad jag känner, en slags tomhet tror jag. Jag känner mig som ett skal utan innehåll som pratar och skrattar mekaniskt. Jag vill ju att vi ska kunna umgås så här som vänner i nyktra stunder, man suddar ju inte ut 30 år bara så där, men jag vet inte varför det känns så underligt och tomt. Det är inte mycket som är solklart just nu.

@Avalonesome Tack 🧡 Det måste vara väldigt jobbigt att se sin förälder "försvinna" mer och mer. Hur har du tacklat det? Det blir ju så fundamentalt fel, eftersom en förälder ska vara tryggheten.

@Åsa M ja jag tror också det egentligen.. men känner mig bara så less på att börja om på nytt det känns inte som om att jag har orken. Och jag är väl också rädd för att bli ensam. En del av mina vänner har dragit sig undan upplever jag iaf sen jag blev tillsammans med honom.. andra har skaffat familj och så vidare..
så är kanske mer ensam nu egentligen. Och så tänker man att ha men då kan jag ju lika gärna vara med honom o hans vänner …

@Snödroppen tack för dina ord. Jag har inte åkt tillbaka och han är fortfarande blockerad på mobilen, känns ändå som framsteg.. men ska ut och jobba imorgon igen… antagligen blir det en repetition på senast.. men ska försöka att inte åka med honom hem. Jag glömmer så fort eller såklart, förtränger för jag orkar inte att livet ska kännas såhär.

@Kevlarsjäl62
Hej,
hur har dagen varit?
🌺

Hej! Vill skicka massa kramar till dig och alla som känner igen sig. 🩵

Du formulerade sorgeprocessen och känslorna inblandade så väl, känner igen dem väl tyvärr... min pappa är nog inte lika långt gången i förfall- processen, men vissa symptom märks av redan nu och verkar inte bli bättre.

Har läst hela tråden och vill säga att du verkligen fångar nyanserna och detaljerna så väl, allt är väldigt observant och tydligt skrivet. 🫂

Hoppas du snart upplever dagar med, kortare och mindre frekventa "trasiga stunder". De känns betydligt längre än minuterna som går... när allt känns unket och tungt vill jag påminna om att du inte alltid har mått som du gör; bättre dagar kommer. 🩵🫂

Avslutnings-kram 🫂

Men du. Det är inte dig det är fel på! Tro aldrig det. Det är han som är sjuk. Mitt ex kunde klämma 9 glas vin på en kväll, han kallade alltid Systemet för "Apoteket" och tyckte han var jätterolig. Ständigt kassar med tomburkar och flaskor i hallen.
När man är mitt uppe i det ser man inte allt men så här i efterhand undrar jag hur jag orkade. Karln har supit halva livet och är en mästermanipulatör. Du reagerar helt normalt på en sjuk situation!

Hur gick det? 🤗@Euology

@Saber
En låt som spelat en del i högtalaren 😊
Ger kraft!

Hur går det?🤗

@Snödroppen Nä detta forumet visar att jag verkligen inte är ensam. Tack, det känns som ett stort steg att ha tagit faktiskt, känner mig något stärkt.
Ja på nått sätt kommer allt lösa sig och det kommer gå bra. " Res dig efter varje smäll..." Håkan Hellström, Din tid kommer.

Det som är det jobbigaste är just när han går ut till garaget, där öl och sprit finns, och bara på en väldigt kort stund kan ha svept i sig en större mängd alkohol. Det som hände igår gjorde mig så ledsen. Jag hade äntligen fått ledigt från jobbet och såg framemot en kväll tillsammans. Det har varit väldigt stressig period på min arbetsplats och jag har fått jobba extra på grund av det. Just därför kände jag igår, när jag kom hem och glädjen över att ÄNTLIGEN få vara ledig, att jag även behövde ta en vila. Annars hade jag med risk gått och lagt mig klockan 20.
Det tar på extra att både ta hand om sig själv, hus och hem, samtidigt som jag vakar över han och hans drickande som en hök! Ibland har jag tänkt att jag släpper det för den gången, men blir också att räkna framåt när jag vet om inbokade middagar eller annat som kommer att göra så att han dricker.
Jag anser inte att alla ska vara nykterister eller att alkohol är djävulens påfund, men det som gör det jobbigt är att vissa helt enkelt inte kan ha en sund relation till alkoholen. Hade han t.ex. tagit ett glas whisky och sitta och sippa på den, för att njuta och det tagit en timme att dricka en 6cl whisky, ser jag inte som problem. Eller njuta av en välkombinerad maträtt med ett gott vin, ser jag inte som problematiskt, men i hans läge så kan han svepa ett glas vin som en själv gör med ett glas saft eller vatten.
Har vi haft vin till middag, så häller han upp ett glas under tiden maten tillagas. Jag kanske smakar lite och sen har det glaset och den mängden till själva måltiden. Han dricker ett helt glas före, fyller på, och sen blir det kanske två glas till middagen som han dricker. Där sitter jag med ett som samma glas när han redan druckit upp sitt tredje.

Läste lite andra inlägg inatt och märkte att det är flera vars partner har samma eller liknande mönster i deras drickande som min partner har.
Jag hatar också att jag blivit den jag är idag, nästan bitter, sur, tråkig kärring...

Hej mammamarre! Det finns lite olika alternativ för att prata med någon. Du skulle kunna börja med att ringa till Alkohollinjen eller till Kvinnofridslinjen för att bolla med dem. Som anhörig till någon med alkoholproblem har du även rätt till stöd från din kommun, så du kan ringa höra vad de kan erbjuda för stöd. Som många andra har skrivit så är det viktigt att inte börja acceptera hot eller våld från honom. Oavsett om han har druckit eller inte. När han faktiskt har druckit så har du inte heller någon möjlighet att påverka eller diskutera. Spara eventuella samtal till när han är nykter och sätt dig själv i säkerhet istället och åk därifrån.

Vänliga hälsningar
/magnus
alkoholhjälpen

Du kan ringa kvinnofridslinjen 020-50 50 50. De har erfarenhet, du är anonym och jättebra att prata med.

Förstår dig så väl! Tyvärr spelar det ingen roll hur många flaskor du tar från honom. Han kommer bara köpa nya å gömma.
Lever själv med en alkoholist och gjort det i ca 15 år. Senaste 7 åren har det varit ren starksprit som han dricker flera gånger i veckan.
Jag tröttnade och orkar inte mer. Har blivit en person jag inte vill vara längre. Orken är slut. Har med haft utmattningssyndrom. Så han fick välja. Familjen eller spriten.
Han har bokat tid till läkare för hjälp men har varit en tuff väg dit. Ska ge honom en sista chans att lösa detta.
Jag har med fattat nu att det går inte att hjälpa en som mår dåligt som de gör. De måste verkligen vilja själva. Spelar ingen roll om man skriker, gråter bönar och ber.
Jag ångrar att jag sveptes med i detta. Att jag inte satt ner foten tidigare innan man själv försvinner helt.
Hade jag varit dig hade jag gått och pratat med någon. För att lätta ditt hjärta lite.

@Saber
Starka du, du är inte ensam och det är enormt det steget du tar nu.
Du skriver så fint att "det kommer gå bra tillslut" precis så 🌿.

@Åsa M vart kan man vända sig för att prata med någon? Vågar inte prata med någon anhörig

Tack ❤️

Han trodde att han skulle få komma tillbaka.
Tillbaka efter att han lekt färdigt, jag är ju den han vill ha, älskar och saknar, han trodde helt ärligt att jag skulle bara öppna upp mina armar och ta tillbaka trots att han super och ligger runt. Vad tror han om mig?
Nu är han helt förstörd för jag har förstört hans känslor.
Han till och med stängde ner dejtingsidor för min skull och jag är elak nu som säger att vi inte har någon framtid...
Det var jobbigt att märka att han verkade bli ledsen, men jag kom på mig själv att tänka, jag är värd bättre, jag ska sluta springa efter hans pipa.
Jag älskar honom än, men det kommer gå bra till slut.

@Kameleont
Tänker på dig, Stor kram.
Finns här när du orkar skriva om du vill.
Var rädd om dig!

Tack alla! 🧡
Orkar inte skriva mer just nu men är så skönt att känna stödet, samhörigheten o se liknelser som, även o varje öde är tragiskt, ger känslan av skam o ensamhet mindre utrymme i själen.
Tänker på er!
Kram

Jag tackar så enormt för det ni alla skrivit, även om jag inte svarat eller gett någon uppdatering, har jag återkommit för att läsa. På ett vis som en känsla av trygghet och att jag inte behöver känna mig ensam, om än bara i text.
Det har varit omvälvande för mig senaste tiden. En kväll fick jag nog. Vi var på middag och han var lätt berusad redan före. Jag valde att avstå från alkohol under middagen. Han drack. Jag mådde själv psykiskt dåligt, mem valde att bita ihop. Efter några timmar ville jag bara åka hem. Sa det till min man också och när vi nästan var på väg att lämna, tyckte han att det var bättre att jag åkte hem ensam och så skulle han få skjuts av någon annan som också var på middagen. När jag lämnade huset, bad jag han att inte dricka mera. Väl hemma fick jag en enorm ångestattack. Jag insåg att det var hans drickande som hade triggat. Timmarna gick, min ångest höll mig som ett järngrepp i min ensamhet. När han kom hem, var han mer berusad än vad han var när jag åkte från middagen.
Då fick jag nog. Jag satt med tårar rinnande och sa att det får vara slut nu. Jag har så många gånger påtalat problematiken och jag var arg, upprörd och ledsen över att han inte respekterade det jag sagt eller mina känslor. Antingen drar han ner på drickandet, ger fan i att dricka den mängd sprit han gör och skärper sig, annars kommer jag inte att orka.

Första gången jag såg han gråta. Han sa att han inte mådde bra, vilket jag förstås fattat långt tidigare. Han mår dåligt av flera olika orsaker. Vi pratade dagen efter och kom fram till att ingen av oss två mår bra, men vi hanterar det på olika sätt och vi stöttar inte varandra i den jobbiga process vi har över oss med ofrivillig barnlöshet och allt annat som påverkar oss negativt. Jag trodde verkligen på det han sa... Att han skulle skärpa sig. Tills idag...

Då tidigare sa jag att jag skulle beslagta starkspriten, då den är största problemet. Efter vårat samtal så blev det aldrig att jag tog bort flaskan, men han hade inte rört den på en vecka, vilket jag såg som ett litet framsteg och greppade tag om hoppet.
Jag vilade knappt en timme och han fixade på här hemma under tiden. När jag vaknade märkte jag direkt, sekunden jag såg han - han var berusad igen! På bara en korta stunden! Jag kom på spritflaskan och kollade, halva flaskan hade gått åt! Nu har jag den i ett säkrare förvar. Han märkte inte att jag tog bort den. Sa till han direkt att han inte får dricka något mera. Jag orkade inte ha han vinglandes runt i huset, han var redan rund under fötterna och snubblade in i saker. Det är aldrig trevligt att äta middag tillsammans när han är så där berusad här hemma, för det är som att bordsskicket blir som en tvååring. Eller nej, en tvåårig är nästan bättre att äta middag med än vad han är när han är så pass berusad!
Spritstanken har irriterat mig hela kvällen och just nu måste jag även sova bredvid det... Vilket jag uppenbart inte kan göra, då jag istället skriver här.

Jag bad han att berätta vad jag kunde göra för att hjälpa eller stötta han i sitt mående, att bli bättre. Han hade inget svar. Det är som att han hellre dränker sina jobbiga tankar och känslor, istället för att hantera det.
Jag vill kunna hjälpa, men han vill inte ha någon hjälp känns det som... Hatar detta!

Det låter som en allt annat än sund och respektfull relation. Den bryter ner dig! Du måste, måste, måste fokusera på dig själv. Livet är mer än detta kaos. Ni har fastnat i en ond spiral och inget kommer ändras om ingen av er fattar något annat beslut.