Senaste kommentarerna i forumet

Alla har rätt att känna sig trygg, det är viktigast av allt. Bor ni ihop? Kan du flytta hem till någon familj eller vän bara för att komma ifrån några dagar och kunna tänka och fundera i fred?

Ja det låter och känns tragiskt 🥺

Det är för mycket otrygghet.
Jag märker hur orolig jag är vid han, innan han kommer, när han ska vakna, osv, det är nästan så jag önskar nåt illa händer för jag ska lämna.
Och det får mig att tänka att jag vill ju inte det här, utan jag har nog stannat tills nu för att jag är rädd för om jag gör fel att gå eller att jag tänker på hur han kommer ta det!!!

Spelar nog inte någon roll om jag älskar han för det känns inte ok att sitta o gråta var o varannan dag

@Wind
"Ovattnad blomma". Så tragiskt men så träffande uttryck ... 😔
Önskar att du får det du Önskar.
Kram. 💜

Ja jag känner att det håller inte.
Jag litar inte alls på honom, jag är inte trygg, jag kommer inte över allt han sårat mig med, han respekterar inte mig, och jag känner mig som en ovattnad blomma som väntar på nåt

Tack för era svar🌹

Du har fått bra råd ovan. Är dina föräldrar mottagliga för hjälp så prata med dem och var tydlig med att du uppfattar deras drickande som osunt och att du kan hjälpa dem hitta rätt kontakter för att få stöd. Hade jag varit du hade jag också hört av mig till deras läkare, om du vet vem det är, och berättat om din oro. Sedan hade jag tagit ett par steg tillbaka för att rädda min egen psykiska hälsa. Det är oerhört tufft att vara både anhörig och medberoende och man får inte glömma att ta hand om sig själv.

Man ska inte underskatta magkänslan, den brukar vara rätt. Och man kan älska någon utan att ha en relation med dem.
Ta hand om dig!

@Wind
Det är ju det, han lever i sin bubbla.
Det handlar snarare om praktiska saker framåt och kanske stöd. Någon att prata med.
Vi på AH finns ju också.

Ja jag funderar och klurar mer o mer för varje dag som går hur jag ska göra.

Kanske ska säga som det är att jag älskar han men det här går inte längre
Behöver inte förklara egentligen så innerligt mer än det,för jag har gjort det många gånger och han förstår ändå inget.

Känner igen detta med att vara på spänn och ledsen, jag har separerat och mår så mycket bättre när han inte är i närheten. Bara att få ett sms eller att han ringer stör min harmoni, jag vill ha så lite kontakt som möjligt.

Nej det känns inte sunt alls

Jag ifrågasätter allt nu och väger minus och plus i detta och det är 85 % minus

Jag känner mig ledsen nästan hela tiden och är ofta på spänn inför honom

Kämpa på, hoppas han är öppen för att ta emot vård för hans egen skull.
Du behöver också hand om dig själv så glöm inte bort dig själv i detta nu.

Låter inte som ett sund och bra förhållande. Du gör rätt i att ifrågasätta varför du ska vara kvar i denna relation. Bättre vara själv än att leva i en relation med någon som får dig att må dåligt. Att ens säga så att tycka att någon ska ta droger, helt sjukt. Om en partner är trött frågar man väl hur det är och om man kan hjälpa personen på något sätt. Lägg dig och vila en stund, jag fixar maten osv..

@Kevlarsjäl62 vad blev droppen för dig?
Hur har du stått ut alla år?…
Har ni kunnat prata om sjukdomen eller är de helt förnekelse?

Jag har gått på ett AA möte under denna veckan! Jag grät och grät!
Men jag fick så mycket kärlek och stöd! Jag har lite större förståelse för sjukdomen och att jag inte bär ansvaret!
Min sambo ringde idag och frågade om jag ville följa med henne på ett möte!
Det trodde jag inte skulle komma! Alls
Jag känner mig glad samtidigt som jag nu bara vill googla upp nästa möjliga möte, men det kan inte jag ta ansvar för??
Jag försöker att inte ligga på, vi bor just nu på olika platser så jag ringer inte och skriver inte.
Hon säger till mig att hon vill inte döva detta längre, hon vill inte känna såhär längre!
Kan man lämna nån som är sjuk? Och ber en om hjälp såhär?
Jag tror inte jag kan de! Jag älskar henne! Men hatar henne när hon är påverkad! Hon är ju sjuk:((

@Wind
Han låter sjuk, i missbruket. Så länge du stannar med honom så dras du längre och längre ner också i ditt medberoende.
Lämna honom, han gör dig bara olycklig och bryter ner dig.
Var rädd om dig!

Börjar ledsna på vår relation

Knappt sex, han vill inte åka någonstans,han tar aldrig semester, får han ledigt 2 dagar nån vecka så ser han till att han ger bort det till en kollega för han påstår att varför va ledig för. När han blir full så går hans humör ut över mig vilket är ca 2 gånger per månad, pissar på sig

Senast igår sa han att han hade önskat att jag skulle tagit droger för att jag var för trött när vi var ute en kort stund. Det gillade jag inte alls att höra för droger vill jag inte ta.senast var det återfall och inget jag önskade.

Nu sitter jag utanför regionlasarettet, jag fick inte följa med in och det är väl helt rätt. Det kändes lite som att lämna hunden hos veterinären, samma rädda ögon. Vi får se om de tycker att han ska stanna kvar direkt. Jag tror inte det egentligen, fattade det som man gör så om det behövs övervakning under abstinens, men han har ju redan varit nykter i två dygn. Det är han ju oftast varje vecka och jag har aldrig märkt av nån abstinens att tala om. Vi får väl se hur det blir. Funderar lite på om jag ska be dem att lägga in mig nånstans istället. Slutenvården på psyket kanske? Nej usch så får man inte "skämta".... Tack för att ni har oss i tankarna 🧡

Lycka till! ❤️

Det är lite skönt att fokusera på praktiska saker också. Det blir väldigt konkret och hanterbart. 🤗

@Saber

Du är verkligen på rätt väg, förstår att du ser klarare och klarare.
Känner igen den där diskussionen om att de tycker de har betalat och gjort så mycket mer än vad som faktiskt är sanning.
Fint att du får se svart på vitt, det gör att man vaknar upp ur dimman.
Var stolt över dig själv för de krafter du har inom dig som tar dig ur detta, det är verkligen stort. Om du inte gör det nu så är jag övertygad om du kommer göra det när du ser tillbaka.
Kram

Hej! Håller med ovanstående om att du lever i en jobbig situation men att det egentligen inte är på ditt ansvar. Jag är själv nykter alkoholist men har även levt i medberoende och jag tycker drastiskt uttryckt att dina föräldrars äktenskapsproblem är definitivt inte på ditt ansvar att reda ut. Jag förstår din förtvivlan och oro men jag delar Snödroppens råd om att du kan söka anhörigstöd om du behöver det.
Jag kanske låter hård men det är inte alls min mening egentligen: men det är inte på ditt ansvar att vara dina föräldrars föräldrar och jag tycker nog att du ska ta avstånd från hela situationen på obestämd tid för att rädda dig själv. Risken är annars att du knäcker dig själv utan att ha förändrat situationen ett endaste dugg. Jag vet inte hur deras tillvaro ser ut men det enda du kan göra för att eventuellt hjälpa dem är en orosanmälan till Socialen.
Jag förstår att du vill det bästa för dina föräldrar men tänk i första hand på dig själv och ditt eget liv för att inte gå under. Stor kram och lycka till!

Efter samtal med honom igår fick jag för mig att kolla upp den ekonomiska biten, just för han säger att han vill ha ut lika mycket som han la i huset. Ja när vi köpte la han in mer i handpenning än vad jag gjorde och jag har länge haft ångest för det, men när jag nu räknade ihop hur mycket jag har betalt till våra gemensamma räkningar och vad han har betalt, så har jag inte så mycket ångest längre då vi nästan är uppe på samma summa. Att jag kan ha varit så naiv, men jag har ju alltid trott att det skulle jämna ut sig i slutändan och indirekt har det ju gjort det. Jag tror inte han är medveten om att det är de summorna som jag räknat ut att det är.
Detta är verkligen en lärdom som jag kommer ta med mig, synd bara att den kommer så sent.
Börjar mer och mer få upp ögonen för vad jag egentligen blivit utsatt för och det är skrämmande.

@Kevlarsjäl62
💕 🌹 💕

@Kevlarsjäl62
Önskar er all lycka till imorgon!
Att han blir mottagen, tar emot hjälpen o att de även ser dig i detta.

Är lite dagvill mitt i semestern o funderade vilken dag det var... För på torsdag var det något viktigt kände jag... Just det - Du @Kevlarsjäl62 o din man åker för att få hjälp!
Stort steg.

Tänker på dig o hoppas det är första steget mot bättring o hälsa för din man. Och således avlastning, ffa mentalt, för dig. ❤️
Kram

@MissIce

Jag känner verkligen med dig!
Det är precis vad man behöver "bena" ut alla känslor, det är ett hopkok av alla möjliga känslor.
Framförallt var omtänksam mot dig själv.