Senaste kommentarerna i forumet

Jag har blivit kär i en alkolist, jag förstod de inte först.
Det tog mig kanske ett halvår innan jag förstod att hon har problem.
I början av relationen så var jag jättekär och hon pendlade fram och tillbaka i att hon kan inte ha en relation med mig,jag är för bra, hon kommer förstöra mig osv.

Jag som va så fast vid henne och ville hjälpa den här tjejen som jag såg där inne bakom all sprit och ångest har stått kvar!
Alldeles för länge! Det har nu gått 3 år det har hänt så mkt men nu har jag insett jag hon har gjort mig sjuk
Jag är så ledsen över att hon väljer alkoholen och inte väljer den fina hon är.
Att hon nu knuffat bort mig stenhårt och iskallt smärtar också.
Vi bor tsm men har inte pratat på ett par dagar.
Senaste som är sagt är att hon är så stressad av mig så de gör att hon dricker mer.
Så tills hon är nykter ska vi ta en paus Elr ska vi bryta helt? De är hennes frågeställning
Jag är så ledsen att jag vet inte ens vad jag ska svara.
Jag har tagit mig ifrån hemmet, till vänner osv men jag känner mig så ensam och övergiven nästan.
Jag vet ju inte hur hon mår, vad hon gör, vem hon pratar med
Jag behlver ha hjälp, vad ska jag göra?
Är jag också sjuk??

@Tröttiz
Som vanligt en ganska ytlig sömn, fortfarande ovant att sova ensam. Det är väl mycket det som skrämmer med, ensamheten.
Men jag vet att jag kommer kunna hantera den tids nog.
Om jag vaknade så mycket klarare vet jag inte, jag tycker att jag vacklar för mycket. Men samtidigt så vet jag att jag inte kan vackla en tum..

Ska försöka ha en bra dag. 😊🌺

@Saber
Hoppas du fått en god natts sömn, och att du vaknar / vaknat upp något klarare som du skriver.
Ha en bra dag, så bra den kan kännas och bli. 🌹🌹

@Tröttiz
Det som är jobbigt med de där stegen är att jag inte riktigt vet vilka jag ska ta. Jag vet att jag vill komma loss från det ekonomiska med honom, men det är det jag vet. Resten vet jag inte.
Eller så vet jag det men vill inte se det som så mycket annat var som gäller honom.
Nu ska jag ha en god natts sömn och hoppas att jag vaknar upp något klarare. 🌺

@Kevlarsjäl62 Jag har haft kontakt med både terapeut och annat samtalsstöd via psykiatrin, pratat med kompisar som har liknande situationer. Sen har jag även läst på oerhört mycket om sorgeprocessen, försenad sorgeprocess och beroende sjukdom överlag, lyssnat på flera personers perspektiv.

En del som var oväntad var ensamheten i sorgen... varken min bror eller mamma visar sina känslor lika öppet. Min pappa fick stroke (väldigt lindrig) förra året och efter vi hade besökt honom på sjukhuset satt de på restaurangen som vanligt, kolla på instagram skrattade; som om inget hade hänt.
Medan jag var tydligt upprörd, ensamheten jag upplevde då och fortfarande gör i varierande grad, är väldigt svår att hantera. Det tog mig även lång tid att förstå vad den berodde på.
Jag tror mycket av ilskan jag har känt efter jag gråter beror på just det.

Det effektivaste för att tömma sorgehinken för min del har varit ett par bra och empatiska öron, och en riktig björnkram. Sen har jag tack och lov en trygg förälder åtminstone som kan bidra med både öron och kramar.

Din situation just nu låter så oerhört plågsam. Som många kloka personer redan har påpekat så har du inte förmågan att avgöra eller styra hur han väljer att göra, och för ditt sinnes frid så är acceptans att du har gjort ditt bästa genom det hela.

Toppen att du kom i kontakt med både Mind och psykiatrin för råd! Skönt att du också upplever lite lugn i det hela, det är nog väl behövt efter allt. ❤️
Hoppas du har/siktar på att ta kontakt med någon typ av samtalsstöd eller liknande för att bearbeta känslorna... de blir så väldans tunga att kånka runt på.

PS. Den här tråden har även hjälpt mycket, speciellt lite mindre konventionella tider på dygnet.

(Skriva av sig i dagbok har också hjälpt att få någon ordning/kronologi i skallen över alla känslor och tankar.)

Hoppas din situation reder ut sig på bästa sätt och att du får stöd genom det hela vännen. 🫂❤️

@Snödroppen tack! Jag tar gärna din mejl. Tack vad snällt.

Han kom hem med fyra moppe killar som hört hur han kraschat med sin moped. Helt blodig och full. De sa att jag skulle ringa ambulans för han hade slagit i huvudet och legat med mopeden över sig en stund. Han sa till mig att han inte ville det, så jag tog in honom på toan och torkade rent och baddade och plåstrade om hans sår. Nåt i ögonbrynet skulle nog en sys ingen aning. Efter en stund kom killarna tillbaka och frågade om jag hade ringt ambulans jag sa nej och de sa då att jag måste , att han tydligen legat avdäckad i några minuter när de kom. Så jag ringde såklart men personen på larmcentralen sa bara att om inte han vill själv så skickar vi ingen ambulans.. o nu sover han. Och jag får väl försöka göra det med. Men det är lite kaos just nu i hjärnkontoret för jag förstår inte riktigt om jag gör rätt känns som om när jag gör som man ska så får jag inget gensvar.. alltså när det gäller allt! Vårdcentralen, jobbet, hyresvärden, kvinnojour, min familj, hans familj, han själv såklart.. det känns hopplöst.. alltså jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Det är som en dålig skräck film där huvudpersonen är fångad..

Han stängde av mobilen när han satt kvar på jobbet idag och drack och då ringde jag via en find my phone sida från hans dator. Men de slog han bara av. Och även om jag vet att en alkoholist gör allt för att få dricka, känns det så jävla kränkande. Eller som att han likt hans familj, bara utnyttjar mig och inte tar mig på allvar.

@Saber
Känner igen det där gnagande du nämner, det gnagde fastän man inte ville.
Fint att du tycker det var givande med kontakten med nykter narkoman, det ger ju lite ökad förståelse fastän man, som du säger, inte faktiskt kan förstå.

Du kan inte göra val för honom, men hjälp dig själv nu, försök fokusera på dig. Något steg i taget. 💜

@Tröttiz Ja jag har hört liknande från en nykter narkoman, det att jag inte kommer förstå hur mycket jag än vill. Men det är ju det som gnager mest
Jag måste väl försöka sluta att förstå, men det är inte lätt. Det sa han med till mig, samt att jag måste först och främst ta hand om mig själv. Jag finner det också väldigt skönt och givande att prata med någon som varit på andra sidan, det får upp ögonen på ett annat sätt.
Sen måste jag försöka att förstå att han inte ser sitt missbruk, just nu nykter, men han gillar det inte och då vet jag vad som kommer hända igen så som det redan gjort så många gånger. Jag får sluta tro så mycket om honom och acceptera att så länge han inte ser sin egna del så finns det inte så mycket att göra, jag kan inte stå vid sidan om igen.
Det är det som alla runt mig säger också, du har gjort allt och lite till nu måste han få ligga i den bädd han har bäddat.
Tack för dina ord.🌺

Så jobbigt situation för dig. När jag läser i din tråd så verkar det inte som det är något stöd från något håll alls för dig.
Så ska du inte behöva ha det, så bra att du vänder dig hit och skriver. För mig har det gett styrka genom åren när jag behövt och fortfarande även om jag lämnat.
Jag tycker du ska kontakta en kvinnojour och berätta om hur du har det och att du behöver stöd att lämna relationen. Det låter väldigt illa som det är med alkoholen men om det dessutom förekommit våld så har det kommit till en punkt där det kan bli farligt för dig.
Är det din bostad? Det låter som det och då kan du kontakta kronofogden som avhyser honom. Under tiden kan det vara bra att ta hjälp av kvinnojour för det kan förvärras hemma.
Jag har gjort en flykt från våldsam och alkoholmissbrukande man och jag finns gärna som stöd för dig i det här.
Hör av dig till admin om du vill ha min e-mail.
Stor kram, det är inte dig det är fel på, du är på helt rätt spår.

Vart här ett tag och återigen normaliserat en sorts tillvaro.. vet inte hur jag ska ta mig ur det.. och så har vi det bra och han säger att han ska sluta dricka. Men nu vet jag att han sitter kvar på sitt jobb och dricker.. och jag orkar inte att han kommer komma hem full snart. Det är det här jag hatar. Jag sitter som på nålar och bara vet att han kommer komma in pissfull och slöddra osammanhängande… jag tycker han är obehaglig då. Jag vet inte vem han är och får ingen kontakt. Och han går liksom runt o river runt grejer och man får ingen ro.. :( och jag ska upp och jobba o han med.. han har t.o.m. fått ansvar den här veckan för att hans chef är borta men så gör han så här, igen riskerar allt igen. Han har förlorat fyra jobb de senaste två åren för att han dricker. Han har fått sparken. Och nu var han äntligen så nöjd med sitt jobb och skulle absolut inte riskera något. Men det gör han. Och jag orkar inte. De arbetslösa perioderna har jag fått dra hela lasset ekonomiskt. Jag har liksom inte själv fått njuta av att ha tagit examen och fått ett heltidsjobb med heltidslön och unnat mig saker, för han måste ha pengar… det här har antagligen pågått hur länge som helst ,, han fyller femtio nästa vecka, men det känns som om alla omkring honom typ mörkar. Det är ingen som berättar något för mig.. :(

@Saber
Ja, detta med hjärna och hjärta ... 🙄😔 💜
Det finns ju flera sidor av människor, hjärtat håller ju till hos den sida som inte är alkoholen. Men sedan tar ju alkoholen över ...

En nykter alkoholist sade till mig en gång då jag hade samma fundering som du då det gäller att välja alkoholen då man säger sig ha känslor för den andra m.m.. Att jag skulle försöka sluta fundera, för jag aldrig "kan förstå. Skulle du förstå hade du själv problem. Nu har du problem på annat sätt ... " Snurrade in mig så mycket i känslor och tankar.
Men denne persons ord hjälpte mig.
Hur tänker du om de ord han sade att man inte kan förstå hur mycket man än vill? Att försöka sluta förstå?
🌹

@Zlata Ledsen att jag inte sett ditt inlägg förrän nu. Jag ringde socialtjänsten till slut och berättade hur illa det var. De frågade om jag ville göra en orosanmälan, och då sa jag ja och att min dotter behöver hjälp. De rådde mig att ringa 112 om hon var så illa däran att hon inte kunde ta hand om sig. Då gjorde jag det och efter en del turer fick jag med henne till beroendeakuten. Hon erbjuds nu en massa olika stödinsatser som hon faktiskt tar emot och gör det bästa av och jag får vara delaktig i behandling och vårdplanering. Skitjobbigt men ändå så oändligt mkt bättre än att bara ”titta på” när hon går under. Nu får jag lov att hjälpa och stötta.

När jag inte såg någon annan utväg än att ringa socialtjänsten ledde det till något bra. Jag trodde också tidigare att det skulle skada mer än hjälpa, och inte minst har hon tidigare fått mig att tro det. Så: ring! Börja med socialtjänsten, man kan inleda med att be om råd för att komma fram till om du vill göra en orosanmälan och uppge din sons personnr. All värme till dig!

Jag tycker du agerar klokt och helt rätt! Många många kramar till dig, hoppas det vänder snart. 🤗
Det är fruktansvärt jobbigt att vara mitt i det och stressen är så hemsk.

@Åsa M Ja jag har mer och mer insett det, jag känner bara ett behov av att veta att han är ok i sina känslor och i hans liv, jag glömmer bort mig själv igen, där jag så många gånger varit, sätter honom först. Samtidigt som jag vet i hjärnan att jag måste bort så är känslorna så starka för honom. Han har sagt att han inte vill sluta dricka, han gör det bara nu för hans mediciner, han springer till närmsta famn för att få närhet samtidigt som han bedyrar att han älskar mig och kommer alltid att göra, han kommer aldrig hitta någon som mig igen, varför väljer han då spriten? Det sårar.
Jag har stöd och de säger saker som inte jag ser eller kanske vill se. Men får kanske öppna upp ögonen och sätta mig själv i fokus som jag gjorde för bara någon vecka sen. Jag vet fortfarande vad jag vill och behöver för att må bra, det är bara detta vacklandet känslomässiga som jag inte orkar med.
För någonstans så älskar jag honom än och kommer nog alltid göra.
Det var ett bra förslag du kom med, vet inte om jag klarar av det än dock.
Funderar på om jag kanske kan behöva annat stöd än bara nära?
Så är detta forumet bra, andra som är i samma sits som slits mellan hjärnan och hjärtat.
🌺

@Ullabulla Jag skrev ett svar här till Åsa M och egentligen var det ju ett behov av att få respons från er alla här om de åtgärder jag gjort är vettiga. Du kanske kan vara snäll läsa du också. Jag är väldigt förvirrad nu, kan knappt hålla reda på hur chatten funkar

@Åsa M Jag har kontaktat Mind och Psykakuten samt talat med min man i nyktert tillstånd i morse. Det verkar vara ett rop på hjälp kombinerat med "offerkofta". Vi har talat väldigt öppet och jag har vidarebefordrat den information jag fått till honom. Jag kommer att fortsätta ha honom blockad, eftersom jag vet att när han blir full så finns inga klara tankar, men det finns en kanal som han kan nå mig när han är redo att ta emot hjälp från vården. Jag känner mig just nu ganska nöjd och lugnare. Vad tror du/ni om det? Jag kan inte be honom flyga och fara, det funkar inte för mig, men jag kan heller inte finnas där konstant eftersom jag är på gränsen till att klappa ihop själv.

Kram till dig som kämpar på 🤗

Jag känner igen mig I känslan att bara stänga av, eller mer att kroppen stängt av.
Jag tror kroppen reagerar så för att skydda sig, det är en väldigt sjuk situation att leva i och man blir sjuk av det tillslut.
Det lever en elefant i rummet som påverkar hela ert liv men ni låtsas om som den inte finns där och där är du som vill hitta lösningar för att få det bättre men får inget gehör eller blir motarbetad.
I varje kommun ska det finnas anhörighjälp, hur skulle det kännas att kontakta de för att få samtal för dig, för ditt liv och för ditt mående?

@vår2022
Ja, det är det viktigaste ☀️,bearbeta och börja pussla om livet, så nya energier kommer in. Må bra och bli stark🙏 kram

@Tröttiz
Ja, det känns oerhört skönt. Imorgon ska jag till psykologen. Det viktigaste för mig just nu är att ta stegen i rätt riktning, kroppen säger ifrån tydligt annars.

Tog en promenad och lyssnade på en pod om narcissism. Otroligt bra. Dr Ramani på Youtube om någon är intresserad.
Kram

@Snödroppen
Så skönt att läkaren lyssnade.
Du har många delar att beta av ... Hel del att bearbeta, samtidigt upplever jag att du tagit steg att komma till ett liv för dig.
Har man inte allt ok med sig själv så påverkar det ju arbetet man utför, och är dränerande för dig. 💜
Kram

@Snödroppen Åh, vad bra! Skönt med en bra läkare som lyssnar och förstår. Nu kan du släppa det trycket ett tag. Förstår att konsekvenserna känns tunga och är jobbiga. Det viktigaste är nu ändå att så smått komma tillbaka i livet, bearbeta och komma i gängorna igen. Bli stark, hantera livet och få må bra. Det kommer att bli bra! Kram❤️

Vill skriva av mig lite då det var ett tag sedan sist. Det har väl i mångt och mycket fortsatt i samma spår som tidigare. Men vad jag märker mer hos mig själv är att jag är likgiltig. Jag liksom greppar efter känslor åt det ena eller andra hållet men är ganska tom. Är det så det blir efter så många år med kaos till och från? Får ständigt dåligt samvete blandat med att jag visst får känna som jag gör. Dåligt samvete av att inte vara glad när det är en bra period, men jag är ju ständigt i krisläge, planerar eller gör mig redo för nästa situation av kaos. Känslan av att vi inte heller kan prata om problemet ordentligt, att vi inte kan komma vidare i relationen är svår att greppa. Som att vi pratar runt allting utan att faktiskt ta tag i det viktiga. Vet att någon annan skrev någon gång om likgiltigheten att "jaha, där ramlade han i trappan, men jag gör inget åt det..." Det är så bra beskrivet för exakt så blir det här nu. Han skadade sig rejält härom månaden och jag kunde inte greppa det först och ta mig an det, vilket gjorde mig rädd efteråt. Skadan kunde skett om det inte var alkohol inblandat också men jag känner och vet att det hände därför. Man pratar ju ofta om ultimatum här och jag vet inte om jag kommit till en punkt där det inte spelar någon roll längre om det skulle sluta helt. Det har varit så många turer och så många svek att jag kanske helt enkelt inte kan förlåta. Har svårt att skilja på sjukdom och person, men vet ju att det är sjukdomen beroende som gör att det händer dåliga saker men svårt att känna att det är okej därför. Det blir en ond spiral av allt nu då han är ledsen på att jag inte verkar vilja, jag blir ledsen av att han inte ger oss lugna perioder. Så vi är som i limbo och utan att prata ut blir det ju inget som går ner på djupet utan en dag i taget.

Kramar till alla som kämpar på som anhöriga därute!

Känner lättnad, sjukskrivningen fortsätter och läkaren lyssnar.
Känns så fantastiskt att bli trodd och hörd, är inte van vid det.
Ser framemot att PTSD behandlingen kommer igång igen.
Ja, konsekvenserna är enorma ekonomiskt, känslomässigt och allt lidande.
Förhoppningsvis blir man lite klokare efter allt och kan leva ett gott liv den tiden som är kvar ❤️

Du är medberoende, du behöver lika mycket stöd som han behöver. Ett första steg är att ha så lite kontakt som du kan, för att du ska kunna läka. Med tiden kommer det bli lättare att distansera dig men så här i början måste du vara hård. Bestäm en dag i veckan när du har kontakt och undvik i övrigt att ha kontakt om du kan.

Det ÄR ett rop på hjälp. Ta kontakt med en stödlinje och fråga hur du ska agera. Antingen behöver han läggas in akut eller frivilligt men det är inte ett normalt beteende. Och det är inte ditt ansvar heller, egentligen,men eftersom han nu informerar hela familjen behöver någon kontakta en specialist.

@Snödroppen Vad bra😁. Det är givande att fundera och resonera med varandra här och att få uttrycka hur man känner och mår. Ha en riktigt fin promenad med massor av bra musik. Det kommer att göra dig gott. Kram❤️