Senaste kommentarerna i forumet

Nu är jag ”utflugen” till eget bo. Jag mår så mycket bättre och jag ser framemot helg och ledighet igen. Förut blev jag bara stressad och orolig inför helgen.

Mitt ex tror och hoppas att vi kan bli ett Vi igen men som det känns nu finns inte det alternativet på min karta. Sveken och mentala såren är för djupa. Han har offerkoftan tätt snurrad om sin kropp och där lär den sitta och gosa till sig ett tag. Han har fortfarande svårt att ta in vad jag sagt, att ta mina åsikter på allvar och att jag verkställer och inte bara pladdrar tomma ord.
Det är fortfarande jobbigt och vi är inte i mål med allt det praktiska.
Ett tag ville jag bara lämna jordelivet och skita i allt men dem svackorna kommer mer och mer sällan.
Nytt liv med nya perspektiv. ☺️

Hej igen asdaysgoesby,

Det hörs att du gjort mycket redan kring detta, tagit stora modiga steg trots att du befinner dig i en tuff situation. Det kan kännas lite som att musten går ur en när en vänder sig utåt och ber om hjälp i tunga situationer och det inte leder till att en känner att en får det stöd en behöver. Samtidigt är du här nu och ger inte upp. Det finns stöd och hjälp att få även om det ibland kan ta lite tid att hitta rätt.

Det är ett litet samhälle som gör saker svårare på lite olika sätt, fullt förståeligt såklart. Detta med att han kanske skulle ställa till en scen är något som bekymrar dig. En tanke som slår mig kring det är att om det skulle vara så är det inget att ens jämföra med det du blivit utsatt för av honom. Den tanken kanske inte hjälper dig men vill ändå nämna den. Det du beskriver väcker omsorg och oro och ett hopp om att du ska få det stöd du önskar.

Det låter som att du känner dig ensam i detta och någonstans önskar ha stöd längs vägen.

På vilket sätt skulle vi här på forumet/alkoholhjälpen vara till stöd för dig?

Påminner igen om att du gärna får skriva direkt till oss på alkoholhjälpen också: https://alkoholhjalpen.se/fraga

Heja! Bättre arg än ledsen.

Från svag till förbannad och kommit till viss insikt, jag har inte gjort något fel bara för att jag sätter gränser hur jag vill ha det. Det är han som inte kan leva ett liv utan spriten, inte jag, det är han som vill ha andra upplevelser som inte jag kan ge honom, då får han stå sitt kast. Det är han som sabbat förhållandet och till mångt och mycket mig med.
Nu ska jag slå mig loss på riktigt, sätta planen i verket och funkar inte den planen så får jag gå på plan b.
Trött på detta och trött på mig själv där jag låter känslorna styra alldeles för mycket, dags för att förnuftet ska ta vid.🤬🙂

Ja visst är det svårt!
Här har druckits ikväll. Märkte det direkt jag kom hem från jobbet.
Grejas i garaget fortfarande. Han har ork o energi men vet att det snart går över i trötthet o han somnar antagligen i soffan sen.
Jag grejar med vårt liv samtidigt, får det att fungera dag för dag...
Är så trött.
Måste samla kraft till att ta upp det här med honom igen. Sluta låtsas som ingenting.
Måste orka konfrontera!

Hej och tack för era svar. Jag ska kontakta kyrkan och höra om de kan hjälpa mig att prata med brorsan. Han är väldigt fientligt inställd till myndigheter men kanske kan se kyrkan som möjlig hjälp ändå. Om jag kontaktar socialen blir det bråk, jag gjorde orosanmälan för några veckor sen då han vägrade lämna ifrån sig mammas bankkort när jag skulle köpa medicin till mamma då hon kom från sjukhuset (hon har varit in och ut några gånger innan hon gick bort).
Han blir bostadslös när vi inte har kvar mammas lägenhet som vi måste säga upp nu. Han är inte skriven någonstans just nu. Olagligt, jag vet men han vägrade skriva sig här då han har skulder som han inte ville att mamma skulle drabbas av med post från kronofogden.
Tyvärr säger han inte att han har några större problem. Han mår dock mycket dåligt och jag tror han bär på stor skuld men han vill inte prata med mig utan säger att han är stark och fixar detta.
Har inte ork just nu att starta en egen tråd nu då jag håller på att planera mammas begravning. Det får ta den tid det tar få får jag ta tag i brorsan sen. Skönt dock att få lite stöd från er. Tack.

Vi bor och jobbar avskilt på en ö. Så när man åker hit ut kliver man liksom in i bubblan. Jag jobbar dessutom bara med en kollega till , så känns skört och pinsamt om han skulle komma och ställa till en scen …

Ja jag vet.. polisen har varit här 5 ggr. Både vänner, min syster och grannar har ringt. Jag har inte velat anmäla för jag tror inte på den utvägen…
Jag har haft kontakt med kvinnojour men upplevde att det bara blev.. prat, varannan vecka. Jag var hos en psykolog och hade fyra inbokade tider när hon hörde att det dracks en del, inte överdrivet men absolut en del, så avbokade hon alla tider och gav mig en lapp med telefon nummer till en poliklinik, ringde aldrig dit och det kändes bara olustigt..
jag har pratat med hyresvärden som bara var avvisande och sa att om jag vill byta lgh får jag stå i bostadskön.
Jag har pratat med min arbetsgivare som har sagt att jag ska ringa företagshälsovården. Men det har inte heller blivit av, känner liksom; vad ändrar fem kostnadsfria samtal dit?

Jag åkte en gång till akuten på polisens inrådan efter kvällen med kudden, då hade han druckit mycket (då det blir våldsamt) och tog flera strypgrepp med. Hon sa på akuten att hon inte kunde sjukskriva mig, men att vårdcentralen kunde göra det, när jag ringde dit fick jag ingen tid. Pratade med min familj och hade redan vart sjuk en vecka på grund av förkylning, så de och jag kom fram till att det var bäst att gå till jobbet.

Det är därför jag har landat i att jag är själv i det här och behöver lägga upp en plan…

Håller verkligen med tidigare inlägg. Jag hade ringt socialtjänsten både där han är skriven och där han vistas och bett om råd. Eventuellt också en orosanmälan det verkar ju vara illa med din bror. Om jag tolkar det rätt så blir han även bostadslös eller? Kan du tänka dig att för egen del ta kontakt med kyrkan och be om samtal. Önskar din bror samtyckte till och fick möjlighet unde genomgå en missbruksbehandling, dels för att bli nykter men även för att inse vad ett beroende gör med en människa. Han måste må mycket dåligt och bära på mycket skuld. Fin syster han ha men tänk på dig själv och ta emot all hjälp du kan få.

@Belanna Vilken tuff situation, klokt att du skriver här och söker stöd. Jag beklagar sorgen, och förstår verkligen att du skulle behöva utrymme för att sörja din mamma. Ett nästa steg om du inte redan gjort det är att kontakta Socialtjänsten för att rådfråga. Även om han inte är skriven i den kommun ni befinner er i så är det nog ett bra första steg, så du kan få bolla situationen och få veta vad det finns för hjälp och stöd för dig att få för att komma framåt. Vad tror du om det?

PS. Om du vill får du gärna starta en egen tråd så det är lättare för oss andra att hänga med på vägen, om du vill skriva mer. Du är välkommen här! DS.

Igår var jag svag, riktigt svag lät mig luras av mina känslor och min saknad av att vara två, två med honom. Jag vet ju att det är inget jag kan ändå ska jag försöka lura mig själv.
Totalt sett var känslorna upp och ner igår, det späddes på av en sån känsla av otillräcklighet på många plan. Så när vi skrev på kvällen så blev det mycket, jag berättade om känslor jag haft och har, och jag vet att det är fel men samtidigt då kändes det rätt, detta bemötes med att jag gett honom ångest och skuldkänslor och att han behöver att vi inte hörs av på ett tag. Jag har efter natten tänkt till och tänker att det nog är bra, så ger mig själv och honom det.
Åh vad jag idag ångrar att jag sa något, inte konstigt jag inte vågar säga vad jag tycker om jag bemöts på det sättet, det är inte första gången.
Nya starka tag, det är en ny dag. Får se hur det går med det.🌻

Igår var jag svag, riktigt svag lät mig luras av mina känslor och min saknad av att vara två, två med honom. Jag vet ju att det är inget jag kan ändå ska jag försöka lura mig själv.
Totalt sett var känslorna upp och ner igår, det späddes på av en sån känsla av otillräcklighet på många plan. Så när vi skrev på kvällen så blev det mycket, jag berättade om känslor jag haft och har, och jag vet att det är fel men samtidigt då kändes det rätt, detta bemötes med att jag gett honom ångest och skuldkänslor och att han behöver att vi inte hörs av på ett tag. Jag har efter natten tänkt till och tänker att det nog är bra, så ger mig själv och honom det.
Åh vad jag idag ångrar att jag sa något, inte konstigt jag inte vågar säga vad jag tycker om jag bemöts på det sättet, det är inte första gången.
Nya starka tag, det är en ny dag. Får se hur det går med det.🌻

@Sommar68
Tack.

Hej, jag hittade den här sidan och det hade varit bra att få lite råd om hur jag ska göra med brorsan.
Han har supit bort sitt liv, sambo, jobb, lägenhet, vänner... Han fick en stor hjärnblödning som höll på att ta livet av honom för några år sedan. Efter det rymde han från neurokirurgen och köpte en flaska vodka på vägen hem från sjukhuset i Lund. Mamma lät honom bo hos honom och jag och mamma har försörjt honom i 5 år. Han har hållt sig nykter tills han jobbade en månad för några år sedan. Då tog han in på hotell och söp i 9 dagar tills pengarna var slut. Då kom han hem igen. De flyttade till min hemkommun för några månader sedan för att komma närmare mig. Jag hade hoppats på att kunna hjälpa till med det praktiska. Mamma hade varit dålig en tid och dog för några dagar sedan. Han är helt nere nu och super för mammas pengar, jag vet inte hur jag ska hjälpa honom. Han missade mammas sista tid på sjukhuset och sista farväl. Jag vet inte vad jag ska göra. Finns det någon hjälp att få från samhället? Han är inte skriven i kommunen eller på mammas adress.
Jag hade velat sörja mamma utan problemen med min bror.
//Hälsar alla drabbade, vi har det inte lätt

Man ska uttrycka sej kortfattat, positivt, utgå från jag-budskap, visa förståelse och hjälpa till enl samtalsfemman. Det finns jättebra exempel i anhörigstöd. När jag läser där inser jag att jag har pratat helt fel och vid fel tillfällen. Sen ska jag ta mer hand om mej själv och hoppas att det smittar av sej, som dom också skriver om där. Det viktigaste är ju att ta hand om sej själv men det är inte så lätt 🌸

@Sommar68
Hej.
Vad innebär "samtalsfemman"?
🌺

@verlun Jag är i samma sits som du. Min man dricker också själv i garaget och går han ut på nått kul blir det alltid för mycket. Han tycker inte själv att han har problem o vägrar ta hjälp. Det blir alltid tjafsigt när vi pratar om det, eller jag tjatar enligt honom. Nu har jag hittat det här forumet och är på v 3 i hjälp för anhörig. Tänkte testa ”samtalsfemman” som dom tipsar om. Jag har inte pratat enl den metoden utan mest varit ganska anklagande, för jag är så trött på situationen 🥲 Jag hoppas nå fram bättre på så vis. Titta på den och se om det kan vara någon hjälp för dej också ❤️

Ja små steg är väl bättre än inga alls, men känns mest som jag står och stampar, kommer ingen vart.🥹

Ja små steg är väl bättre än inga alls, men känns mest som jag står och stampar, kommer ingen vart.🥹

Heja! Små steg framåt är också steg framåt.

Att det blir bråk betyder ju att han tar åt sig. Frågan är, om bråken inte leder till förändring, vad vill du uppnå? Han vill troligen inte sluta dricka och du kan inte bestämma över honom. Det enda du kan bestämma över är dig själv. Så, vad vill du göra för att slippa den här situationen?

@Saber
Klokt tänker jag med "second opinion" gällande mäklare och värdering.👍
Ett steg åt gången.
🌺

Tack alla, men just nu känns det riktigt tungt, mäklaren gav inte riktigt det jag hade hoppats på och då blev det jobbigt.
Men efter ett samtal med min pappa så bokade jag en annan mäklare för att se vad den firman kan värdera det till.
Som ni säger ett steg åt gången och fortsätta gå.
@Tröttiz ja jag vet inte när jag ska börja tänka på mig själv, men ska väl försöka såsmåningom.

Tack för att ni tar er tid att läsa och skriva.
🌹

@Saber
Du då? 💞

Du skriver att du hatar att göra andra ledsna och besvikna ...
Du har så gott hjärta. I den situation Du är i upplever jag att det är dags att du tar hand om DIG, vad du behöver och vad DU i slutändan mår bra av.
Verkar som du gjort allt du kunnat - och lite till.
Detta fixar du!
🌹
Kram.

@Saber
Det är inget konstigt att känna så, gå framåt, saker har en tendens att lösa sig ganska bra om man bara går framåt och gör det som känns rätt.
Precis som @Kevlarsjäl62 skriver så tänker jag också på dig.
Kram