Senaste kommentarerna i forumet

Tack. Bra beskrivet.. vanmakt, ilska och sorg är det… betyder mycket att någon förstår. Tog tid att inse vad jag hamnat i. Nu har jag slut på tålamod, har gjort allt jag kan och när jag ser tillbaka är det mycket. Skyddat, sett till att läkarkontakt tagits, antabus, campral, anmält körning, sett till att han sjukanmält sig o inte bara uteblivit osv osv osv, lyssnat, tröstat o allt däremellan.. när det gäller sk åtgärder har jag börjat inse att de nog mest genomförts lite halvhjärtat för att få mig lugn
Måste ju vara för att han själv vill o inget annat. Jag har nog för första gången i mitt liv varit rätt naiv. Eller bara väldigt förälskad o inte velat inse @Hallonpaj

Vilken sorts AA möte ska man gå på för att träffa andra, o prata,
Jag är ju absolutist nu, och behöver ingen hjälp med nåt 12 stegsprogram eller liknande, jag kommer aldrig dricka mer,
Sitter fast med ett dyrt huslån och det är svårt att sälja nu,
Hade jag bott i en lgh så hade jag bara gått ut genom dörren, men det är inte så enkelt nu.
Man sitter i en rävsax,

🌹

Värme till dig! Jävlaskithelvetealkohol och känner igen vanmakten, ilskan och främst sorgen. Ta hand om dig🌻🌻

@outoflife Ja! Sorgen finns och den får jag leva med men ja!det är bättre. Det är en djävulsdans att ha relation med en alkoholist och den enda som kan hjälpa och rädda dem är de själva.
För mig har det gått ett drygt år, han har tagit återfall efter nykterhet, jobbat sig nykter igen osv. Vi pratar under nyktra perioder, sörjer båda vår relation men om det ska bli vi igen MÅSTE han leva och levt nykter en längre tid.
Ett av mina bästa och viktigaste beslut var att lämna. Vad framtiden ger får visa sig.
Ta hand om dig! Låt honom ta ansvar för sig!

@tågfrälst
"En sund relation ska bygga ett vi utan att rasera ett jag".

Tänk på dig själv nu.
🌹

@tågfrälst
Ta dig därifrån, det är inte meningen att man ska må så dåligt. Lämna ansvaret över till henne osv.
Ta ansvaret över dig själv och att bygga upp ett tryggt liv igen. Ta stegen framåt för dig själv ❤️

Ja jag vill bara härifrån, känner mig bara som en försörjare.

@CarolineG

"It's a new dawn
It's a new day
It' s a new life for me ... " som Nina Simone sjunger. 😏

Glad att läsa dina inlägg nu, åt vilket håll det bär.
Dagarna är dina. En dag i taget framåt.
Sköt om dig. 🌹

@Limelight Jo du klarar det. Det är skitjobbigt och skittufft och man tror man ska falla ihop i en enda hög med skärvor. Men det går, man måste bara hålla fast i något när det stormar som värst. Jag känner nu att min storm börjar ebba ut och jag börjar sakta men säkert med stapplande steg känna att det finns ett bra liv för mig där jag kan skapa min trygga zon. Du klarar det, du är värd att få leva ett liv där du får må bra och sätter dina behov först. Du vandrar här på jorden nu och du har rätt att få va lycklig och må bra. Ta stöd och hjälp av vänner, familj, av psykolog eller annan samtalshjälp och ta hjälp av Alkoholhjälpen också. Detta forum har hjälpt mig så otroligt mycket. Du klarar det, det kommer storma och vara orkanstyrka men håll i dig för det vänder och stormen lägga sig och då kommer du känna tacksamhet till dig själv att du vågade ta klivet. Ta det i din takt men ta hjälp. Jag tog kontakt med alkoholmottagningen på min hemort, de har samtalsstöd till anhöriga och det hjälpte mig också med dessa samtal. Det tog mig 14 år att lämna och det är det bästa jag gjort. Ta all hjälp du kan få. Och kom ihåg du är inte ensam❤. Ta hand om dig och ta det i din takt en liten bit i taget. Sänder styrka och kramar till dig🙏❤

@Självomhändertagande tack snälla. Jag har nu sakta men säkert börjat bygga upp en känsla av trivsel i mitt nya hem och jag börjar tycka om det mer och mer❤❤

@Snödroppen ja jag känner en lycka inombords jag inte känt förut. För första gången på länge lever jag och njuter av livet. Är så glad och ångrar inte en sekund att jag tog klivet. Det bästa jag gjort i hela mitt liv.❤

Tack ❤️ Ja, även om viljan finns så är det ju i slutändan så att det enda du helt kan styra över är dina egna val. Tror att jag utgick från att vi båda hade samma mål och att det inte var sant, ville kanske bara höra det som jag ville höra då han egentligen aldrig uttryckt att målet varit total nyktert utan refererat till att det visst går att dricka normalt @Åsa M

Tack för klokt svar - så bra att höra dessa reflektioner . Viljan att undvika dessa tillfällen finns, men tyvärr inte till ett helt alkoholfritt liv. Och när det är dags för en ”period ” så börjar den redan innan första klunken - personlighetsförändringen.. och som du säger stress m m bakom. Och fruktansvärda konsekvenser / beteenden från en annars mycket vänlig o ordningssam person.
…men absolut att det går att vidta åtgärder om viljan funnits…@Sisyfos

@Självomhändertagande
Förlåt för så sent svar, har inte alltid orken att gå in här och läsa, även om jag vet att alla oftast skriver kloka saker. Ja uppväxten har väl varit som den var, jag har blivit bättre på att prata om den men det kan ibland ta stopp för mig. Det är som att jag vill prata om det men har en röst inom mig som säger att ingen vill höra på det, eller om de nu skulle göra det så finns de inget dem kan säga då ingen i min närhet haft det likadant.
Trots allt elände jag skrivit om barndomen vill jag ändå tillägga att min pappa på senare år blivit bättre. Han träffade en tjej som han numera bor ihop med tillsammans med hennes dotter, och dricker inte alls som förut. Jag är både glad och stolt(?) över honom och den förändring han gjort. Sedan förändringen har vi en helt annan kontrakt. Vi hörs av varje dag bara för att prata, träffar varandra så ofta vi kan och har helt enkelt en idyllisk far- och dotter relation. Däremot kommer mina hjärnspöken in här. Jag tjatade på honom att sluta eller i alla fall lugna sig i över 10 år, hela barndomen egentligen. Men inget hände. Men nu är han den pappan jag alltid önskade mig, fast till någon annan. Snälla misstolka mig inte, jag älskar min halvsyster och önskar henne allt gott. Är verkligen genuint glad för dem, men hjärnspökena finns där. Vad har dem som fick honom att förändras? Vad hade inte jag?
Innan mitt beroende sket jag i alkoholen, jag avfärdade den som om det vore den farligaste drogen i hela världen(vilket det kanske är?). Någonstans ändrades det, något jag tänkt mycket på. Jag tror det ändrades när min sambo åkte iväg över en sommar för att jobba och jag blev kvar själv. Jag har alltid haft problem med att somna när jag är själv. Om det är hjärnspöken eller något annat vet jag inte, men något är det. Hade starka sömntabletter ett tag men inte längre, de ligger i skåpet då jag som tur var har förnuft att inte blanda med alkohol.
Någonstans måste det ske en förändring. Jag känner att den är påväg men att jag inte är helt redo. Det känns som att jag mentalt förbereder mig på att sluta, jag drar ut på drickandet och kan gå dagar emellan utan något alls(jobbigt, men det går). Däremot köper jag hem en bag-in-box efter jobbet som jag gömmer tills sambon lämnat hemmet så jag kan byta ut den mot den tomma som ligger i kylen.
Gud vad jag skäms bara jag skriver detta. Är tacksam för alla svar, och om inga kommer ser jag det som min ”dagbok” att se tillbaka på under de svåraste dagarna.
Tack till alla som är kvar<3

@CarolineG
Jag blir så glad när jag läser ditt inlägg, vilken styrka 🙏
Så fint att stormen börjar lägga sig det tog tid för mig men det har lagt sig och jag ångrar inte en dag att jag valde mig själv och min rätt att ha ett gott liv.
🙏💕🌸

@Samsung50 hej hur går det för dig? Har tänkt på dig och undrat hur du har det med mannen.

Kram

@tågfrälst
Jag vill också gratulera dig till din nykterhet. Riktigt bra jobbat.
Läser @Sisyfos bra inlägg och frågeställning "vad är syftet" med att berätta för barnen.
Jag pratade med min läkare om att prata med läkaren till mitt ex. Att jag skulle skriva ett brev till honom då han inte fick hela bilden. Och jag var dränerad som försörjde mitt ex. Och mitt ex vägrade flytta ut.
Min läkare menade att jag inte skulle gå bakom ryggen. Och jag kanske missuppfattade det. Jag är inte säker idag. Det var dessutom flera år sedan.
Jag skrev en text på ett vackert kort. Det blev flera vackra och dyra kort. Där jag skrev samma text flera gånger. Och jag valde att aldrig gå till vårdcentralen och lämna det.
Jag undrade varför jag skulle berätta det. Mitt problem då, var att jag hade en man boendes hos mig som jag inte ville ha i mitt liv.
Jag fokuserade på att ta den hjälp som jag behövde, för att få honom att flytta ut. Det tog mig flera år, men det var det som jag behövde göra.
Och idag väljer jag att inte ha någon kontakt med mitt ex.
Det var en erfarenhet. Och så här i efterhand så förstår jag att det var det som var meningen.
Jag var bara desperat och ville att någon annan skulle hjälpa mig, men jag fick skaffa mig de verktyg som jag behövde, för att sätta de gränser som jag behövde lära mig att sätta.
Och då ville han flytta.
Och jag kunde andas igen.
Och fortsätta mitt liv.
Som jag är så tacksam för idag.
Lycka till!

Jag kommer från beroendesidorna och läser ibland inlägg där från beroende som hamnar i det periodvisa drickandet. Jag tror att det finns mycket att göra för att undvika att hamna där. Ett återfall är ofta förenat med mycket skam och i den tråd som innehöll ”periodarna” fanns också en känsla av maktlöshet för att det inte gick att få stopp på. Ibland tyckte jag att man t.o.m på inlägg på forumet kunde läsa att nåt var på gång innan det hände och jag förstår verkligen att det är skitjobbigt att som anhörig vara än mer maktlös än den som dricker. Om viljan finns att aldrig mera dricka, tror jag att det går att undvika återfall, men att det kräver förebyggande åtgärder, som att stoppa stressen i tid etc. Jag vet inte riktigt vad som händer när det går från att inte vilja dricka till att alkohol är nödvändigt, men jag tror definitivt att det går att förhindra i tid. Nu är det ju såklart inte ni på anhöriga som ska ha det ansvaret, men kanske går det att prata med den som dricker periodvis och försöka hitta lösningar på det här innan det barkar åt skogen. Men som sagt, det måste finnas en rejäl övertygelse om att nykter är vägen framåt hos den beroende för att det ska fungera. Och sätt er själva i första rummet. Det finns möjligheter för de beroende om de verkligen vill stoppa. Läs Aeromagnus tråd t.ex i det vidare livet.

För det första, bra jobbat att ta dig ur beroendet. Nu vill du kanske att din fru också ska bli nykter. För jag tänker att syftet med att berätta för hennes barn är att du ska få stöd i kraven på din fru, kan det vara så? Jag tycker vanligtvis att man inte ska fortsätta att skydda nån som dricker och det tycker jag inte heller att du ska göra, men jag ser en stor svårighet för dig att berätta en sån här sak och jag tror du ser den själv också. Ni har ingen bra relation du och hennes barn. Hennes barn får dessutom en hel del information om dig från frun som med största sannolikhet bara gör dem ledsna och arga.
Så vad är syftet med att berätta? Tror du att hennes barn kan stödja dig i att se till att hon inte dricker? Vill du försämra relationen mellan henne och barnen? Vill du hämnas?
Vad tror du händer om du berättar? Du har redan skrivit att du gissar att hon kommer att neka. Du har också skrivit att din fru ljugit om dig för sina barn. Om jag vore de barnen skulle jag vara dödstrött på er och inte vara särskilt öppen för att lyssna på negativa saker om min mamma, som sägs av en person som jag inte gillar. Kanske skulle det så ett litet frö, men steget från det till att ställa sig på din sida och konfrontera mamman/frun skulle vara mycket långt.
Risken med att du berättar är att de helt tröttnar på både dig och sin mamma. De ogillar, som du skriver, redan dig. AA möte låter bra. Kanske kan du nån gång få med dig frun också.
Det är bra att du tänker över noga både syftet med att berätta och om du bestämmer dig för att göra det också eventuella reaktioner. Kanske bör du föra det på tal med din fru först. Du går bakom ryggen på henne och det kommer att ses som ett svek, så då måste syftet vara tydligt.
Hur du än gör, då är det bra jobbat att vara nykter själv. Kanske kan du närma dig din son med att faktiskt ursäkta hur det var när han växte upp. Kanske kan du hämta inspiration härinne för att få argument till din fru att sluta dricka?
Lycka till!

Jag har pratat med min dotter, och hon tycker att jag ska berätta.
Men jag vet inte om jag kan, dom kommer aldrig att tro det, iom att dom inte gillar mig, dom kommer nog att ta mammans parti, o hon kommer att blåneka.
Har funderat på att skilja mig, men det är inte lätt med hus o allt,
Har även funderat på att gå på ett AA möte o höra om dom har något råd. Jag har aldrig varit på AA eller fått någon behandling, jag bara slutade tvärt för mina barn och barnbarns skull, men har fortfarande ingen kontakt med min son efter fyra år. Tråkigt, men självförvållat, har skött jobb o allt men druckit för mycket under hans uppväxt, han har brutit med min fru oxå. så han vet men inte hennes barn och släkt som har brutit med mig, för att hon sagt att jag slagit henne, fast jag aldrig gjort det.
Men dom tror på henne, tyvärr.

Hej @Minväg och varmt välkommen hit till forumet!
Du befinner dig i en svår situation som låter påfrestande för dig och din familj. Modigt och starkt att du delar med dig av hur du har det här. Din sambos alkoholproblem tär på dig både fysiskt och psykiskt och du skriver även att din sambo druckit när han varit själv med erat barn. Det oroar dig, och även oss som läser. Kanske har du redan tänkt ut en plan, men finns det något du skulle kunna göra för att se till att barnet inte behöver vara med din sambo när han druckit flera starköl? Och finns det någon du kan prata med om din situation? Det finns bra hjälp att få, skriv här eller direkt till oss under Stöd -> Fråga oss om du vill ha tips på var du kan vända dig. Och oavsett får du gärna skriva mer här och berätta om hur det går för dig.

Varma hälsningar,
Emilia, Alkoholhjälpen

Jag skulle vilja fylla i att det värsta är inte lögnerna, utan att man går på dem varje gång - trots att man borde veta bättre. Det är essensen i att vara medberoende. Man åker med, man krisar, man intalar sig att nu blev det bättre, nu är allt fint och vi kommunicerar. Sen är det dags för nästa åktur, och man gör samma antaganden igen. Och så är det dags igen.
Vill du leva så? Så länge personen beter sig så, och visar total brist på sjukdomsinsikt eller vilja att bli frisk, kommer inget du säger gå fram. Tyvärr.

Du har helt rätt, du behöver se över din egen situation. Det är den enda du kan påverka! Det är så jobbigt att bara bli meddragen hela tiden, få acceptera någon annans kaos. Unnar dig lugn! 🤗

Vi pratade om detta i terapin senare och han berättade att han den dagen inte hade ätit eller sovit bra, var mycket på jobbet att hantera. Flaskorna var från innan det långa uppehållet, och när jag kikade på dem såg jag att det stämde. Så just vid detta tillfälle hade jag fel, är bara så lätt att bli triggad.

Så nykter sedan oktober förra året.
Vi mår så mkt bättre med varandra nu. Jag känner mig trygg. Allt är så mkt mer fridfullt och det märks att han jobbat med sig själv.

Nu håller vå tummarna för att månaderna blir år.