Senaste kommentarerna i forumet

@Samsung50 ❤❤ hur går det för dig. Jag skickar all styrka jag kan till dig

Igår köpte han hem 1 flaska vin och 6 starköl till sig själv🙄😒. Menade på att han behöver inte ha så mycket egentligen och att han menade sist han drack så "så var han ju lugn". Jag insåg där och då att han bara svamlat när han fjäskat för mig och gråtit och sagt att han älskar mig. Han kan bara älska alkoholen. Jag är så tacksam att jag hittat mitt nya hem och att detta är min sista söndag i mitt gamla hem med denna alkoholist. Igår tjöt han bönade och bad att jag ska flytta tillbaka till honom. Aldrig nånsin i hela mitt liv. Känner mig så fri. Jag ska börja träna igen och kanske gå på yoga och buggkurs. Det är saker jag velat göra men mitt medberoende har tagit så mycket av min energi att jag inte haft plats för mig själv. Men nu jädrar världen här kommer jag👊💪🥳

Bara för att du ska hålla dig alert :P

Problemet med ilska är att den ofta skapar negativa efterdyningar. Om den är oproportionerligt stor. I min värld kommer ilskan av något verkligt. Det finns något där man inte klarar att hantera. Om man då istället förbereder sig innan ilskan kommer i de tillfällen man ser att nu kan den komma. Genom övningar som gör att man taggar ner. Ut och gå. Bekräfta känslan men se till att djupandas alt göra avslappningsövningar innan man tar i det man blir arg av får man ett helt annat utfall. När man ser skillnad i respons runtomkring sig är det väldigt skönt. Att hitta sätt att hantera sina känslor ger en helt annan dynamik. Bara man slutar dricka lugnar sig utbrotten markant. Det är något skit i den där alkoholen 😈.

Ilska är väl ofta nedärvd. Från uppväxten. En känsla som sällan utmanas för alla runtomkring blir så rädda. Bara det att det är en reaktion på något man inte klarar att hantera. Man har allt att vinna på att lära sig hantera sina känslor. Med övning kan man snabbt komma långt. Går det inte på första försöket går det kanske på 10:e? Bara man testar sig fram tills man hittar rätt verktyg.

Så är det väl med de flesta känslor? Man kan påverka hur man tänker och således ge de känslor som är något att ha mer utrymme. Skapa ett lyckligare liv.

Man kan tycka att jag pratar mambojambo. Jag tycker snarare att det är omoget att inte lära sig hantera känslor. Även det pratas det väldigt lite om. Just ilska ska skambeläggas. Istället borde vi prata öppet om dessa hemska känslor så vi lär oss tekniker i hur vi hanterar dem. Om man nu vill ha ett lyckligt liv...

@Lora som jag tolkar @takpannan så är orosanmälan riktad mot barnen. Dvs att barnen kan fara illa när en onykter förälder hämtar från förskola/skola och har ansvar för barnen. Dvs fokus är barnens bästa och inte personen som dricker. Min man dricker också och vi kommer att separera. Om han fortsätter att dricka så kan detta hända för vår del också då jag inte kommer veta i vilket skicka han kommer vara på sina veckor. Kan han bli av med vårdnaden?

@CarolineG ❤️ och att du är så stark som du är och visar att det går att lämna och bygga upp ett nytt liv är en förebild och motivation för oss andra 🏆

Jag städar! Typiskt att de ska hålla på under helgen.

/magnus

@CarolineG
En början på något nytt. Kram. 🌹

@CarolineG
❤️

Spam igen ! Anmäl mitt inlägg så det syns !

@kakao tack för ditt svar. Man vill ha ett normalt liv med den personen man älskar. Den ena av mig säger lämna och den andra kan inte lämna. Det här är så svårt och speciellt när man har aldrig varit med någon med ett beroende förut. Jag har en sida som vill hjälpa men som har även förstod att man kan inte hjälpa om personen inte vill ha hjälp. Än så länge så har min sambo sitt jobb. Kan det vara att han har varit ifrån alkoholen i 2 veckor för att lura mig att stanna kvar? Man har så många frågor och tankar. Hela jag är så rörig pga detta.

@Åsa M tack för ditt svar. Han har sagt några gånger att alkoholen är som en bästa vän. Alkoholen får han att slappna av och vara sig "själv".

@Snödroppen tack för ditt svar. Det är som du säger, han har eget ansvar och val. Jag har sagt till honom att han får göra sitt val. Antingen leva med mig nykter eller så separerar vi och han får leva onykter. Han sa att han vill leva med mig men förstår inte varför han inte "får" dricka nån gång ibland. Jag har insett att han inte förstår själv att han har alkohol problem. Att han bara säger att han vill ha hjälp när han har gjort något som har gjort mig och sin familj arga.

Jag försöker behålla lugnet och vara stödjande gentemot honom. Lätt är det inte, men jag gör mitt bästa.
Han vet i stora drag vad som står i anmälan, att det finns som 2 delar av den. Det ena är hans drickande och det andra är hans verbala aggressivitet och ilska.
Jag tror att han var nykter igår.

Jag önskar att han får den hjälp han behöver. Jag har under flera år försökt hjälpa honom/visa vad det finns för hjälp men nu måste mitt fokus få ligga på att våra barn mår bra.

@Takpanna Vet han vad som står i anmälan? Varför han blev anmäld? Dricker han nu eller har det lugnat sig? När drar processen igång?

Är inte alls förvånad över att han pendlar.
Alla tjänar i min värld på att inte trissa upp saken nu. Att nästa steg sker transparent och skyndsamt. Att man skapar förtroende och kan lägga undan sin allra mest nitiska sida.

Ju större det blir, ju mer osagt det finns mellan raderna, saker som diskuteras om och inte med honom, ju mer övervakad och förnedrad han känner sig desto längre förskjuter man sig från allt och går i baklås. Skammen ökar och det blir jag mot världen. Detta i ett väldigt känsligt läge när man egentligen behöver en fast hand att vila mot. Någon som vill en väl och förstår en. Någon som inte ser ner på en.

Bara att sluta dricka kräver en kraftansträngning. Denna process över sig samtidigt är därför kontraproduktiv. Därför borde nästa steg ske omgående och skyndsamt. Inte sitta och vänta i dagar/veckor på första mötet. Sedan 3 månader på ett beslut från soc. Han bör få hjälp att nysta upp sina låsningar så man kan hantera problemet. Av någon han litar på.

Man kan inte bli helt fri förrän man gjort sig kvitt skammen. Det är min fasta övertygelse. Därför är denna process feltänkt eftersom skammen är det absolut största hotet mot att frigöra sig från ett beroende.

Den som har skapat denna struktur med soc har nog snarare gjort det ur anhörigperspektivet än utifrån att hitta en hållbar process för att någon ska bli nykter.
I min värld är det nog så att de som är runt drivs av okunskap & att man ser ner på den som missbrukar i vårt samhälle. Annars hade inte processen sett ut som den gör. För mig är det stenålder att det går till så här.

Samtidigt är det inte synd om någon som blir nykter. Hur många somhelst vittnar om att man får livet tillbaka. Tänk om någon kunde förklara för honom vad han har att vänta sig. Hur bra det kan bli. Om han vill är han på en resa som bara blir bättre och bättre. Den kräver mod dock.

Jag förnekar inte att man har rätt att vara förtvivlad & förbannad som anhörig. Däremot är det kontraproduktivt mot hotet skammen vilken måste besegras för att frigöra sig och skapa hela trygga familjer. Det gäller ju även anhöriga. Skam, gränsdragningar, frustration och ilska måste ju hanteras. Det är ju verkliga känslor det med.

❤️

@Åsa M
Ja. Jag är glad att de anmält.
Jag är dock orolig att det inte kommer leda till något. Och den ångesten är inte lätt att hantera just nu.
Maken vacklar mellan ångest och att bli arg över anmälan. Han menar att han inte är alkis… och jag menar att om man gömmer vin under sängen så är man nog det…

Mina kära medsystrar ni har hjälpt mig att våga lämna mitt destruktiva förhållande. Jag är så tacksam över era peppande ord. Så skönt att få skriva med folk som förstår som varit och är i samma situation. Jag har idag varit och hängt upp gardiner tillsammans med min mamma i min alldeles egna lägenhet som kommer vara fritt från mitt alkoholiserade ex. Jag vill att alla ni här i denna tråd ska veta att tack vare ert stöd har jag vågat ta steget att lämna mitt ex. Jag kommer uppdatera er här minst en gång i veckan hur det går. Kommer fortfarande behöva ert stöd. Jag har ett oskrivet blad framför mig. Jag önskar att vi alla kunde träffas in real life. Alla ni är viktiga för mig. Ni stöttar och delar med er av era erfarenheter. Kramar till er. Skriver snart igen hur det går i nya lägenheten. Officiellt inflyttningsdatum är 17 mars.

Så bra att skolan tar ansvar och anmäler. Det skulle behöva göras mycket oftare.

Åh, vad tungt det låter. Jag tror också på att skriva ett brev. Ibland är det lättare än att prata. Och om du har prövat allt så är det inte så många vägar kvar. Välj den som känns rätt för dig. Ingen kommer döma dig för det. ❤️

Det går tyvärr inte att få en annan människa att göra något bara för att man själv vill det. Han är beroende av alkohol och saknar sjukdomsinsikt, som det låter. Det är alkoholen han har en relation med. Jag förstår att det låter hårt, men det går inte att älska någon frisk igen. De måste vilja själva. Annars är det dömt att misslyckas från början. Många kramar till dig!

Nu ringde hans mamma och hans syster ligger för döden , alltså på riktigt
Hur sjutton ska jag kunna tänka på mig och mitt mående när det känns som världen runtomkring rasar totalt?
Va fan gör man 😓

Vi höll på sådär. Vi bodde ihop först men flyttade sedan ifrån varandra. Jag vägrade flytta in sålänge han drack. Vilket han inte slutade med. Han varvade nyktra perioder med återfall. Inget flygplanskaos, det låter som att din sambo har ett väldigt tungt beroende om han inte ens kan sluta när han ska på ett flyg efter missade flyg pga fylla. Min slutade gå till jobbet, för mig var det droppen, kombinerat med att han istället för att be om ursäkt blev arg och beskyllde mig för att hitta på och att det var jag som gjorde problem för att jag inte tänkte positivt. Helt ärligt låter det som han är en bra bit ifrån att acceptera och inse sitt beroende, så det kommer nog hålla på ett bra tag. En kontakt på alkohollinjen sa till mig: ”jag hör många som säger att deras partner har en nykter fin sida som de älskar, sen den andra onyktra som är en annan person. Men det är samma person. Om du väljer att stanna väljer du båda sidor. Så fundera på om det är något du känner dig bekväm med”. Jag har ställt hundra ultimatum, bönat, bett, försökt diskutera, försökt förstå, stötta, inte pressa, uppmuntra, inte kontrollera. Men det enda som verkar ha hjälpt är att jag gjorde slut. Nu verkar han ha börjat en ordentlig resa mot nykterhet, och är ärlig med att han har problem. Är förmodligen inte alls det du vill höra, men utifrån det du beskriver och hur lång tid som han varit i beroende är det en lång väg kvar till nykterhet. Fundera på hur du mår och utgå från dig när du väljer framåt. Kram

@@nhörig
Jag vill börja med att säga att du inte är ensam. Jag levde som du gjorde i många år men det höll på att gå riktigt illa för mig i mitt medberoende.
Det här pendlandet fram och tillbaka, från insikt till att alla andra vill en illa.
Det bästa rådet jag kan ge dig är att du börjar tänka på dig själv och dina egna gränser istället för honom.
Ingenting ka någonsin fungera om man inte utgår ifrån att varje person har ansvar över sitt egna liv.
Han har rätt i att om han vill dricka så får han göra det, det är hans liv.
Det enda du kan göra är att vara tydlig med sig själv i hur länge kan du tänka dig leva på det här sättet? Hur vill du ha det i en relation?
Hur bra är det, även om han är fantastisk ibland så verkar dina behov fullständigt komma i skymundan.
Det svåraste för mig var att faktiskt förstå att jag har ett eget val, och jag flydde tillslut för det var en rent helvete att leva i.

Visst är det så att man ansvarar för sina egna reaktioner, men det är inte konstigt att du reagerar kraftigt och med obehag när han är full. Det är obehagligt att se en persons spärrar släppa och personlighet förändras. Det skapar otrygghet och rädsla som är svår att skaka av sig. Jag tror att det vore klokt att tala med en tredje part så ni inte låser er direkt. Och försök att hitta regler som gäller mellan er, som att det blir konsekvenser om han dricker sig full och att du tänker på att dra gränser för dig, inte för honom.