Senaste kommentarerna i forumet

@CarolineG
Det är inte alls konstigt. Var extra snäll och förstående mot dig själv. Ge dig själv tid.
Att få stöd och förståelse från andra är en oerhörd hjälp. 🙏❤️

@Efharisto Tack så mycket.

@CarolineG Det är väl ganska logiskt att man tänker på och saknar de fina stunder ni haft och sörjer det. Är en del av processen i ett avslut. Du vet ju att alkoholen finns där och att det också fanns stunder som inte var så trevliga för dig och din son. Du saknar det som du är van med och som känns tryggt även fast det var kaotiskt och destruktivt. Kan du prata med en terapeut om dina känslor?. Du behöver stöd och hjälp i detta. Allt det jobbiga i livet går över så håll bara ut!

@@JoLi ”Håll ut” är min paroll🌸

@Vida har läst lite i din tråd, så mycket du har att hantera. Du verkar så lugn och klok! En vecka! Wow!

Är ganska säker de redan märkt något, så försök vara ärlig om det.
Jag trodde min särbos pojkar inte brydde sig, men fick sen höra av min egen dotter (de hade berättat för henne) att inget gått dem förbi, de visste tom mera än jag.

En vecka utan alkohol. Kan knappt tro, att det är sant….

Vi har god kontakt jag och barnen och dem är 14 år och 17 år. Vi har varit tillsammans i 8 år och är det fortfarande.

@Bull_32
Hej.
Bra att du skriver här, för att få ur dig och få respons. 🌺
Angående din undran. Jag undrar lite över er relation, hur ser den ut?

@G-land
Det där med känslor är jobbigt och inget man kan styra. Fint att du skriver här.
Vad säger din egna känsla?
Kan du tänka dig att leva ett liv med honom så som han är nu utan några förändringar?
Jag kan ge dig massa råd och säga att: var försiktig, det låter som att han är på en plats där han inte kan ge det man gör i en frisk relation men det vet du ju säkert redan.
Försök hitta din känsla och tänka igenom vad du känner är rätt för dig själv och vilka krav du har när du träffar någon.
Var rädd om dig ❤️

@Nöjd57
Jag känner med dig och har varit där själv.
Det låter som att du tänker mycket genom henne. Om hon gör si eller om hon gör så vilket jag förstår, det är en dödlig sjukdom. Men det är inget du kan styra. Ett råd till dig om jag får ge det utifrån egen erfarenhet som kan vara till hjälp är vad gör du om hon inte slutar, söker hjälp eller är intresserad/har förmågan att börja jobba med sig själv?
Hur långt och länge är du själv villig att fortsätta så här?
Vart går din gräns? Hur mår du och vad behöver du?
För i slutändan så har du ansvar över ditt liv och hon över sitt.
Fint att du skriver här och jag menar inte att vara hård utan jag hoppas bara att du börjar fokusera på dig själv igen innan det påverkar dig och din hälsa alltför mkt.
❤️

Ja, det är väl vad jag borde göra för både min och hennes skull även fast jag någonstans kommit överens med henne att inte avslöja hennes beroende. Det tycker ju jag är schysst mot henne men samtidigt förväntar jag mig att hon själv sätter igång någon form av behandling för att komma till ett tillfrisknande. Det händer ju inte, som det ser ut just nu. Mycket snack och liten verkstad, typ. Men det är så sjukdomen fungerar.
Jag tror jag står och trampar en stund till så for vi se om hon tar tag i detta på riktigt när semestern kommer. Det är dags efter många semestrar med snack men utan åtgärd...

@Glöd
Så fint att du skriver här, hoppas du fortsätter 🙏❤️
Det hjälpte mig och hjälper mig fortfarande med all filter gemenskap här.

@CarolineG
Grattis till ny bostad.
Så höll mitt X på i flera år. Jag klarade inte av att stå fast vid mitt beslut och förlorade tillslut mitt jobb, mina hem, ja absolut allt. Då, tillslut, förstod jag att han inte brydde sig alls om mig. Nu håller jag på att bygga upp mitt liv, fått hem och jobb.
Mitt bästa råd till dig är att klippa kontakten, det är då du kan gå vidare på riktigt. Det var det svåraste för mig att göra men en sån befrielse när jag stängde av alla kontaktvägar.
❤️🙏

Hög igenkänning. Mitt ex skickade mig ångestmeddelanden och febriga kärleksförklaringar i nästan ett år efter att *han* gjort slut. Nota bene, han gjorde det bara när han var full och/eller hade panikångest. Jag sa till slut att det här orkar jag inte med, du har gjort ditt val och du behöver hjälp. Sen blockade jag, och pratade med hans chef.
Jag har avblockerat sedan några månader tillbaka men han har tack och lov slutat nu.
Om han inte respekterar dina gränser så måste du säga till. Hur hemskt det är låter så har du fattat ditt beslut efter många ÅR av misär. HANS misär. Det han gör nu är att han utnyttjar att du är medberoende till honom och det är inte okej nånstans. Som jag brukar säga: stå på dig, annars gör nån annan det...

Tack snälla för era kloka ord. Det är nog lyssna på mitt inre som jag borde bli bättre på… Är så van vid att se det från hennes perspektiv och inte mitt eget. Tack så jättemycket för bra tips om de tre frågorna. Jag ska tänka på dessa och känna efter vad mitt inre säger till mig…
Så tacksam för er respons!

100 % igenkänning. Med dåligt samvete, kärleksförklaringar, påtryckningar från exet, och lovord om en mer hållbar tillvaro. Oavsett vem man bryter upp ifrån kommer saknad, tomhet, förvirring. Extra när man har traumaband/mkt dramatik i relationen. Det skapar ett väldigt starkt klister. Du är ute på ny is nu och din kropp och ditt huvud försöker nog säga dig att det är för läskigt, att du ska tillbaka till tryggheten. Men det är en falsk trygghet, vilket du vet. Jag bad mitt ex att sluta höra av sig, jag var väldigt tydlig med att jag behövde få vara ifred och att vi kunde ha kontakt och prata mer längre fram. Det var skönt men också jobbigt för då saknade jag ju såklart att han skrev, kände att han glömt mig, fick ångest över det. Har inget bättre tips än håll ut, ÄVEN om du vill gå tillbaka till honom behöver du andrum och en paus för att veta om det är det du faktiskt vill, eller längtar tillbaka till för att det är det lov du känner till. Det är läskigt att göra stora förändringar!

@Nordäng67
"Nu skulle jag nog må bra av att träffa en trevlig man. Men nu när jag har kommit till rätta med mig själv så blir det ju också på något sätt svårare att träffa någon. Man är mer rädd om sig själv och vet mer vad det är för person man vill ha i sitt liv. "
När du träffar en trevlig man så har säkert han också erfarenheter som gör att han är rädd om sig. Men jag hoppas att du vågar ge dig ut och träffa den man som också blir glad av att träffa dig.
Det är fint att du sätter ord på önskningar. Jag tror att de är så de slår in.
Ta fortsatt hand om dig!
Lycka till!

@CarolineG
Grattis till ditt nya hem!
Han skriver "Jag har bara hamnat i en ond cirkel med dumma vanor. Vet inte varför jag köpt så mycket hela tiden. Jag känner inget sug men tycker det är skönt att bli lite lullig (lagom) ibland. Det tycker väl du också?"
Han vill inte släppa dig och prövar dra in dig, i hur du känner det och påstår att du också skulle uppskatta ruset. Jag tror personligen efter vad jag sett hos mitt ex, att han och andra som druckit mängder med alkohol har så varaktiga skador så de förstår helt enkelt inte vad ett nyktert liv handlar om.
Av den anledningen stängde jag dörren för den som inte är nykter.
Eller för den som skönmålar alkohol och narkotika.
För det är ju ett jäkla helvete.
Och inget liv.
I min värld.
Ta hand om dig!

Lyssna inåt som som snödroppen säger är nog jättebra, men kanske svårt om man inte är van vid det. Jag fick ett konkret råd när jag gick en anhörigprogram. Innan jag gjorde något skulle jag svara ja på tre frågor.

Kan jag det här?
Vill jag det här?
Är det bra för mig?

I min värld var det då omöjligt att tänka så att få vara så "egoistisk", Idag är det mer naturligt och väldigt användbart i många situatioer.

Det finns ju Alanon och Vuxnabarn grupper, vilket kanske skulle kunna vara en hjälp för dig.

@newdawn
Hur mår du? ❤️

@Glöd
Jag förstår din känsla av svek, jag har känt den själv. Jag vred mig ut och in men tillslut började hela min kropp och själ säga stopp. Jag tänkte att oavsett vad som händer alkoholisten så är det inte mitt ansvar längre och då kunde jag fokusera på mig själv och ta hjälp.
Jag bestämde mig för att jag skulle må bra.
Jag tror vi alla gör på det viset som känns rätt för oss, det finns inget rätt eller fel.
Men om jag får ge ett råd som hjälpte mig oerhört så var det att börja lyssna på MIN inre röst och kropp. Det har hjälpt mig.
Vad säger din inre röst och kropp, inte din mammas utan DIN känsla. Lyssna inåt på det barnet som aldrig blev hörd, för hennes talan och stå upp för den rösten. Det är ditt liv och din resa ❤️

Särbo med alkoholist sedan nio år.
Vi är båda över 50.
Träffas vanligen endast vartannat veckoslut, plus semestrar. Särbon håller sig till öl, men alla öl ska slut under samma kväll.
Nu har det börjat komma elaka kommentarer till mig även i nyktert tillstånd, det är nytt. Senast mitt hår som borde sättas upp. Värst var att han anklagade mig att tala i telefon för länge med min dotter så jag försummade honom, något liknande har jag inte fått höra under nio åren vi träffats! I nyktert tillstånd säger han sen att det är jag som tjatar på hans drickande, så han säger såna saker! Han får det alltså svängt som att det är mitt fel !
Gör alkoholen honom till narcisst?
Och hur har jag inte märkt det här tidigare?

Hej,

Stort tack för dina ord...

Ja, du förstår mig helt rätt i det du skriver beträffande att saknaden av det jag aldrig fick blir större nu när jag får insikt i vad ett barn behöver. Var med om en situation förra veckan och i helgen som rörde upp känslorna på nytt. Nya lögner som bl.a. inkluderade en lögn om att hon befann sig på sjukhus. Jag och min bror spenderade hela helgen med att ora oss över henne och vad som hänt. Hade hon försökt ta livet av sig? Hade hon stapplat ut i trapphuset och ramlat? Hade en vänninna ringt till sjukhuset? Vi visste ingenting om vad som hänt... Det visade sig dock vara en lögn efter att jag ringt sjukhuset och eftersökt henne. Antagligen ljög hon för att vi inte skulle komma störa henne i hennes abstinens efter missbruket. Eller så var det för att ge oss dåligt samvete för att vi inte kunde hjälpa henne att handla en annan dag än den som först var tänkt.... Hon ville styra om vår hjälp för att hon valde att dricka i stället... Ringde och skällde på henne och undrade hur man kan ljuga om en så allvarlig sak. Enligt henne var det ju så klart inte alls en lögn utan jag som hade fel. Jag började tvivla på om jag verkligen hade rätt trots att jag hade pratat med dem på sjukhuset. Skällde färdigt och avslutade samtalet. Har inte pratat med henne sedan dess. Fick nyss ett sms där hon bad om "snälla, jag undrar om du kan ringa mig". Jag vill inte! Orkar inte ringa men får så ont i magen och den där hemska känslan av att vända henne ryggen... Hjälp mig att tänka rätt!

Ledsen, men det stämmer inte att man mår bättre efter två dagar med antidepressiva. Man brukar inledningsvis må sämre, vilket vänder efter några veckor. Mår han bättre är nog orsaken någon annan. Att ha tagit emot hjälp väcker kanske hopp hos honom. Kanske dricker han pga depression, men det är också så att man blir deprimerad av att dricka. Under tiden han påbörjar medicinering bör han nog helt avstå från alkohol. Troligen upptäcker han då att det klarar han inte, vilket i bästa fall resulterar i att han söker hjälp för sitt missbruk. Så tänker jag.

För din del tror jag ett anhörigprogram i någon form skulle vara bra. Kanske någon alanongrupp.