Senaste kommentarerna i forumet

@Åsa M tror inte jag råkar illa ut men låter bli o säga nåt i alla fall, tar det senare men tack gör råd o tips om det skulle behövas 😊

@Hallonpaj stort tack 😊

Ja, jag tror att jag säger det 2 v innan ungefär... han e en mjuk o harmlös man, går runt som en ledsen hund här hemma o säger ingenting. Tror inte han har styrkan att slänga ut mig när han inte ens kan prata med mig, troligen livrädd för att jag då ska säga att det är över....
2v innan flytt blir perfekt o stort tack för att ni ger mig tips o råd .
Tankar o känslor går upp o ner men jag lever mitt liv o tar hand om mig,SKA fixa detta 💪💪💪

Förlåt men varför åker du med på den resan?

Hans val är ju inte ditt lugn och din din trygghet. Avboka.. kram

🌻till dig!

Jag var i en relation där vi hade återkommande pauser för att landa och tänka. Nu i backspegeln vet jag att det var jag som tänkte och han som drack men då trodde jag vi jobbade på vår relation. Pah! Jäklar vad mycket tid, kärlek och känslor jag ägnade. Jag försökte hålla gränser att bara ses/prata när han var nykter men det blev bara dåligt. Jag visste till slut inte själv vad som var sant och var ständigt stressad av att pejla av.
Jag lämnade och rekommenderar dig varmt detsamma. Alkohol är skit att älska.

Jag hade nog gått så långt att jag lagt ett ultimatum, nyktert hade jag följt med för hur skön semester får du med oron över vad som ska ske när ni kommer hem?
Tilliten som redan är skadad av hans smygande behöver trygghet för att läka.
Kraft till dig! Ta ingen skit!

Förlåt om jag inte är så mjukt stöttande nu men blir så arg! Tolkar det som ni ska på en gemensam semester? Som ska handla om att han ska ’provdricka’ enligt honom? Idioti. Rövhatt. Jag tycker du ska föreslå att ni åker på en nykter resa ihop, när ni kommit hem kan han supa i två veckor och efter det se om han fortfarande har en familj kvar. Jag tycker det är grymt egoistiskt att lägga till alkohol på ER semester. Förstöra sitt liv kan han göra själv.

Låter vansinnigt tufft. Tycker din formulering ’backa och låta henne köra sitt och se att hon är nykter när hon har barnet” är det enda vettiga. Men hemsk oro att ditt barn behöver vara med missbrukande förälder.
Kraft till dig!

Heja dig☀️

Heja dig. Det är ett jkla arbete att lämna. För mig har det hjälpt att bryta med tankar att om han är nykter om ett år eller två kan vi se om vi ska ha en relation då.
Jag hade aldrig inlett en relation med ngn som slutat dricka för ett par månader sedan och därför bör jag inte heller gå tillbaka för tidigt. Vilket inte är samma sak som att känslorna inte finns :(
Det gör så ont men det går över, håll ut!

Låt dig inte manipuleras. Han säger rätt saker när han vill kontrollera dig. Du har sett hans mönster redan. Det är en osund dragkamp ni för och den kommer inte upphöra förrän en av er bestämmer att nu räcker det, eller ni båda är helt slutkörda psykiskt och fysiskt. Glöm aldrig att det är han som är sjuk. Inte du.

Jättegrattis till bostaden! Nu är du på gång! Lugnet är nära.

Om du tror att kan råka illa ut om du berättar för tidigt tycker jag du ska ha en plan B. Bo hos någon kompis? Släkting? Hotell?

Många företag som hyr ut förråd erbjuder rabatt om man hyr två-tre månader i sträck. Har du tänkt magasinera dina saker kan du flytta ut dem pö om pö. Ju färre kopplingar som binder dig till er gemensamma bostad, desto bättre.

Pratade med honom nu ändå, han har fortsatt skicka massa sms och ringt och på alla möjliga kanaler försökt nå mig. Han lät berusad, men skulle gymma. Det bryter mönstret. Men hur han lät och det han pratade om lät som det brukar när han druckit. Han sa också att han vill ses och få ett avslut, fast han inte vill ha ett avslut. Tänker att jag är skyldig honom det men det känns oclås som att han inte alls accepterat att det är slut. Sa att han ibland tänker att han respekterar att jag inte vill ha kontakt, men att han oclås ibland tänker, ”varför ska jag respektera det? Jag vill ju höra av mig.” Och att han tänker på mig hela tiden och älskar mig. Börjar också ifrågasätta mitt val att flytta, vilket makes senare för jag håller på att krackelera. Men känns som han försöker få mig att backa. Fast jag vill framåt men inte vet om jag klarar av det. Funderat på om rädslan inför altt nytt och allt som hänt gripit tag i mig, gjort mig sjuk och handlingsförlamad. Vill bara ha kraft att nu äntligen börja mitt ”nya liv” men känns som min kropp protesterar så högljutt den bara kan,

@SÖRMLAND71
EN sak jag har lärt mig i livet. Se till att se över "mitt eget hus". På alla sätt. Om du frågar dig själv. Kanske samma dag, när du redan flyttat över dina saker och katter!
Finns det risk för hotfulla ord eller otrygg tillvaro om du berättar tidigare?
Eller vad tycker du är rimligt?
Jag tycker att du ska tänka på dig i första hand. Och jag skriver det för att jag inte tänkte på mig själv i första hand i mitt tidigare destruktiva liv, då jag lät mig manipuleras av en tonårshjärna som levde i en vuxen mans kropp.
Det är viktigt att ta hänsyn till en eventuell hotbild.
Så tänker jag.
Stort grattis till eget hem!
Du är värdefull.

När ska jag berätta att jag fått lägenhet,bor hos honom o lägenheten e ledig 1/5... rädd o bli utslä gd tidigare om jag säger nåt nu

Ja, slits verkligen mellan. Han hörde av sig för några dagar sedan och vi har hörts lite sen dess, bara på sms, det har varit civiliserat och lite mysigt. Men sista dagarna har han legat på mer och mer om hur bra vi passar ihop och att vi borde vara tillsammans och att det bara finns jag för honom. Han säger att han inte druckit på en månad och vill tro på honom men nu har det hänt en massa grejer med några vänner till honom som är (väldigt) tunga. Sånt som gör att vem som helst inte pallar. Ikväll har han hört av sig och glömt grejer som han redan frågat om tidigare idag, och upprepar sig själv, saker jag kopplar med hans berusning. Nu har han plötsligt slutar svara när jag frågar om han är ok i allt det här. Tänker att han är berusad och väldigt nere. Har stålsatt mig för att inte ringa. Vill för att veta om jag har rätt. Vill för att det är helt sjuka grejer som har hänt och jag bryr mig ju fortfarande väldigt mycket. Men har inte ringt. Och känner mig dålig. Och förvirrad. Och orolig. Samtidigt har jag själv haft en riktig skitkväll av andra anledningar och blixtrande huvudvärk och fått tvinga mig själv till lugn och avslappnande… mjeee

Oj, kära värld! Vilken jobbig sits. Har du funderat på att prata med hans familj, hans chef, någon utomstående som kan nå honom?
När mitt ex sjönk djupt ner i missbruk och psykisk ohälsa fick jag rådet här att prata med hans chef. Hen tog tag i honom, såg till att han fick behandling och lades in på sjukhus. Han sjukskrevs, och verkar nu två år senare fungera bättre. Jag ångrar ingenting och hade gjort samma igen.

@Tröttiz Precis så är det, så himla svårt att vara stark o bara gå.....
Jag försöker när jag längtar som mest, försöka påminna om all han sagt o gjort...ibland blir det bättre o ibland funkar det inte alls.

Mina gränser för vad som är ok o inte, är borta. Vet att man kan ha det så mycket bättre med en snäll man som behandlar en väl o med respekt.

Tänk om man bara kunde vrida som på en kran o stänga bort känslorna och då bara ..poff! Borta....🙂

@J.G
Ja, helt otroligt hur man flyttar gränsen. Och grejer, situationer som uppstår blir normaliserat. Saker som jag berättat för vänner som blivit så att säga "vardagsmat" för mig, nästan svimmade de av att få höra ... 🙄
Sakta men säkert förs man in i deras snurr. Och det blir väldigt destruktivt
...
Kram. 💐

@Åsa M @sliten61 Ja, detta är svårt. Jag skrev ett brev till honom., ett långt där jag försökte på ett bra sätt beskriva hur han agerar o hur jag känner mig då, att det inte är normalt att vara så elak o nedvärderande.
Men det är som det inte går in, han förstår inte hur elak han är. Han säger bara tillbaka att jag är lika elak, jag startar mm. Lite bad han om.ursäkt för men han sa inget om att försöka dra ner på alkoholen, utan skyller det på stroken.

Ja sa att jag ser ett samband, för mycket alkohol o du blir en annan person 7 av 10 ggr.

Men nä, då har jag pms o är känsligare mm..

Suck..som.att prata med en vägg.
Jag kan inte ändra honom el vi kan inte ändra våra partners, gör ont i hjärtat, men som.ni säger det sårar så fruktansvärt när de håller på, man dräneras på energi.

Vet om.jag går tillbaka, att det kommer igen o igen och då tänker jag alltid, detta var sista gången.!! Sen kommer den trevliga nyktra personen som man blev kär i fram då o då, ochdå är det skitjobbigt...

Försöker lev på utan honom just nu...men det är tufft....
@sliten61, så många år, hur har du orkat? Har länge var du ifrån honom som längst?

@Åsa M, så rätt du har, man acceperar o flyttar sina gränser hela tiden. Skulle jag berätta hela sanningen för vänner så skulle dom nog bli chockade, och säga gå aldrig tillbaka.

Kram på er❤️

Varmt välkommen till Alkoholhjälpen, @ledsentjej! Du beskriver verkligen bra hur det kan bli när alkoholen kommer in. En fantastisk person som du bryr dig mycket om, och samtidigt har er relation förändrats i grunden. Du spenderar mycket tid med att oroa dig och behöver regelbundet ta hand om honom på ett sätt som du inte trivs med, som inte passar den partnerrelationen som du önskar.

Du ber om råd hur man kan få någon annan att förstå. Har du sett att det finns ett självhjälpsprogram för anhöriga här på Alkoholhjälpen? Du hittar det här: https://alkoholhjalpen.se/anhorigstodet. Hoppas det kan ge dig någonting. Och fortsätt gärna skriva här! Här finns mycket omtanke och goda råd.

Hoppas något av det kan bli hjälpsamt! Hälsar Nell, Alkoholhjälpen

@ledsentjej
Jo, och en till sak. Kanske du skulle känna stöd i andra i liknande situation? Som förstår på djupet? Anhöriggrupp? Vad tror du om det? 🌹
Vi finns ju här på forumet, men om du önskar "fysisk" närvaro tänkte jag.

@ledsentjej
Hej. Så jobbigt du har det och enligt mig har han ofantligt stora problem.
I början nämnde du "några" öl, 6 st är inte några. Så nämner han anledning att dricka, det finns alltid skäl liksom.
Det där att göra någon nykter, nja tänker jag spontant. Min upplevelse är att man inte kan göra någon nykter om det inte finns inre motivation.
Det jag i nuläget uppfattar läget är vad du behöver? Du har börjat snurra med i hans snurr, försök snurra lite tillbaka och fokusera på dig. 💓💓

För fyra år sedan träffade jag den mest charmiga, roliga, smarta människan någonsin. Har aldrig känt mig så älskad utav någon. Han är verkligen den finaste själen jag känner som ger allt utav sig själv och ger av sig själv till 110%. En riktig karriär man som kämpat sig till där han är från ingenting och är positiv till tusan och tycker att allt är möjligt. Har aldrig haft ett sånt här fint förhållande med någon.
Vi har ett problem dock, redan innan vi lärde känna varandra på riktigt så noterade jag att när vi jämt sågs om kvällarna så hade han en bärs i handen. Detta var något jag tog upp redan när det började bli lite seriöst då jag själv haft lite problem med alkoholen. (Inte varje dag drickande, utan druckit väldigt sällan men inte kunnat sluta när det väl har hänt. Har dock fått hjälp för det och har insikt om mitt problem och gjort något åt det). Han sa då att att han tar några bärs varje kväll för att chilla efter jobbet. Ca 6 st. Det har han varit ärlig med och sagt att han gjort sedan 13 år tillbaka då han älskar känslan och det gör honom avslappnad och skön. Men!! nu 4 år in i vårat förhållande dricker han ungefär 15-17 st bärs om dagen. Det börjar när han vaknar runt 7-8 och fortsätter tills han lägger sig, allt mellan 23-03. Och så här ser det ut varje dag. Och har gjort under det senaste året eller två.
Han har olika ursäkter för det varje dag. ”Jag har det tungt på jobbet idag” ”dina barn är extra jobbiga idag” ”jag är trött idag” ”jag behöver få ha det lite gött idag” osv osv . Han lovade mig för 13 månader sedan att börja trappa ner i långsam takt då han eskalerat iväg under corona tider då han kunnat jobba hemifrån. Det ledde till kramp anfall då och då på grund utav abstinens. Nu har han även fått psoriasis som läkaren tror beror på alkoholen. Han har redan innan våran tid blivit diagnostiserad med fett lever, haft i många år. För ett år sedan tog hans familj med honom till utlandet och ”gjorde honom nykter” i två månader. Han började dricka igen 30 minuter efter han klivit innanför dörren.
Allting började eskalera när det blev corona restriktioner. Han fick jobba hemma och började då dricka dagligen istället för bara om kvällarna. Han jobbar fortfarande hemma, därför fortsätter han. Vi har en väldigt öppen dialog om hans drickande och han är väl medveten om det. Och även vad jag tycker. Men ofta förnekar han saker som händer, som att han gömmer öl på olika ställen i hemmet, att vissa saker hänt eller inte osv. Det jag får höra oftast är att han inte är stimulerad nog och därför dricker han.
I genom mina ögon ser jag bara någon som inte ens kan gå in och hämta en take away lunch utan att ta två snabba shottar medans han hämtar maten. Och detta börjar tära hårt på vårat förhållande.
Han är inte skit full varje dag utan bara vissa dagar. Ofta de dagar då vi går ut på stan.
Eller då jag ber honom låta bli att dricka.
Oftast behöver han 2-3 bärs på morgonen för att ens bli ”som vanligt” folk, därefter börjar han dricka för att bli påverkad. Som jag sa blir han aldrig riktigt full förens kvällen kommer utan bara lite lullig. Sedan kör han på. Han bortförklarar det med att: jag blir inte elak mot dig, jag sköter mitt jobb, jag är inte annorlunda mot någon vi känner, jag gör inte bort mig, så vad är problemet med att jag unnar mig lite, man lever bara en gång?
Jag vet inte vad jag ska svara på det.
De gånger jag verkligen tycker det är ett problem är när det spårar iväg, ca en gång i veckan. Då är jag hans mamma. Han är så full så han knappt kan gå, har inga hämningar över huvudtaget. Och jag har hjärtat i halsgropen över vem som ska se det dvs grannar osv.
Vad i hela världen ska jag göra? Kan någon snälla ge mig något råd? Hur får man någon att fatta på riktigt? Jag har bett honom gå på AA möten. Att jag kan komma med. Han är motvillig men kommer göra det för min skull säger han. Jag vet att jag är det enda som är viktigt för honom, han har kastat bort sin familj då dom varit på honom om just detta. jag upplever honom som lite deprimerad, han utrycker ofta att vad spelar någonting för roll, vi ska alla dö snart endå.
snälla säg hur jag kan hjälpa honom att hjälpa sig själv på något vis? Någon strategi? Jag förstår att han är sugen, att det förmodligen är en vana sedan lång tid tillbaka , han är inte villig att sluta helt på en gång eller kanske aldrig, det förstår jag. Men hur fan får jag honom att minska på skiten till en början iaf?