Senaste kommentarerna i forumet

@Tröttiz Jag höll väldigt låg profil. Jag har ingen lust att umgås eller prata med honom när han är så här. Han var "kärleksfull" igår och ville ha en massa kramar och närhet, men jag får en känsla av ängest av lukten, hans sluddrande och överdrivna sätt. Just nu känner jag mig som jag vore 10 år. Så liten, ledsen och ensam. Jag vill bara hem till mina flräldrar och prata med mamma. De vet inget och tror att allt bara är bra. De ser upp till min man. Han visar en annan sida av sig utåt, men mot sin familj är han urk.... Bläh..

@@lejo
Vad du än gör, försök inte prata förnuft med honom då han är onykter.
Det funkar inte ...
💞

Och han kom hem onykter och sluddrandes. Hade en "massa" ursäkter till varför. Jag blir så besviken på honom och det märker han. Jag vet inte hur jag skall bemöta detta. Hur gör man? Jag sa att det känns olustigt. Han blev inte arg iaf.... Jag försöker bemöta allt med, ja, jag vet inte vad...

Lita på din magkänsla och låt dig inte bli bortkollrad. Mitt ex hade alltid bortförklaringar redo - han hade "stök i huvudet", han var stressad, flaskan var faktiskt inte urdrucken nu, jag var tråkig som klagade på drickande vid 11, nån på jobbet var dum, han var ensam, etc etc. Det går inte att nå fram till någon som totalförnekar sitt missbruk. Man ska inte slösa energi på det. Lögnerna tar aldrig slut och missbrukaren är enbart fokuserad på sig själv.

Fokusera istället på dig. Vad behöver du? Vilka gränser vill du dra? När vill du markera? Behöver du stöd i att hantera hans sjukdom?

Hej, god fortsättning till er alla. Jag har inte skrivit på ett tag som säkert märks. Har försökt fightas med en massa jobbiga känslor och här är det inte bra. Känns som allt eskalerat under jul o nyår. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vi har bråkat ganska mkt o min man har döljt sitt drickande och blir på dåligt humör när jag konfronterar honom. Enligt honom anklagar jag honom för att vara alkis och han tycker att jag bestämmer vad/hur han skall göra. Har förklarat för honom att jag är orolig, men att jag aldrig förbjudit honom att göra ngt. Det är också "mitt fel" att han "måste" dölja sitt drickande. Hur kan man skylla sitt agerande på ngn annan? Det är så många varningssignaler här så att hälften vore nog. Han är ute "på promenad" med sin kompis idag. Ringde han när jag kom hem från jobbet och hörde att han druckit. Nu har jag lagat middag och nu är maten klar och ingen man är hemma för att äta middag med sin fru... På en tisdag. Jag tror att han varit nykter typ 5 dgr på 3 veckor. Det här är inte normalt någonstans. Jag vet inte vad jag skall göra. Jag har gett han alla chanser och han väljer att göra så här.... Usch, jag tycker att han varit tillräckligt egoistisk i 3 års tid. Orkar inte några mer motgångar. Jag mår inte bra och är olycklig 😐...

Går inte att bevisa att någon dricker. Förnekelsen är total. T.o.m. hört att av en man att han blivit lurad på systembolaget när avsikten var att köpa alkoholfritt. Uppfinningsrikedomen är oändlig. Förslaget att bevisa nykterheten är betydligt enklare, men fungerar ju inte heller. Min inställning är att jag litar på min upplevelse tills jag får bevis om m8tsatsen, vilket aldrig händer.

Min alkis hade som paradgren att hävda att jag såklart skulle bevisa att hon drack. För utan bevis så var inget sant och jag hade en livlig fantasi. Till och med när jag ertappade henne med flaskan på läpparna så var det upp till bevis för min del osv osv, du har säkert hört exakt samma sak.

Jag vände på det till slut och krävde att HON skulle bevisa att hon inte drack. Det vill säga jag slutar leta, sluta oroa mig, slutar jaga, slutar ifrågasätta och det är hennes ansvar att bevisa att hon är nykter. Villket hon även tyckte var ett ganska bra krav eftersom hon inte hade några problem så borde det gå enkelt. Det gick såklart åt pipsvängen direkt och hon söp bort vår relation, förtroende, pengar osv osv men det gav mig incitamentet att gå därifrån med huvudet högt. DU ska aldrig behöva bevisa någons berusning, däremot är det en självklarhet att vem som helst ska kunna bevisa att man INTE dricker när man kör bil tex, eller har barn eller jobbar osv osv... En alkolist utan insikt kommer tycka samma sak eftersom hen inte har problem... Men hen kommer snabbt märka att det var lättare sagt än gjort att bevisa sin nykterhet, och kanske trillar polletten ner efter ett tag. Om inte annat så lär du bli starkare av att slippa vara den som jagar... Och kanske hittar du styrkan att låta din alkis gå själv i vad hen har skapat.

Jag bestämde mig för att bli medlem här när jag läste ditt inlägg. För en knapp vecka sedan gav jag min man samma ultimatum som du. Antingen söker du hjälp eller så skiljer vi oss. Imorgon ska han gå på sitt första AA möte.
Min situation är oerhört lik din. Vi har tre barn, bra jobb och bra ekonomi. Har levt ihop i 17 år. Hans drickande blev ett problem för några år sedan, då det övergick till dagligt drickande. Jag misstänker även att han dricker mer än vad han visar, i smyg.
Jag är precis i början av min process i det här. Just nu är det mycket sorg och ilska. Jag känner mig lurad på vårt liv tillsammans.

Allt är återigen lite på paus.
Är extramamma åt 12-årig tjej vars mamma och ny man har alkoholproblem. Mamma nykter sedan 1 år drygt men mannen återfaller ibland och har även aggressions problem och bl a mordhotat min sambo (12-åringens pappa) nyligen.
12-åringen får bra professionell hjälp både utanför och i skolan för att prata om det men minsta lilla som hon tolkar som avvikande = är någon onykter? , gör att otryggheten och oron börjar mala. Hon bor då enbart hos oss men sen så börjar övertalningen, ”är det inte dags tät du kommer hem till oss nu?” och precis där är vi nu igen efter 1,5 månad hos oss.
Det har pågått i 5,5 år och lär återupprepas igen troligtvis då de löften som ges (ska inte dricka, familjeterapi, aggressionsterapi mm) nu har getts flera ggr tidigare utan att bli verklighet. Mamman har flera ggr sagt att de ska skiljas (när något händer) men väljer alltid honom ändå till slut och kan inte förstå varför 12-åringen känner sig otrygg……
Hur ska man kunna finna en stabilitet i detta för 12-åringen?
Och att allt är på paus, det gäller mig och 12-åringens pappa, innebär att vi aldrig kan planera något måste alltid var a jour, rätt var det är så händer nåt igen……
Är så sjukt trött på att de inte kan ge henne den trygghet hon ska ha som barn!!

Klok kommentar. Att prata med någon som druckit är som att prata med en förvriden person där vissa beteenden är avdomnade och andra explosiva. Bättre att ta det nykter. Då på ett sätt så du tränger förbi skammen men samtidigt inte tappar greppet.

Var tydlig med vad du sett och hur du upplever honom som onykter. Sedan tydlig med om att det ska gå att bygga på en relation och stötta varandra behöver du lära känna även dessa sidor. Då måste han släppa in dig. Först då kan man klä av skammen och börja hantera det som får honom att dricka. Skapa en hållbar förändring. Sedan även säga om han sluter ute dig och inte är ärlig är det svårt att bygga en relation. Den blir fake. Lägg över bollen på honom. Hur vill han ha det för att komma ur alkoholens klor? Jobba fram riktiga aktiviteter som faktiskt stöder honom. Ställ krav på det är mitt tips.

Hej fryslorten!

Vad tufft för dig, det här att drickandet pågått och varit en källa till bråk länge och nu tagit en ny skepnad då han börjat dölja det för dig. Du är verkligen inte ensam om att ha varit med om den här utvecklingen, och det är inte konstigt att det gör dig orolig och ledsen.

Något som vi generellt brukar säga är att du som anhörig kan och ska lita på din känsla om att han har druckit eller inte. Den som lever en nära en person som dricker märker ofta de beteendeförändringar som kommer med alkoholen, även i små mängder. Däremot är det sällan hjälpsamt för någon att konfrontera eller "ta snacket" när personen väl börjat dricka. Finns det stunder då ni pratar nyktert och lugnt om alkoholen, eller sker det när han redan börjat dricka?

/Kristoffer
Alkoholhjälpen

Här gick det åt helvete som alla andra jävla nyårsaftnar 😔 fick börja i morse med å byta rent i sängen och har tvättat sängkläder hela dagen efter att han har spytt ner sängen och skurat rent😔. Hade folk här igår och han var ju som vanligt full före dom kom å jag står å sliter hela dagen med mat å att allt ska vara perfekt på ytan. Sen ska alla serveras och när alla har gått så för man börja å städa upp efter alla. Är så jävla trött å ledsen. Vet att många tycker att det är å bara flytta och har tänkt det flera gånger och har skrivit det här åxo men steget är väldigt jobbigt och tungt å ta. Kram till er alla❤️

@Filmen
Jag är inne och läser lite idag. Tänker att en 12 åring som är rädd för att pappan ska ta livet av sig måste vara outhärdligt. Du ska inte ha dåligt samvete för att DU mår bättre och känner dig fri. Dina barn behöver en stark mamma. Jag tänker att du kanske också kan få information i hur dina barn kan få stöd. De kanske också behöver prata med en professionell. Eller om ni kan vända er till en förening som arbetar med dessa frågor.
Hoppas att du känner att du kan ta den plats som du vill ta. Det är kanske ok att känna sig som en gäst som inte riktigt har landat i denna nya fas. Du kommer att landa så småningom. Och jag önskar dig ett riktigt gott nytt 2023! Lev det liv som du vill ha det.

Hej, tuff sits.. Men du får göra det du kan. Vad behöver du för att ändra ditt shoppande? Samtalsstöd? Ekonomisk rådgivning? Ett steg i taget, det går att förändra!

Sitter här i tystnad.
Hela min kropp vill gå och lämna en man som har varit min vän och partner i 13 år. Han dricker alldeles för mycket och jag inser att förutom att vara medberoende är jag också sjuk. Jag handlar, jag shoppar kläder och saker. Är skuldsatt upp över öronen och det gör nu att jag inte kan lämna.
Jag arbetar men ändå räcker inte pengarna till i år har jag bedövat valet av man (som egentligen inte älskar mig) genom att shoppa.
Känner mig rutten för att jag vill gå men kan inte. Har två barn, både banken och jag har gjort kalkyler. Ekonomin räcker inte till för att gå.
Så nu sitter jag här och inser hur patetiskt mitt liv faktiskt är.
Ikväll är nedslagen och moralen i botten.
Nya tag imorgon 2023 💪

Instämmer med föregående

Ps polisanmälde min sambo vid rattonykterhet

Deras ansvar men jag ville inte invänta en olycka

Hur gick det?
Stressen för hur det ska bli är inte bra..

Antagligen nu…

Jag är sambo till en alkolist!
När vet man att man ska ”ge upp”?
När vet man att man ska lämna?
När vet man att man behöver gå vidare?

Om det var din bästa vän som frågat dig om råd, vad hade du rått dem till?
Som jag ser det verkar det bara finnas ett svar. Man kan inte tvinga någon att ändra sig. Han är som han är. Trivs du inte med hans alkoholkonsumtion, och han inte ser något problem med den, är det bara en sak du kan göra och det är att gå.

@Åsa M du har rätt. Jag ska söka hjälp. Tack!

@kakao det är bara snack.
Han vill ha dig kvar utan att behöva ta ansvar och utan att vara ärlig.
Du är inte ensam ❤️ jag är här med dig.
Jag behöver vila och ska ingenstans på nyårsafton.
Det har varit så mycket detta år så jag vilar gärna och reflekterar över det här året.
Jag insåg att mitt x var en manipulativ jättebäbis som tyckte han hade rätt att ljuga, vara otrogen, skylla ifrån sig, vara elak mm det är INTE kärlek. Det är ett beroende. Idag när jag tänker tillbaka på honom så tycker jag han är patetisk.
Finns inget manligt över honom överhuvudtaget. Tror dessutom jag börjar få känslor för en man som är snäll, omtänksam och försiktigt för att han vet vad jag varit igenom. Det attraherar mig idag.
Jag funderar på det du skriver om de bra stunderna så var det för mig med men så här i efterhand så var det aldrig bra stunder, medan han var ute och låg med andra, söp och trakasserade mig så kom han sen tillbaka för att visa vilken kärlek han hade till mig men berättade aldrig vad han hållit på med. Det var aldrig bra stunder, det var brödsmulor han gav för att slippa vara ensam. Äcklas ärligt talat av det beteendet, det är inte kärlek , det är att emotionellt utnyttja en annan människas känslor.
Gud jag är glad att jag slipper ha och göra med en sån abuser.
Gott nytt år ❤️ man måste inte vara glad, festa osv för att det är nyårsafton.
Ni har byggt upp traumaband och det tar tid att läka, ge dig tid, du är värdefull ❤️🙏

@kakao
All styrka till dig! 💞 som jag upplever det du skrivit behöver du stöd att lämna och inte i att hålla dig kvar.
Beroende blir ju ett relationsproblem och destruktivt.
Det är en process att lämna, men tänk att detta fixar du. Många med dig har gjort det. Tänk på dig själv nu, vad du behöver i en relation för att må bra.
kram. 🌹

Hej Kakao :)

Allt kommer bli bra, det är bara så, det hör jag nästan på hur du skriver!
Du är på väg att forma ditt eget liv nu grattis,, istället för att ta hand om en pojke som snart är en man, med de kraven som ställs med att ha en man som är en liten pojke.

Nu är han vad jag läst inte en helt otränad och är nog en snygg kille som kan charma dig ganska bra men det är inte så för alltid, festar man lite för mycket går det utför väldigt fort .

Det är jobbigt, ensamt och ledsamt nu, men idag är det första dagen på ditt nya liv, som är bara ditt.

Det är hemskt att ta det där beslutet som innebär att man kanske blir ensam, men ditt alternativ kan bli mycket värre!
Tänk om du ger efter nu för att du tycker synd om honom och att du bara bekymrar dig om hur han mår, vem ska ta hand om dig när du är ledsen eller behöver prata.

Ni kanske hindrar varandra i livet nu, det kan inte vara meningen att mäniskor ska göra varandra så ledsna hela tiden.

Sorry att jag skriver lite osammanhängande men jag känner så starkt att du försöker ta dig ur nåt som inte känns bra och han kör några fula väldigt jättegamla trix för att du ska stanna kvar och trösta när han har ångest.

Det är så lätt att ge efter för att slippa vara ensam och har du nu börjat göra slut så får du börja om med slutgörningen igen när du inte orkar nästa gång.

Du kanske gör honom en tjänst då han måste ta tag i sitt liv då du inte stöttar, du låter för ung för att ha sådana problem som dessa!

Nu har jag bara skrivit från hjärtat och kan inte se allt i texten.

Lycka till nu, och om du nu sitter själv på nyårsafton så tänk på att detta är din nya start och skäm bort dig med tanken att det är jag som bestämmer hur jag ska må, inte du!
Plan A:
Du ska ta hand om ditt fantastiska kommande liv och hinner inte med en massa sprit och droger, sorry ta det med din terapeut ! (Nu var jag elak)

Se dig inte som ensam och övergiven det finns så många runt oss som vill ha bra liv, problemet är att vi inte får tid till oss själva och att bestämma hur vi vill må.

Acke...

@Åsa M TACK!!! Försöker tro att det är ett måste beslut. Fast det samtidigt känns som jag väljer bort kärlek. Och vi har haft det fins och mysigt och kärleksfullt men kantat av mycket ångest och oro. Lätt att glömma inde bra perioderna och stunderna. Man vill bara att det ska vara bra. Och tro på att det är möjligt.

Blir inspirerad av er andra starka här som vågat ta beslutet och stå fast vid det. Jag hoppas att jag inte vacklar när jag saknar för mycket eller känner mig ensam. Gott nytt år!!!