Senaste kommentarerna i forumet

Mitt ex var på vippen att få sparken han med, men han sa upp sig innan de hann verkställa sitt beslut. Det är tufft när de inte fattar att alkoholen förstör allt, men det är ju en svår sjukdom. När de är mitt uppe i den så tänker de inte klart. För honom kanske alkoholen är viktigare än jobbet nu. Det går inte att förstå om man inte är beroende själv, tror jag.

Ja nu har det hänt igen. Han hat skickat nya sms till chefen. Jag blir tokig av att han gör sånt här. Jag blev så arg i går kväll när han berättar vad han gjort så jag skrek på ett jag aldrig nånsin har gjort i hela mitt liv. "Nej nej. Du lovade mig inga fler sms till nån på jobbet, fatta det " nu har jag nästan ingen röst kvar.
Han förlorar jobbet i morgon, det är jag helt säker på. Han har fätt varningar tidigare,
Och han ser inte kopplingen, alkohol= katastrof i hans liv. Allt faller sönder och så även jag.
Men jag älskar honom, tyvärr, jag måste lämna, jag vet det men det är inte lätt.

Det låter som om han lyckats manipulera dig igen. Risken är stor att du hamnar i samma läge som innan du valde att flytta isär. Vill du dit igen? Hur ser du på din egen framtid? Vad har du för förväntningar och krav?

Hej alla, igen.
Uppdatering: äntligen har vi kommit så långt att hon nu fått en tid på behandlingshem. Det blir lugnt här hemma några veckor.
Jag själv: fullständigt nerkörd och mentalt slut. Har varit på väg att flytta många gånger. Vet ej hur livet blir när hon kommer tillbaka efter behandling.
Vi tillsammans: ofta bråk. Hon kan inte sluta kränka mig, vara elak mot mig på alla tänkbara sätt. Det kan vara allt från ett par timmar till tolv timmar efter att jag kommit hem från jobbet. Ja, det blir väldigt sent innan jag får sova. Extremt jobbigt. Ännu jobbigare om jag ska jobba dagen efter...
Hon respekterar inte mig alls. Hon kör på tills hon inte orkar längre. Det spelar ingen roll hur jag svarar henne och ber henne sluta. Jag pratar, skriver, skriker, smäller i dörrar, bär henne till sängen för att hon ska bli tyst så att jag kan sova. Livet är helt galet alldeles för ofta.
Mitt liv är totalt borta. Vet inte längre vad jag vill göra. Ingenting känns roligt just nu.
Jag tar mig tillbaka snart. Frågan är om jag gör det med eller utan henne och hur lång tid det kommer att ta.

Det var nu säkert 1,5 år sedan jag skrev här. Då hade jag via ett läkarbesök fått reda på att min dåvarande man och pappan till våra tre gemensamma barn var inskriven på beroendeklinik och var fullfjädrad alkoholist. Utöver det blev han orosanmäld då han blev aggressiv mot mig och barnen när han druckit.
Idag, två år senare har jag äntligen kapat alla praktiska band med honom. Skilsmässan är igenom, jag har en egen lägenhet till mig och barnen som bor hos mig 100%. So far so good. Men vad gör man och säger man till barnen? Han är rent ut sagt en värdelös pappa som bara prioriterar sig själv och sina egna behov. Han hör inte av sig till barnen. Han är helt ointresserad av våra barn, frågar aldrig någonting om dem. Han köper prylar på kredit till sig själv, allt han bryr sig om är sig själv. Han skiter i att köpa nån födelsedagspresent till barnen när de fyller år. Han dricker mest troligt fortfarande och ser ut som en slashas.
Vad kan jag göra? Jag lider så för mina barn och jag lägger på mig själv hur jag kunde välja den här pappan till dem. Barnen börjar bli äldre och förstår mer och mer. Min dotter skäller på honom, utan något som helst resultat medan mina pojkar stänger in sina känslor…. Min 16-åring är arg på oss alla känns det som, även på mig.
Vad säger man till barnen?
Ibland i mina mörka stunder tänker jag att det vore bättre om han inte fanns…

Du kan inte få honom att sluta ljuga. Det du däremot kan kontrollera är hur du reagerar på ljugandet och konsekvenserna av det.
Om du inte litar på den du har en relation med, vad är relationen värd för dig? Hur värderar du dig själv i detta? Mitt ex ljög ständigt om sin konsumtion. I hans hall stod alltid en kasse med tomburkar och glas när jag kom hem till honom. Varje gång sa han: den där har stått där ett tag jag orkar inte ta ut den. Dum som jag var trodde jag på honom ett tag. Det var självklart en ny kasse varje gång. Han klämde i sig enorma mängder öl och vin. Betedde sig som skit kvällar och nätter. Ljög och bortförklarade, slätade över. Man tror på det så länge man vill bli lurad att allt egentligen är lite bättre, men sen går det inte längre.
Lita på din magkänsla och stå upp för dig själv. Ingen annan kommer göra det i den här situationen. Han behöver hjälp. Man kan inte älska någon frisk och man kan inte prata dem friska heller. Tyvärr. De måste vilja själva.

@K003 Tack ❤️ Min situation går alldeles utmärkt. Självklart vill man inte vara polis i sitt eget hem: jag fick erfara hur lätt det var all halka över på "fel" sida (om det nu finns en rätt sida).

Hoppas din sambo kan ta tag i bitarna för det går inte att leva med någon som prioriterar alkoholen framför allt. Mitt ex krökade så småningom ihjäl sig utan att fyllt 40 ens. Jag drack i princip inte alls när vi träffades.. saker kan förändras. Med hopp om julefrid i kropp & knopp ❤️

Tycker absolut inte att du är för hård utan är bara tacksam för svar. Du säger inget som jag själv inte redan tänkt. Jag är den som håller de mål vi satt upp och dricker inte längre något med honom över huvudtaget. Jag är istället polis i mitt eget hem vilket jag inte vill vara.

Tack för ditt svar och fortsatt lycka till med din situation ❤️

@K003 Hej 👋🏼 Trist! Ännu tristare: mitt svar.
Du kan inte ansvara för vad han gör eller vad han säger. Att du tycker att han är duktig som dricker i mindre omfattning tycker jag är alarmerande- eftersom jag kommer från den andra sidan. Han manipulerar dig. Han kör sitt race och hoppas att det ska funka. Du har säkert flyttat gränser för att passa in eller för att hans standard ska bli mer godtagbar.

En gång i tiden befann jag mig där du gör - att bli full före så man slapp det jobbiga. På sikt har det (kanske) lett till var jag befinner mig idag. Jag vill också passa på att säga att det blev skilsmässa från min sida! Men tyvärr hamnade jag på den här kanten istället. Dricka-för-mycket-kanten. Den jag nu håller på att reda upp sedan 10 månader.

Mitt råd: sluta dricka med honom. Sluta försvara honom och hans beteende. Han kan inte dricka "lagom". Ställ krav och stå fast vid dem. Att han lät dig tro att han var sjuk efter hjärnskakning talar för hur långt han är villig att gå för att skydda sitt drickande. Vad som helst för att få behålla sin snuttefilt.

Jag hoppas att du inte tycker att jag är hård, elak & kantig. Varje ord jag skrivit kommer från hjärtat med omtanke av dig. 🩵

Så bra att du pratade med er chef! Jag har gjort samma sak. Mitt ex tog emot hjälp en tid men sen kraschade det ändå. Han har nu sagt upp sig och ingen vet hur det kommer sluta. Men det är hans liv, och hans beslut. Vill man inte ha hjälp så vill man inte...

Varför fortsätter han att ljuga?
Min man har alltid druckit för mycket på fest och även hemma i bland på helger. Vi har varit tillsammans i 15 år och festdrickandet har varit ett problem i vårt förhållande under senare halvan av vår tid. Det har bidragit till att jag inte längre alls tycker om honom så fort han dricker. Jag måste antingen se till att jag själv blir onykter före honom på fest eller så går jag hem så fort jag börjar störa mig på honom. Hans psykiska mående har de senaste året blivit allt sämre. (han har alltid haft svårt att prata och haft dåligt självförtroende som nykter). Han fick en rejäl hjärnskakning för ett år sedan och från i våras har jag varit så oerhört orolig för honom. Han blev väldigt trött på kvällarna och började visade personlighetsförändring som jag trodde kunde komma från hjärnskakningen. När han blev trött på kvällarna (kan vara redan vid 17.00) uppvisade (i diffusa nivåer) alla de olika små sakerna som stört mig på genom de senaste åren när han har druckit så som rörelsemönster, sluddra, avtrubbad, tjurig osv. Jag trodde att tröttheten påverkade hans hjärna ungefär på samma sätt som alkohol gjorde och bad honom om och om igen att kolla upp om det var sviter från hjärnskakningen. MIN JÄVLA KORKADE IDIOT! Jag trodde på allvar att han var sjuk tills jag i början av september tog honom på bar gärning med att dricka även på vardagarna. Han ljög mig såklart rätt upp i ansiktet först men erkände senare. Jag blev så chockad. Han har alltid druckit för mycket på fest men alltid skött veckorna och jobbet felfritt ( vad jag vet). Jag känner mig så oerhört sviken att han hellre lät mig tro att han hade allvarlig sviter efter hjärnskakning än att erkänna att han börjat? dricka i smyg under veckorna.

Det har nu gått några månader sen allt uppdagades. Jag har hunnit flytta ut och tillbaka igen. Han har sökt och fått medicin för sitt psykiska mående. Han säger att han självmedicinerade med alkohol under sommaren och att om han börjar må bättre nu så behöver han inte dricka på veckorna. Jag har litat på honom och han har ljugit igen. Jag har om och om igen förklarat att det viktigaste för mig är att han inte ljuger för mig utan att han i stället talar om för mig när suget kommer så att jag förstår i vilken omfattning det kommer. Vi har satt upp gemensamma ramar och mål och jag börjar hoppas att detta kan nog lösa sig. Han sköter sig en tid? men sen upptäcker jag att han druckit igen under helgen och ljuger om det ljuger igen! Varför kan han inte förstå att det som är värst är att han ljuger? Om han får återfall och dricker det kan jag hantera, men inte lögnerna. Jag vet inte hur jag ska nå fram till honom och jag vet inte längre hur många gånger jag orkar börja hoppas för att senare rasa igen. Han säger att han skäm för att han inte klarar av att inte dricka på helgen men han borde ju förstå nu att det är mer att skämmas för att han gör det i smyg och blir påkommen? Jag ser på honom direkt nu så fort han tagit en klunk eftersom jag nu vet att jag kan lita på vad jag ser/känner är alkoholpåverkan och inte sviter efter hjärnskakningen. Han är duktig och dricker i mycket mindre omfattning men varför fortsätter han att ljuga? Det betyder ju att jag egentligen inte har en aning om hur ofta han dricker.

Jag ber om ursäkt om detta blev långt och osammanhängande men jag har nyss kraschlandat efter senaste åkte i bergochdalbaneåket här hemma. Efter en bra nykter? vecka och en mysig fredagkväll och lördagmorgon ljög han mig rakt upp i ansiktet igen.
Nyktra dagar och förtroendet börjar därför återigen om att räkna från noll. Vad gör man? Hur får jag honom att sluta ljuga?

Tack för era tankar, det hjälper mig att känna mig mindre ensam.
Jag pratade med den gemensamma chefen igår em och försökte förklara situationen och att det inte är mina åsikter utan min särbo åsikter om kollegor o chefer. Jag frågade om hjälp till min särbo via företagshälsovården och chefen sa att det kommer att tas upp men att min särbo riskerar sitt jobb och att samtal kommer att hållas på måndag. Jag försöker att fokusera på mig och mitt liv, jag är glad att jag har min egen lägenhet o ekonomi, men älskar min särbo o blir så ledsen och trasig av att se honom förstöra för sig själv. Och snart är det jul...
Kramar till alla er som kämpar med liknande saker och vet hur det är. 💗

Min pappa har varit beroende i alkoholen i snart 25 år. Saknaden efter min pappa är stor. Det finns alltid en önskan om att han ska komma tillbaka. Jag fantiserar om hur han egentligen skulle beskydda mig från honom själv. Jag vill tro att han egentligen vill ta hand om mig. Men han kommer ju aldrig tillbaka. Det är som att ständigt sörja någon som lever. Jag greppar efter halmstrån när jag får se glimtar om vem han egentligen är. Jag känner mig extra maktlös nu till jul då jag vet att hans alkoholintag kommer eskalera. Och det har redan börjat. Kommer jag någon gång få glädjas över en jul. Inte ha ont i magen. Ringa polisen, sjukhuset eller socialen för att han ställer till det? Jag köpte en gran för första gången i år. Jag ville försöka skapa en fin jul. Men redan har han betett sig så illa att mitt psykiska mående vacklar. Jag kan inte kapa kontakten, rädd att han ska dö ensam. Jag måste hålla koll på om han lever. Dela gärna med er av era bästa tips för att bäst klara av julhelgen med en sjuk anhörig.

@sommar2023 hur mår du idag?

Majsan,jag skulle vilja påstå att det beror på dig inte på honom.
Vi medberoende skapar ofta osunda och starka band till den vi älskar.
Det rår vi inte för,och det är det vi ofta behöver få hjälp med av utomstående.

@Cylinda så jobbigt det verkar. Vad skulle hända om du pratade med er chef och satte dig först? Nu verkar du ha hamnat i en nästan kidnappad situation och det är inte särskilt kärleksfullt av en partner att göra så mot en.
Hoppas att du inte tycker mina ord är för hårda, jag blir bara så ledsen på oss som dricker och sätter andra bakom våra egna behov.
Stor kram💕

@Cylinda Välkommen hit och tack för att du delar med dig av din situation. Det är verkligen inte lätt att vara nära någon som dricker på det sätt som din särbo gör. Du har gjort en massa bra saker för att försöka påverka, fullt förståeligt att din ork börjar sina. Vad tufft att behöva handskas med de här känslorna mitt i natten också. Bra att du söker stöd! Vad skulle du behöva just nu för att må lite bättre?

Ännu en natt där jag vaknar upp av meddelandet från min särbo, han är ledig torsdag-söndag och dricker sig redlös varje kväll av dessa. Han skriver elaka och "ärliga" sms till vår chef (vi jobbar på samma ställe)med jämna mellanrum och riskerar sparken från sitt jobb som är bra betalt men han vantrivs där. Däremot jtycker hag mitt jobb är roligt och jag kan överleva med de saker han stör sig på och de människor han avskyr. Han är nära att få sparken och verkar nästan vilja få det. Jag försöker planera in fina middagar o aktiviteter på helger men allt han vill är att bli så full som möjligt. Han är jättefin och underbar när han inte dricker men så fort alkoholen dricks så förändras han. Jag orkar inte med den stress som hans drickande innebär o oberäkneliga beteende. Lämnar jag helt honom så kommer han göra allt för att förstöra för mig både privat och i jobbet. Jag mår allt sämre av detta och av honom.

@majsan jag hade inte riskerat det. Mitt ex har supit i mer än 25 år. Ingen relation är värd stressen som alkoholen ger, inte för mig.

@sommar2023 en fullständigt normal reaktion från din sida i situationen!

Alkoholism är en progressiv sjukdom där gränserna, och ansvaret för det egna beteendet, hela tiden flyttas. Därför blir det så viktigt (och svårt) att hålla fast i de egna gränserna❤️

Hej igen! Då förstår jag. Läkare har ingen specifik skyldighet att rapportera till vapenregistret när det gäller alkoholproblem. Däremot har de skyldighet att rapportera om de gör bedömningen att någon av medicinska skäl är olämplig att ha vapen. Det lättaste sättet att ta reda på de gör just där din bror vill söka hjälp är att ringa anonymt och fråga hur de skulle göra i en sådan situation.

Det är värt att komma ihåg att de råd & stöd-samtal som kommunen ofta erbjuder för beroendeproblem inte omfattas av detta - det är bara läkare som kan göra denna typ av anmälan till vapenregistret. Din bror är såklart också välkommen att ringa vår telefonlinje på 020-84 44 48 anonymt för att diskutera situationen och vad som kan vara nästa steg för honom.

Vad klokt du resonerar och vad bra att du finns där och försöker motivera. Hur mår du själv i allt det här?

Vilken tuff sits, och vad klokt av dig att inte släppa den här bollen trots att han inte verkar vilja förändra något. Jag håller med Åsa om att det verkar högst rimligt att kontakta chefen, speciellt eftersom ni har försökt så mycket annat och försökt nå fram till din bror. I det här läget finns det andra att skydda, t ex de som möter honom i trafiken.

Jag blir precis som du också väldigt orolig för din brorson, eftersom du skriver att han är ensam med en onykter pappa. Det låter väldigt otryggt och riskabelt för en treåring, som ju inte kan ta hand om sig själv. Vet du om familjen har någon kontakt med Socialtjänsten? Har du annars funderat på att kontakta dem och berätta om situationen, så att familjen kan få hjälp att se till att barnet har det så bra som möjligt?

Ingen familjerätt med korrekt underlag ger en alkoholist gemensam vårdnad om barn. Dokumentera hans missbruk och prata med socialtjänsten för att få hjälp att ta dig därifrån.

@sommar2023 att du tappade det är helt förståeligt. Nu behöver du flytta på honom eller dig och barnen en stund så du sedan kan lägga upp en plan. Har du någon att be om hjälp så gör det. Det här går nog inte att reda ut utan hjälp och du lär få göra första jobbet.
Önskar dig all styrka❤️

Ikväll körde han full. Vi ska lämna in bilen så jag tog den ena å han den andra.
Sen när han satte sig så kände jag att han luktade sprit. Jag tappade det i bilen helt! Kunde inte hjälpa det utan blev vansinnig.
Han var helt lugn å bara sa att han inte är full osv. Å det var mitt fel att han körde osv.
Så jag har fått ta beslutet ikväll att det går inte längre. Vad är det som säger att han är inte kör onykter med barnen i bilen.
Hur gör man med barnen när vi separerar? Jag vill ju liksom inte att de är hos honom.