Senaste kommentarerna i forumet

Min man provade med antabus för ca 5-6 år sedan, men drack i smyg samtidigt. Han fick då ett väldigt märkligt beteende, gick upp på natten o virrade runt. Kunde ställa sig o kissa nånstans o trodde han var på toaletten. Då förstod jag att nåt var fel, att han drack o tog antabus.
Jag har läst att kombinationen kan vara farlig. Han slutade med antabus o fortsatte dricka

@Ljus framtid ditt jobb är att ta hand om dig. Han är vuxen och ansvarar för sig själv.

@Ljus framtid jag lämnade honom, utan att diskutera varför, bara att jag inte kunde leva så som vi gjorde längre (vi hade haft ett antal samtal om alkoholen genom de år det pågick).

Sedan var det som att andra sa saker vid precis rätt tillfälle och han såg plötsligt klart och förstod att alkoholen faktiskt styrde hans liv. Och att han själv inte ville leva så.

@bella70 Ja jag förstår det. Men. Jag vet inte hur jag ska orka det. Att se någon man älskar medvetet ta livet av sig. ?

Tack 🤗 Ja hon är säkert det och vill hjälpa henne att inse det, men mycket svårt! Hon har ju inte velat gå i Nova grupp så jag har bara försökt förklara hur sjukdomen fungerar..jag känner mig så lugn att jag flyttat, det är så skönt så jag hoppas alla andra här som lever i det gör allt för sina barn och lämnar. Vänta inte!

@has Får jag fråga vad det var som gjorde att din man tog steget från sin alkholism?

@Ljus framtid

I en sak har han ju rätt.
Det är hans val.

Gör ditt nu👍

@has @bella70 @Åsa M Tack fina. Min man tycker att det är hans ensak att jag inte ska lägga mig i och jag ska leva mitt liv. Men hur ska det ens vara möjligt. Han är ju här varenda sekund. Jag försöker aktivera mig men jag vet ju att när jag kommer hem så är han så full. Jag har tänkt på att skilja mig men då flyttar han förmodligen till Sverige och vår gemensamma son och våra barnbarn ska se allt elände och det vill jag bespara dom. Han vägrar söka vård.

Nej jag får ingenstans att vila, jag bara håller andan. Mitt jobb är att se till att han inte skämmer ut sig för mycket.

I dag ska vi träffa vänner och äta en födelsedagslunch för mig, men redan nu har han flera öl och en flaska vin...så idag avslöjar han sig för dom...och det är en sak som han tidigare dolt och varit väldigt måttlig.

Jag märker nu vad jag skriver.
Tack alla som finns och stöttar. ❤️

Jag tror inte han bara bryr sig om sig själv, jag tror han är för sjuk för att kunna ta hand om sig själv. Man kan inte älska någon frisk. Han behöver vård. Och du behöver prata med någon om ditt medberoende, det är oerhört tungt att leva med en missbrukare och inget man gör hjälper dem ur missbruket. De måste vilja själva. Vem tar hand om dig, när du tar hand om honom? Glöm inte bort dig själv! Man har bara ett liv.

@Ljus framtid det gör mig ont att läsa dina trådar. Så tufft och svårt💔

Min man är numera nykter alkoholist och vi har pratat mycket om vad som hände när han drack och jag försökte få honom på rätt spår. Han har berättat att han tyckte det var hemskt att jag la mig i (sånt som han inte tyckte angick mig) och att det var synd om honom som hade en sån jobbig fru, typ.

För mig var boken ”Beroendepersonligheten” en hjälp i att se sjukdomen mer tydligt. Varför jag inte nådde fram.

När jag läser det du skriver tänker jag mest: hur ska du kunna få pauser och hämta andan?

Det är fruktansvärt att se någon "ta sitt liv" och oavsett vad jag gör är till ingen nytta alls. Jag är snäll, kramar om honom, säger hur mycket jag älskar honom och hur mycket familjen älskar honom men han verkar ändå bara tycka synd som sig själv...

Hej, nu är jag tillbaka. Det har varit sjukt tufft och jag har fått mycket stöd från nära och kära. Jag hade bestämt mig för att lämna i våras. Någon sa till mig att jag är värd att bli älskad och att få lugn och ro. Min man har varit nykter när vi är i Sverige och det har varit en fantastisk upplevelse - och - chockartad. Han har supit till den grad att han inte kan gå. Men så snart vi är i Sverige har han totalt nykter - mycket på grund att ingen i familjen dricker numera.
Han har varit snäll och säger snälla saker för det mesta. Men när vi är här där vi bor nu så dricker han dygnet runt , kan inte gå ibland, men är fortfarande snäll...
Jag vet inte vad jag ska göra - han är full jämt härnere - stiger upp mitt i nätterna, på morgonkvisten och hela dagarna och dricker vin och öl - nu har han slutat äta...dessuto,. För någon vecka sa han att han ska dricka ihjäl sig. Jag har sagt till honom att jag inte tänker lämna honom, för jag vet att då kommer han verkligen att göra det.Har slutat att skälla på honom, försöker hitta på saker så vi åker iväg men han är ju redan full när jag vaknar så avledningsmanövrarna handlar ju bara om att ge hans kropp några timmars rast från alkoholen.
Vad ska jag göra... det är fruktansvärt att se på hur någon som man älskar sakta tynar bort... Det känns som ni har hört allt detta redan men finns det nåt jag kan göra för att få honom på rätt spår?

@molsangab
Hej. Jag kan berätta hur jag gjorde vid tillfälle, och mina funderingar.
Jag försökte få fram att jag måste hålla distans till alkoholen / beroendet men att han betydde / betyder mycket för mig och försökte samtidigt få fram att jag mår bättre utan för mycket kontakt. Att försöka förmedla att personen i sig och beroendet är olika saker. Att berätta om situationer som varit trevliga, och som man gärna önskar göra igen - då det varit nyktert.

Vad jag upplevt så lönar det sig inte att prata. Utan en förändring måste ske inom personen. Jag slutade "prata" för att personen vet hur jag känner, och jag upplever att det inte gynnar någon av oss mycket för att det i beroende ligger så mycket skam och skuld.

För att inte själv hamna i mörker, som du skriver, har jag fått ta tag i mig själv, och göra saker - för mig. Vad mår jag bra av? etc. Vad jag upplevt efter att ha tagit det av andra anhörigas liv, är det vanligt att vi anhöriga går så in i den andra och det destruktiva, att det är nära till hands att vi glömmer oss själva och blir sjuka.

Ta vara på Dig.
Kram.

@Nova73
Du visar den rätta vägen - hon har vuxit upp i det och är själv medberoende men förr eller senare!!👍

@Ullabulla det håller jag helt med dig om. Det handlar om oss. Eller det är i alla fall där vårt fokus bör ligga.

Jag upplever att mönstret sitter så djupt rotat, nästan reflexmässigt, och därför ibland är svårt att hinna upptäcka ”i stunden”.

En djupt inlärd strategi för överlevnad. Som kan få direkt motsatt effekt längre fram i livet.

Ps
Ingen med aktivt missbruk bör ha djur.

Det enda du kan göra är att bryta kontakten. Helt.. blocka sms osv

Tänk på er du o din syster.

Det hade den friska delen av er mamma säkert velat.
Det enda som händer med all er oro är att ni själva blir sjuka

Nu har det gått några veckor men dottern väljer att bo med sin pappa, vill inte lämna honom då han inte dricker nu. Jag var där och pratade med henne idag för att hon ska gå med på att prata med soc som vill att hon bor med mig. Hon var inte helt emot det som hon varit innan (att prata med dem) jag fick sån ångest av att vara i huset och känner att jag mår så bra i min nya lägenhet. Men det är så jobbigt att hon bor där med honom. Jag ångrar inte en minut att jag lämnat men saknar förstås min dotter.

Och precis som Bella70 så vill jag att du uppdaterar. Allt är så mycket svårare när man har små barn

@Faith
Hej
Jag är helt ny här på detta forum. Läst det du skrivit o de svar och råd du fått. Du ska ta de råden på allvar! Bella70 ger dig många bra förslag.
Dina barn mår absolut inte bra när pappan är beroende o nu även har ett ilsket beteende! De ser o de känner av mer än man kan tro.

Så vad är det då för "fel" på oss som kallar oss medberoende.
Denna drift/tvång att få höra till,att vara med i något.
Så starkt att vi gärna offrar oss själva.
Frivilligt.
Det är ju den stora gåtan.
Inte varför våra partners dricker/knarkar eller vad de nu håller på med.

Och jag fortsätter..
Nu när jag inte lever med någon annan än min hund och jag efter många års arbete är ute ur min relation.
Så behöver jag ingenting.
Och då menar jag verkligen ingenting.
För aty gå igång och tro och vilja.
Att inte var det ju så dåligt.
Den här gången ska vi minsann.
Nu vet vi båda bättre.
Och han har inte ens försökt locka tillbaka mig.
Synnerligen sorgligt.

Tack @ChangedMe @Kameleont & @Ullabulla för att ni delar med er. Känner mig mindre ensam och ”fel” när jag läser det ni skriver.

När jag tittar bakåt på mitt liv kan jag förstå varför det blev så för mig. Framåt vill jag göra annorlunda, men hur är fortfarande frågan.

Små små steg och en dag i taget är väl det som gäller även för oss❤️

@has Så fint skrivet och precis så är det! Även efter personen som i mitt fall varit nykter ett längre tag. Men fortfarande är det fokus på honom och hans behov endast och mina behov och mitt mående trycks undan in i ett hörn. Det är verkligen så som du skriver, fokus på någon annan hela tiden och känns som att det blir aldrig någon tid för mig att bli hel igen, om det ens är möjligt.❤️

@has
Så väl beskrivet!
Hur det går runt, runt o fortsätter pga o För någon annan. Hela tiden jobba för någon annans behov.

@Ullabulla
'Aldrig någonsin var jag bara jag. '
Just så känns det!
Jag är aldrig bara jag.
Fokus på någon annans behov hela tiden. Kan variera vem som står mest i fokus, men aldrig är det jag.

Tack för era kloka ord!