Senaste kommentarerna i forumet

Det är klart att det kan finnas. Men det nykterhet och tillit är mycket att uppnå, oddsen är inte de bästa..

Orkar du tillbringa mer tid med att hoppas?
Gör han just nu allt för att bli nykter?
Det är en lång väg.
Min erfarenhet är att det dessutom inte varar..men undantag finns såklart.

Rekommenderar även att du om du avser att fortsätta bo ihop (och inga barn är utsatta) att söka hjälp för egen del.

Kanske att ni kan testa att vara särbos och helt utan kontakt under pågående missbruk?

Hej!
Är gift med en man sedan 20+ år som dricker nästan varje dag sedan några år tillbaka. Det har varit många vändor med akutbesök pga olyckor på fyllan eller att han varit förvirrad eller okontaktbar. Orkar inte vara mer utförlig just nu.
Det jag undrar är om det finns någon som lyckats ta sig genom allt och nu lever med en nykter alkoholist. Kommer tilliten någonsin tillbaka och kan man få ett bra förhållande igen?

@has
Tack så mycket.

@bella70 och @Samna
Håller med om att inte säga något till honom, den känslan kom spontant, vet inte varför riktigt. Möjligen att ditt val får konsekvenser för dig, och att det kan bli väldigt farligt. Snarare farligare för dig! Verkar inte tryggt alls.
Kontakta ambassaden. Du måste bort därifrån. En kärleksfull relation bygger ett vi, och skall inte rasera ett jag. Varma tankar från mig. KRAM.

@mollykatt
Skönt att läsa att du fått tag i lägenhet, och får en ro och därigenom steg till att må bättre.
Lägenheten är dyr för dig skriver du, men efter omständigheterna bra för dig att komma bort.
Att ta det som just nu erbjuds verkar du väl behöva, att komma bort från allt destruktivt, men kanske du under tiden kan hålla koll på andra billigare lägenheter?
Skriv gärna igen hur det går för dig, om du vill förstås.
KRAM!

Så skönt att höra, grattis!

Läa här vilken hjälp du kan få: https://www.regeringen.se/uds-reseinformation/hjalp-till-svenskar-utoml…

Ta dig till ambassaden eller konsulatet, de kan ordna med nödhjälp så du kan ta dig hem. Fundera inte, bara gör det! Du är så ung och du förtjänar att ha ett bättre liv än det här. Har du ditt pass?

Hej @has! Tack för att du berättar! Stora beslut framkallar ofta starka känslor och oro, åt vilket håll de än går. När du tog beslutet att flytta ut, var det inte tänkt att det skulle bli bara en paus. Att nu flytta ihop igen är inte på något sätt att ge upp eller ge efter för någonting, om jag förstår dig rätt, utan ett nytt beslut utifrån hur situationen ser ut nu. Det är så fint att läsa, och hur du sätter ord på det!

Du vet att du har styrkan inom dig, att ta nya beslut och agera på dem när det behövs, vilket håll det än går. Ta hand om dig!

Tack @Tröttiz, ta hand om dig du med!🤗🩷

@has
Så det gick på det viset.
Du skriver så fint.
Sköt om dig, och må så gott.
🩷🤗

Radera din historik på mobilen!!!!

@Samna
Ta dig till ambassaden imorgon

Säg INGET till honom

Alternativt kan bli att du inte överlever -
Stanna inte en dag till

@Samna Vännen❤️. Du måste verkligen ta dig därifrån och inte utsätta dig för hans våld. Har du varit i kontakt med Alkohjälpen under "Stöd - Fråga oss" som Nell skrivit om i din tråd? Kan du be om hjälp från någon där du bor? Berätta om att du är i nöd. Har du ingen bra relation med dina föräldrar så att du kan kontakta dem, eller en kompis i Sverige?

Som @Carisie skrev om kan du också kontakta Svenska ambassaden i landet där du befinner dig, du hittar var den finns längst ned i länken. Berätta att du är utsatt för våld, inte har någon telefon, inga pengar och vill hem till Sverige. De kan hjälpa till och kontakta någon i Sverige.
https://www.swedenabroad.se/sv/om-utlandet-f%C3%B6r-svenska-medborgare/…

Jag förstår att du är nedbruten, men du har kraften, styrkan och modet! Du måste vara det modigaste du någonsin varit för att ta dig ur denna mardröm. Gå till polisen där du är, nu vet jag inte i vilket land du befinner dig och hur man ser på mäns våld, men ta dig därifrån. Och minns att det verkligen inte är ditt fel, även om han försöker få dig att tro det.

Kämpa på nu och berätta hur det går❤️

Skulle vara ❤️ och inte 😅
Tro mig - jag skrattar inte åt din sits. Inte alls - läste ditt svar till @vår2022.

Jag ber dig att ta dig till "svensk mark" var du än befinner dig - du kommer att få hjälp. Med eller utan pass.

@Samna Beskydd och flyg hem! På ambassad/konsulat gäller Sveriges Rikes lag. Snälla ta dig bara dit & se dig inte om. 😅

@Carisie vad kan dem hjälpa till med?❤️

@vår2022 jag är rädd att jag redan är så pass nedbruten, jag känner mig fast. Jag är så ledsen nu, han kom hem påverkad igen. Anklagade mig för otrohet eftersom jag renbäddat. Han ville ha sex med mig men jag ville inte då han var för hårdhänt och jag mår inte bra, han slog mig för jag sa nej. Så det fysiska har redan börjat denna sommar.
Jag vill bara hem, jag klarar inte mer, han är inte densamma jag en gång älskade. Jag måste bara våga åka härifrån, men vet inte hur jag ska klara av det själv. Jag vågar inte be om hjälp till min familj.

Tack så mycket för du la ner din tid och dina fina ord. Jag får en tår i ögat och jag behövde verkligen läsa det❤️
Jag är 21 år och som många säger ska det vara dem bästa åren, ingen ska ta fler av dem åren från mig. Vet att jag behöver ta mig härifrån, jag kommer klara det på något sätt. Sen är det bara att blocka och då kan jag börja reparera mig.
Återigen tack❤️

@Samna Ta dig till svenska ambassaden eller konsulatet så fort du kan! De hjälper dig ❤️

@Flarran ja, blind av kärleken är nog det jag blev. Det kan få mig känna mig så dum, att jag borde gått mycket tidigare..
men jag försöker ändå att inte klanka ner på mig. Jag kan inte förneka det mer och jag har kommit till insikt. Jag behöver fokusera på mig själv och ge mig det jag behöver. Först och främst ta mig styrkan och mod att dra, börja om på nytt och skapa mig ett liv som jag mår bra av.
Jag ska kämpa❤️

@Carisie tack så mycket 🙏🏼❤️ det behövdes, jag tror på att allt kan bli bra igen men det kommer ta tid❤️‍🩹

@bella70 jag vet inte hur jag ska ta mig hem, om jag ska lämna honom. Jag tror inte han hade låtit mig dra, säkert tagit sönder mitt pass då. Så då är frågan om jag bara ska åka utan att han vet, vet bara inte hur.
Har ingen fungerande telefon mer där jag kan ha simkort, så har inget internet ute och kan inte ringa.
Sen finns det inga direktflyg heller, alla är svindyra och har ingen alls inkomst. Nyligen kom han hem full igen, tror jag är otrogen igen för jag renbäddat. Jag vill bara hem till min familj nu..

Jag känner att jag inte varit så aktiv här på ett tag. Ett medvetet val eftersom jag så lätt tappar fokus på mig själv och fokuserar på någon annan.

Den här sidan hjälpte mig så enormt mycket när jag behövde det som bäst. Jag vill så gärna ge andra stödet jag fick själv.

Men jag hoppas att min berättelse som finns här kan ge andra stöd och kraft i sig.

Det är nu lite mer än 6 månader jag sa till min man att jag ville skiljas. Samma dag flyttade jag till en egen lägenhet.

Kraften till att faktiskt gå, fast jag var så enormt trött var att en barndomsvän (som under lång tid var aktiv alkoholist och som jag till sist slutade ha kontakt med av just den anledningen) för några år sedan svarade på min fråga: vad var det som hjälpte dig att bli nykter? Svaret var: Att folk tog avstånd!

Dagen jag ställde frågan dök han helt oväntat upp på min trappa efter att ha varit nykter i två år (vi bor många timmars resväg ifrån varandra så besöket, och vändningen var verkligen helt oväntade).

Så när jag på riktigt förstod att min man var alkoholist, förstod jag också att alla mina försök till samtal, förklara hur det blev för mig, fråga varför han behövde dricka, försöka förstå honom, försöka få honom att förstå mig - aldrig hade hjälpt och aldrig heller skulle hjälpa!

Däremot hade jag inga som helst förväntningar på att min man skulle välja att avstå från alkoholen av min flytt.

För mig var det slut. Över.

Det tog en och en halv vecka efter att jag flyttat tills min man själv förstod och kunde se hur han kontrollerades av alkoholen och vad den gjort med hans liv.

Sedan dess har han varit nykter. Tagit hjälp och visat mig sina blodprover som hans arbetsgivare satt in som en del av behandlingen.

Vi har sålt vårt hus.

Nu har vi också köpt ett nytt.

Det känns lite läskigt att skriva det här. Eftersom så många har gått igenom nykterheten som bytts mot återfall som bytts ut till ruta 1 (eller något ännu mycket sämre).

Är jag rädd för att vi ska hamna där igen? Jo, men såklart finns en oro för att sjukdomen ska få övertaget igen. Jag ska inte säga att den är överhängande men den dyker upp då och då.

Jag tänker att det vore konstigt om den inte gjorde det.

Det tog väldigt många år innan jag träffade den man som jag ville gifta mig med. Inte för att jag inte kan leva utan honom, utan för att jag tycker så mycket om att göra livet tillsammans med honom. När han är sig själv.

Mina barn hade jag sedan tidigare när vi träffades (de är nu på väg ut i vuxenlivet), så jag behöver inte tänka på hur det ska bli om allt går snett pga barn eller inte barn framöver.

Jag oroar mig faktiskt mer för områden som ärlighet, moral osv än själva drickandet. Eftersom alkoholism sätter sånt i gungning, och det blir svårt för en anhörig att veta vad som är vad till sist. Är personen oärlig runt annat än drickandet?

För om han skulle börja dricka igen så kanske jag inte skulle märka det till en början. Men nu vet jag att min mans jämna humör faktiskt är den han egentligen är. Börjar det svaja och stressen, irritationen blöder ut över vår relation igen så vet jag att det inte är något jag vill stanna kvar i.

Att säga upp lägenheten tog emot. Den har varit min trygghet den här tiden. Jag har vetat att om min man inte klarar av att hålla sig nykter, så har jag min trygghet här.

Ett par dagar efter jag sagt upp lägenheten kommer mannen hem från sitt AA möte och berättar att han nu har en sponsor.

Och min osäkerhet lättade. Han fortsätter ta kliv i rätt riktning. Utan att jag blandar mig i (eller kanske just för att jag inte blandar mig i).

En annan trygghet är att alla runt oss vet. Familj, vänner och kollegor. Alla vet att min man numer är nykter alkoholist. Ingen (förutom mina närmsta vänner) hade förstått att han alls var alkoholist innan han berättade att han slutat dricka.

Än vet jag inte om det här blir en solskenshistoria. Men vad är egentligen det? Så mycket annat kan hända i livet, även om ens livspartner är nykter.

Det enda jag behöver fortsätta hålla fokus på är mig själv. Hur jag mår. Hur jag tar hand om mig. Var mina gränser går. Hur jag kan kommunicera dem och hur de tas emot. Missförstå mig rätt. Det kanske kan låta egoistiskt, men alla som är på tillfrisknande från medberoende vet att när vi fokuserar järnet på oss själva, blir vi så mycket trevligare för andra med.

Att sluta stoppa händerna i andras syltburkar, tala om vad de ska göra med sina syltburkar, spendera all vår tid till att oroa oss och fundera på hur de egentligen har tänkt runt sina syltburkar är verkligen en utmanande process.

Speciellt som vi vant andra att de alltid kan vända sig till oss med sitt kaos för att få hjälp att strukturera, sortera, etikettera och snygga till i oredan.

Sommaren har varit utmanande för mig som är utbränd. Så mycket förväntningar. Från andra och mig själv. Den som ser, hör och förstår mina behov bäst just nu är nog min man. Han fattar ofta lite tidigare än jag fattar själv och ibland hinner jag inte fatta alls innan det blir övertydligt att jag gjort för mycket.

För jag vill vara som jag varit förut. Med energi, inspiration och glädje.

Skrev en liten text när jag gjort för mycket (igen) som jag lämnar här om den kan vara till hjälp för någon annan:

Jag tappar fotfästet.

Igen och igen.

Vill att allt ska vara normalt. Fast varken jag eller de jag möter är det. Mitt liv är inte normalt alls.

Känner ansvar. Orkar inte med ansvar. Blir arg och irriterad. Ligger hela meditationspasset och försöker slappna av fastän jag kokar över något någon annan sa, som jag upplever som ett försök att dumpa över sina problem på mig.

Glömmer helt bort vem jag egentligen har ansvar för. Mig själv.

Försöker titta inåt för att få fatt i vad jag behöver. Men där är det helt blankt. Måste gå till kroppen, försöka få kontakt, lyssna och se om den kan tala om.

Kroppen är spänd. Som en fiolsträng. Nära att brista.

Har gjort för mycket. Igen.

Blir arg på alla andra som inte förstår hur dålig jag är. Att jag inte orkar. Igen.

Blir arg på mig själv. För att jag inte förstår och tar ansvar för hur dålig jag är, att jag inte orkar. Igen.

Jag vill ta ansvar och bli bättre. Jag vill ta hand om mig själv. Jag vill sätta gränser och hålla dem benhårt. För att jag behöver det. För att jag aldrig skulle sätta en gräns om det inte verkligen behövdes.

Jag är medberoende. Jag är beroende av min miljö. Jag är högkänslig och har svårt att skilja på ditt eller mitt känsloliv.

Jag är utmattad. Av att försöka vara normal. Fast jag inte är det. Jag är utmattad av att hela tiden misslyckas att ta hand om mig själv. För att jag egentligen inte vet hur man gör.

@Samna
Befinn dig inte i samma bostad som honom. Du har en egen lägenhet - det är bra.

Om du inte orkar avbryta relationen så ta hjälp.

Du kommer att bli oerhört sjuk tillslut om du inte agerar.
Ring alkoholhjälpen idag.

@Samna Hej 👋🏼
Vilken oerhört tragisk situation du hamnat i. Jag tror att du analyserat rätt - han ersatte en drog med en annan. Jag tror du vet att du inte kan göra något utan att en förändring måste komma från honom. Har det gått så långt att han kissar på sig så har det gått långt. Lägg inte din tid på att laga något som är trasigt utan välj att hela dig själv istället 🙏🏼

Med eller utan "Gud" sätter sinnesrobönen fingret på vad "vi" kan göra.

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra;
mod att förändra det jag kan;
och förstånd att inse skillnaden."

Jag önskar dig all styrka och längre fram lycka ❤️