skrev User37399 i Anhörig
Hej
Vilken form av stöd tänker du?
För att lämna? För dig, drabbade barn, eller för alkoholisten?
Det sistnämnda kan vi anhöriga tyvärr inte ordna, mannen i fråga måste vilja själv.. och även då är det en tuff resa som anhörig.
Beskriv lite mer så får du säkert bra råd här - men tänk på dig själv o ditt fortsatta liv i första hand 🤗
skrev mile1967 i Anhörig
Behöver stö
skrev mile1967 i Anhörig
Behöver stöd lever med en alkoholist
skrev Adde i ”Du får aldrig någonsin nämna nåt om mitt drickande igen”
Jag är också från "andra sidan" och jag håller helt med vår2022 här ovanför !
Och även med alla andra som skriver i princip samma sak !
Hot från en alkis ska man INTE ta med en klackspark för du vet aldrig hur det slutar.
Ta hand om dig !!!!
skrev User37399 i Maja70
@Maja70
Ok men separerar och flyttar du eller kommer du att fortsätta leva såhär?
Samtal är bra oavsett absolut
Stå ut håller ett kort tag. Misstänker att du redan gjort det länge.
Givetvis upp till dig men du har ett val
skrev Maja70 i Maja70
@bella70 Försöker stå ut så gott det går går på samtal för att må bra hoppas det hjälper mig ett tag framöver.
skrev User37399 i Maja70
Låter inte roligt alls…
Bra med beroendecentrum i hans planering men hur ser din plan ut för egen del?
skrev Maja70 i Maja70
Idag kom jag ut i köket undrade vad som luktade min man inte dushat på en månad håret jätte fett han som brukar vilja raka håret bara drickandet i skallen det dröjer innan han får hjälp av beroende centrum i slutet på Augusti han måste duscha måste nog lirka som man gör med dementa fy fy vidrig lukt
skrev Tröttiz i Prioritera sig själv
@Kärringen
Jamen så bra att du börjat se män på nytt. 😄💜
skrev Kevlarsjäl62 i Prioritera sig själv
Fin idé, denna tråd. Så härligt och inspirerande att läsa inläggen. Tänk att vi är så många som glömt och gömt våra egna behov så länge!
Talade med min son en timme i telefon igår. Han är en pragmatisk person, men jag vet att han fått kämpa med sig själv för att nå dit.
Jag hulkade och grät (givetvis), men efteråt kändes det som att jag är väldigt färdig med det nu. Nu ska jag:
# Säja nej när jag inte känner mig bekväm
# Fokusera på mitt "lilla" liv, dvs mig själv, min hund och mitt egna lilla hem
# Sluta vara sambandscentral för en familj som faktiskt inte existerar längre. Alla får sköta sina relationer själva, eller avsluta dem
# Laga god mat, sån mat som JAG gillar. (Frossar i recept på vegetarisk mat 😊)
Ja det här borde väl vara en bagatell att klara, eller vad tror ni 😜🙈
skrev An.Me i Prioritera sig själv
Vilken härlig tråd😊
Jag ska prioritera mig själv främst genom att tillåta mig vila. Utflykter. Strand. Vara spontan. Umgås med vänner och familj.
skrev Cheezus i Svårt att lämna
Tack @bella70
Jag är lite orolig, kanske helt i onödan, för att skriva detaljer då en eventuell svaghet eller sårbarhet skulle kunna användas mot mig ifall det kommer fram till honom. Det har hänt förr.
Men i alla fall är det rent praktiska grejer som behöver klaras av först, som inte går att hoppa över.
Det går verkligen upp och ned, när jag har en kompis att umgås med så är det förstås lättare, men det är bara ett fåtal jag kunnat vara öppen med om min situation också, då jag fått svårt att lita på folk.
skrev Åsa M i Svårt att lämna
@Cheezus kära vän, jag förstår att du vill hitta en lösning. Det har vi alla velat. Problemet är bara att man kan inte bestämma hur en annan persons sjukdom ska utvecklas bara för att det ska passa en själv. Risken att han blir sämre är betydligt större än att din dröm besannas, alkoholism är en progressiv sjukdom. Ta hand om DIG först. Det är viktigast!
skrev User37399 i Svårt att lämna
Blockera! Vilka praktiska saker handlar det om? Är de värda din hälsa?
Ju längre tid det går utan kontakt ju mer nyktrar vi till i vårt beroende.
Bra att du sökt hjälp, detta låter mycket farligt.
Ring polis om han söker upp dig och är hotfull, agera lågaffektivt och undvik konfrontation.
Det finns en bättre kärlek för dig❤️
skrev Cheezus i Svårt att lämna
@Åsa M
Tack! Tyvärr finns det lite rent praktiska omständigheter som gör att det just nu inte går att klippa kontakten helt, även om det känns som att jag bara vill skita i allt och dra till andra sidan jorden ibland. Vi har åtminstone inga gemensamma barn, så tids nog finns det kanske en framtid utan trakasserier och inhåvningar om vartannat.
Misstänker att tiden det kan ta att jobba med sitt medberoende är högst individuell, men jag blir glad att höra att det finns folk som tagit sig till andra sidan i alla fall. Tack för att du delar med dig av din resa! Det hjälper att höra.
Det är som att jag önskar så jäkla hårt att någon kan "förklara allt" och om jag bara "gör så här" så kan jag rädda både honom och oss, även om han nu gått över några gränser som blir svåra att förklara bort. Och det är alltid mitt fel att han super, det är mitt fel att han blir så arg, osv - det går ju inte ihop med min lilla dröm.
skrev Åsa M i Svårt att lämna
Jag blockerade honom från att kontakta mig efter att han ballat ur rejält och jag sa ifrån på skarpen att nu räcker det. Och sen bearbetade jag mina egna känslor och mitt medberoende i lugn och ro så länge som jag behövde innan jag kunde ta bort blockeringen. Det tog drygt två år...
Jag har en anknytningsstil som gör att jag gärna väljer dåliga partners och accepterar deras beteende för att de ju "älskar" mig. Att ta helt avstånd var enda sättet för mig att hantera det utan att trilla tillbaka i "men vi hade det ju så bra". (Det hade vi, ungefär var tredje dag när ingen kris inträffade. Där emellan var det en jäkla berg- och dalbana.)
skrev Cheezus i Svårt att lämna
Hur gör ni andra (eller har gjort) för att inte fastna i de goda minnena, de fina stunderna?
Jag är mitt i en bergochdalbana av "sårad", "ilska", "sakna", "oroa mig för honom", "tycka synd om" och allsköns svängningar.
Han hade en lite längre nykter period, men det som hände sedan var inte bara ett återfall, utan han gick rätt in i sitt beroende igen och sket i allt. Jag var så jäkla stolt över honom där ett tag, även om han kunde vara hängig och deppig så hade jag hopp om honom, om oss och om framtiden.
Förhållandet varade länge och var i sig en bergochdalbana av nya upplevelser, passion och lust men också missbruk, stormande ilska och anklagelser från hans sida. Några enstaka gånger även fysiskt våld, inte bara psykiskt. Ju mer han dricker, desto värre blir det.
Jag inser att det här inte enbart gäller hans missbruk och beroende, utan även den psykiska misshandel jag stått ut med i så många år, men tänker att det i många fall går hand i hand, och i vilket fall som helst så är det mitt medberoende som jag behöver besegra nu.
Jag har en terapeut, men det är ju på bokade tider, och jag har sökt hos våld i nära-enheten på kommunen, men har träff hos dem först nästa vecka.
Just nu befinner jag mig några mil bort från honom och beroende på hans dagsform får jag trakasserier per SMS, så de har jag ju att gå tillbaka och titta på, men det är lite ångestladdat att pyssla med, så tar gärna emot lite mer kreativa tips på hur jag låter bli att kidnappas av mina egna känslor.
skrev Åsa M i Händer det här mig?
@Tess92 du har en bra plan! Håll dig till den.
Notera gärna också hur många "situationer" ni hamnar i, för det är lätt att glömma och relativisera och framför allt ifrågasätta vad man själv varit med om. Jag hade onda aningar i månader men ville ju så gärna tro att det var hjärnspöken från min sida. (Det var det inte, givetvis.)
En kommentar också på "men han är ju inte stupfull"-tanken: det där är en lika farlig tankevurpa som att man skulle se på en person om den är pedofil eller våldtäktsman. Man kan inte se på någon vad den personen gör bakom stängda dörrar och man kan inte förstå hur många runt personen som observerar ev avviknade beteende men inte vågar säga det eller agera på det. Det enda man kan göra är ju att agera när man ser vad som pågår, och stå trygg i sin egen uppfattning om läget.
Statistiskt sett har du nog flera kollegor som slår sina partners, tittar på barnporr, är otrogna osv men fokuserar man bra på fasaden är ju de flesta människor trevliga och man har ingen anledning till oro...
skrev Kärringen i Prioritera sig själv
@Tröttiz jaha ja du det kanske inte ens är flörta , men skojar och grejar med män 😅 Känner mej ringrostig med så dom kanske inte ens uppfattar det 😅
Är ändå roligt då jag nyss inte ens såg andra män. ❤️
skrev Tess92 i Händer det här mig?
@bella70 Tack för det tipset! Så bra 🙏 Lättare att se det svart på vitt då, när känslorna är så många.
Tack detsamma fina du!
skrev Tröttiz i Prioritera sig själv
@Kärringen
Så lite av en olika saker då, 🤗
trevlig mix.
skrev Tröttiz i Prioritera sig själv
@Kärringen
Härligt! 💜
Något jag började fundera på, hur flörtar man. Minns inte senast jag flörtade ...
😳
skrev User37399 i Händer det här mig?
@Tess92
Låter klokt - skriv dagbok över allt ”negativt ”
Det hjälpte mig att ta beslut
Precis så är det ”min” är så omtyckt, fin och lugn på ytan. Sköter jobb mm.
Ingen utomstående ser problematiken. Den smygande djävulen är ett bra uttryck.
Hoppas du får en fin sommar 🤗
skrev Kärringen i Prioritera sig själv
Försöker göra roliga saker, sola, bada, umgås med nya o gamla, flörta, o ska på festival .
(Om det gäller din man)