Senaste kommentarerna i forumet

@theweekend Hej! Jag är på ”andra sidan” på forumet och har varit nykter i över 2,5 år. Helt klart är han alkoholberoende men förnekar det starkt. Det som gjorde att jag hajade till och ville göra ett inlägg är hans hot mot dig, om att du har gått över en gräns som ifrågasatt honom och om du gör det en endast gång till så är det slut.

Härskarteknik så det stänker om det. Han vill tysta ned dig genom hot, en manipulativ metod som används för att både skapa makt och kontroll i relationen. Syftet är ofta att underminera, förminska eller påverka dig på ett sätt för att det ska gynna honom. Att han ska kunna få fortsätta dricka och du ska bli medberoende. En relation ska bygga på ömsesidigt respekt, att man lyssnar på varandra, man ser till varandras behov och att man kan ta upp saker som oroar. Att man bryr sig om varandra. Att hota och använda sig av härskarteknik hör inte hemma här. Ingen annan än han själv kan göra en förändring. Du kan inte förändra honom. Då måste han ha insikt i att han är alkoholberoende och en stark vilja till att sluta dricka. Att han dessutom ger sitt barn på 16 år alkohol är helt bedrövligt! På något sätt har du fått svar från honom. Han tänker fortsätta supa, du ska skita i det och vara tyst om du ska få vara med honom. Om du säger ett knyst mer gör han slut. Är det så här du vill leva ditt liv och ha det i en relation?

Sköt om dig!💕

@theweekend Ja, vad kan man säga? Du har kommit åt en nerv. Han försvarar sig med näbbar och klor. Och du, som verkar ha en god och klarsynt analys av läget, har insett att han har ett missbruk och att han saknar sjukdomsinsikt. Få återstår för dig att agera på detta. Du kan inte göra honom frisk. Vill han inte söka hjälp så kommer han inte göra det.
Flytta fokus till dig själv. Vad vill DU? Vad är en bra relation enligt dig? Mår du bra? Vilken mängd alkohol accepterar du, och accepterar inte? När du vet svaren på detta, så agerar du efter dem. Han är en vuxen människa och kommer göra som han vill. Du bör också agera så att ditt liv blir som DU vill. Nu verkar det mest handla om att du anpassar dig till honom. Många kramar och lycka till på vägen!

Min man sa samma sak till mig @theweekend! Både vad gäller min oro för hans alkoholkonsumtion och att han aldrig betedde sig illa osv. Det enda jag kunde svara var visst, då tar jag inte upp det mer utan när jag känner att jag inte orkar mer så lämnar jag dig.

Vilket jag också gjorde några månader senare utan att säga ett enda ord om alkoholen.

Det tog ett par veckor tills han förstod vad som faktiskt hade hänt, och att han utvecklat alkoholism.

Den som har ett aktivt beroende har starkt ett förnekande. Det går oftast inte att tränga igenom den muren med ord. Alkoholisten väljer inte längre själv utan styrs av sin drog.

Jag tänker att det är väldigt skönt att du har ett eget boende! Du har varit tydlig mot honom, hur tydlig har du varit mot dig själv? Var går din gräns? Vad kan du tolerera?

Det är så lätt att fastna i den där destruktiva dansen där man hoppas att man på något sätt ska nå fram så att en förändring kan ske.

Det viktigaste tänker jag är att du ser till dig själv och hur du vill leva ditt liv (och om du kan behöva uppmärksamma någon kring hur banen har det hos sin pappa).

För mig var förvirringen det som gjorde att det tog tid att komma fram till beslutet att gå. Jag tycker att du verkar ha en fin klarhet och medvetenhet i dina tankegångar.

Ta hand om dig❣️

Tack, vad glad jag blir att jag redan fått flera svar. Tack, det värmer verkligen! Inga barn i vår relation.

Mina tankar går så här: Alkoholsituationen har precis eskalerat till ett problem (även om jag haft problem med hans relation till alkohol sen start), han har fått insikter och börjat agera på dem och jag kommer ge han utrymme att skapa en förändring för jag älskar honom otroligt mkt och han är en fantastisk person som jag vill leva med.

Med det sagt kommer jag också nu i sommar åka iväg på egenhand och då kommer jag få tid ifrån och umgås mer med människor som är likasinnade mig. Jag hoppas kunna få mer klarhet i mina känslor då samt att jag kommer lägga in längre fram i min kalender tex några månader fram för att då kunna påminna mig och checka in "nu har det gått x antal månader sen han började jobba med alkoholen, har relationen och han utvecklats som jag vill/behöver?"

Det känns bra för min egen del för att inte bara flyta med i tiden och vips har det gått ett år och ingen skillnad. Jag behöver följa upp och vara tydlig för både hans och min lycka.

Förr trodde jag att leva med någon som har alkoholproblem innebar stupfull, otrevlig och ett "problem" hem. Nu har jag insett att alkoholen kan vara en smygande djävul i det mest fina och omtänksamma hemmen.

Tur du har eget boende, vilket hot från honom! Alkoholen är viktigast för honom.

Har pojkens mamma koll på hur han har det?

Du har inte gjort något fel, men du kan inte bestämma över honom och alkoholen - tyvärr.
Detta blir kanske en vändpunkt för dig?
Och ändå skönt att du sa ifrån 🤗

Igår sa jag ifrån ordentligt till min partner att jag får ont i magen när han dricker. Han blev arg och menade på att han varken blir aggressiv eller dryg när han dricker. Hur han dricker påverkar ingen annan säger han. Men det påverkar mig. Han sluddrar, snubblar, är annorlunda och luktar sprit varje kväll när vi ska sova. Vi bor inte ihop men var tillsammans i en hel vecka nu över midsommar. VARJE dag började hans drickande kl 11. Först rosevin (för det är såå härligt i solen), sen bubbel, öl på stranden, rött vin och starksprit på kvällen. All in, varje dag. Han är nästan 50 år och pappa till två tonåringar. Han bjuder ena barnet på alkohol, hen är 16 år. Jag mår inte bra av situationen. Han smsade nyligen ett långt sms där han skrev att jag gått över en gräns som ifrågasatt hans alkoholkonsumtion. OM jag gör det en endaste gång till är det slut.

@Tess92 du tänker helt rätt och du ÄR tydlig. Problemet är att han saknar sjukdomsinsikt. Alkohol är så normaliserat i vårt samhälle, trots att det egentligen är en farlig drog. Om du inte trivs med någon som missbrukar ska du inte vänta på att de förändras, du kan agera ändå. Jag blev livrädd när mitt ex plötsligt kläckte ur sig att han haft alkoholproblem "tidigare", ungefär som om han vore kapabel att hantera det nu. Det är han förstås inte, han har varit beroende i 25 år. Fundera på hur du definierar en ideal relation. För mig kommer det aldrig mer innefatta en man som inte kan sluta dricka, oavsett hur rolig, smart, trevlig, snygg eller sexig han är. Har vi olika syn på alkohol säger jag stopp direkt.

Tack Tombor! Det har varit en lång och jobbig process och jag trodde inte att jag skulle våga ta steget men nu är bollen i rullning. Skönt att hitta stöd i det här forumet:)

@Anie Önskar dig lycka till med nya livet. 34 år är en väldigt lång tid. Du har mycket spännande att se fram mot. Det tar ett tag för alla att landa i det nya vet jag av egen erfarenhet. Det blir bra till slut ska du se😊

Bra idé med en sån här tråd!
Jag har just gått på semester och nästa vecka ska jag flyttar till egen lägenhet. Jag och min man sen 34 år tillbaka ska separera. Så under min semester och resten av sommaren kommer jag försöka hitta rätt i det nya livet och fokusera på mig själv och barnen. Läskigt men också spännande.

@Letlive jag kämpar med min obotliga sjukdom och det nya liv den medför. Exets problem känns långt borta nu. Jag hjälper gärna andra anhöriga att ta sig ur skiten och prioritera sig själva men exets problem är de minsta för mig nu. Så skönt att slippa dem! 😊

Ps - din rubrik kunde jag skrivit, vet hur svårt det är att tro på att man hamnat i det..
Ni har kanske inga barn som drabbas i er relation? Har ni det så är det än allvarligare.

Tänk på dig nu ❤️

Klokt att du tänker på riktigt att gränserna flyttas! Tänker på det att du varit tydlig med att du inte vill fortsätta tillsammans när det är så här..
Jag sa likadant - ibland ledde det till en alkoholfri period- men inte i längden.
Han gjorde det för att jag var arg eller hotade med att lämna.
Och det håller aldrig.

Sen flyttade jag gränserna - hur många gånger hotade jag med separation utan att genomföra den? I flera år.

Något jag ångrar- det förändrar inget.

Jag känner igen mig i din sambos beteende. Det här är en typisk början på ett beroende eller ett bevis på beroende.
Folköl är bra om man vill dölja för omgivningen att man är ute efter ruset. Varför inte 2,8% eller alkoholfritt? Därför det känner man inte av.
Din sambo har nog problem, du får fortsätta att vara tydlig. Se till att det inte blir tomma hot. Konsekvenser behövs. Lycka till!!

Jag har kommit till insikt senaste veckorna att min sambo har alkoholproblem och dricker för mkt. Den senaste månaden har bestått av att diskutera och bråka om hans drickande nästan dagligen. Känner mig väldigt tacksam som hittat alkoholhjälpen.

Han kan dricka 3,5% öl flera dagar i veckan och kanske 2-3 dagar i veckan stark öl. Han förstår inte hur det påverkar mig att han dricker ca 3st 3,5% öl efter jobbet? Medans jag försöker förklara att det handlar om helheten, varför kan han inte avstå ölen även om han är sugen? Jag äter inte godis varje dag även om jag skulle vara sugen varje dag..

Jag känner mig så orolig för framtiden, kommer han förändras? Jag är orolig att sitta här om 2 år och inse att han inte har förändrats utan jag har bara accepterat och att mina gränser/toleras har flyttats längre fram utan att jag sett det och att jag stannar för jag älskar han och hoppas på förändring.

Han har nu för första gången yttrat orden att han kanske har ett riskbruk och börjat skriva upp när/hur mkt han dricker, kolla dokumentärer om alkohol etc. Men han dricker fortfarande mycket mer än vad jag egentligen skulle önska.

Känner mig ledsen, hur blev det här mitt liv? Jag vill lita på hans ord om att skapa förändring, men tänk om hans förändring inte är tillräcklig för mig? Jag har inte så mkt förtroende i honom, då han "fallit" dit senaste veckorna fast jag varit tydlig med att jag inte vill vara tillsammans om han fortsätter som han gjort.

@Letlive
Krya på dig!
🌺
Men den träning jag tänkte från början har det inte gått så bra. Går dock promenader i skogen och cyklar rätt mycket så för tillfället får det räcka. 🙂

Har bokat in en kortare resa jag länge tänkt på, och den ser jag så fram emot. 🙏😊

Superbra tråd! Jag skall åka iväg lite ensam, först på en festival jag velat åka till i några år och senare på min semester har jag lite tankar på att kanske sticka iväg på en sista minuten eller hyra en stuga. Känner att JAG behöver tid ifrån, att få hitta tillbaka till min livslust, glädje och MIG :)

Hej! Fint att se att alla har planer! 🤗 Det har gått segt för mig. Varit sjuk och då blir det lätt att man fastnar hemma och får lyssna på alkoholistens monologer. Inte roligt. Nu blir det iallafall en lång promenad. Under promenaden ska jag ringa en gammal vän, vilket känns roligt!
Kände också igen mig väldigt mycket i din spaning om att läcka energi @has. Jag tenderar också att alltid prioritera andras behov. För min del är det nog kopplat till vad jag tänker manlighet är och den bild av manlighet jag fick under min uppväxt. Typ att vara man är att finnas där för nära och kära och hjälpa till med otacksamma uppgifter, typ som att flytta eller köra grejer till återvinningscentralen med släp. Denna bild har också gjort att jag räddar sambon från problemen som hennes alkoholism orsakar. Nu försöker jag iallafall sluta med det. Och nu när jag börjat prioritera mig själv och (var jag tror är) mina behov känner jag mig nästan som en tonåring. Det är lustigt. Har du reflekterat kring detta?

Hur går det för er? @Tröttiz @Åsa M @Kameleont nyfiken att höra 😊

Han måste vilja sluta själv. Man kan inte älska någon frisk.
Tyvärr.

@röd Det är bevisligen inte omöjligt för den som är i ett alkoholmissbruk att leva nyktert. Flera här inne gör det och jag har själv en svärson som är nykter alkoholist sedan flera år. Det som däremot verkar helt omöjligt är att få NÅGON ANNAN att sluta dricka.
När hans vänner säger att det bara är du som kan få honom att sluta, så har de helt fel. Bara han själv kan få det att hända. Egentligen tror jag att han vet att hans drickande är ett beroende och ett missbruk, men det är alltför skrämmande för honom att tänka sig att leva nyktert. Alkoholen är en stark drog. Det du kan göra tror jag är att lyssna inåt. Hur mår du? Lever du ett bra liv? Känner du harmoni? Så länge du kan svara bra och ja på dessa frågor kan du stanna i relationen, vänta och hoppas att han ska komma till insikt, söka hjälp och göra ett allvarligt försök att komma ur sitt missbruk och då kan ju du bli ett fint stöd. Skulle frågorna få svar av helt annan sort, du kanske inte mår så bra som du borde, då har du många svåra men nödvändiga beslut framför dig.
Det är fruktansvärt att lämna någon som man vet kommer att drunkna, men alternativet är att följa med ner i djupet. Jag hoppas att allt kommer att gå en annan och bättre väg för er.
Det hoppas jag verkligen. För omöjligt är det ju inte, men möjligheten ligger i din sambos egna händer, inte i dina.
Det här är inget du kan få att hända, det är i slutändan väldigt viktigt att du inser det, annars kommer din börda att bli farligt tung. Ta hand om dig 🧡

Men du.. är du nybliven sambo och har barn hemma med en aktiv alkoholist med allt det innebär så bör du direkt backa till särbo! Om barnen bor hemma.

Du kan inte ”klara” det du frågar honom, det är inget någon kan.
Vi kan inte bestämma över andra bara oss själv.

Jag är ganska nybliven sambo med en man som är fantastisk på alla sätt. Vi har köpt ett hus tillsammans .Han har ett bra jobb och både han och jag har barn sedan tidigare. Jag har med tiden förstått att han har ett alkoholmissbruk som han själv inte vill kännas vid. Han förnekar oftast att han har druckit när jag konfronterar honom. Det har känts omöjligt att ”komma åt” honom när han fullkomligt blånekar. Han säger att att gör allt för oss och vi har bestämt tillsammans att vi ska avstå alkohol helt jag gör det för att det ska bli lättare för honom. Nyligen var han på en resa med sina kompisar och jag hörde när jag pratade med honom i telefon att han drack under hela resan. Han förnekade och vi hamnade i samma situation som många gånger tidigare.. Jag anklagade och han kände sig oskyldigt anklagad.. Jag kontaktade då i hemlighet en av hans vänner som var med på resan för att få min känsla bekräftad. Han bekräftade att jag hade rätt och jag fick också veta att vännerna har försökt att få honom att att sluta dricka. Han berättade också att detta är ett problem som har pågått i många år och att dom inte längre orkade. Han sa att om det är någon som kan lyckas få honom att sluta så är det jag. Jag vill verkligen ge detta en riktig chans. Jag älskar honom och jag känner också med hans barn som egentligen har en fantastisk pappa. Nu till min fråga.. Är det helt omöjligt? När jag läser kommentarerna i forumet så känns det som att det inte finns en chans. Finns det någon som har klarat detta? Hur kan jag få honom att sluta förneka och erkänna för sig själv att han behöver hjälp?

@Åsa M
Kloka ord. 💜

@has tack! Ja en dag i taget ❤️

@Tröttiz tack för tips❤️