Senaste kommentarerna i forumet

@MonKan ja det där med brutna löften om och om igen. Jag hejar på dig och hoppas du prioriterar dig själv nu❤️

@MonKan
Oj så tufft, men också starkt av dig.
Av alla möjliga saker så var det en som hjälpte mig extra att stå vid mitt beslut..

Det jag skrivit om vad som hänt, sms under fyllan ja tom en videosnutt.

Det tog mig tillbaka, annars var det lätt att se det som något overkligt - hade det verkligen hänt, han är ju så fin nu..

Efter 25 års förhållande har jag nu kastat ut L! Orkar inte gömma, glömma och förlåta längre - jag vill leva, leva ett normalt liv. Allt exploderade (igen) på vår semestervecka i G. Hittade spritflaskor överallt i lägenheten, i skor, vid toan, papperskorgen men inget var hans. Han orkade ingenting så jag kom ut en dag från lägenheten (hade bara en nyckel och den lämnade han inte)
men han har inga problem ..nej nej
Orkar jag i hamn med detta? Har gjort detta 2 gånger förut och fallit tillbaka efter smek och löften (falska)
Hjälp!

@bella70 tack för svar. Så det är väl troligen inte jag som överdriver? Med tanke på mängden menar jag. Min särbo blir oxå inte direkt ”full”, utan mer trött, mer lättirriterad o annorlunda o lite tanklös.. vilket är tillräckligt obehagligt tycker jag men kanske varit lättare att inse allvaret om det blev större konsekvenser. Det kallas väl högfungerande alkoholist…😰

@Totoros
Det enda svaret är tyvärr att ta dig ur det. När det gäller vad du kan göra.
Du kan inte ändra något.

Annars är det nog samtalsstöd t ex ? Nu menar jag för att DU ska må så väl som möjligt.

Tror även att det är bra att fundera på vad man egentligen får ut av relationen..

Usch vad detta är svårt.. 😰 känner med dig. Har en särbo som överkonsumerar.. jag vet aldrig riktig hur illa det är.. tror ibland att jag överreagerar.. men klarar inte av att ens närmaste person nästan aldrig är helt nykter. Dricker nästan varje dag. Bag in box kan ta slut på några dagar. Sprit flaskor oxå.. vad gör man??

@ms.cawe

Hej. Beklagar att du har en sådan upplevelse av en situation där några av dina anhöriga är med. Så ledsamt. Så bra att du skriver här för att få ur dig.

För att gå till mig själv så hade jag väldigt svårt att prata om alkohol, situation som varit och konsekvenserna av det med mitt ex som missbrukar. Jag ville många gånger, men det var stopp. Medberoendet som talade möjligen .... Hur är det med dig? Har du talat om alkohol och om dina upplevelser om alkohol och situationer med dem? Med alkohol med i bilden under din uppväxt, så kan jag tänka mig att det hänt en del "saker" genom åren?

När det gäller alkohol, dra ner på det eller/ och att söka hjälp har jag upplevelsen att det inte går att säga vad någon ska göra, men att man kan berätta om situationen (som de kanske inte ens minns) , om sin oro samt fråga rakt hur man kan stöda någon bäst om det känns lämpligt.

Vill du vara där och stöda är det fint av dig, där tänker jag dock att det är betydelsefullt med en balans. Blir det för mycket att man eventuellt tänker på hur den andra / de andra har det och undrar vad man kan göra, vad de gör m.m. så kan det leda till att man liksom tappar bort sig själv på vägen. Jag ser det som så att man äts inifrån upp av känslor över andra människor, att det inte finns kvar till sig själv till slut om det vill sig illa. Att det så att säga tippar över och man själv kan börja må dåligt. Man kan hoppas och stöda tänker jag, men man kan ju tyvärr och frustrerande nog inte fatta beslut i hur andra människor lever sina liv.

Skriv gärna igen.
Sköt om dig!
Varma tankar från mig.

@ms.cawe Välkommen till forumet!

Vad ledsamt att du behövde vara med om den här händelsen med din farbror. Hur blev det för dig att behöva ta hand om en sådan här situation? Vad tror du att du skulle behöva om något liknande skulle hända igen?

Du skriver att du sett din farbrors problem pågå under en lång tid, hela ditt liv, och hur det nu eskalerar. Jag tänker att det kan vara svårt att stå bredvid någon som dricker, särskilt om det pågår länge. Hur har det varit för dig?

Hur du ska förhålla dig till din farbror framöver är helt upp till dig. Det behöver inte vara fel att fortsätta stötta, men jag tänker att det kan vara viktigt att i så fall också tänka på dina egna behov. Ibland behöver man ta ett steg tillbaka, dels för att kunna ta hand om sig själv, men också för att låta personen själv ta ansvar sin situation. Det måste inte betyda att man bryter kontakten och stänger dörren helt. Kanske vill man lämna dörren på glänt? Då är det helt okej! Vad tänker du om det?

Jenny, Alkoholhjälpen

@ms.cawe
Tyvärr har jag bara ett råd.. bryt all kontakt.

Han blir inte bättre av att du förstör dina dagar med oro mm❤️

Min farbror har missbrukat alkohol sedan långt innan jag föddes.. men nu är det akut… jag lyfte upp honom från marken flertal ggr när han skyllde på balansen… jag såg honom ramla, svimma, slå sig och kissa på sig…. Under samma 4 dygn som detta hände fick jag höra oro för min far och hans vän som båd två också var på plats och onyktra men jag var så fokuserad på min farbror att jag inte märkte fören senare att han fått skuld för försvunnen alkohol som antagligen konsumerats av de senare två nämnda….

Tack för ett bra initiativ till tråd!
👍
Något att träna på känner jag...
Lägga om fokus.
Tycker iofs att jag prioriterar en del för mig själv redan.

. Springer regelbundet ute i skogen o tankar energi.
.
.
?

Trodde jag hade en lista men kommer inte på fler saker.
Som sagt... Något att träna på! 😅

Kom på att det gått alldeles för länge sen jag läste en bok. Älskar ju böcker! Men kan inte koncentrera mig nu för tiden o blir bara stressad när jag försöker.
Har annat, 'viktigare', att göra säger olusten i min kropp.
Ska försöka hitta tillbaka till den glädjen o lugnet som läsning gen kan ge.

Lycka till med prioriteringen alla!

Bra jobbat @Letlive!💪🏼

Jag har också funderat mycket runt det här senaste tiden. Och jag har insett att jag ofta läcker energi i flera relationer, inte bara kopplat till alkoholism.

Jag har ofta många och goda intentioner i hur jag ska ta hand om mig själv, så dyker något annat (läs någon annans behov) upp och vips så är jag av banan igen.

Min plan är att bli mer observant på vad som händer för att kunna göra annorlunda. Det är mitt prio 1 i sommar. Och att tillåta mig själv vara människa, tillåta mig själv bara vara som jag är. Tillåta mig själv göra fel, säga fel och se att det faktiskt är ok även för mig. Jag vill börja slappna av och inte försöka vara så duktig hela tiden.

Uppdatera oss gärna under sommaren - jättebra påminnelse om vart vårt fokus behöver vara: på oss själva❤️

Jag har varit tvungen att prioritera mig själv sedan i början av maj pga sjukdom. Det har varit väldigt nyttigt för mig. Alkoholistens problem vill jag inte längre lägga energi på, den behöver jag för mig själv. (Insikt: jag har väl alltid behövt lägga energin på mig själv egentligen, men först nu ställdes saken på sin spets.)

@Letlive
Bra idé. 🤗
Vad ska du göra för DIG i morgon @Letlive? 🌹

Jag ska hemestra, fara till sådana ställen jag inte varit på men tänkt besöka och få in en träning nu och då.

Jag tänkte att vi i den här tråden kan peppa varandra att prioritera oss själva i sommar.
Idag är det första dagen på semestern för min del! När min sambos alkoholproblem började för ca. 2 år sen har jag hanterat mycket av den osäkerhet som uppstod genom att ångestreglera med mat. Detta har inneburit att jag gått upp hela 15 kg! Jag kände inte igen mig själv i spegeln och alla kläder har vuxit ur. Jag har tänkt mycket på maten det senaste månaderna och nu ligger jag på minus 7 kg! 💪🏼 jag känner mig stolt! Dels för jag lyckats gå ned en bit av vad jag gått upp, men också för att jag konstigt konsekvent prioriterat mig själv istället för min alkoholist i flera månader. Jag har gått ut och gått långa promenader istället för att stanna hem och se till att hon inte ringer upp en avlägsen släkting och skämmer ut sig.

I sommar tänkte jag iallafall prioritera mig själv genom att skaffa ett gymkort, läsa minst fem böcker och resa till min hemstad för att umgås med en barndomsvän i några dagar. Hur tänkte du prioritera dig själv?

@Kevlarsjäl62
Fina fina Du - så fint att höra!

Gör mig ont att läsa din situation o känner din sorg över att inse att din man fallit tillbaka.
Hur går det med sommarhuset du nämde? Det materiella är inte det viktiga men samtidigt ännu en sorg att mista en oas man byggt upp.

Tänker på dig!
Kram ❤️

Jag tror inte de *väljer* alkoholen. De är *beroende* av den. Man får inte se det som att man är brädad av en flaska. Jag vet att det är svårt att tänka så, men hans sjukdom har inget med dig att göra. Hans beroende betyder inte att du är mindre viktig eller att familjen är betydelselös för honom. Det betyder bara att han inte har kapacitet eller förmåga att fatta några som helst rationella beslut. Du kan ägna decennier år att ställa dig själv såna här frågor, men du kommer inte få några svar på det sättet... Beroende går inte att resonera logiskt kring. Du behöver ge dig tid att sörja över det. Kram

@An.Me
Hej. 💜
Om kunskap, det finns ju i olika kanaler. Något jag själv såg på var Lerin, och här t ex "Lerin på Lofoten". Kanske än finns kvar på SVT play. 🤔

Genom kunskap så förstår man ju bättre svårigheterna, och man hjälper på det viset den anhöriga och sig själv.

Kram.
🌹

Det är sannerligen en bergochdalbana emotionellt!

Det första min man gjorde efter jag sagt att jag skulle flytta var att åka till systemet och bunkra upp. Det blev för mig en bekräftelse på att jag hade gjort rätt. I efterhand har han berättat att hans första tanke också var något i stil med ”så jäkla skönt! Nu kan jag dricka när jag vill utan att någon har åsikter och gnäller!”.

Under tiden han drack kunde han på morgonen vakna och ångra sig, tänka att han aldrig med skulle dricka. Under dagen ändrades det till: nu blir det gott med en öl! Utan att han själv kunde förstå eller se vad som hände.

Jag tänker att vår process ser liknande ut: vi bestämmer oss för att lämna, senare samma dag kan vi tänka att vi självklart ska stanna kvar. Allt är så förvirrande! Personen som dricker ljuger och manipulerar allt de kan för att skydda beroendet. Allt blir sjukt. Och du vill inte längre finnas med i den nedåtgående spiralen.

Du har gjort helt rätt❤️ Fast det känns så svårt💔 En dag i taget…

@has tack för kloka ord. Det har verkligen hjälpt mig att tänka så. Tills jag hörde att han druckit i helgen. Då började samma tankar att mala. Igen. Jag hoppas det är en del i processen för att komma framåt och inte fastna.

Han har tid hos beroendeenheten i veckan. & jag har anmält mig till anhörigstöd här. Reserverat en bok på biblioteket, som jag blev tipsad om här. Så jag har precis börjat resan mot mer kunskap.

Så fruktansvärt jobbigt @dotter00! Vad behöver du och Hur kan du stötta dig själv i allt det här?🩷

Jag var så stärkt av era ord och har haft fina dagar nu. Det har hjälpt mig att tänka att jag inte blir bortvald, att han inte ser det så. Han är sjuk och jag vill inte vara en del i det längre. Jag måste lämna för barnets skull. Funderat mycket på det praktiska och ekonomin och ser att jag kommer klara detta. Jag trodde att jag bearbetat färdigt detta under våra år tillsammans. och när jag tog beslutet så var det ett snabbt men hemskt sorgarbete, och sedan fokus på en bättre framtid. Jag trodde redan att jag mådde bra.

Men. Idag förstod jag att han har druckit hela helgen efter jobbet. Vilket jag iofs visste att han skulle göra. Vaknade på natten och förväntade mig fyllesms men det kom aldrig. Tomhet när jag borde tycka det är bra att han inte hör av sig på fyllan. Så nu är känslorna tillbaka på ruta ett. Hur kan han? Hur kan han välja alkoholen framför oss? Varför visar han inte att han försöker ta tag i problemet och kämpar för oss?

Jag förstår svaren själv. Men mina känslor gör det inte. Vilken jävla obekväm berg och dalbana det här är.

Hej @An.Me!
Det är så många delar som är svårt att förstå vad gäller alkoholism och beroendesjukdomar.

Jag lämnade min man i januari efter en två års lång ”försöka förstå mig på” om det var riskbruk eller faktiskt beroende.

När jag öppnade mig för en vårdgivare någon månad tidigare, och berättade hur vi hade det hemma gav hon mig väldigt raka besked om att detta inte var ett riskbruk utan ett beroende.

Det var en chock för mig, och jag fortsatte förhandla i mitt eget huvud tills jag förstod att hon hade rätt och mitt enda val var att lämna.

Min man insåg att det faktiskt var så att han utvecklat ett beroende och valde att söka hjälp kort efter att jag flyttat.

Efter han varit nykter några veckor kunde han börja berätta hur allt hade sett ut ifrån hans perspektiv.

Jag sitter förstås inte med några sanningar, men utifrån det min man berättat, vad jag läst och vad andra tidigare alkoholister berättat så väljer de inte alkoholen. Alkoholen styr dem och deras liv. Och därmed till viss del också oss och vårat liv. Tills vi väljer annorlunda.

Visst kan det för oss anhöriga kännas som vi blir bortvalda, inte är viktiga och att den beroende inte bryr sig om.

Men jag tror att det kan vara hjälpsamt att inhämta kunskap om sjukdomen och påminna sig själv om och om igen om det totala grepp om personen den här sjukdomen får.

Utifrån det du beskriver låter det inte som att din (ex)sambo har ett riskbruk, utan är fast i någon form av beroende.

Han väljer inte längre själv, utan styrs av beroendesjukdomen.

Hoppas du kan finna någon slags ro och vila i att han måste komma till insikt och söka hjälp på egen hand. Du har nu tagit ansvar för dig och barnet, han måste ta ansvar för sig.

För åtta år sedan uppdagades det att min mamma var alkoholist. Jag har under hela min uppväxt sett henne som psykiskt instabil och skör, men den kvällen körde jag och mina syskon henne till psykakuten och de tittade frågande på oss om vi inte fattade att hon var full. Hon hade nästan 3 i promille men kunde ändå stå upprätt vilket de förklarade var för att hon var så van att konsumera. Från att tro att hon var psykiskt sjuk till att förstå att hon var alkoholist var en käftsmäll för oss alla. Efter ett par återfall i början har hon lyckats hålla sig nykter och blivit en helt annan människa. Min pappa som varit medberoende har också han mått så fantastiskt mycket bättre. Nu har hon fallit dit igen, hon låtsas vara sjuk och gömmer flaskor hemma. Jag blir så ledsen att se henne förstöra sig själv och sina relationer, hon har så många barn och barnbarn som älskar henne. Jag har nu själv barn i 10-årsåldern som jag vill skydda, samtidigt som jag vill stötta min mamma och även min pappa som lever 24h om dygnet i det. Man känner sig så maktlös och frustrerad som nära anhörig!

Du ska inte ha som mål att lita på detta, relativt vanligt att det kan komma i tuffa lägen. Har själv upplevt det. Personen som sa det hade typ fått en uppenbarelse o ja det höll flera månader.

Ni kan återförenas om han varit nykter under lång tid, resan han påbörjar nu gör oftast inte personen lätt att leva med.