Senaste kommentarerna i forumet

Bra citat. 😃 👍
Fick syn ett bra citat idag, skribent okänd. 🤔

"Det finns tre lösningar på varje problem:
acceptera, förändra, eller släppa taget.
Om du inte kan acceptera,
- förändra.
Om du inte kan förändra,
- släpp taget".

Så sant, men i praktiken väldigt svårt.
💜

Undvik konfrontation så han inte blir aggressiv -steget är inte långt från att kasta saker till att skafa dig även fysiskt - han vet förmodligen inte vad han gör när han är onykter. Gå inte i gräl, ta gärna med någon när du hämtar dina saker.

Säg upp kontraktet med de som hyr huset direkt idag och ordna tillfälligt boende under tiden.
Spring..
Gällande drömmar så kanske de inkluderar barn och det är inte möjligt alls i denna relationen eller hur?

Var rädd om dig o bryt all kontakt så snabbt du bara kan ❤️

Gick in in i ett nytt förhållande för 2 1/2 år sen. Världens snällaste man, när han är nykter, och en otroligt lättstött och aggressiv när han dricker.
Han är kraftigt alkoholberoende och dricker dagligen. Det går bra till vardags på arbetsdagarna när han håller det på låg nivå och dricker sakta så han inte blir onykter, men så kommer helgen...
Då "måste" man köpa en platta starköl och gärna ett gäng 6,8 också. Och detta måste vara slut på söndagen annars är helgen helt i onödan typ.
Han har dragit ner, när vi träffades så kunde han även hälla i sig whiskey och/eller renat och vart väldigt full. Numera är han "bara" salongsberusad och folk som inte känner honom så bra skulle nog inte märka att han är full, men jag märker direkt på långt håll.
Jag jobbar i livsmedelsbutik och jobbar mycket kvällar så han dricker upp det han köpt med hem innan jag kommer hem och då oftast ute i verkstaden så jag inte ska se.
Han är otroligt kärleksfull och vi har många gemensamma drömmar inför framtiden men när han är full när jag kommer hem kan jag inte vara trevlig utan blir bitter och ganska otrevlig. Då behövs inte mycket för att han ska tända och bli arg, skrika elaka saker och kasta saker. Han blir aldrig fysisk på mig men det slås sönder grejer i huset och det slutar alltid med att han går och lägger sig. Nästa dag beter han sig som om inget hänt.
Ni alla känner nog igen historien. Jag har växt upp med släkt och familj med alkoholproblem så man tycks ju dras till det istället för att hålla sig borta. Krävt att det måste bli ändring annars måste jag flytta, problemet är bara att jag hyr ut mitt hus och det är ganska lång uppsägnings tid. Hade jag kunnat hade jag packat och åkt för länge sen.

@Ullabulla du är så klok!
Jag har ju gått livstegen via svenskakyrkan, det är ju också dom tolv stegen. Jag tänker fortsätta via någon annan kanal för framåt ska jag ....

@Ullabulla det är ju där jag är, på botten eller mitt i Sahara öken.
Jag vet inte vad som jag tycker är roligt, eller vad jag gillar har nog levt för att se till att andra mår bra, djur,barn, vänner mm. Förut innan mitt förhållande, då gick man på krogen för att ha kul.... det tilltalar mig inte alls.

Är som sagt sorgsen o vilse 😔
Min fysik o hälsa får ligga på prio sen får vi se. Kram

10 år sedan ska det vara

Jag strävar vidare.
Mycket tungt vissa dagar och jag sitter och tänker ihop en massa bra saker som kommer att bli.
Om han bara...
Andra dagar,de flesta faktiskt så är jag med mig själv i nuet och försöker skapa nya och bra rutiner för mig.
Så jag är så tacksam för det 12-stegsarbete jag påbörjade för 20 år sedan.
Jag har genom åren halkat ner i diket ibland.
Men ganska snabbt sett det och lyckats ta mig upp på hästen igen.
Så de livstid som finns att hämta i 12 stegs jobbet är bland annat.
En sak i taget.
En dag i taget.
Det viktigaste först.
Jag brukar försöka stanna upp mig själv när det grötar ihop sig och påminna mig om just de tipsen.
Ha det bra därute sommarsverige.

I mitt fall då för 10 år sedan så var det så mycket gammalt som kom upp.
Dvs det var absolut inte bara relationen som gjorde ont.
Vi som är medberoende har ofta tröskat ner oss själva till botten.
På denna botten behövde iaf jag kravla runt ett bra tag.
Dvs om du vänder bort blicken från relationen och det sorgearbetet.
Var hamnar du då?
Vad borde du först ta tag i?
Det är ett hästjobb att kliva från medberoende och in i ett friskare sätt att vara.

Ps
Finns det en mor/farförälder de kan vara hos när det är för hemskt hemma ?
Inser att jag inte kommer längre gällande detta, men det gör ont i en för barnens del.
Stannar här gällande inlägg med en sista önskan att du ger dem en möjlighet till hjälp av en utomstående kontakt som kan ta hand om dem/stötta dem o hoppas du kan fokusera på dem i det o därefter fortsatt din man o dig.
önskar er all lycka.

@ann74
Ok, jag förstår att du vill stanna i missbruket men har du någon lösning/skaffat stöd för barnens del?

Tänker lite som så att är det bara man själv så kan man absolut välja, men barnen kan ju inte utan är beroende av ditt beslut?
Hur tänker du kring det?

@bella70 vi hade återigen samma diskussion men egentligen är det ingen idé. Han lovar och jag tror inte ett ord på allt han lovar. Nu har han jobb vecka men på fredag går han på ledig vecka fram till annandag midsommar så då är vi nog tillbaka i samma sväng igen. Och nu när han är inne i en jobb period är mest sur och grinig antar att det är någon form av abstinens. Sen åker han bort en vecka och fiskar så då får vi förhoppningsvis en lugn vecka. Jag är så väl medveten om att jag borde lämna honom varför jag är kvar funderar jag själv över . Jag vet så väl att jag skulle få det bättre själv än att gå och tassa på tå hela tiden. Har börjat fokusera på mig själv lite nu med att gå varje kväll det är som en meditation och jag tänker konstant på var jag vill bo mm. Tanken att komma hem till ett lugnt hem en fredag skulle vara en dröm veta att ingen kommer ligga full på soffan med ett skiftande humör antingen glad och fånig eller lynnig och små elak. Men än så länge är det bara tankar och drömmar men någon dag ska det bli verklighet.

@majsan
Du tänker så klokt

Det behöver gå lång tid - mer än 6 månader

Även i mitt fall så drack han då o då (men då blev det illa), och undvek det med mina barn närvarande. Så jag förstår att du känner dig trygg i det.

Inte heller i min mans fall ansåg han att han var alkis/behövde hjälp.., kunde ju hålla upp länge
Men kunde ta hjälp för MIN skull

Det konceptet håller givetvis inte..

Känner igen många trådar här om tiden efter att man har lämnat. Mitt nyblivna ex, vill verkligen ha tillbaka vår familj igen. Han vill bli nykter osv. Men jag vet inte om jag vill. Jag vill iallafall inte tänka på det nu då jag behöver vårda mig själv. Vill inte hoppas - vill inte ens vara närvarande i hans nykterhetsprocess. Vi har 6 mån betänketid och han tror på nåt vis att han ska bevisa tills dess. Men jag har sagt att det inte funkar så... Oavsett vill jag skilja mig. Kanske vi kan mötas som nya människor i framtiden, men vet inte ens om jag vill det. Han säger att han förstår, men sen förstår han inte igen. Och han ska sköta hela nykerheten utan hjälp, utan terapi eller AA. Det har ju gått bra en månad, säger han... och att hans beroende inte har varit "så farligt" då han endast druckit en gång i veckan. Han tycker också det är konstigt att jag vill låta honom ha barnen om han är missbrukare eftersom det oftast brukar vara det de flesta är rädda för. Han har svårt att tro att han är en missbrukare när han jämför sig med andra. Det är sant att han inte druckit varje dag som många här men en gång i veckan har han tagit ut allt och sabbat otroligt mycket. Men jag litar på honom med barnen eftersom han aldrig har druckit med dem när han är ensam med dem. ...Nå ville bara få ur mig...

@Sårad... då hoppas vi på att hitta hem igen ❤️ kram

Sorg är kärlek som blivit hemlös ❤️ kram

Hej
Hur går det?
Tänker på din sista mening om hur beroende kan såra..
Ditt medberoende gör att du tillåter dina barn att bli än mer utsatta än de behöver - om du tänker så kan det stärka dig i ditt beslut -att skydda dem o ge dem en trygg tillvaro ?
Uppdatera gärna hur det går❤️

Är det så här livet ska vara nu? Gråta o gömma sig i helvetes lägenheten?
Jag känner mig bitter och avundsjuk.... livet känns på något vis inte menat för mig, jag fick ju liksom aldrig någon chans, det är den jäkla livsberättelsen som satt igång det här.

Jag vet att ansvaret ligger hos mig att försöka finna min väg , men det känns som jag som 2åring blivit satt mitt i Sahara o ser inga vägar varken hitåt eller dit.

Är det så att man måste sörja klart innan någon väg visar sig? Läste i ett annat forum att sorg visar sig olika från människa till människa och att den tar olika lång tid, men att plötsligt en dag är allt ljusare! Jag hoppas ❤️

Att hitta folk som bär sig själva verkar svårt även om man är över 50 år, en på livsstegen har varit väldigt på så på att jag började må riktigt dåligt. Jag var tvungen prata med en av ledarna och det lutar ju åt att hon har någon psykisk sjukdom.
Detta blev både skönt och inte, jag är ju så osäker på mina egna gränser så jag kände mig elak. Men fick ju bekräftat att det inte var mina gränser det var fel på.

Jag är ju verkligen inte i hamn, jag gråter fortfarande flera gånger om dagen allt känns så bissart. Jag vill ju inte umgås med nån när jag är så här hellre gud va jag önska jag hade ett jobb! Ett jobb med massor med idioter så man kunde komma hem o bara njuta av sitt eget sällskap 😅

Vissa dagar är ju iaf mindre mörka......

Var inte så hård mot dig själv. Lättlurad är du inte, men du är kraftigt medberoende. Inget blir bättre om du förlitar dig på honom, du måste fatta beslutet själv. Många kramar!

Strunt i grannar o samtal o lägg energin på att se om kidsen (o du) kan bo hos någon i sommar så sommarlovet blir så tryggt som möjligt.❤️

Du är inte lättlurad alls men undviker att ta beslut - det är dags.

Jag sa för ett tag sedan att jag skulle lämna honom, han har bättrat sig rejält sedan dess och vi har haft det riktigt bra ett tag ca 2 månader. Men nu är det dags igen sedan 2 veckor och tror att han tar igen dessa 2 månader nu.
Igår var vi över till grannarna och dom vet att jag tycker att han dricker för mycket men tycker jag är löjlig för han är ju så snäll och bra enligt dom. Då sitter dom och pratar om hur bra alkohol smakar och att man inte kan leva utan det, det är ju sjukt av vuxna. Måste säga att jag helst inte umgås med dom för jag tycker också att dom är halv alkoliserade.
Fan jag hade en förhoppning att sommaren skulle bli bra men tror att det kommer att fortsätta så här. Tänk så lättlurad man kan vara. Håller på att samla energi för att ta en diskussion med honom ikväll eftersom han är nykter.
Tänk att alkohol och droger kan få ett så starkt beroende att man kan såra vem som helst.

@Elvira01
Hej. Jag har inte erfarenhet av din situation, då jag inte haft en som sökt hjälp och kämpat för att sluta dricka ... Men, jag kommer ändå att tänka på en sak då jag läser ditt inlägg.

Att få roligt utan alkohol. Det är ju i många fall så vant, på många ställen så "ska" det vara något glas vin eller något annat drickbart ... Det man kan fråga sig är om det kanske kunde vara alkoholfritt vid något tillfälle?

Det jag kommer att tänka på är att det roliga utan alkohol för hans del kanske skulle gynnas av om han känner någon som gjort samma resa som honom, att kontakta den? Denna "någon" skulle då kunna förstå din man mera på djupet till att komma vidare, att denna "någon" vet vad han går igenom och hur man kan tänka/göra för att komma framåt. Vad tror du om det? Skulle det kunna vara något. Eller kanske att berätta för honom att detta Forum finns, och här finns det ju många som varit/är i samma situation och utmaningar som honom?

Kram.

Jag har en man som slutade dricka för 1,5 år sen. Han drack för att döva sin ångest, aldrig så att det påverkade jobb men han blev alltid för full på fester och middagar. Han kunde inte kontrollera när det räckte..På söndagar småsöp han, aldrig så att han blev full. Jag märkte det knappt på honom men jag såg att det blev mindre och mindre i barskåpet. Efter en utekväll med vänner som slutade illa bestämde han sig för att sluta helt med alkohol. Hans initiativ, han har ångestproblematik och mediciner med antidepressiva sen många år tillbaka.
Han fick ett återfall nu under våren, vi har pratat om det och han känner sig besviken på sig själv. Men han tycker att livet utan alkohol är så ..ja trist.. så flatline. Han kan inte hitta motivationen igen… vi har ett stort socialt liv med många middagar, han dricker alltid alkoholfri öl och är duktig.. kämpat det här 1,5 året men nu känner han att det är svårt igen. Jag tar ett glas vin på helgen till god mat och dricker vin när vi är bortbjudna. Han säger att det är helt ok.
Är det någon som känner igen sig, han läser om alla som är nykterister, kändisar etc.. vi diskuterar om detta. Att man måste hitta det roliga på något annat sätt. Men det är ju svårt när man är medelålders och äter en god bit mat med vänner och alla runt bordet blir lite fnittriga och diskuterar årgångsviner och han dricker vatten, blir ju skittråkigt för honom, jag förstår det. Jag kan ju verkligen sakna en mysig kväll där han och jag njuter av gott vin och sen älskade vi. Nu blir det som att allt är lite rent, lite torftigare.. han går runt lite som en Ior hemma. Jag har erbjudit mig att sluta dricka jag med men han förstår inte varför.
Läser om många som är nykterister och de låter så jävla höga på livet, så var min man den första tiden men nu… nja inte längre. Hur ska man kunna bevara känslan, vad ska han göra för att hitta motivationen igen?
Är det någon som känner igen sig i vår situation? Det här lågintensiva alkoholberoendet som han har? Ett stort socialt liv där alkohol är standard. Vi har aldrig haft fylla med slagsmål, misskötta jobb, pengabekymmer, lämna blodprover.. etc
hur ska man kunna kämpa framåt och hitta det roliga utan alkohol?

@Åsa M
Det känns bara så hårt.
Svårt att ta in livet utan allt det sär kaoset.
Levt utan honom en tid, och klart att det känns fantastiskt. Inte tippa på tårna. M.m. Utan bara ren skär lycka nu.

Men så kommer det stunder. Som är så svåra.

Tycker som du, hela sitt liv har gått till alkohol för honom. Att grunden att sluta är pga mig. Men utan hjälp. Haha säger jag då.
Väljer sina ord för att locka mig så klart.

Får nog bara komma över den tröskeln. Bearbeta. Komma tillbaka. Vara utan honom som alltid kommer välja beroendet före mig.