Senaste kommentarerna i forumet

Tack ❤️
Jag är försiktig men också nyfiken. Alltså han har ju aldrig lovat nå sånt här tidigare

Så jag kollade ju honom o han fixar ju inte sina löften o nu vet jag det. Jag vet att det bara är jag som kan bryta detta han tycker det är bekvämt med en coverup så det ser lite normalt ut.

Jag saknar närheten till sjön o naturen, något jag tyvärr inte har i min närhet hemma det blir också en sorg framförallt I det fina vädret. Jag har mycket att jobba på med mug själv, mitt kroppskomplex, min dåliga självkänsla , mina svårigheter att bjuda in andra människor .

Livstegen har iaf rätat ut lite virrvarr i huvudet. Jag är ju sjukpensionär men jag tror jag behöver prova jobba, att komma ut i ett sammanhang. Ska kolla alternativen. Flytta skulle jag behöva men det krånglar till det när kurserna börjar som jag anmält mig till....

Det är hemskt, men det är den enda vägen man kan vandra som medberoende. Det GÅR inte att älska någon frisk. Tänker på dig ❤️

Maktlösheten, de tomma ögonen är hemska, att vrida till verkligheten så att det passar, dvs inga problem eller hälsa är kopplad till alkoholen. Så hemskt, så sjukt…Känner med dej, hoppas du har kraft och ta dej ur och bort från honom. Kom ihåg att du var hans partner inte hans läkare, sjuksköterska och vårdare. Blir lätt att glida in i dessa roller då man så gärna vill hjälpa, trycka in verkligheten i huvudet på dom. Men inget hjälper, tar bara kraft av dej själv och man blir trött och ledsen. Varit där själv, förstår det känns svårt och gå och inte vända om. ❤️

Sorgligt ❤️

Men ett fantastiskt bra beslut. Du själv är viktigast nu, du förtjänar en positiv tillvaro 🤗

Har skrivit innan angående min särbo och make.

Han har länge, säkert hela sitt liv druckit öl 4-6 starköl om dagen. Jag har varit särbo med honom i snart 16 år. Vi har träffats om helger och då alltid ätit gott, rest, hittat på saker, bott på hotell m:m. Har tyckt han har haft dåligt förhållande till öl och vin men inte fattat vidden av det. Förrän 1 år tillbaka.

Hans fru gick ifrån honom för 20 år sedan efter 25 år ihop och två nu vuxna barn, det var pga av ölandet enligt barnen. Han har dålig kontakt med dom. Han tror själv att det var kärlek som tog slut trots hon sa orsaken.

I somras blev han sjuk i magen och trött, gick till läkare, hög alkohol i blodet, magen utslagen troligtvis pga av öl och vin.

Han blev ännu sämre i julas och blev inlagd, såg i syner, dubbelt och förvirrad. Höga halter av alkohol och svår näringsbrist.

Fick diagnos Wenicke syndrom, magsår och inflammation i magmunnen.

Han kom hem och skulle inte dricka mer. Jag bröt kontakten just då och kom upp till honom i mars, hitta honom i misär, smutsig, mager, lägenhet i kaos, hans mage katastrof. Jag fick ringa ambulans.

Han blev inlagt i 3 veckor, pumps han full med B12 och vitaminer.
Hög alkoholhalt och kass lever.

Han kom hem och jag fick ordna hemhjälp till honom. Så sjuk och svag,
Jag ställde krav och vi boka till till Beroendeenheten, 2 månaders kö,
Han börja även på Antabus, jag krävde det.

Kom upp där efter någon vecka, hitta öl och vin. Åkte härifrån direkt.

Han hörde av sig och sa han ville sluta,
Ställde nytt krav på AA, vi gick dit ihop och han gick sen själv 1 ggr.
Jag sa att han måste sluta dricka annars finns inte jag i hans liv längre.
Han lovade. Sista veckan har han inte gått dit, problem med magen säger han,
Åkte upp till honom, hitta tom vindunk.
Alltså.. han har druckit trots Antabus och trots allt han sagt.

Han forsätter dricka fast han är så sjuk i hjärnan och kroppen, han tror att bara är vanligt sjuk, har inte med alkoholen att göra.
Något plus i eländet var att blodprovet CDT var någo lägre, låg på 1.7, referens är 0,3-1.5.

Jag åkte hem, det sista jag sa var ”nu har du förlorat din fru, jag har gjort allt för stötts och hjälpa dig”

Jag har förlorat fighten, han väljer att dricka, jag är maktlös.
Han skicka sms att han känner sorg,
Jag skrev att jag inte vill höra från honom förrän han kommer till insikt och slutat dricka. Då får vi se hur vår framtid blir.

Jag orkar inte mer, jag har vänt ut och in på mig själv för att stötta och hjälpa, jag vet ju att sjukdomen är svår att förstå och bemästra. Förnekelsen är stor och även skammen.

Men nu är det upp till honom. Det kvittar hur mycket jag tjatar, pratar för honom, hur ledsen karbonat är, hur mycket jag än skäller, inget spelar någon roll för honom. Han tar inte in det.

Tragiskt att se sin make supa ihjäl sig,

Skrev till dig i min tråd också men ville svara här också - känner så jädrans mycket med dig här. Tror våra mammor är ganska lika. Jag är 30 och hon 60, men vi bor inte tillsammans.

Jag tycker det som gjort någon form av skillnad, iaf för min egen skull, var att prata om det och förklara att om hon dricker så vill jag inte umgås, och hon behöver hjälp, kanske ge förslag på var hon kan få det. Det fick min mamma att tillslut ringa SOC själv och väntar nu på att få mer hjälp av dem.

Min psykolog sa att man kan hjälp andra, men man måste ha en tydlig gräns där ens ansvar slutar. Tex kan man skicka hemsida/nummer där hon kan få hjälp, men sen är det 100% på henne om hon vill ta det eller inte.

Jag hoppas du kan släppa känslan av att du har ett ansvar där, men fattar att det är svårt. Så skickar många styrkekramar!

Tråden* inte trenden såklart!

@Nell tack för tipset om självhjälpstrenden, jag ska kika där! Det är skönt att inte vara ensam i alla fall. Ska definitivt hålla fast vid att inte prata eller ses när hon är full.

@Kärringen det är fint att vi i alla fall kan prata med varandra här! Det måste vara superjobbigt men som du säger, man måste ju hitta sina egna gränser. Hoppas det går bra för dig!

@003 så tråkigt att höra att du varit med om samma och trots att det är en hemsk situation tycker iaf jag att det är skönt att höra att man inte är ensam i det. Det är ju supersvårt att hitta ett förhållningssätt till att ”hon måste vilja själv” men vi får fortsätta försöka! Som du skrev om din mamma kring arbetslöshet - det är exakt samma här. Min mamma har både varit arbetslös och nu sjukskriven pga en skada och då har det verkligen kommit tillbaka i full fart. Senaste tiden har min mamma hittat lite nya sociala sammanhang via grupper på facebook och liknande, och det verkar vara bra. Vet inte om din mamma vill eller kan, men det kanske kan vara något!

Tack för alla svar, det gör stor skillnad här borta hos mig!

@003
Den känslan har funnits för oss alla, men det är nödvändigt. Ingen tjänar på att du lägger all energi på detta, att du mår dåligt.
Svårt att acceptera men du kan inte göra något.

Du gör er båda en tjänst genom att minska/släppa kontakten.
Det hade säkert din mamma önskat också om hon sett det utifrån med nyktra ögon.

@bella70 Jag försöker fixa eget boende, men det känns också hemskt att lämna någon som uppenbarligen är sjuk och behöver hjälp :(

Jag har för mig att jag hörde på beroendepodden att det (enligt dennes erfarenhet) funkade att dricka alkoholfri öl för en del (har för mig att 50% nämndes men minns inte säkert), medan det för andra blir inkörsporten till att börja på nytt, typ: det fanns ingen alkoholfri men då kan jag väl ta en folköl, ingen folköl? Äsch men en starköl kan jag ändå klara osv.

Jag kan ha fel @Euology, men tror att din man skulle förstå ditt beslut om han kommit till - och landat i sin insikt om att han faktiskt har problem och vad det inneburit för alla er runtomkring.

När jag lämnade tog det inte så lång tid innan min man förstod att det han tyckt varit mitt tjat faktiskt stämde. Att han var alkoholist och vad det inneburit för övriga familjen.

Det är en trygghet för mig att han fått komma fram till insikterna på egen hand, utan ultimatum eller löften från min sida.

Det har också varit en stor trygghet för mig att ha mitt egna hem under hans första tid som nykter. Att kunna släppa taget, vila och börja bygga upp sig själv igen tror jag hade varit väldigt svårt för mig om vi fortsatt leva tillsammans.

Nu när vi börjat blicka framåt mot en gemensam framtid känner jag mig också trygg i att veta att jag kommer att gå igen om vi skulle hamna tillbaka där vi var.

När man lever med någon som är beroende är det så mycket mer än själva alkoholen/drogen som sätter sina spår. Alla konstiga beteenden, smygandet, känslan av att något inte stämmer men man kan inte riktigt peka exakt på vad, förvirringen, manipulationerna osv gör det tufft att hitta nya vägar framåt.

För att det ska kunna funka, tror jag att båda parter behöver landa i sin egen process och att den som varit aktiv i ett beroende har kapacitet att prata om saker som triggas i olika situationer hos den som stått bredvid.

Hur ska tilliten annars kunna byggas upp igen?

Om din man verkligen kommit till insikt och nu väljer ett nyktert liv kommer kanske era vägar att mötas igen längre fram.

Så här några månader senare är jag så glad att jag stod fast vid mitt beslut att gå skilda vägar, tills jag upplevde att det faktiskt började finnas fast mark att stå på. Att det som lovades började märkas i praktiken, att hjälpen söktes och förståelsen för mitt perspektiv fanns.

Jag tror att det hade kunnat vara en tillfällig insikt som hade övergått till vårt tidigare ”normaltillstånd” om jag inte hade gjort det.

Jättetråkigt att ni behöver lämna huset, men det viktigaste är ändå att ni alla mår bra. Och det är ju just det du nu skapar förutsättningar för❤️

Förstår att det är tufft att sälja huset, men det är bara ett hus. Det du behöver är ett HEM - en plats där du och barnen kan leva ett harmoniskt och alkoholfritt liv. Det kommer du finna. Klokt och starkt att agera och inte vänta på en förändring som troligen inte kommer. (Apropå "bråttom", min egen pappa tycker att mam flyttar ofta om man flyttar efter 20 år. Så allt är ju relativt...) 😂

Du kan inte göra något, sjukdomsinsikten måste komma från henne själv. När hon väl vill göra något åt sitt problem så kan du stötta. Men det är svårt, för att inte säga omöjligt, att få någon att sluta dricka genom att tjata på dem. Du måste också tänka på dig själv, det är jobbigt att vara medberoende och du behöver troligen också hjälp för att hantera det.

Hej
Jag tycker att du primärt ska vara rädd om dig själv och i det skaffa ett eget boende omgående.
Du kan tyvärr inte göra något…

@Euology Du kan vila tryggt i ditt beslut och jag beundrar dig för att du gör det här för dina barn trots alla känslor och din tvekan. JAG är 100% säker på att du gör rätt och jag önskar att jag gjort likadant. Han kommer ABSOLUT inte att bli nykter av rädsla för att mista er, inte varaktigt. Det måste till något annat inom honom. Jag vet inte vad. Jag har flyttat från ett liknande missbruk, men inte förrän barnen för länge sedan var utflugna. Då bestämde sig min man för att ta hjälp och allt såg positivt ut i mer än sex månader. Nu dricker han igen några gånger i veckan och tror verkligen att han har kontroll den här gången, efter 25 år av missbruk i lite olika hög grad! Det är helt vansinnigt och vi alla som börjat hoppas är tillbaka på ruta ett.
DU GÖR RÄTT 🧡

@003
Hej. Fint att du tar kontakt med ett sådant här ställe, det brukar bli hjälpsamt för många. Hoppas du känner att du får något att ta fasta på. 💜

Tror dock att du inte riktigt får de svar du önskar av mig här, men jag vill gärna komma med mina synpunkter och erfarenheter. Men skriver av all välmening. 🌹
Det jag smärtsamt kom fram till var att jag kan vrida ut och in på mig själv för att få någon att sluta dricka - det funkade inte. Det är upp till den andra. Hade ett ex, och numera vän som är fast.

Det man kan göra som anhörig är att sätta gränser, att t ex inte låna ut pengar och att så att säga inte "städa upp" efter den anhöriga.

Hur mycket har ni diskuterat kring alkoholen du och hon, t ex varför hon dricker just nu?

Nej, hon vill säkert inte ha det så som du säger, mycket skam för dem som är i det vad jag förstått. Att man gärna försöker sluta, har ingen kontroll och trillar dit ...

Vad du kan göra som anhörig beror också på, som jag spontant tänker på, hur ni bor. Betalar du ert boende? Mat?

Kanske du kunde bjuda med henne på nyktra aktiviteter? Vad tror du om det? Något du vet som hon uppskattar, och kanske gjort tidigare? 🤔

Skriv gärna igen hur det går för dig och om dina tankar om du önskar.

Kram.
🌺🌺

Hej, jag är i 25-års åldern och bor med min mamma som är i 50-års åldern. Hon har, vad jag kan minnas sen min tonår haft alkoholproblem, men säkert ännu längre. Dock inget som va uppenbart eller traumatiskt när jag va barn. Jag har hittat henne hemma flera gånger och fått ringa ambulansen, för att hon mått så dåligt och haft så ont, pga detta. Hon blev därmed inlagd flera gånger och jag fick vara ensam. Hon började prata med en psykolog, gick på AA-möten och fick antabus för många år sedan, men har efter det kommit tillbaka in i gamla spår igen. Hon har lättat på drickandet i mellan åt efter mycket tumult mellan oss. Hon vill väl säkert inte ha det så här heller. Nu är hon arbetslös och har inga tider att passa, så kan därför dricka och ta receptbelagda tabletter när som helst. När hon arbetade kunde hon ändå skärpa sig för jobbets skull.

Men hur får man någon att vilja sluta? Vad kan jag göra som medberoende? Det känns oändligt och hopplöst.

Hej @SpiritBox, jag har upplevt exakt samma sak med min mamma, fått ringa ambulansen 2 gånger efter att ha hittat min mamma på golvet. Hon hon började också gå hos AA och fick antabus. Men är sen många år är tillbaka i gamla spår igen. Ibland har hon "slutat" eller i alla fall lättat på det i mellan åt, men nu känns det värre än vad det har varit innan, hon är arbetslös och har väl där med mer tid att dricka (även ta receptbelagda tabletter). När hon jobbade kunde hon i alla fal skärpa sig nog för att kunna jobba, dock blev det värre på helgerna. Vet inte längre vad jag ska ta mig till.

Och tänk på att separationer är såååå vanliga idag - kids fixar det.
Hoppas mäklaren hade några förslag om nytt boende? Tror det känns bättre direkt det e ordnat ❤️

Starkt av ett barn att kunna uttrycka att han vill flytta.

Ofta blir det som med de andra - de vill försvara. Betyder inte att de innerst inne inte förstår. Viktigt att du visar dig trygg o säker på ditt beslut, då blir de mindre oroliga!
Visualisera ett par år framåt - att du gav dem ett tryggt hem.

Jättebra om mannen håller sig nykter, men i detta läge är det ren manipulation

I fredags kom mäklaren så nu är vi på gång att sälja vårt älskade hus 😢
Sambon kan inte förstå varför jag måste ha så bråttom. Nu gör han ju precis det jag hela tiden har bett om. Han gör allt precis rätt nu de senaste veckorna vilket såklart gör allt svårare. Gör jag fel som splittrar familjen är en fråga som maler i mitt huvud hela tiden. Nu bara genomför jag det här ändå. Jag vet ju innerst inne att jag måste sätta mina gränser nu, annars blir det säkert lika igen längre fram. Ett av barnen vill inget annat än att flytta ifrån pappa. De andra, som är yngre tycker att jag är hemsk som inte vill bo med pappa och som tvingar dem att flytta…

Om man har beroende efter över 50års drickande mestadels öl blir ställd mot väggen och väljer sluta dricka men med orden "tycker om ölsmaken" vill dagligen dricka alkoholfri öl 0,5% är man väl ute på hal is?
(Intar antabus men var 3e dag i halva rekommenderade dosen)

Om man har beroende efter över 50års drickande mestadels öl blir ställd mot väggen och väljer sluta dricka men med orden "tycker om ölsmaken" vill dagligen dricka alkoholfri öl 0,5% är man väl ute på hal is?
(Intar antabus men var 3e dag i halva rekommenderade dosen)

Gick inte enligt plan, men känns bra ändå. 🙏🌺

Ja, så känns det. Med mitt ex hade jag tänkt en relation. Blev annat. Kaos, nästintill utbrändhet, ilska, oro,frustration, hopp. Ja, ni vet ... 🧐😔

Nu har vi en bra kontakt exet och jag, och jag känner att jag har en styrka i mig själv. Och en acceptans. Kommit långt i min "bort från medberoende"-process, men vägen dit har varit väldigt lång. Har t ex hängt här på forumet flera år ...

Därtill känner jag att det är vänskap jag gärna önskar, och känner mig också stark i att inte trilla dit igen att det blir något mera.

Jag är nöjd, och tillfreds liksom vad som ÄR just nu. Och det viktigaste att sätta gränser.

Som sagt. Det blev inte vad jag önskade från början, men jag - VI har det bra i en vänskapsrelation. Men, det krävs, tror jag mycket bearbetning.

Jag vill egentligen"bara" säga att det kan bli bra, fastän man tänkt annat från början och då man levt i ett kaos. 🌺

Kram,
Och sköt om er!
💜