Senaste kommentarerna i forumet

@Ullabulla jag tror också på att det gör för ont hjärnan vill helt enkelt inte ta in.
Har iaf haft en trevlig dag o kväll med en vän... solen ger mig hopp ❤️

Men herregud. Bortvald.

Bortfall. Inte bort aldrig.

Det märkliga är ju att man fortfarande är i relation med den som tydligt sagt att man är bort aldrig.
Att få in det i sin skalle gör helt enkelt för ont.
Så då kommer dessa luftslott väl tiĺl pass.
Jag fick på min tuffa resa för 10 år sen lära mig.
Att det är psykets sätt att ge lindring.
Man klarar helt enkelt inte den blottade sanningen annat än korta stunder i början

Finns jourhavande präst mm- beror lite på vad du ängslas över

Prova Mindler, eller din vårdcentral eller liknande.

Att sakta märka att alkohol är en något för dominant del i sin älskades liv är en jobbig upptäckt.
Han dricker bara när jag inte är med.( jag själv vill och kan inte dricka då jag är sjuk och alkoholen försämrar min sjukdom)
hör på rösten att han är påverkad när jag ringer ibland på helgen.
jag har sett flaskor i ett skåp och vet mängden. han vet inte att jag vet.
behöver ta upp det och vet inte hur jag ska börja riktigt.

Pratade med en vän som varit med i min process, hon säger att jag kommit långt den senaste tiden även om jag ibland inte ser det.
Det är ju fruktansvärt att vara så insyltat o känna som man sitter fast.

Nästa steg i livstegen är bön, det känns ändå som jag är lite i fas.

Ledord: Herre visa mig din väg och gör mig villig att vandra den. HELIGA BIRGITTA

vi hoppas ❤️

@majsan du kan, du måste ta steget. Annars får du aldrig lugn. Vi står med dig!

@Åsa08 du är inte dum, du är
medberoende. I all välmening, det går inte att ha en frisk relation med en sjuk människa. Du behöver fundera på varför du accepterar att bli illa behandlad för det obefintliga hoppet att denna individ en dag är färdigbehandlad från psykisk ohälsa och alkoholism och redo för en frisk relation?
Mitt ex har supit halva sitt liv och jag är inte förvånad över varför alla, inklusive hans tre barn, inte vill veta av honom. Det är för att han fullständigt saknar sjukdomsinsikt och förmåga att hantera sin hälsa. Man kan inte älska någon frisk.
Mitt råd är att du fokuserar på ditt eget mående istället för på hans. Det kommer du ha nytta av. Kram till dig från en annan Åsa.

Mörk dag idag tills jag hittade en studie i medberoende och alkoholism. Där står det att det enda man kan göra är att lämna, stå på sig o jobba på sig själv.
Då kanske den beroende inser till slut.

Egentligen vet jag ju detta...men att konstant gå med denna oro att han super ihjäl sig är fan inte kul. Såg mitt barns farfar supa ihjäl sig o det är den vidrigaste död jag någonsin sett 😢

Snart är fredagen över iaf....

@Åsa08 du har redan fått många fina kommentarer och här kommer en till från mig. Jag tänker att du beskriver just det jobbiga med att vara anhörig till någon med beroendeproblematik; hur svårt det är att gränsa och ge sig själv rätt att bara ta hand om sig själv -och inte någon annan. Du blir osäker på vad som är rimliga förhoppningar.

Ni har nyligen separerat då du fått nog och ni hamnat i en situation där du blev rädd. Nu har du kanske fått lite distans och nya funderingar väcks till liv. Bara du vet vad som är bäst för dig att göra, men fortsätt gärna att hålla dig själv och dina egna behov i fokus oavsett vad du bestämmer dig för att göra. Det är svårt att släppa taget men du har samtidigt rätt att ha det bra och vara trygg! Fortsätt gärna att reflektera här, det brukar göra det lättare att sortera i tankar och känslor.

Önskar fin helg,
Miriam

Träffar du honom igen och de ögonen kommer så möt inte blicken, provocera inte - ta dig därifrån.
Knuffad blev jag men hade vid två tf råkat mycket värre ut om jag inte bara lagt mig.
Det kom blixtsnabb hos denna normalt fredliga person.

Det kan leda till mycket negativa händelser som ger livslånga konsekvenser.
Han dunkade även huvudet i en spegel en gång, sitt eget alltså. Skulle ta livet av sig osv.

Bra att ni inte har barn iaf .

Du.. gå vidare. Finns många bra män.

@Åsa08
Ja, de där "svarta ögonen" griper tag i en. Själv har jag aldrig blivit slagen, men jag är övertygad om att hade jag i vissa situationer inte backat hade knytnäven kommit fram. Som en demon som tatt över honom. Fruktansvärt obehagligt.
I detta är jag orolig för dig då läget blivit så där, "Dr Jekyll / Mr Hide". Och på fötter kan bara han göra - det är hans jobb, hans resa. Man kan vara ett stöd där förstås.

Det här med att vara för förstående, svårt att säga. Man ja, man kan vara så förstående så att det går ut över sin egen hälsa - och vad är den sunda relationen då? Men man bryr ju sig samtidigt. Det som jag tror blir ohållbart i längden är om man själv försöker agera vård, vi är inte deras vårdare. Att få det stödet/hjälp, det finns "riktiga" vården för det. Risken är att rollerna blir helknas om vi förutom partners, familjemedlemmar m.m. försöker agera vårdare. Jag tänker så så att konsekvensen kanske då blir att dessa roller missgynnar både den beroende och oss anhöriga. Blir fullständigt kaos?

Skriv gärna igen och berätta hur det går.
Sköt om dig.
KRAM!!

@bella70

Ja någonstans djupt därinne förstår jag nog att det aldrig kommer gå - jag har ju än så länge aldrig hittat en historia där en person lyckas ta sig ur det och kan fortsätta sin relation

Det är bara en sådan enorm sorg för mig, jag har nog inte ännu lyckats släppa det där sista hoppet ännu

Hej
Jag tror att du måste släppa taget och låta vården göra det de kan, vi kan inte göra något mer än vi gjort (min hade också en kombo av missbruk o psykiskt)

Känner mer att man möjliggör det om man stannar (än ger upp ) samt tar sönder sig själv om man fortsätter relationen. Tänk även på dina anhöriga - de måste vara så oroliga om de vet att ni har kontakt.

Förstår detta med de svarta ögonen - det minnet kommer alltid att finnas kvar för mig.
Även min partner var otroligt mjuk i fin när han var stabil.
Men det hjälper inte alls.

Efter 5 år separerade jag och min sambo nyligen efter att hans drickande spårade ur på en helt ni nivå. Han blev så arg att han slog sönder en glasruta och skadade sig så illa att han var nära att blöda ut innan polis och ambulans hann komma.

Jag slängde ut honom samma kväll. Jag var jätterädd, min pappa fick sova över så jag inte behövde vara själv och jag var skakis i två dagar efter. Min sambo har absolut varit ett otrevligt fyllo, men detta var något helt nytt. Nu förstår vad uttrycket ”det blev svart i ögonen”.

Han har sökt hjälp förut, gått på Antabus, men alltid fallit tillbaka. Denna gång ska dom utreda bakomliggande psykiska tillstånd sant samtalshjälp.

Detta är, i nyktert tillstånd, en jättefin människa. En peppande partner som alltid finns där, tänker på mig och har en riktig ”You go, girl!” inställning till att jag tar mig för. Han har haft en tuff uppväxt som lett honom in på fel spår i livet och är saker han fortfarande kämpar med. Han blev fri från droger, men alkoholen har varit svårare.

Han har ingen annan i livet som inte själv är strulig, jag är i princip hans tråd till ett bättre liv. Och han är SÅ värd att komma på fötter!

Det jag tampas med är min önskan att inte ge upp på honom, och har en vilja och önskan att ha en relation igen - OM han kommer tillrätta med allt. Är det dumt? Är jag för förstående?

Jag tycker det här är så otroligt svårt!

@bella70 jo, jag frågade min son varför och han sa att han inte vill bo i ett grälhem. Så jag vet ju...

@bella70 Jo skäms att säga det, men detta har pågått länge och viseparerade för samma sak för sju år sen. Sen började han AA och vi blev tillsammans, men han började igen. Så jag vet att vi går i samma cykler. Det är svårt när det inte alltid är dåligt och vi har varit tillsammans i 15 år. Jag känner nu att jag kommer att droppa bomben på lördag då han kommer tillbaka. Jag fösöker bara samla mod. Och den kommer jag definitivt att söka stöd från olika organisationer, har hittat en som hjälper vid separation med barn. Nånstans tänker jag att jag också kommer att bli lugnare med barnen när han inte är närvarande, då jag inte behöver vara så spänd hela tiden.

@bella70 tack ❤️
Ja egentligen vill jag ju klippa helt förstår inte varför det är så svårt!
Vi har absolut ingenting mellan oss nu så kärlek är det inte!

(Ps bus/utagerande hos barn kan komma sig av läget hemma…)

Det låter som att hela familjen behöver stöd.

Hade han dessa problem innan ni skaffade barn?

Jag tror att en kontakt med kommunen vore bra.
Försök sök rådgivning redan imorgon tycker jag.

Jag märker att jag börjar tveka. Jag kan vara så tvärsäker när jag är arg. Men sen är hanödmjuk och bakis och saknar barnen och vill ha mysig lördag tillsammans med mig (utan alkohol såklart). Jag tycker bara att det är så svårt. för att han såklart har två sidor. Den underbara pappan/maken och den jävliga maken/pappan. Typiskt för alkoholister, I know. men jag tänker på hur svårt allt blir att va själv, våra barn är 3 och 5 och extremt busig, jag har inte själv heller alltid tålamod att hantera dem, utan ryter till eller börjar gråta när jag inte orkar och de inte lyder. Och när min man är där med sitt tålamod är det ju bra men ofta är det han som har kort stubin och jag som lappar och slätar över för att barnen ska må bra. Det sjuka är att jag om och om igen tänker att vi inte har det bra, att jag vill separera, så går det tid coh vi har det bra emellan åt och sen är jag där igen. Och jag har svårt att se en framtid för i tanken finns alltid, men då har vi ju kanske skilt oss. Det här mår ju ingen av oss bra av. jag vet bara att om jag kastar bomben kommer han först reagera med ilska, sen med sorg, sen böna och be att han får testa att vara nykter. Och det orkar jag absolut inte med. Han nykter är värre än han när han dricker (för att han bara är sur för att han inte "får" dricka). Det slutar alltid på samma vis. Han dricker igen och jag orkar inte kasta ut honom. Den här gången vill jag göra något igenomtänkt, ha en plan. Ha en lugn attityd. Inga ultimatum...

Var försiktig 👍

Jag kommer nog bli galen 😅
Han var förbi i förrgår, han var så orolig över mig för jag verkade må så dåligt. Jag förklarar återigen varför vi inte hörs, -men oj inte har jag fattat att du tycker det är så illa, nu lär jag ju bevisa....så åker han hem, super o tror allt är bra.

Detta är nästan det värsta, alltså blev inte ledsen.....men detta konstiga spel ....jösses 😅