Senaste kommentarerna i forumet

Jag saknar dig också! Kraaam i julstöket!

Nä, det är inte bra och jag vet inte vad jag ska göra... en liten uppdatering;

Sökte hjälp för snart 1 år sedan på VC, totalt värdelös och okänslig läkare som skickade familjen till Soc. Gick därefter till en beroendemottagning för samtal, inga läkare där och ingen medicinsk hjälp. Hade ett par nyktra veckor och superkörigt på jobbet, missade några samtal och vips anmäldes vi till soc igen, utan förvarning.

Mitt alkoholstinna ekorrhjul spinner som aldrig förr, all ledig tid ägnas åt trolldrycken (bästa namnet på eländet Sigge, tack). Jag vill sluta, jag har god lust att bara kasta allt. Men, jag mår sååå vansinnigt dåligt fysiskt och är livrädd för delirium eller att jag bara ska dö typ.

Jag mår gränslöst dåligt och vet inte vad jag ska göra, jag kan inte riskera soc igen, kan därför inte söka hjälp. Hade behövt hjälp med abstinensen och avgiftning, sen kommer jag fixa det, det sitter i min hjärna. Vet inte hur det ska gå till bara.

Hallå! Var är du? Hur mår du?
Du får gärna pausa ett tag men snälla, söta du, säg det i så fall, jag blir hypernervös av att inte veta....?
Saknar dig?
Kramar ???

Nu när du avstår alkohol och onyttigheter och hantverks- och Internetgudarna är emot dig, har du några bra belöningar på lager? Tror det är viktigt att unna dig på någon front till och från för att hålla modet uppe. Hantverkarna och det andra eländet kommer lösa sig, så håll huvudet över ytan och testa några hallonbåtar täckta med choklad (på en ”fuskdag”).Eller nått annat lika bra (även om jag inte kan komma på vad det skulle vara?)

Jag lyckades inte bli osams med en enda kotte på jobbet. Inte enns någon av dem som vanligtvis är game för en redig urladdning. Det gjorde iaf gott att ha familjen slarv ur syn ur sinn ett tag. Nu är de förlåtna. Till nästa gång, uppskattningsvis om sisådär ett kvartal, när irritationen lagts på hög...

Jag tror att kaos hemma föder mer kaos. Det är stökigt så vad gör lite mer stök osv.
Men när man bara är två vuxna är det nog betydligt lättare. Men även att man har tid till att göra saker tilsammans.

Att man annars har det bra tillsammans, med gemensamma intressen och värderingar. Jag tänker att när ungarna är utflugna så blir det ju dramatiskt mycket mindre städning helt plötsligt. Då kanske man inte blir topp tunnor rasande på slarvig gubbe längre?

Så är min familj med. Jag kan inte avgöra exakt vem som är latast men såklart barnen. Men din beskrivning är spot on. Jag plockar fruktklistermärken från alla möbler i huset, ytterkläder ända upp i övre badrummet, mögliga frukter och bananskal från gömmor i barnens rum. The list goes on. Men jag och min fru är nog ungefär på samma nivå. Vi får ryck ibland och håller finare i omgångar men faller tillbaka titt som tätt. Vi kör dock hårt innan gäster, men lever i förfall under veckorna. Känns som ett sisyfosjobb :)
Men jag tänker att det får vara så. Annat är viktigare just den här perioden av livet. Men om du inte klarar av att acceptera förfallet så är det ju absolut ett problem för dig. Eftersom jag och frugan är ung. lika bra/dåliga så är det snarare ett gemensamt problem än att vi är sura på varann för det. (Förutom när jag lackar på att hon fyller upp diskhon med sopor, och hon spårar ur på mina kaffefläckar jag lämnar efter mig. Men även där går det typ på ett ut).
Men jag har hört på jobbet om ”samtalet”. Det man har när barnen flyttat ut och man måste lista ut om man mest varit ihop för barnen och att det varit tryggt och enkelt. Verkar ändå som rätt många hittat nog med skäl till att fortsätta :)

Tänker på dej och hoppas du sköter om dej efter bästa förmåga.

??? Kram, I

Jag håller dig i handen och vi kämpar på...eller hur. Läser också med glädje om alla som lyckas men har ju bestämt mig för att inte nedslås och känna mig misslyckad. Bra eller dåligt? Vad vet jag?

Kraaam

Ja just Nyponrosen, hon dyker upp lite då och då på mitt instagram och FB. Vilken kvinna! Jag glömmer henne aldrig, hennes namn var så vackert också.
Saknade henne på planet denna gång. Nu är jag på landet! Återkommer snart! Kraaam

Luften har gått helt ur mig. Ska snart åka iväg på jobb. Orkar inte. Vill dra täcket över huvudet och bara skita i allt. Varit osams med familjen hela helgen. Maken blir en tjurig tonåring han med, som regredierar och börjar fräsa åt ungarna för att han är sur på mig. Stämningen är hostil. Går att skära luften med kniv. Mitt eget fel, som börjar bråka om städning igen. Jag vet ju att det inte funkar. Vi lever i harmoni så länge jag antingen sköter allt själv med minimal insats från andra, eller blundar och låter hemmet förfalla. Jag börjar bli rätt bra på att blunda. Till jag glömmer och börjar vädja, sen tjata, sen kräva, sen blir riktigt jävla förbannad. Och så är alla osams med alla. Men nu skiter jag i det här. Nu ska jag på jobb och bli osams med alla där också.

Vilken julklapp till dina barn! Så härligt ju. Och kanske får mannen ändan ur när han märker att du kör på som om det bara var ditt hem? Vi kan ju hoppas.
Kan du kanske ge honom ett datum? Att han senast sex månader efter skilsmässobeslutet faktiskt ska vara ute, till exempel? Egentligen är det kanske lite väl generöst, men om han förstår att det finns ett slutdatum kanske han äntligen tar tag i saken. Nu kan han ju bara stanna kvar och ha det bekvämt...
Kram!

Tack för fin input. Lisa, blir bara glad om någon ockuperar min tråd, det tyder på intresse för innehållet. Sigge, har med tiden förstått att en förebild kan se ut på många sätt. Känner mig knappast som en sådan, men när det gäller att inte ge upp, tjaaa, då kan jag iaf lova att jag står och vinkar med handen...

Har haft en fin helg, hoppas att bni andra har haft detsamma.

Låter som du har energi nu, underbart..Bra att tänka framåt, att sätta gränser för din man..Finns partners som bara låter allt rulla på tills dom blir utkastade..Du kanske måste puffa på mer...Jätteskönt att du börjar greja med hemmet, som ett hem ska vara..Inte för missbrukande föräldrar...Styrka, kraft och mod..Skickar jag dig???????

Jaa du Adde det hade varit bra om det fanns nån att skriva honom hos...

Jag är så blandad av skuld och dåligt samvete. All ilska jag känner gentemot honom. Känslan av att jag inte respekterar honom. Alltså han styr mig till en respekt men en äkta respekt finns inte riktigt inom mig. Det känns smutsigt på nåt sätt att jag hyser så mkt agg utan att han förstår det ens. Känner mig elak och falsk. Jag vill ju vara en kärleksfull människa. Vill inte bära allt det här mörka.

Jag har tappat bort mina hörlurar så jag har inte kunnat lyssna på musik på mina hundpromenader. Saknar det så mycket för jag har verkligen kunnat fly verkligheten och mina dystra tankar. Hittar jag dem inte snart måste jag köpa nya.

Hoppas din helg varit bra ? och att du fått ta det lite lugnt i allt roddande..
Kram ?

tiden löper på i rask fart. Träffarna i Stockholm kanske en bra tidsmarkör för att se vad som händer i livet och inte minst med alkoholen. Inser att året som gått måste bli mitt sista med alkohol om jag ska leva ett hyfsat liv resten av mina dagar. Vi ses, Fenix

Blev glad när jag läste att det går bra för dig. Det ska bli nice att ses på träffen igen. Tänk vad fort tiden går. Fattar inte att det redan passerat 1 år sedan sist.
/Mrx

Hej,

Har helgen gått bra? Jag har haft barnen så har kollat Wallace och Gromit, Fåret Shaun och julkalendern med dem. Årets julkalender är fruktansvärt dålig tycker jag. Men det är en tradition att kolla på den.

Eller sur vet jag inte, kanske mer deppig. Maken vill prata. Det vill inte jag. Vad finns att säga som inte redan sagts under 20+ år? Slöseri med energi. Det är som det är och det kommer alltid att vara så, oavsett vad som sägs och lovas. Ungar flyttar hemifrån förr eller senare. Och då kan man bestämma sig för om man ska behålla gubben eller inte. Cyniskt va? Skit samma. Nu ska jag tvätta om fyra IKEA-kassar med fd ren tvätt som karleländet hade gömt i förrådet under höstens gång, litet i taget, istället för att sortera in i skåp som utlovat. Jag hittade dem, och diverse sopsortering han enligt mig hade kört iväg med redan, när jag var tvungen att klättra över dem för att komma fram till juldekorationerna.

att se dig i min tråd! En bra början på söndagen. Otroligt att jag varit nykter i tre veckor, inte hänt på de två senaste åren. Det där med abstinens tror jag är klart överdrivet, det handlar om hjärnspöket som kräver påfyllning. När man väl bestämt sig, och som i mitt fall inte kan dricka, så är både sug och abstinens som bortblåsta. Tänker förstås på alkohol ibland, men utan känsla av saknad. Tvärtom är det än så länge fantastiskt att slippa skiten. Ska bli kul att ses igen!
Karm

Just så är jag ???❤️

inte riktigt varför jag kom på att tänka på dig Strulan :-)))
http://www.evadeaza.ro/video-blog/older-ladies-by-donnalou-stevens?fbcl…

känner en som helt sonika mantalsskrev mannen på hans systers adress. Gick lite fortare då....