Senaste kommentarerna i forumet

Ära tack och lov! Två snigefria arbetsdagar och jag har hunnit med alla måsten som legat i bakhuvudet och pockat på min uppmärksamhet. Och today is THE Day, när hen lämnar min arbetsplats. På måndag är jag permanent snigelfri ? Någon permanent ersättare han man inte lyckats skaka fram, men iaf en vikarie jag vet är duglig. Hen fyller absolut snigelns skor mycket bättre än snigeln själv, om än den formella behörigheten saknas. Yippi yey! Nu tar jag helg, med a-fri skumpa och kebabpizza ?

Två veckor i morgon! Älskar att räkna dagar och nya insikter. Såg en film igår, Rosa moln, på SVT.play. Handlade om en gravt alkoholiserad kille. Ingen särskilt bra film enligt mig men där nämnde de ”Rosa moln syndromet” som är en fas i nynykterheten där man känner sig oövervinnerlig och urstark. Googlade detta och hittade väldigt intressanta fakta https://www.safetynetrecovery.com/suffering-pink-cloud-syndrome/

Jag har tre gånger i mitt liv allvarligt tagit beslutet att aldrig dricka mer (som längst varade det i 8 månader). Jag har varit superhjältestark i början men varje gång har så småningom känslan av att problemet nog inte är så stort kommit smygande och så har jag börjat längta efter att vara normal, att inte sticka ut.

Den här gången är det annorlunda. Jag känner ett lugn och en klarare insikt om min A-allergi. Vet att jag trillar tillbaka på en tiondels sekund om jag tillåter mig ett glas vin.

Jag vill inte leva så. Vill inte ha ångesten och den förnedrande självkänslan som följer med som ett brev på posten. Vill inte ha den sönderhackade sömnen eller baksmällan.

Känner mig tacksam för mina återfall eftersom de hjälpt mig förstå. Att sväva på Rosa moln är härligt men jag ska vara varsam inför att de gråmulna dagarna också ska tas omhand. Uppdraget är bara att aldrig ta det första glaset. Det tänker jag fixa! /Sofia

PS. Alkoholfri IPA rocks!

Helg igen veckorna rullar på, inte mkt att skriva om men gör det iallafall.
Draken sover, väntar väl till alla dessa julfester som närmar sig.
Så jag laddar energi och kraft till dess.
Den här helgen är skum tycker jag, spöken och otyg skall firas med buller och bång.
Själv tänker jag mysa i soffan med godis och Netflix ?
Ha en fin helg med eller utan spöken// kram Strulan

Jag måste nog bekräfta dina farhågor. Vardagliga sysslor och inlärd kunskap automatiseras hos de flesta, men personer med autism (och annan NPF, ex ADD) har mycket svårare att automatisera och generalisera (applicera kunskap från ett sammanhang på ett annat). Det är därför batteriet dräneras så lätt och de behöver mycket mer återhämtning för att inte utveckla utmattningssyndrom.

Så tråkigt att höra om dig och din man. Du borde ju verkligen få vara glad ända ut så som du kämpar.
Men det bästa är ju att du är alkoholfri ??? tänk att det funkar ju, hela 12 dagar idag ???

Sänder massa ?kramar och ett litet ?
?????????????

Wow.. tänk att sluta dricka A för ca 4 månader sedan har tagit mig hit. Jag vet inte om jag är mycket lyckligare, men medveten på et annat sätt. Det känns som att jag är på väg att hitta motivationen till självacceptans och är öppen för att finna de rätta valen för mig, så jag kan fördela min energi bäst, så jag mår bra varje dag, så jag orkar vara semi-normal.

Jag har aldrig trott att det kunde vara en vardag för mig, har alltid sett mig som en mindre människa, som en lat person, som en person som saknar något, saknar motivation, som inte bryr sig om andra. Saken är ju den at jag börjar upptäcka att allt det nästan är precis tvärt om.

Jag har kämpat som ett djur för att ses som normal, hittat på strategier för att få vardagen att funka, druckit A för att stänga av hjärnan, för att orka vara social. På ett helt annat plan än andra, inte bättre eller sämre, men dumdristigt ändock.

Jag behöver tydliga ramar, rutiner som måste följas för att må bra. Det har jag nog alltid vetat, men är samtidigt en impulsiv person som har svårt att göra saker som inte faller mig i smaken. Det behöver jag hjälp med. Att spara min energi och bara göra det absolut nödvändiga. Tillåta mig själv att ta det lugnt, vilket jag redan gör, men också att jag verkligen inte känner skam och ledsamhet kring det. När folk frågar vad man gjorde förra helgen hittar jag ofta på något bara för att det verkar konstigt att varenda helg säga att man suttit hemma och tittat in i väggen i princip. Inte orkat laga mat, inte orkat duscha, inte orkat tvätta... Orkar oftast ha det iordning hemma, men ibland blir det övermäktigt, exempelvis om man varit ute och rest så kan det ta veckor innan jag orkar packa upp. Under tiden tillåts allt annat också att vara stökigt. Men det är inte värst, värst är att jag inte kan laga mat - det är en sån pärs, och diska... ja det är nästan ännu värre. Det kommer inte naturligt. Måste peppa mig själv i timmar bara för att diska i 15 minuter - det är ju sjukt ju! Ännu knäppare är ju att jag inte har insett hur knäppt detta är innan, eller jag har inte ens reflekterat kring det. Om jag trott något så är det att jag bara är lat och saknar motivation i livet om jag själv inte får någon vinning utav det.

Om livet bara kunde snabba på lite så skulle jag just nu uppskatta det. Vill att den här utredningen drar igång, vill få renoveringen klar och vill flytta så jag får mer tid till återhämtning, närmre till jobbet, närmre till min hund och mina päron. Där kan jag få mer stöttning med det alldagliga. Inte lika mycket stress och saker som ligger vilande.

Snart är höstlovet slut och jag känner mig inte utvilad för fem öre, tänker för mycket, vet att jag måste sluta, vet att ajg inte ska läsa saker som får mig att fundera. Men jag har ingen kontroll. Vill bara stänga av, vill ha en engångsfylla. Men det finns ju ingen sån. En gång är den första gången av många gånger - inte "ingen gång".

Så väljer att inte dricka i dag, istället ska jag försöka göra mindfullness men det är ju så jävla svårt. Får ingen ro i kroppen.

Hej Ensam1984! Vilken spännande process du är inne i just nu. Du reflekterar mycket över hur du fungerar och jag tänker att det också är en väg till ökad självacceptans och ökad självmedkänsla. Jag tänker på det du tar upp - att medvetet behöva tänka igenom sånt som andra kanske bara gör helt på autopilot samtidigt som de dagdrömmer eller planerar något annat, låter som att det måste ta en hel del energi av dig varje dag. Svårt för andra att förstå, sånt som t.ex. för din mamma "bara är att göra" som faktiskt inte är "bara att göra" för dig. Kanske kan det leda till att du tillåter dig själv att få vara trött och att prioritera återhämtning, ju mer du förstår om dina egna utmaningar. Det är ju annars lätt att bara jämföra sig med vad "alla andra" verkar klara och slå hårt på sig själv om man inte hänger med, utan att tänka på att man kan ha helt olika förutsättningar.
Här är du alltid välkommen och accepterad som du är, trött eller pigg, med eller utan autopilot! :)
Trevlig helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Västligvind - tack för fina ord?!
Och bra jobbat för din del också ?! Du vänder och vrider och funderar på vad som blir bäst, och snart ligger det på plats..?

Jag är verkligen på väg mot ngt fantastiskt..?.
men nu rinner tårarna dock..?

Det som haltar och som gör mig så ledsen är att det är så jobbigt mellan mig och min man..?..men jag känner inte att jag kan skriva om det här. Känner mig inte anonym nog, typ. Har valt att berätta för några få. Och de några få skulle förstå direkt om de läste här. Förstår att det förmodligen är långsökta tankebanor..men det känns liksom för privat på ngt vis.. och jag känner att jag tidigare redan skrivit det jag kan av det.
Sjukt. Eftersom jag redan delat med mig så mkt av mitt innersta, sedan jag skaffade mitt inlog här..
Känner mig ensam, utelämnad på ngt vis och väldigt sårbar..
Hursomhelst, så lovar jag mig nykterhet idag, vad som än händer ?.

Nu har det varit några dagar med mer energi och så länge jag håller fokus på barnen och glädjen över nykterheten, så går det bra. Men eftersom det andra ligger där och lurar, så poppar det gärna upp när det blir en stund över..
En nykter dag blir det iaf.
Kram
/Fibblan ?.

Kanske är 12stegen svaret för alla. För alla som är redo att ta första steget iaf. Beror kanske på vad skammen består i. Det går att applicera 12stegen på mycket mer än problemdrickande. Jag har en bok om att applicera stegen på själsligt och känslomässigt lidande. Nånstans i nån flyttlåda. Jag köpte den för ca 10 år sedan, men den grep mig aldrig, så den förblev u stort oläst.

Min skam är oftast helt verklighetsfrämmande. Den handlar alltid om maktlöshet, att jag inte räcker till. I situationer som faktiskt är omöjliga. Min förväntan är ändå att jag ska räcka till och bara fixa allt. I mitt yrke har jag läst i oändlighet om KASAM (känsla av sammanhang) och jag vet att det är mina förväntningar på verkligheten som är problemet och orsakar mig lidande. Men jag klarar ändå inte av att skruva in mina förväntningar på rätt frekvens, annat än mycket kortvarigt med mycken möda. Kanske ska jag gräva upp den där 12stegsboken... Månne jag är andligt mogen för den nu.

Långvarigt missbruk höjer absolut blodtrycket. Det är även svårt att få ner blodtrycket en tid efter att man slutat använda alkohol pga att kroppen ligger insett stressat läge med abstinenssymptom som kan vara alltifrån kraftiga till lindriga.

Det finns andra faktorer som gör att blodtrycket är högt också: övervikt, rökning, snusning, kaffe, dålig kondis mm.

Kämpa på!
Dee

att 12steg.inte är.svaret på allt för alla? Det skulle vara befriande att höra.

Fibblan! Jag blir så glad att läsa dina senaste inlägg! Det lyser om dina ord ? Du verkar vara på väg mot en fantastisk tillvaro ?

Jag kan relatera till allt med barnen, men jag har efter många om och men släppt det helt. Det är naturligt att barn ser sina föräldrar trötta, glada, ibland sura och arga, stressade, kära, ledsna och lyckliga. Vi vill ju förbereda dem för livet och det är ju så livet ser ut ? Upp och ner och vi är ju inga maskiner.

Det tog mig ganska lång tid att släppa det. Men jag kan lova dig att det är så värt det. Allt kommer kännas lättare när man släpper av prestationsprinsessan på perrongen för sista gången.. Hej då till dig kan man säga och åka vidare med sitt liv ❤️

Hoppas du får en fin dag i morgon! ❤️ Och tack för inläggen på min tråd. Jag har funderat och funderat och tror jag hittat min lösning snart.. Det är guld värt med din energi och stöttning nu när det är motigt för mig ?

Kram

Tack Wasabi?!
Jobba på - det låter bra?!

Tacksam, lugn, trött och tillfreds.
Godnatt kära vänner!
Kram
/Fibblan ?.

Rosa-vina, att läsa dina senaste inlägg känns som lugna brisar. Hoppas att jag ska komma därhän så småningom också.
Kramar
???

En fråga till alla vanliga och ovanliga personer där ute. Jag är ju i en ganska jobbig fas just nu där jag upptäcker väldigt mycket som jag aldrig sett förut om mig själv. Detta iom. en utredning mot autism och ADHD.

Läste en sak om det semantiska minnet och personer med autism. Det visar sig att vissa forskare tror att personer med Autism helt förlitar sig på det semantiska minnet. Det innebär att många kunskaper som är automatiserade hos personer utan funktionshinder behöver plockas fram på ett medvetet plan hos personer med autism.

Detta skakade om lite i mig. Gör inte alla det? Tänker på vad man gör? Tänker hur man viker tvätten, tänker hur man diskar glaset.. tänker tänker tänker... finns det något som heter autopilot? Kan man lära sig vardagliga saker som att laga mat på samma sätt som med glosor i engelskan? Att en dag kan man bara prata engelska och tänker inte på alla glosorna och hur man gjorde för att komma ihåg dem!? Funkar det så för andra? De "lär sig" att vika tvätten och behöver inte tänka igenom det varenda gång.

Detta gör mig lite rädd. Hur kan jag ha missat detta? Jag tänker ju hur jag skall göra varenda handling - alltid. Jag gör alltid det. Kan det vara en orsak till att jag är så trött jämt? För att jag tänker på allt jag gör medan jag gör det. Svårt att förklara, väldigt meta.

Min mamma har alltid sagt till mig att det "är bara att göra det", och jag har aldrig sett innebörden så tydligt tidigare. För henne "är det bara att göra det", jag måste aktivt tänka för att minnas hur man gör det - varenda gång.

Jag vet att detta är helt fel forum, men var bara tvungen att skriva av mig och ni brukar ju vara duktiga på att acceptera mig precis som den jag är.

Lösningen för dig var 12-stegen ? Jag skulle vilja uttrycka det så att AA gav dig hjälpen att uthärda skam-känslan och lämna den bakom dig, tillsammans med beteendet som fick dig att skämmas.

Jag försöker placera mig själv på någon av de fyra skamhanteringsprofilerna... Tror att jag är en 4:a. Alternativt en 1:a som inte stoppar vid lagom, utan blir depressiv.

lyssnade på en intervju med en företagsledare jag beundrar när han fick frågan om "flygskam" . Och han svarade på den omgående utan en sekunds betänketid med att säga att "skam" inte leder till något som helst bra resultat utan det gäller att se lösningar även där.
Ett till synes enkelt svar men....

Som aktiv alkis skaffade jag ju mig mängder med tillfällen att skämmas och de allra flesta söp jag bort men som kom i retur när jag gick in i det nyktra stadiet av livet. Och det funkade ju inte att gå omkring och skämmas och tryckas ner ännu mer, och djupare i skorna, utan jag var ju tvungen att hitta en lösning.

Och lösningen fanns ju färdig och klar i 12-stegsprogrammet, färdig att användas, och massor av folk att fråga hur de gjort tidigare. Jag har inte svårt att relatera till dina 4 punkter, been there done that, men idag vet jag ju att lösningen alltid finns nånstans. Det gäller att inte ge upp och att tänka utanför boxen.

Tack för att du påminner mig !

Det känns som att det är här jag vill vara :)

Glömde nästan gå in hit i dag. Har jobbat hemifrån, skulle kunna sitta med det jag håller på med hur länge som helst, men blir aldrig klar. Pust, men har bestämt mig för att inte jobba mer än vad jag ska och ta det lugnt. Annars är det ok, inte bra, inte dåligt. Bara ok, men ok är OK :)

Väljer att inte dricka, chillar i soffan istället med en A-fri öl

Jag ville bara meddela att din tråd numera ligger under Det vidare livet, så som du önskade. Ha ett härligt höstlov med barnbarnen!
Allt gott,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Har ni funderat på skam någon gång? Känslan är obehaglig som tusan, men livsviktig för människans överlevnad. Jag jobbar hemifrån idag och passar på att läsa en del facklitteratur jag kommit på efterkälken med. Jag har läst allt förut i olika former, men upplever ändå eureka-moments. Som tex det här med skam. Denna obehagliga känsla spelar en så central roll i våra liv, och vi har så mycket att vinna på att lära oss (och våra barn) att hantera känslan på ett konstruktivt sätt. Klipper in mina anteckningar...

Skam reglerar och dämpar oss, får oss att anpassa oss till varandra - positiva känslor (ex lustfyllt utforskande) aktiveras samtidigt som negativa känslor (ex tillsägelse) - olustig nedslagenhet = skam. Skam i lagom dos (som man får hjälp att stå ut med) gör det möjligt att leva tillsammans i grupp. Viktigt att tillrättavisandet upphör direkt när skam aktiveras och ersätts av härbergering, normalisering av känslan, tröst.

Olika individer reagerar olika på skam
1) tillbakadragande. Socialt accepterat. Lagom dos = individen drar lärdom av misslyckandet. För stor dos = social fobi, depression.
2) Ilska, attack mot andra. Följd av skam i kombination med att känna sig övergiven, oälskad.
3) Förnekelse av händelse/gärning.
4) Attackera sig själv. Spela pajas eller driva med sig själv. Allvarligt: självskadebeteenden.

Kanske någon mer upplever ett aha! moment... Jag förstod genast mig själv och många i min omgivning litet bättre...

Idag är jag inne på dag 4 med ångestpåslag i kroppen. Jag tror att jag kört på för hårt ett tag igen och kroppen säger "HEEEY chilla ner föfaaaan".
Mycket släppte i fredags när jag fick beskedet om att jag klarat provanställningen. Blev så glad och sen tog luften slut.
Jag tog beslutet att sjukskriva mig i går och idag (och i morgon) för "feber", men egentligen är det för min mentala hälsa. Jag behöver sova utan larm ställda, gå skogspromenader och vila.

Någonstans tror jag att det är hälsosamt, trotts att jag inte tycker om att vara sjukskriven så känns det ändå bra att kunna ha råd att vara hemma för Psykisk hälsa.
På mitt förra arbete hade 3 dagar sjukskrivning resulterat i en lön som inte gick att leva på. Så igår kunde jag äntligen storstäda lägenheten, det har jag inte hunnit på ett bra tag. En städad omgivning gör mig lugn(are), åt pizza och chips själv och såg 2 långfilmer. Idag vaknade jag 08:30, käkat en långfrulle och nu ska jag gå en lång och långsam promenad till havet i solen. I kväll är jag bjuden på middag av Mrniceguy. I morgon ska jag hämta min älsklings vovve av exmannen och ha honom över helgen.

Jag tror att mina ångestpåslag kommer av att relationen mellan mig och Niceguy är infekterad (jag vet inte hur jag ska göra), att jag sovit ytligt flera nätter, stressen kring provanställningen och att jag druckit alkohol 2 helger på raken. Det är lite som ett brev på posten, och jag känner mig så korkad som gör om samma val fasten jag vet konsekvenserna. Min självbild har fått sig en törn och jag trivs inte riktigt i kroppen som är jag. Känner mig obekväm och fel, spegelbilden blir lixom förvriden ish. Även det är ett tydligt tecken (för mig) att hjärnan behöver stanna upp. Inte låta det bli en sanning, det är ju bara ett symtom på att jag stressar iväg. Antagligen försöker jag göra min ångestkänsla till något konkret att kunna kontrollera. Antagligen på ett omedvetet plan. Det är lättare att fokusera på min vikt än att stanna och titta inåt.
MEN jag förtjänar att må bra, inifrån och ut. Så nej du hjärnspöken, den finten går jag inte på.

Jag lutar mer och mer åt att gå åt det helnyktra hållet ett tag, kanske en månad, kanske tre, kanske ett år. Har inte satt någon direkt tidsplan ännu. Men jag finurlar och planerar. I kväll blir det alkoholfritt, så det är redan bestämt (av mig). Hade bara varit dumt att ens ta ett glas när jag haft ångestpåslag nu under några dagar.
Jag må vara korkad, men inte dum.
jag tror att dessa dagarna är bra för mig. Jag behöver hitta båda fötterna ner på jorden igen, landa, andas.
NU ska jag göra en termos kaffe och traska ner till havet. Fan vad vackert väder det är här i Stockholm idag.

Fridens ?

Så fint att läsa i din tråd, jag vill också känna mig stabil ? jobbar på det. En dag i taget.

Det ÄR en skillnad! Jag känner mig verkligen STABIL, på ett annat sätt nu?! Och jag har mkt att tacka dig och boken för det också?! Mkt av tänket, har jag försökt att applicera tidigare, men då med mkt viljestyrka, typ ansträngt mig för att övertyga mig själv. Och vi vet ju att viljestyrka, även om man har aldrig så mkt, till slut, tar slut..(?) Nu "bara" mer låter jag det hända, typ..svårt att förklara, men det är mindre av viljekamp och mer av tillförsikt denna gång på ngt vis..☺️!
Tack för dina råd, tips och stöd?!
Ovärderligt ✨!
Nu fortsätter vi denna dag och kväll med att ta hand om oss, som de små guldklimpar vi är och/eller bär?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Grattis Fibblan till att vara tvåbent igen! Den här gången låter du så himla stabil också. Du tänker SÅ rätt och gör det här så bra! En av mina favoritgrejer ang nykterhet är ju att man ska behandla sig själv som om man var gravid - och liksom känna efter vad man behöver och följa det. Inte be om ursäkt för sig själv, för att man kanske behöver pyssla om sig själv lite extra, säga nej ibland etc. Prioritera dig själv och ditt välmående, för det kommer alla runtomkring det få ta del av också - i form av en frisk, stark, glad, pigg och NYKTER Fibblan som finns där.
Keep up the good work! ❤️❤️❤️