Senaste kommentarerna i forumet

Alltså var inne på min profil. Jag har tydligen skrivit här förut. Jag minns det inte ens. Har tyvärr fått väldigt dåligt minne av allt vin...? Nu hoppas jag att nykterheten hjälper kropp och hjärna att läka.

Tack så jättemycket!

Bra Fibblan! ?

Vi klarar det ihop!
Finns det något som du skulle vilja göra för dig själv? Alltså något fritidsintresse eller något? Jag har börjat göra mer för mig själv, yoga till exempel. Så får mannen ta hand om allt den tiden. Stänger av telefoner och allt. Bara min tid. Det kanske hade varit något att se fram emot att göra ❤️
Kram

Välkommen ? Gratulerar till ett väl fattat beslut. Tuffa år och självmedicinering i bagaget känns igen... Hoppas AA-mötet ger dig det stöd du behöver för att fortsätta välja nykterheten, en dag i sänder.

Så bra att du är här igen när det nu blev som det blev ? Din man borde få en guldstjärna, för att han gör som en verklig livskamrat, vågar och orkar bråka om det som är viktigt. Spännande med AA-möte. Jag har aldrig sett någon ångra att de gått. Lycka till nu!

Vi klarade en dag till ?
Ha en skön nykter kväll, lovar att vi inte ångrar oss imorgon ?
Kramar
???

Jag tror på din plan att gå in här och ge dig själv löftet om nykterhet svart på vitt varje dag. För mig var appen ”I am sober” en klar framgångsfaktor de första veckorna av nykterheten. Man börjar varje morgon med att ge en pledge (löfte) och sammanfattar sin dag varje kväll. Det där med att avge löftet varje morgon är litet som att man skruvar in inställningarna på rätt våglängd från start. Nu tröstar jag mig ibland när jag känner mig allmänt otillräcklig som människa med att kolla i appens räkneverk hur många timmar jag sparat och hur mycket pengar jag sparat på att inte dricka. Typ ”jaha det där och det där gick åt helvete och hur jag ska fixa det ena och det andra har jag ingen aning om... Men jag är tamejfan nykter, så hejja mig ändå!” ?

I början av september var jag på en jobbresa utomlands. Hade inte tänkt dricka men hade ett pirr i kroppen inför resan. En av mina bästa vänner tillika kollega som inte visste om att jag slutat dricka A skulle med och jag hade glatt mig så över att få en vecka tillsammans med henne. Vi är gamla studiekompisar och delade studentboende för många år sedan och har partat mycket. Många sena kvällar med vinglas efter vinglas har vi delat.

På flygplatsen skulle vi äta lunch innan resan. Min väninna (och flera andra kollegor) beställde glatt ett glas till lunchen och utan att tänka så säger min mun: -Jag tar samma! Ett glas chardonnay gör väl ingen skillnad? Det smakade ljuvligt! Men ångesten slog till direkt... Genast började min hjärna programmera om och började övertyga mig om att jag överdrivit mitt behov av nykterhet. och så blev det där glaset bara ett av många under den veckan.

Kommer hem. Glad över resan men skamfylld över drickandet. Känslan var både skam och en form av busighet över att jag druckit. Nästan som om jag hade varit hemligt otrogen eller nå´t. Till saken hör att min man (som är den ende som vet om att jag har problem med mängden vinglas när jag väl har börjat dricka) själv avstått A sedan en tid. Han blev så trött på att A tar så stor plats i vårt liv och är väl också orolig över mitt drickande. Han tar en paus, säger han, så när jag kom hem från resan och ville ha "ett glas vin till maten" igen så blev han självklart besviken. Jag lovade dyrt och heligt att jag har kontroll, men det slutade som så många gånger förr med att jag började fylla på glaset i smyg från en tetra i väskan. Bråk blev det. Både om A och annat tjafs och i lördags gick han i taket för att jag börjat igen. Såklart! Vad hade jag väntat mig? Hur kunde jag tro att det skulle gå att dricka normalt? Jag kan ju inte det. Jag vet ju det...

Så det blev inget vin i lördags. Inte i söndags. Inte i måndags. Inte idag. One day at a time... I´m back och oändligt tacksam över min man som vågar ifrågasätta. Det är kärlek på riktigt!

Anmält mig som medlem i IOGT via nätet idag och ska på mitt första AA-möte i morgon. Skitläskigt! Men jag klarar nog inte detta själv... Men jag ska klara det. Jag vill klara det. Så trött på att skämmas och känna mig dålig. Såå trött på den mentala besattheten som alkoholen gör med mig. Jag vill vara fri. Jag vill vara jag. Den bästa versionen av mig själv.

Jag kan inte dricka A. Det är lite tråkigt men att ständigt kämpa med ångesten den ger mig är 1000 ggr värre än att välja alkoholfritt. Att vakna baksmällefri är den bästa känslan i världen. Jag gillar ju mig själv som nykterist. Skarpt! Mitt nästa steg är att våga vara öppen om min nykterhet till andra. Hade bara min väninna vetat så hade hon förstått. Hon hade stöttat mig, det vet jag. Men jag sa inget och låtsades att allt var som vanligt. Såå onödigt.

Nyttig erfarenhet att se hur lätt det var att trilla dit igen. På en enda sekund var jag tillbaka till den version av mig själv som jag avskyr och fortsatte dricka i två månader. Men nu är jag här igen! TACK för att ni finns, vänner! Stor kram!

Tack från djupet av hjärtat för dina inlägg här ❤️ Jag suger i mig och njuter av uppskattningen ? Arbetsveckan rullar på. Mycket hänger ännu i luften, men jag försöker slappna av och lämna beslutsfattandet i ledningens händer. Hur som helst så ligger ansvaret för situationen nu på dem. Jag kan bara fortsätta göra mitt jobb, en dag i taget, enligt de förutsättningar som finns. Nykterheten hänger löst nu och då, men så är det ju för oss alla, att vi måste återerövra beslutet igen och igen och igen och igen... Nu tar vi nästa dag på resten av våra liv! Kram

För mig har det varit skillnaden med nykterheten - att berätta för folk och göra det svårare att gå tillbaka. Stänga dörren till eländet. Så jättebra att du gör detsamma och faktiskt öppnar dig om din situation! Det är så enormt mycket tyngre att bära saker när man gör det ensam, och du har ju verkligen STÅTT UT - så otroligt länge dessutom. Och utan att öppna upp eller berätta för någon. Jag tror att det måste ut, även om det är fruktansvärt jobbigt och sorgligt förstås. Så det är en bra process du har startat.
När du kommer ut på andra sidan kommer du att vara fri.

du kan stå emot!

Jag har äntligen kommit till insikt om mitt drickande. Det är stopp nu. Aldrig mer. Jag kan inte dricka normalt. Innan jag blev gravid med sonen hade jag lite problem. Sen blev jag gravid och lade såklart av med alkoholen. Året efter han föddes drack jag "normalt". Tyvärr föddes vår son sjuk med ovanliga diagnoser och kommer förmodligen aldrig klara sig själv. Detta pga av att jag bär på en missbildad gen. Ja jag har varit med om mycket och jag har självmedicinerat med alkohol. Så senaste året har drickandet bara escalerat mer och mer. Nu känns det som jag nått botten och för min son som behöver mig så är det dags för ett nytt liv. I helgen ska jag gå på 2 AA möten. Vägrar sjukvården för de har svikit mig flera gånger vad gäller mående och mina alkoholproblem.

Så var det sagt!
Trött och ångest på hemvägen, sug. En kvart kanske på sin höjd av envisa försök från a-?..
Jag vann?!
Kram
/Fibblan ?

Jag har varit nykter i lite mer än 60 dagar, och jag tänker unngefär som du.
För mig är nykterheten absolut viktigast just nu...både för min och min familjs skull.

Ja om man ändå visste vad kul är. En väldigt stor fråga för mig som skapar mycket ångest och rastlöshet som inte får något utlopp. Finns massor av energi och ingen lust. Fastnar ofta i den spiralen. Längtar till ledighet och helger men när jag väl är ledig så vet jag inte hur jag ska ha kul. Särskillt inte utan A..
Imponerad av din ändå positiva utstrålning och att du ser så starkt på framtiden bara du låter bli att dricka. Jag tror på dig och väntar med spänning och popcorn på när du kommer över krönet. Det klarade inte jag men att följa någon annan göra det skulle vara en stor motor till nästa försök, om det kommer.

Ingen bra morgon, sovit dåligt men nykter som en spik??!
Nu kör vi ännu en dag. En dag till närmre friheten ?!
Kram
/Fibblan ?

Mullentant, knaskatten, mirabelle och miss lyckad ❤️ Tack igen till er. Och kram ❤️

Igår grät jag för första gången på länge över mitt kraschade äktenskap. Har hållt in allt så hårt denna månad som gått sedan beslutet.

Min man var hos en kompis hela natten. Flydde iväg när jag kom hem från jobbet. Men det är okej för det är egentligen det jag vill på ett sätt. Vara ifrån honom och samtidigt veta att han är med någon som bryr sig om honom. Han kom hem imorse en halvtimme innan jag skulle vakna för morgonen.

Han hade pratat med barnen igår om att inte bråka med oss igen. Hoppas han kan hålla det.

Snart ska vi åka iväg till jobb och skola.

Jag har hittat en lägenhet som skulle kunna passa min man. Smsade honom den men vågar inte prata om det öppet än. Han verkar så låg.

Jag öppnar mig för fler och fler om min hemsituation. Känns som en klok sak att göra för då stänger jag alla dörrar till att stanna i det här. Det är väl som med drickande. Säger man till alla att man ska sluta dricka så stänger man dörren till att behöva dricka igen. Samma med att vara i ett skadligt äktenskap. Man stannar kvar i åratal och längre blir det när man håller det dåliga hemligt. Men börjar man öppna upp så blir det svårare att stanna.

Men mitt hjärta värker. Så är det bara. Även om jag gör rätt och detta faktiskt helt och hållet är min mans fel (faktiskt).

Livet är tungt just nu men å andra sidan.. Det hade jag ju förstått redan. En skilsmässa är en livskris.

Hunden hade kissat inne imorse. Det blev väl så för att mannen väckte honom men tog inte ut honom. Så han fick vänta på mig. Detta är också en detalj som är jobbig när ens partner kommer hem konstiga tider. Det drabbar till och med hunden.

Jag vill köpa en till hund egentligen men ska vänta tills jag bor själv med barnen.

Ha en fin dag allihopa ?

Oj vad jag är trött, hur ska detta gå? Bara att köra på.

Nästa vecka jobbar jag hemifrån flera dagar, i slutet på veckan, det är så välbehövligt. Jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte kunde jobba hemifrån ibland.

Jag vet verkligen inte vad jag ska skriva i dag. Känner mig så känslomässig att jag bara vill gråta, för inget - för allt. Tack gudars för att jag kommit så långt i min nykterhet att jag vet att A inte är något alternativ för att stänga av känslorna. Men efter att inte ha känt något på kanske 7-8 år till att känna ALLT så tar det tid att vänja sig. Och vet fortfarande inte hur jag ska hantera känslor, har ingen jävla aning. Äter ju upp dem. Skulle behöva prata med kuratorn oftare men tyvärr finns ej tiden från hennes sida, ska dit om en vecka. Det var 2 veckor senast. Får väl gå privat annars, men att börja om igen med en ny människa känns så jobbigt.

Nu ska jag sluta klaga, allt kan inte vara piss. Jag är ju på gång,jag är i en förändringsprocess med A, flytta, utredning... måste bara lära mig att reglera jobbet. Ska prata med chefen om det mer nästa vecka. För just nu hinner jag inte med det JAG förväntar att jag ska hinna med. Ingen annan reflekterar säkerligen kring det. Vilket också stör mig. Har redan sagt att jag är stressad.

Väljer att inte dricka i dag, istället lägger jag fokus på glädje, min glädje. I dag ska jag göra något kul (måste bara komma på vad först)

Jag är nykter sen drygt 50 dagar o det känns jättebra! Tyvärr är min särbo inte på samma våglängd.. Jag har bestämt mig för att min nykterhet är det viktigaste för mig o den ger jag inte upp för någon annan.

..hihihi?! Ett roligt men också väldigt tänkvärt sätt att se på sig själv i det här "egenomhändertagandet"..!
Visserligen hade jag inte hunnit utveckla mitt beroende då, Jo nikotinet förstås, men det skulle aldrig komma på tal att tillföra ngt gift till kroppen i det tillståndet. Så den tanken funkar väldigt bra att ta till sig av och som en bra påminnelse om jag skulle vackla?.
Och jag ska göra mitt yttersta ??! Tack för pepp och hejarrop?!
Nu ska dagarna bara få läggas till varandra som ett fint pärlband..??!
Stor kram
/Fibblan ?

Heja heja heja Fibblan! Tycker att du tänker så klokt kring det här, och du kan ju verkligen se att det finns ett beroende och ett missbruk. Jag hoppas SÅ att den där boken kommer att ge dig lika mycket som den gav mig. Det blev verkligen ett startskott för mig. Jag läste och reflekterade och verkligen levde mig in i allt. Och så följde jag upp den med The unexpected joy of being sober, som också var fantastisk. Så peppande och positiv och med massor av bra råd och tips för att klara av nykterheten.
Fibblan, nu är du som en gravid människa. Du ska ta hand om DIG först och främst och göra det som är bra för dig. Sova ordentligt, få frisk luft, äta det du är sugen på, lata dig om du behöver, ställa in sociala tillställningar du inte orkar med. Osv osv osv. OCH - så klart - låta bli alkoholen. Du är din egen bebis i magen som du behöver ta hand om! Jag hejar på dig, stort lycka till vännen! ???

Bra första steg och klokt beslut, det finns ett bra självhjälpsprogram här som du kan testa.
Att skriva och läsa hjälper många av oss. Kram Strulan ?❤️?

De ska tilläggas att jag smygdricker. Jag resonerar att de är på grund utav att jag vill undvika en diskussion, en situation liksom. Min sambo har påtalat att jag dricker för mycket.

Vad starka vi är som räddar världen genom att inte använda onödigt mycket elektricitet och bidra till konsumtionssamhället genom att byta dator varenda år ?

Jo, det är ju kanske bra också att vi inte dricker ❤️

För övrigt...

Mår inte riktigt bra i mig själv just nu, mycket pga. Stress på alla plan, jobb, lägenhet och främst utredningen om NPF. Jag är så jädra sårbar. Men vill inte ens dricka för att stänga ute det. Är rädd att jag håller på att gå in i väggen, glömmer saker hela tiden och är så snurrig, känslig och trött. Vet inte vad jag ska göra för att ändra på allt bara. Men fortsätter andas och inte dricka. För dricker jag så mår jag bara ännu sämre.

En sak som är glädjande just nu är att jag är glad att jag är nykter, det är jag lycklig över. Just nu känns det som jag kan va nöjd med det för alltid. Det känns inte som en uppoffring som det faktiskt har känts väldigt länge. Att säga att det är ett privilegie att få va nykter är kanske att ta i - men och andra sidan så känns det faktiskt så precis just nu.

Jag har gjort två misstag som uppdagats jag har betalat ut dubbelt för två resor under två år och dessa har jag erbjudit mig att betala tillbaka. Var klantigt men ej gjort i uppsåt utan ett mänskligt misstag pga för mycket att göra. Jag är inte mer än människa. Jag känner mig ändå stark mot alkoholen. Jag är människa.