Senaste kommentarerna i forumet

Tack för din hälsning ?!
Bara helgen blir nykter, så blir den bra. Jag mår riktigt dåligt tyvärr..men jag lyckades hålla mig undan alkohol igår, trots allt?! Att få vakna idag utan den rent ut sagt äckliga känslan, av alkohol som förbränns..bara det är en lisa för själen just nu. Jag måste hålla i detta nu. Vill ju det så gärna innerst inne, men ångesten är så är så stark. Har tyvärr börjat ta till min "andra drog", nikotinet igen. Känner mig desperat. Egentligen vill jag verkligen inte bli uppslukad i nikotinets käftar heller igen, men jag märker hur jag sakta men säkert är på väg dit.
Är det kamp som är tema för dagen..? Nä, snarare kapitulation. Om jag lägger mig platt och inser mig maktlös..Vad händer sedan?
Kram
/Fibblan ?

Vill bara sända en hälsning och en stor kram till dig?
Hoppas du mår ok????
???

Vill bara sända en hälsning och hoppas du mår bra.?
Önskar dig en skön helg?

Kramar ???

Tack javelin för ditt inlägg. Så ledsamt att din pappa var sån och att din mamma inte försökte göra något åt situationen. Min mardröm vore att inte få en bra relation med mina barn. Jag gör garanterat massa fel varje dag men jag försöker i alla fall. Min man spenderar knappt tid med sina barn. De gånger han är här så är han för det mesta missnöjd över att barnen inte söker sig till honom. Men det har ju sina orsaker. Och det tråkiga är att skulle han börja engagera sig så skulle barnen komma. Men han verkar inte orka anstränga sig?

Tack för att du berättar ur ett barns vinkel ❤️ det hjälper mycket att få den sidan beskriven. Kram till dig ♥️

Tack knaskatten ♥️ du har rätt förstås. Det är anonymt ju. Jag gissar att min man pratar en del om mig med sina vänner när han dricker med dem. Och det är inte anonymt. Tror jag hade blivit galen utan det här forumet. Det är så skönt att kunna ventilera när som helst. Å ja jag hoppas verkligen att det inte blir bråk inatt. Vågar aldrig lita på att slippa.

Något som är så svårt är ju att jag levt många år med att dölja och låtsas som att allt är bra. Jag gör det fortfarande. Har sagt till flera att vi ska skiljas men i övrigt fortsätter jag ju som vanligt. Han väcker oss och bråkar på natten men jag säger det inte till någon. Men däremot pratar jag med barnen. Och jag HAR sagt till några stycken att han väcker oss och så. Förut hade jag inte ens sagt det. Det går långsamt att börja våga öppna sig när man dolt saker så länge.

Det känns lite jobbigt att jag hållt sån stor del av mitt liv hemligt. Att jag känt mig tvungen till det. Det är sorgligt.

Nu fortsätter jag så för jag vill inte ha mer problem. Är så rädd att folk skulle lägga sig i så att allt blir värre. Jag behöver lugn så länge det går och skilsmässan måste gå så lugnt till som möjligt för att jag ska klara det.

Men fortsätter de nattliga bråken så måste jag göra nåt förstås. Det går inte att ha det så mer. Det är bara helt ohållbart för alla.

Kram igen till er alla ♥️

Ha inte dåligt samvete. Det här är din plats att uttrycka dig. Ingen här vet vem du eller din man är, så det är egentligen ingen skillnad om du tänker tankar om honom eller skriver ner dem, eller hur? Anonyma tankar på ett forum skadar ingen. Däremot skadar det din man gör - han förpestar för er, sprider negativitet och beter sig egoistiskt.
Jag har också tidigare erfarenheter av att leva med någon jag behövde tassa på tå runt, och det är fruktansvärt! Att inte få vara sig själv. Fy.
Nej, ha inte dåligt samvete. Du gör rätt, rätt, rätt! Du skyddar dig själv och du skyddar dina barn - och din man har fått SÅ många chanser att ändra sitt beteende och ta hänsyn, och han har inte tagit dem.
Att du skriver här är inget du behöver fundera över. Det gör dig gott och det gör ingen ont. Hoppas att ni får sova ostört i natt! (Släng ut honom och byt lås annars...!)

Din text träffar i solar plexus när du resonerar kring att alkoholen kanske räddade dig när du mådde som sämst.... Stor igenkänning för mig. Det är en stor sorg att inse hur själsligt sjuk man har varit, under lång tid, utan något annat val än att ignorera och bita ihop. Sen blev det ”safe” att bryta ihop och komma igen. Vi kommer igen, ett steg i taget, en dag i taget ❤️ Och när det tycks vara lång väg kvar att klättra ska vi se tillbaka ner i mörkret och inse hur otroligt långt vi redan kommit på vägen. Önskar dig en fin fredagkväll. Jag har just inhandlat kombucha. Ska bli spännande att testa det ? Kram

Jag har svårt att fatta intresse för lagom-mellanmjölk-personas. Älskar starka åsikter, även om de står i direkt motsats till mina lika starka åsikter. Gillar människor med tydliga konturer som talar ur skägget. Peka gärna på med hela armen, så jag vet vad du vill, och att du inte bryter ihop i all tysthet när jag pekar med hela min arm :) Jag har också få frågor som jag verkligen tar strid och ställer mig i frontlinjen för. Det är de frågorna som är min profession, så jag krigar som värsta amazonen dagarna i ända ? Ha en fin fredag kväll du underbart mångfacetterade och komplexa människa ❤️

Skrev ett inlägg på tåget hem från jobbet men dålig teckning gjorde så allt bara försvann :(

Har varit på info i dag, olika företag har snabbt fått presentera sig. Det tillhör mitt jobb att vara uppdaterad inom skola/företag. Jag vet ju redan det mesta men tycker om att gå på sånt för att hänga med mina arbetskollegor och för att kunna ställa frågor. Det är dock jobbigt att behöva lyssna på ignoranta idioter som inte förstår sig på målgruppen de vänder sig till. Det är en pet peeve för mig, personer som håller muntligt föredrag (eller pratar med folk allmänt) och inte tänker på målgruppen. Man kan inte tala med en tonåring på samma sätt som med personer i chefspositition, med sakkunniga och gemene man. Man måste känna till målgruppen och lägga sig på samma nivå, ligger man själv under nivån måste det tas i beaktning också. Blir så störd över sånt.

I vilket fall, så fort jag kom till informationen, som innefattade kanske 50 besökspersoner, så sa personen som hade gett sig själv namnet "ledare" (jag sätter " för att få kalla sig ledare så ser jag att det krävs kompetens). I vilket fall, kom dit och personen i fråga informerar oss alla att detta är ett rent informationsmöte och att ingen fick ställa frågor, vi kunde skriva ner frågor och mejla senare. Jag blev så förvirrad över detta, hur fan tänkte man där? Det blir typ kortslutning i mig så jag var tvungen att ställa mig upp och fråga; "Alltså det här känns inte så bra för mig, jag kom bara hit för att få ställa frågor, det är just därför dessa möten brukar vara så bra". Sedan satte jag mig ner. "Samtalsledaren" blev såklart ställd, inte ofta som folk är så rättfram och ärliga. Efter det fick vi ställa frågor :)

En vanlig dag i min värld. Måste säga att jag älskar att vara sådär störande, lite jobbig, att få peta lite i sidan på andra. Jag gillar att vara den där som säger vad jag tycker. Det som ALLA andra tycker, fast som tycker det är socialt pinsamt. Det var samma häromdagen, blev intervjuad av en tidning. Efter så sa min kollega att jag nog inte borde ha talat om socioekonomiska inverkan på barns val osv.. då jag talade en del om skillnader mellan skolor och kommuner. Jag förstod inte riktigt varför det skulle vara så kontroversiellt, statistiken talar ett tydligt språk, jag har rätt, undersökningar visar det, men ingen vågar prata. Vissa människor är ju så jädra skygga och utan åsikt, att ha en åsikt är det viktigaste jag har. Och jag har nog en åsikt om allt, men jag brinner bara för få saker, så jag går inte in med järnhand hela tiden. Fick även lära mig att jag inte är en sån som pekar med fingret, jag pekar med hela handen *haha*, vad nu det ska betyda.

Jädra vad jag känner mig komplex. Helt jädra underbar, mångfacetterad och inte sådär ofantligt lågmäld och intetsägande som så många andra.

Jag känner mig som ni - ni är komplexa och intressanta. Inte som de andra, de som dricker lagom mycket och kan lämna halva glaset vin när de äter ute då de har lite huvudvärk. Ni vet precis!

Väljer att inte dricka i dag, istället ska jag vila, kika dokumentärer och serier heeeela helgen.

Alltså fy fasen vad jag känner med dig Lim. Och dina barn.❤ Hade själv en alkoholberoende pappa som vi trippade på tå för hela uppväxten. Det slutade med att jag flyttade hemifrån när jag var 16, jag stod bara inte ut. Jag hatar fortfarande söndagar då han låg bakfull och det skulle vara tyst i huset. Man undrade vilket humör han skulle vara på när han vaknade.. Den gnagande oroskänslan är ren tortyr och har inget med ett tryggt hem att göra. Du är så sjukt stark och jag önskar av hela mitt hjärta att jag hade haft en sån mamma när jag växte upp, min egen gjorde ingenting för att förbättra tillvaron och vi har knappt nån relation idag. Efter att ha läst en bråkdel av dina inlägg så finns det inte en cell i min kropp som tycker att du ska stanna kvar i den relationen. Ta hand om er och gör det bästa av stunden, framtiden kommer tids nog. Du ska vara så oerhört stolt över dig själv som kommit så långt!!!

Jepp, nu börjar de komma, tankarna på ett glas vi framför brasan efter en god måltid. En illution, ett luftslott, en hägring eller vad jag ska kalla det. När DU, mig lurar DU inte den här gången. Vik hädan beroendehjärna, jag ska tvinga bort dig med en stor mugg med fettkaffe (kaffe med kollagen och cocoaolja och mandelgrädde som jag vispar ihop). Jag är nu inne i den period (klarat 3 månader uta a) när risken för återfall inträtt och jag behöver använda mina strategier för att hålla mig på den nyktra vägen. Jag känner mig stark men underskattar inte risken. Jag ser till att jag inte är hungrig och strävar efter balans i allt jag gör. Jag har alltid alkoholfria drycker hemma utan socker. Helst citronvatten, Kombucha, te och kaffe eller vanligt vatten med några hallon i.

Jag lyssnar mycket på poddar och hittade igår 12-stegspodden på www.12-stegspodden.se och på Youtube. Det finns så många poddar om alkohol och olika beroenden som är bra. Jag har också gått ut med att jag inte dricker alkohol, inte äter socker och snabba kolhydrater då det kickar samma belöningssystem. Alla vet att min mamma söp ihjäl sig, så ingen undrar varför jag valt bort alkoholen.

Jag har börjat att komma in en fas då jag känner att jag faktiskt kan berätta utan att känna skam eller skuld. Jag känner mig mest fri. För jag har inget att skämmas över. Jag har tagit mig igenom en uppväxt i en trasig familj med missbruk. Jag har förlorat mitt unga vuxna barn, flera missfall, förlorat en bror som valde att gå för egen hand. Idag står jag stolt och nykter. Allt som hänt när jag druckit och det som jag dövat med alkohol har ingen betydelse längre. Kanske alkoholen räddade mig när jag mådde som sämst, när jag var så stängd och inte riktigt orkade leva. Jag börjar nu inse hur sjuk jag har varit och kan känna en sorg över att ingen såg, fast jag visde nog inte, så hur skulle de veta? Jag har flytt i arbete och sen druckit för att orka leva.

Men nu lever jag ett rikare liv och jag är mer öppen och ser andra på ett nytt sätt. Jag håller på att bli en mognare bätter version av mig själv. Nu har jag gjort sådär igen, bara skt´river utan att tänka, så det kan ha blitt lite rörigt, för jag kommer inte att korrläsa.

Jag tar nu paus några dagar då jag ska på reatret och jobba lite med mig själv. Det står yoga, meditation och skogspromenader på mitt tomma schema :)

Å tack fina knaskatten ♥️ du peppar mig så bra. Hoppas allt är bra med dig! Och att du får en skön helg.

Jag är hemma med mitt ena sjuka barn. Mannen kom hem under förmiddagen från jobbet. Surmulen och trött. Jag sa glatt god morgon och det första han sa var att han önskade han kunde komma hem utan att sonen spelade tv-spel nångång. Kände bara luften gå ur mig. Han är sjuk ju och har inget annat att göra. Och vad vet mannen om vad vi gjort innan? Vi har faktiskt pratat, ätit och tittat på tv ihop.

Nu sover han och jag märker hur jag hyschar min son då och då. Beter mig som om det ligger en björn och sover här hemma. Som om björnen nånsin bryr sig om att vara tyst när vi sover på NATTEN.

Den här känslan av att trippa på tå för en annan människa av rädsla för att den ska bli arg.. Det påminner om min barndom med en oroligt lättirriterad pappa. Det är vidrigt och jag anser dels inte att barn ska leva så men heller inte jag. Herregud jag är vuxen och betalar hyra här.

Inser mer och mer hur absurt mitt liv här är. En annan vuxen människa påverkar mitt liv på så otroligt negativa sätt. Hela tiden! Och jag har inte vågat göra nåt åt det! Som om han äger mig.

Nu börjar hans ledighet också. Jag gissar att han kommer sticka ut ikväll. Och eftersom som han sover nu så blir det nog en sen natt ute.

Igår kände jag mig taskig som skriver här så mycket men nu tänker jag att detta är ju min pysventil. Måste få ur mig allt nånstans så att jag kan fungera i vardagen.

Sitter med telefonen i handen och sonen spelar. Och jag är rädd att mannen ska komma hit och titta på oss och kommentera det. Han stör sig ofta på min telefon. Min i princip enda avkoppling hemma är att spela candy crush eller läsa nåt på telefonen och inte ens det kan han liksom acceptera.

Och det är tydligen okej att spela Fifa en halv dag (som han gör) men andra spel är inte okej. Han säger att sonen borde läsa en bok. Ehhh jag har aldrig sett min man läsa en bok.

Är så trött på varje aspekt av livet med honom just nu. Stora saker som hans alkoholberoende men också dessa detaljer i livet som gör mig rentav olycklig. Hade han inte legat där nere och sovit och varit så sur när han kom hem hade jag satt på lite musik nu och livat upp stället lite.

Jag förutspår en sur period där han är otrevlig mot mig. Men jag hoppas att jag har fel. Och jag ska göra mitt bästa för att inte dras med i det. Tänker inte bidra till bråk. Ska verkligen försöka låta allt rinna av mig. Jag har oerhört svårt för sura människor nära mig. Smittas av det och vill gärna rätta till allt. Men nu kan jag inte göra så mycket.

Usch. Måste försöka sudda bort skuldkänslorna jag känner av allt det här negativa jag tänker och skriver. Det verkar vara en del i processen.

Märkte hur jag spontant blev nyfiken på den här 1-3-5 metoden. Det var precis det första tipset jag fick från den första psykologen jag träffade; du ska nog sluta göra listor ?
Älskar göra listor och lyckas sällan slutföra dem..

Det låter så himla rätt - kanske för er båda dessutom - att ni inte ska leva under samma tak. Bra att du har börjat berätta om det, och bra att du ändå anstränger dig för att ni ska ha en bra relation fortsatt. Det kommer förmodligen att underlätta allt. Och vara betydligt bättre för barnen, så klart. Så även om han inte verkar anstränga sig supermycket tycker jag att du gör helt rätt i att försöka se lite mellan fingrarna och planera vidare för ditt FRIA liv. Det som kommer snart.
Hoppas, hoppas, hoppas att han snart hittar en lägenhet och kommer ut därifrån så att du kan sätta igång.
Det här är onekligen en tung period för dig. Men snart kommer allt att vara så mycket bättre. 2020 är ditt år, Lim.

Man brukar kunna få psykologerna att använda begreppet asperger ändå, när de förklarar graden av autism. De är ju fortfarande väldigt noga med att utreda ifall språkutvecklingen var avvikande i tidig barndom eller ej. Det brukade utgöra en skiljelinje mellan diagnoserna tidigare. Om du redan från början lyckades i skolan skulle jag gissa på att din språkutveckling inte var försenad. Språket är ju grunden till allt teoretiskt lärande. Det ska bli väldigt spännande att se vad din utredning mynnar ut i. Det är ju inte ovanligt att högfungerande flickor flyger under radarn tills de i vuxen ålder till sist söker vård för själsligt lidande... Kram

Det var spännande analyser... Meddelanden från universum... I’m game! Kanske är det dags att ta sig an de mellanstora uppgifterna nu. Jag ska klura på vad de skulle bestå av ?

135 dagar alltså, det var en spännande milstolpe. Jag börjar ju direkt tänka % och analysera, men får ändå inte ihop det riktigt. Grattis du har varit nykter 37% av ett helt år ;) 4,5 månader. Men 1,3,5 som finns med i 135 måste ju även hänga samman med 1-3-5-metoden tänker jag, alltså bäst metoden för att göra-listan (enligt fröken här). Jag är expert på sånt (ofantligt dålig på att genomföra det på listorna dock).

1,3,5-listan innebär att man delar upp uppgifterna i tre storlekar:

1. Stora uppgifter
3. Mellanstora uppgifter
5. Mindre uppgifter

Jag tänker att den stora uppgiften är sluta med A.

Jag vet inte riktigt var jag ville komma med detta, haha... men med 135 kanske universum försöker visa dig att det är dags att ta dig an en uppgift ;) eller så kan det ju vara så att jag överanalyserar ;)

Men i vilket fall, grattis. Du är så grym bästaste Mirabelle G-S

Jag vet, ASP kallas det ju... Jaja... i vilket fall. Ska bli intressant och se var detta slutar.

Hörredu... Din lista är ju skolboksexempel på ett högfungerande autistiskt flickebarn. Numer använder man inte diagnosen Aspergers. Antingen är man på autismspektrum eller inte.

Tidigare idag ringde jag mannen för att en sak kring barnen behövde orndnas. Han svarade "mm" med uttråkad ton istället för ett hej eller hallå. Han pratade med högtalaren på så ljudet var jättedåligt. Kändes liksom olustigt.

Men sedan när jag kom hem från jobbet så gav jag honom en kram (han tänkte inte ge mig nån). Jag är i ett läge nu där det gäller att vara nära på taktisk i mitt beteende. Vill inte ha en obekväm stämning varken nu medan vi bor ihop eller senare.

Snart är han ledig en längre period och det är jag nervös inför. Hatar anspänningen jag känner. Han kommer ju självklart dricka och festa. Och samtidigt ska jag jobba varje dag och allt sånt. På ett jobb där allt är upp och ned.

Men jag hoppas att han kanske kommer lägga lite tid på att planera sin flytt när han är ledig. Kanske rensa lite här hemma och välja ut lite saker han vill ta. Bara han börjar med sånt kan jag våga sätta igång med rensandet sedan utan att vara rädd att förolämpa honom eller få honom att känna att jag kastar ut honom. Som sagt.. Taktisk måste jag vara.

När han väl hittar en lägenhet kan det ju vara flera månader till själva flytten. Men den dag han skriver kontrakt på en lägenhet kan man ju på allvar börja ordna. Å jag ska göra det så mysigt hemma.

Längtar så mycket.

Jag förtränger just nu hela aspekten av att barnen ska kunna bo hos honom osv. Det är det som fått mig att stanna flera år för mycket med honom. Det att jag inte vill vara utan barnen (eller snarare att jag inte vill att de ska vara utan mig). Men som det verkar så kommer det inte vara halvtid och dessutom (om han inte dricker när de är där) kanske det rentav kan bli bra. Jag måste våga tro på detta. Jag känner i hela mig att detta år så RÄTT. Tvekar ingenting alls. Det trodde jag aldrig. Att jag skulle komma till den här punkten då jag på allvar känner att jag gör rätt i det här.

Det kommer kännas tomt ibland förstås och tystare hemma. Men när jag mår bättre hemma kan jag släppa loss mer och därmed blir hemmet livligare och gladare ändå. Alltså jag vet jag skrivit det flera gånger men tanken på att sova med öppen sovrumsdörr är helt underbar. Vill ha det så! Vill aldrig ha öronproppar igen i mina öron.

Det är åter igen fullt med disk i köket. Det är obäddat och det står disk överallt. Jag spyr på detta. Hade min man inte bott här hade jag garanterat haft en rutin för hur barnen enkelt hade hjälpt till att städa upp det här. När jag bor själv med mina söner ska vi tre vara jämställda. Inte att de ska städa allt men de ska hjälpa till för att vi är ett team. Ordningen jag ska ha kommer göra det lätt. Nu är det hela tiden övermäktigt. Ensamstående kan jag uppfostra dem till killar som tar ansvar. I min relation går det inte!! För den är så ojämställd.

Nu ska jag städa. Jippi. Kan tillägga att jag inte dragit fram något av det jag ska städa. Inte en enda grej. Och mannen har varit ledig idag och jag jobbat 9 timmar. ?

- Jag kunde tjata i dagar, månader (ja, jag tjatade i år) om en hund. Jag kunde hålla på 5timmar per dag (fick aldrig någon hund) men än i dag mår jag dåligt över det och hur ledsen jag var över detta.
- Jag var som sagt väldigt olik mig själv i skolan och hemmet. Duktig och ordentlig i skolan medan jag kunde vara arg och trött hemma.
- Jag tyckte inte om att duscha och kunde inte ha åtsittande kläder. Speciellt byxor som satt åt.
- Jag hade en vild fantasi och skapade egna låtar, sånger och historier i mitt huvud
- Jag var bestämd med vad jag kunde ära, exempelvis, om fisken inte var fångad av min farbror så åt jag inte fisken.
- Jag hade ett jätteintresse för svartvit film från jag började kika på tv vid 8-9 års ålder, både drama och komedi, helst svenskt med Tor Moden. 30 och 40-talsfilmer, satt alltid och kikade på dem tillsammans med farmor.

Hur mår jag egentligen?

Har funderat ett tag, känner att trots stress och sånt så är humöret bra, jag känner mig inte deprimerad. Men jag känner stress och press mest hela tiden. Det är så många helger som är uppbokade, mest för andras skulle. Ja vet att jag inte behöver, men man måste värna om familj och vänskap, och just nu infaller så mycket. Har denna helg som kommer ledigt men nästkommande 3 helger är fullspäckade och ska resa bort 2 av dem. Det stressar mig, jobbet stressar mig, renoveringen stressar mig, pengar stressar osv. Jag kände inte en sån här stress och ångestkänslor när jag drack, men tror inte heller jag körde på i 150 på jobbet som jag gör nu. Jag försöker varje dag att stanna upp och ta det lite lugnt, försöker ta hela lunchen, försöker fika, men det händer aldrig. Jag är beroende av stressen - och ångesten. Det bara är så, har gått från ett beroende till ett annat.

Förut när jag drack var jag ju alltid trött, fast på ett annat plan, mer backfull-trött, inte hjärnan-är-på-högvarv-hela-tiden-och-behöver-vila-trött.

Har börjar forska lite i min barndom också, fick i uppgift att tala med mina päron bland annat om saker som stack ut innan jag var 12 år. Det är ganska mycket.

-Jag var ofantligt försiktig och blyg, jag ställde mig alltid längst bak i kön, vågade inte mycket och armbågade mig absolut aldrig förbi någon annan.
-Jag var extremt petig med maten
-Jag var lugn och snäll mot andra men tog ut all min frustration och ilska hemma. Var aldrig i någon konfrontation, bråk eller liknande i skolan eller bland kompisar.
-Jag lekte helst själv
-Jag hade svårt att fråga andra om de ville leka men tyckte om när andra frågade
-Jag kunde inte sova över hos några kompisar
- Jag gillade att vara med vuxna mer än barn, och jag var ofta det också.
- Jag var väldigt känslig, jag kunde bli överdriver arg eller ledsen och inte kunna lugna ner mig om det inte blev som jag ville (hemma) eller om något gick sönder.
- Fäste väldigt mycket vikt vid materiella saker såsom gosedjur eller porslinsfigurer och blev EXTREMT ledsen (otröstlig) om något gick sönder eller försvann. En liten sak för andra var jättestor för mig. Och är väl än i dag iof.
- Jag hade aldrig någon pojkvän (en sån där man bytte varannan vecka)
- Jag gjorde saker på mitt sett och inte som alla andra
- Jag var väldigt envis och kunde inte förstå varför inte saker gjordes på det sättet som jag tyckte var bäst
- Jag avskydde att gå på dagis men älskade att gå på 6-års och i skolan (troligtvis för att man fick lära sig saker och visa att man var duktig där samt att det var strukturerat).
- Jag älskade att skapa saker.
- Hade kompisar och flera jag lekte med, någon som jag kallade bästa kompis, men ingen som var min person, det var farmor i så fall, hon var bästisen när jag var liten.
- Jag kikade på ett par filmer och lyssnade på en del kasettband om och om igen, tills de gick sönder. Vissa saker såg jag/lyssnade jag på varje dag i flera år.
- Jag var motoriskt efter i utvecklingen (klättra träd ex.)
- Jag avskydde aktiviteter i större grupp, fotboll, grupparbeten. Gjorde alltid bäst om jag var själv och ville göra allt själv.
- Satt hellre inne på rasten och jobbade med skolarbete själv, än att vara ute och leka
- Låg alltid framför alla andra i alla ämnen, var i mattebok 3 när de andra var i första. Låg dock efter i att läsa. Läste sakta och hade svårt för det, gillade inte att läsa. Hade svårt med läsförståelse och tog inte in de ord jag läste. Men älskade att få historier berättade för mig och kunde återberätta i princip allt ifall det var berättat muntligt (det kan jag än i dag).
- Byggde mycket lego m.m. men lekte sällan med det. Ville bara bygga, inte rollspela med gubbarna. Samma med ponnys eller barbie, lekte sällan med det, bara bytte kläder och byggde hus.

Tänkte att jag skrev upp det här så jag kommer ihåg lite av det jag fått fram hittills. Sedan är det svårt för mina päron att avgöra vad som är ovanligt då de bara haft mig som barn. Och vissa av sakerna ovan kanske inte är så anmärkningsvärt, var och varannan unge har ju problem med maten, eller älskar skolan... osv... men det som visas ovan visar ju lite... tendenser på autism om inte annat. Och nu hobbypsykologar jag rätt så rejält.

I vilket fall..

Väljer att inte dricka i dag, istället vilar jag upp mig inför morgondagen då det är sista dagen på jobbet innan helgen.

Igår. Och många gånger och dagar t.o.m månader dessförinnan också förstås.
Men det är kämpigt tycker jag att bryta med ett återfall, för det är precis som att man då plötsligt ger sig rätten till ett misslyckande till och kanske ännu ett osv. Man känner ju ändå sig så fruktansvärt vördelös, så man är liksom inte värd ngt annat.. Att det liksom är lätt att hamna in i det omvända. Istället för att skjuta på beslutet att dricka, så skjuter upp beslutet på den nya dag 1.
Jag är idag, just denna morgon, extra tacksam att jag inte drack ngt igår. Jag har lyckats bryta ön en gång, dag 2 idag med andra ord..?

Sedan skulle jag också kunna meddela att det inte var så mkt, och att inget katastrofer hände etc och det är jag förstås glad över, men alltså det där giftet. Det är verkligen det, om det är aldrig så lite.. Det är som om när en droppe blod sprids i havet och hajen känner det på flera mils avstånd. Så är det med alkohol för mig. Minsta lilla, så slår alkoholdjävulen klorna i mig. Vill bara ha mer. Och att jag lyckas undvika frenesi, är nog snarare för att jag är just människa och inte en haj..? (!)
Lite metaforer så här på morgonkvisten, kanske kan pigga upp ?, men skämtåsido, så är det ju sådan starka krafter som sätts igång.
Ja,ja - så blev det tydligt än en gång Fibblan att du inte ska dricka ngn alkohol. Jag kan hålla igen, kontrollera till ganska stor del också, men denna mentala upptagenhet och besatthet - jag är bara så trött på det, så jag kan kräkas..?.

Kramar
/Fibblan

God morgon ❤️

Det är så mycket som händer i mitt liv. Det stormar på alla plan egentligen. Min relation tar slut, mitt ena barn har det mkt tufft i skolan och det är mycket som är på gång där och har varit flera år plus att det har blivit rörigt på mitt arbete. Igår kväll blev jag på ett otroligt dåligt humör av stressen. Men jag och barnen satte på Youtube i vardagsrummet och hade det mysigt. Då kunde jag sluta bete mig irriterat. Ska komma ihåg det till framtiden... Att sätta mig MED barnen istället för att yra runt och irritera mig på allt.

Måste försöka se livet positivt trots att det känns som en tragisk film just nu.

Att jag skiljs är EGENTLIGEN något bra. En jobbig process men jag kanske måste se det som en pånyttfödelse.

Min son kommer att få hjälp och han mår ändå ganska bra samt att framtiden med en förhoppningsvis gladare mamma är bra för honom.

Ett arbete är ett arbete. Jag har fortfarande många bra kollegor kvar och skulle alla plötsligt sluta är det kanske en signal om att jag ska byta jobb också. Och det behöver ju inte vara så farligt.

När jag fokuserar på eländet så växer det bara. Måste försöka se det positiva.

Och som jag ofta tänkt förut. Man lär sig av allt och alla erfarenheter kan man växa av. Ibland bryts man ner och det är det jag är rädd ska hända om jag tänker negativt. Jag är liksom på randen mellan att bryta samman och att stå stark. Vill vara stark och må bra. Vill inte gå omkring i en offerkofta.

Måste tänka positivt. ❤️

Jag håller med din man! Han verkar klok som du - kaka söker maka kanske?!
Choklad passar ju alldeles utmärkt till både firande och till blodbyggande..?
Kram och tidig god natt och tack för dina kloka tankar Mirabelle❤️!

/Fibblan ?

Absolut inte psykopat! Du låter som en människa som gör ett jädra bra jobb att kompensera för sina svårigheter. Utåt. Medans insidan tar stryk :/ Hur mycket stryk insidan tar läser man i inlägget där du sätter ord på dilemmat ang en tänkbar parter. Du vill inte ha någon som kan sänka sig till nivån att vilja ha dig. Det gläder mig att du på ett intellektuellt plan inser hur orimlig den tanken är. Min önskan är att du även känslomässigt ska komma dit. Du är bra, precis som du är, komplett med både styrkor och svagheter. Kram