Senaste kommentarerna i forumet

Jag siktar på en helt sober oktober! Förhoppningsvis rullar det sedan vidare med sober november. Vi var ett gäng här inne som körde sober november tillsammans förra hösten. Min konsumtion just nu är typ en drycksdag per vecka. Alltså jag sköter mig bra men vill ändå avstå totalt en period. Känner av hösten med lägre energi och ökad ångest. Tänkte försöka må kanon bra och därför vill jag avstå helt från alkohol. Tänker även försöka bli av med nått kilo genom att börja skriva upp allt jag käkar. Är medlem i en Viktklubb genom Aftonbladet. Tyvärr har jag inte varit inloggad där under de senaste 6 månaderna.

Mitt liv är svårt just nu. Stressar med deadlines, sjuka barn, ensamhet. Har inte börjat ta min medicin. Upptäckte att jag denna vecka missat social aktivitet, brukar försöka iaf en gång i veckan träffa en kompis eller ge mig ut på nåt, och det gör mig lite bortkopplad, som att jag lever i en liten burk.
Min treåring har gått in i en ny demonfas. Varje dag är hundra krig. Det är riktigt, riktigt svårt att vara ensamstående förälder.
Men jag märker att jag gör det annorlunda. När min dotter gick igenom det här hade jag hela tiden kriget inuti, att det är jag som inte är tillräckligt bra, att jag förstört hennes liv, att jag är för trasig för att vara förälder. Jag känner hur nära allt det där ligger, men jag förstår det som en väg inuti som jag bara måste välja bort. Jag måste tänka: småbarn är ibland förjävliga. Det är okej. Vissa dagar tränar vi bara på att vara utmattade tillsammans.
Jag börjar hitta den där tryggheten i mig själv. Jag litar på att jag fixar det. Istället för att bli förtvivlad över att jag är ensam och lite skyddslös kan jag välja att tänka att jag gjort alla dom här valen för att jag vill klara mig själv. Och att det inte gör nåt att det är asförjävlakukjobbigt.

Det är klart du ska vara här på forumet. Du behöver inte prestera något, vare sig det gäller nykterhet eller inlägg i trådar. Det räcker så bra att du är du och att du är med oss ❤️ Du saknas mig något ofantligt när du pausar. Det värmer och motiverar mig bara att veta att du figurerar runt här ?

Motivationen att hålla nykterheten svänger som en pendel, i början med hisnande hastighet. Jag närmar mig fyra månader nykter. Längtan att dricka på känslor har försvunnit. Jag är Ok med att möta stress, otillräcklighet, oro, ilska, sorg etc utan bedövning nu. Jag har märkt att de negativa känslorna är ganska snabbt överspelade om man inte häller vin över dem. Som en klok forumvän skrev så blir det onödigt att älta eländet när man ändå inte får dricka på det ? Man lär sig att istället acceptera, släppa och gå vidare. Du kommer dit du med. Kämpa på!

du ska vara här mer än någonsin! Nu när du har det motigt.
Om det var lätt och smärtfritt att slå sig fri från A så vore ju forumet meningslöst.
Sänder värme och omtanke. Du KAN klara det här!

Vilken flygande start ? Bra jobbat! Fint att du får uppleva positiva förändringar redan under nykterhetens första veckor. Min kreativitet vilar just nu, efter en lång nykter sommar i kreativitetens tecken. Min motivation att hålla i nykterheten tycks också ligga i vila. Så då får man ta till envis-som-en-gris-strategin istället ? där man bara kör på vad man bestämt, oavsett vad. Hoppas det håller hela vägen tills motivationen vaknar till liv igen.

Tror det ör så Mirabelle vi har lärt oss att stänga av och ladda om med alkohol. Snabbt fixat, funkade massor av år trodde vi ända tills allt blev en ond cirkel.
Så nu måste vi lära om och leva med sjukdomen, hitta sätt att bromsa innan tröttheten tar över hjärnan.
Så foten på bromsen som vid halkkörning dvs med ett ägg under pedalen annars hamnar vi i diket ?
Ha en fin lördag ?❤️

Övertrött och viljan att stänga av... Kanske var det mitt problem igår. Nu vaknade jag efter tio timmar i snarkofagen och fattar inte varför jag dagdrömde om vin igår. Vill minnas att det var samma sak förra fredagen... och att en megalång skönhetssömn botade vinlängtan även då. Är man helt enkelt så trött att man inte vet sitt eget bästa när arbetsveckan är slut?

De orden hjälper när man tvivlar. Vet att du varit här tidigare, en under annat nick, kommer dock inte ihåg vilket.

Självklart stöttar vi varandra, både i medgång, men kanske främst i motgång. Precis som du skriver.

Ha en fin lördag, alla forumvänner.

Kram

En sådan dag när jag har massor planterat, men slog till bromsen och hoppade av allt. Så lätt att bara gasa på allt igen och vet ju redan innan hur detta slutar. Övertrött och viljan att stänga av kommer tillbaka, men nu bromsar jag tänker inte trilla.

När man vet att något gnager som en sten i skon, behöver ta tag i problemet och göra en förändring i livet.
Är jag där nu, finns orken och styrkan där eller skall jag vara klok och vänta ut året som nykter många månader kvar.
Blivit en människa som bryr sig om hur jag mår, viljan att finna ro och styrka är stor.
Så sakta men säkert förändrar jag livet och mina förutsättningar för att leva det liv jag vill leva.
Så idag stannar jag i torpet och låter mig själv vila från måsten och att vara social.
Önskar er en fin lördag med mod, styrka och kloka val för er resa. Kram Strulan

Nu är jag tillbaka igen.
Har klarat 15 dagars nykterhet. Har gått lättare än jag trott. Det bästa av allt är att vakna på morgonen utan bakfylla. Jag är både glad och förväntansfull inför dagen.
Dessutom har kreativiteten kommit tillbaka.
Trevlig helg

Från den 18 augusti:

"Jag måste känna alla känslor i stunden, inte fokusera på annat och låta det passera förbi. Jag ska inte vara trött på det, jag ska välkomna det. Eller måste och måste, jag måste inte ett skit. Men eftersom jag mår bra nu i min nykterhet så får jag inte växla ner. Har läst och förstår ju att det är då hjärnspökena börjar komma och säga att "du kanske är den där 1% som kan dricka måttligt".
Pyttsan, det vet jag att jag inte kan. Jag kan inte göra någonting måttligt. Antingen är det inget alls eller all in medvetslös liksom."

Jag måste komma ihåg detta, jag är inte personen som har kapacitet till måttlighet. Jag har aldrig varit måttlig, jag är full on eller ingenting. Lagom existerar inte.

Helg, vad skönt! För tre månader sen var jag hundvakt och satt och drack som att vinet var lösningen till alla världens problem. Det känns som 100 år sedan, 3 månader känns inte långt nog på något sätt, men samtidigt så har tiden gått så snabbt. Känslorna har gått upp och ner, mående likaså, motivation och syfte svajjar fortfarande men om inget annat så har jag lärt mig att det stora felet ligger i att dricka på känslor. Det viktiga är att analysera och verkligen grotta in sig på varför man vill dricka som tröst, eller som belöning. Det är jättejobbigt att fundera på, man blir ju helt trött i huvudet, men nödvändigt.

Ingen A för mig denna helg heller, bra beslut känner jag. Ska försöka fixa lite i hemmet och göra minsta möjliga så jag hinner vila upp mig rejält. Tillåter vädret så går jag ut i naturen lite.

Väljer att inte dricka i dag, är istället tacksam över mina snart 3 månader och lugnet som infunnit sig större delen av tiden.

Vad glad jag blir att läsa dina rader?
Önskar dig en härlig resa och lycka till med din nya vän??

Kramar
???

Här hos mig..Vaknade och känner en slags förväntan..Ska åka iväg på resa till varmare breddgrader, med en kompis. Flyger inte ofta, så känner ingen flygskam..Det ska bli spännande och härligt med bad och sol..Nu för tiden känns alkohol som ett medel som förstör och förgiftar..Finns flera tragiska exempel i min omgivning..Jag är nöjd och glad för livet just nu..Min nya kärlek känns harmonisk men fortfarande helt nytt..Han och jag pratar mycket om Alkohol och hur den förstör för familjer..Känns bra att prata med någon som är insatt, men ej beroende..Varm nattkram?✨?

Åh Lim!
Så skönt att få ett livstecken!
Du låter så bestämd och stark, som att du har landat i beslutet. Drar paralleller till min egen nykterhet - alla tidigare gånger när jag har slutat har jag undvikit att berätta det för människor. Jag har rationaliserat det med att jag inte vill he några falska löften, men egentligen har det nog handlat om att jag har velat ha en dörr öppen till alkoholen. Om jag inte berättar att jag slutar blir jag inte ifrågasatt om jag börjar igen...
Den här gången är jag bestämd. Och öppen med det. Jag VILL stänga dörren.
Tänker att du gör detsamma nu, när du väljer att prata med vänner om din man. Det tror jag är så otroligt viktigt! Inte bara för att ta dig ur situationen och inte kunna halka tillbaka in i den, utan också för att inte behöva böra allt själv. Du har varit så stark, så länge. Försökt hålla ihop en familj och ett äktenskap tillsammans med en människa som i sina handlingar jobbat åt motsatt håll. Nu är det din tur att kunna luta dig mot människor. Få kärlek och stöd. Inte vara den enda som är vuxen och tar ansvar.
Är SÅ otroligt glad över att du har tagit beslutet. Att du prioriterar dig och ditt och barnens framtida liv. Du gör så rätt.
???

Mirabelle, jag tar definitivt inte illa upp, i min värld är det även om vissa kanske skulle se det som någon negativt - men för mig ses det positivt då det bara visar att man är smartare än gemene man och har genomskådat det mesta. Fast det har ju såklart baksidor. Det låter ju lite som mig, men ska också bli spännande att se hur det går för mig.

Vi är precis på samma plats annars, jag vill dricka - och inte från stress eller ångest (mig veterligen) men man får ju inte ta det första glaset. Vi är ju bara korkade om vi får för oss det, tyvärr undrar jag om inte min korkade del av hjärnan kommer vinna snart ändå. Men kanske ändå inte? Man har ju liksom inte agerat på infallet att dricka.

Nu skiter vi i det och myser i pyjamasen (jag har en sån där superful onepiece i fleece som ingen någonsin kommer få se (den är himmelskt skön (och ful).

Åh herre gud så skönt att krypa in i pyjamasen och äta fredagspizza framför TVn. Arbetsdagen var rent ut sagt överjävlig. Mycket kopplat till dementa snigeln, men fler faktorer spelade in. Hen försökte faktiskt så bra hen kunde idag. Synd att hen inte kan bättre bara. Jag och en annan kollega har iaf fått löfte att snigeln ska ersättas så fort det bara går. Det tackar vi för. Mitt gamla jag hade druckit och ältat. Mitt nya jag behöver inte dricka på aviga känslor och stress. Det har jag sakta men säkert lärt mig av med under de snart fyra månader jag varit ”en sån som inte dricker”. Det är en skön känsla att möta eländet utan att känna ett akut behov av vinmarinerad bedövning. Bara rycka på axlarna och konstatera att jaha idag var en sån dag. Och sen är det ju faktiskt ingen idé att älta mer, när man nu ändå inte får dricka på självömkan och harmen (genialisk tanke stulen från en klok forumväns tråd).

Aningen misströstande måste jag ändå erkänna att jag vill dricka vin, bara inte av den anledningen att jag vill skölja bort en kass dag. Ja jag vill verkligen dricka vin. Jag vill det så mycket att jag stannade kvar på jobbet efter arbetstid och förberedde inför nästa vecka, istället för att riskera att svänga in via systemet på väg hem. Varför jag plötsligt balanserar så farligt nära kanten vet jag faktiskt inte. Jag vet bara att det inte handlar om negativa känslor jag inte vill möta. Den här gången. Men lyfter jag det första glaset så är det förmodligen ändå det beteendet jag landar i så småningom. Så det blir inget vin.

Och kramar tillbaka? / mt

Kära du!
Häromdagen när du skrev hos mig blev jag så glad och det motiverar mig att fortsätta min krokiga väg. Just nu nykter mot min 11:e dag och det var verkligen länge sedan jag hade det i bagaget. Tillsammans klarar vi det och vi behöver varandra även när det går bra men framförallt när allt känns piss! Tänker på dig!
♥️
GaragePer

Tårarna trillar mer än någonsin. Tack Sofia, dina ord betyder mycket.

Precis som ni har listat ut är jag en person som vill vara snäll och önska alla välkommen till forumet. När jag inte hinner med får jag dåligt samvete och är rädd att andra uppfattar mig som nonchalant trots flera uppdateringar.

Äh, strunt i svamlet ovan, välkommen hit alla nya.

Kram på er

Bara måste skriva, trots att man bör undvika det när man är påverkad av alkohol.

Du gör det bra, vet vad som är viktigt för dig och dina barn. Jag beundrar dig.

Skulle kunna skriva hur mycket som helst, men vet att man bör undvika det när man är onykter, så jag slutar här. ?

Kramar i massor till dig

Det är verkligen det jag jobbar på med nu, att acceptera och bara vara. Inte kämpa emot så förbannat. Bara finna sig i att just nu känns det så här trist och deppigt. Det är ok. Behöver inte ens skylla på PMS, för det är inte den tiden riktigt än..
Jag bara har det så här nu. Och jag har mina skäl också, det är ju inte det..
Tack för dina ord Mirabelle?! Konstigt kanske men när ngn annan kan bekräfta att det är okej, så blir också jag mer okej med mig..
Mkt övning kvar, så tack för stöd på vägen..?!
Stor kram
/Fibblan ?

Så bra..Barnen är ju viktigast, och så smart av dig att prata med anhöriga..Styrka och beslutsamhet skickar jag dig??✨..Du har redan fixat en massa saker tidigare..Nu är det din tur att få leva som du önskar utan fylla och andra jobbiga saker som det medför..❤️

Shit fan, hon kan när hon vill... när hon VERKLIGEN vill... eg blir jagad av en kvinnoslukande reptil ? Tror det skulle behövas en hel flock mordiska reptiler för att få fart på mig faktiskt. Om jag enns skulle idas röra på mig då... ”Meeeh... ät mig om ni måste... Livet är mest jämna plågor ändå...” ?