Senaste kommentarerna i forumet

@Mimmipigg sitter just i samma båt som du. Har bestämt att jag får dricka 3 folköl en tid framåt . Är också lite nojjig gällande abstinensen. 2 dagen nu . Än så länge så är det ganska lugnt. Lite darrig lite illa mående. Mitt drickande ser ganska likt ut som dit. Hoppas det går bra för dig

Starkt jobbat med 66 dagar!
Jag har kommit till dag 14 och kämpar på.

@jojje1970 sjukt svårt att sova . Blir ju inte bättre att man jobbar 5 skift heller. just nu natt 😴

Tack för alla råd och peppande ord! Jag tror att har man insett problemet och tar tag i det är det iallafall ett steg närmare målet. Har bestämt mig för att trappa ner och försöka vända tillbaka dygnet som jag nu vänt på pga arbetslöshet.

Jag ska börja träna eller iallafall gå en långpromenad varje dag och försöka hitta rutiner igen för att ha något annat att fokusera på. Ska dricka betydligt mindre i början och kanske tom hoppa över vissa dagar. Vill verkligen komma ur den här onda cirkeln. Det har gått innan så jag vet att jag kan är bara rädd för symtomen för abstinensen.

Notering en torsdag. I dag blir det endast ett hej. Jämngrå dag både vädermässigt och humörmässigt. Jag måste dock säga att jag mår bra jämfört med när jag var aktiv med alkoholen. Det konstaterandet är ju inte illa i sig. Det är egentligen helt fantastiskt! Kram till alla.

Japp då är min resa igång. Jag var livrädd för abstinens nu när jag bestämde mig för att för att mitt drickande inte är ok. Har nog druckit varje dag sen efter sommaren . Men drack nog redan förut för mycket. Men bestämde mig för att trappa ner så inte abstinens blir avskräckande. Så 3 folköl utspridda under första dagen . Kändes helt ok .

Hej Tjo! Fint att du skapat en tråd här med en tydlig rubrik.

Frågan du ställer är mycket passande och flera här inne har erfarenheter av att reflektera kring och jobba med just den, gissningsvis så även du själv.

Det var nu dryga 2 månader sedan du startade tråden. Om du vill att den ska få fart skriv gärna och berätta lite mer, om om du vill, hur det går för dig, vad du tänker på eller funderingar kring att förändra. Om du vill såklart! Ibland behöver en skriva flera gånger innan en tråd får fart här i forumet.

Vänliga hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Fint att börja med sonen, viktigast först! Och jag blir glad att höra att du bit för bit börjar ta hand om dig. Du skriver verkligen bra, jag tror många inspireras av att läsa din historia, om hur det finns hopp och att förändring är möjlig även när man varit riktigt illa däran.

Skönt med ljusning på jobbet, jag tror det kommer hjälpa dig mycket att inte behöva bli helt dränerad på energi!

När jag gick i behandling, först i terapigrupp under ett år, och senare som "intagen" en månad på behandlingshem så var hela verksamheten inriktad på att följa tolvstegsmetoden och AA. Det funkade tyvärr aldrig för mig fullt ut. Visserligen kunde jag ibland känna befrielse och välmående när jag gick på möten, men för det mesta var det gemenskapen och samhörigheten som jag drogs till. Inte själva programmet. Men det fanns både igenkänning och insikten att vissa var mycket hårdare drabbade än jag och på något sätt fick jag hela tiden bekräftat att jag inte nått min botten ännu. Något som jag ju också fått höra på behandlingshemmet.

Jag slutade helt gå på AA-möten efter att jag skaffat mig en sponsor i mitt stegarbete och vi gick tyvärr inte alls ihop. Jag kan idag förstå att det inte var fel på den personen som skulle stötta mig. Det var jag som inte engagerade mig till hundra procent. Jag stod inte ut med att rapportera till henne och jag ville inte vara styrd eller behöva stå under minsta bevakning. Anledning? Jag hade ju i grund och botten inte anammat tanken på att sluta dricka. I min hjärna hade jag tagit ett uppehåll och målsättningen var att kunna dricka måttligt, trots att allt pekade på att jag aldrig skulle kunna hantera alkoholen. Mitt stegarbete var ett spel för galleriet och jag gjorde det jag skulle för att man skulle det, inte för att jag trodde på metoden.

Och så fastnade jag på steg åtta och kom inte förbi det.
"8. Vi gör en förteckning över alla de personer vi hade gjort illa och är beredda att gottgöra dem alla."
Hur gör man? Hur orkar man? Hur börjar man ens? Jag visste inte hur jag skulle angripa en så stor uppgift, och jag var därtill både bitter och besviken på så många människor som i sin tur gjort mig illa i livet att jag hade svårt att fokusera på vad jag själv gjort mot andra. Ingen hade någonsin givit mig den ursäkt jag längtade efter och verkligen saknade, så det var svårt för mig att försöka uppbåda kraft att rannsaka mig själv för att göra detta steg. Och sedan lade jag ned AA och söp vidare.

Oavsett vad man tycker om tolvstegsmetoden och AA så finns det ju i grunden en anledning till att de olika stegen består av vissa handlingar och att folk faktiskt blivit hjälpta av att genomföra stegarbetet. Jag har ingen egentlig målsättning att återuppta arbetet med de tolv stegen men jag gjorde ändå något idag som jag nu förstår var på tiden och behövdes. Något jag borde gjort för länge sedan.

Jag bad min son om ursäkt. Tillfället gavs när vi hade en stund för oss själva, och jag fick möjlighet att säga förlåt och ärligt mena det. Jag kanske inte har bett om ursäkt för allt jag gjort eller gottgjort allt det jag förstört, men det var ändå ett steg i rätt riktning. Han hade redan förlåtit mig men jag tror vi bägge behövde de orden jag nu fick möjlighet att säga till honom idag.

Det finns ingen lista över de jag gjort illa. Kanske kommer det en dag en möjlighet att ta upp mina tillkortakommanden med andra människor jag skadat i mitt liv, men det får bli en liten bit i taget. Jag vill inte gå fram för hårt med mig själv.

Men just nu känns det som jag gjort något bra.

@Edda4 Härligt med simning😊.
Jag tycker också om att simma och bada. Just nu går jag på vattengympa och det är jätte kul.
Långt in på sensommaren badar jag utomhus.
Det är något läkande med vatten.
Kul att det går så bra för dig 💖

Simningen igår gav bättre ångestlindring än A. Mådde så bra efteråt igår. Lite träningsvärk idag. Imorgon fm ska jag simma igen. Har haft två stabila dagar.

@Ase @TappadIgen Tack för era kommentarer. Jag har lovat mig själv att vara öppen och ärlig och då kanske det blir tufft och ibland lite obehagligt, men jag tror att det är verkligen dags nu. Jag har kört mig själv och mitt liv i botten och det måste gå uppåt nu.

@Axianne Du håller verkligen inte igen när du skriver och man berörs verkligen av din berättelse och känner igen sig i många delar. Det är säkert nyttigt att kunna få ur dig allt detta också, även om det säkert är tufft. Det låter ju som att du verkligen är redo för den här förändringen.

@Andrahalvlek Jag har aldrig haft någon söndagsångest direkt, när jag var yngre och festade kunde jag ibland tycka att det var skönt med måndag då det blev lugnt och skönt (aldrig druckit i veckorna.) Men att helgerna är längre och mer njutningsfulla nu skriver jag verkligen under på!

Hej och varmt välkommen hit Mimmipigg!

Du har verkligen beslutat dig för en förändring och tagit steg mot att genomföra den redan, bra gjort! Du har fått kloka bra svar här redan och vill mest titta in för att bekräfta att det är så, den generella rekommendationen vi ger är att inte sluta tvärt på egen hand, särskilt om det varit svårt tidigare då abstinens kan bli svårare för varje gång.

En idé är att ringa 1177 eller ex en beroendeakut och inte ge ditt personnummer utan be om råd, om du skulle må sämre och vilja rådslå. Något kan du säkert få stöd kring utan att journalföring görs.

Oavsett så himla klokt av dig att vända dig utåt för stöd och vi kommer finnas här på det sätt vi kan över internet! Skriv och läs gärna mera här och berätta hur det går för dig.

Skulle du vilja prata med någon, och inte redan känner till det, är Alkohollinjen öppen vardagar 11-19 020-84 44 48

Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

@Axianne Det verkar som att du har bestämt dig för att leva ditt liv 💖.
Från den dag du valde bort alkoholen kan det bara bli bättre.

@Mimmipigg En till sak som jag kan rekommendera är att du ser till att få i dig mycket vatten varje dag samt att du tillåter extra tid till sömn. Många upplever också att de har högre sömnbehov ofta ganska länge när man slutar att dricka. En stadig kost är också bra, och det skadar inte att få ett litet tillskott av vitaminer. Det du främst behöver få i dig är B-vitaminer och magnesium. Du kan köpa en b-vitaminkomplex på ett apotek t.ex. eller ett annat bra tips är näringsjäst eller ibland kallat b-jäst. Det viktiga är att det innehåller Tiamin eller Vitamin B1. Detta vitamin hoppas ibland över för att det är så ovanligt att få brist på det och sker egentligen i västvärlden endast hos de som har ett högt alkoholintag. Andra b-vitaminer är också bra, men de brukar man inte hoppa över så att säga.

Kosttillskotten är inget måste, men de kan hjälpa dig och din kropp i din återhämtning samt ge dig lite sinnesro och fokus, tänker jag. Magnesiumtillskottet hjälper dig även att somna, så det är bra att ta det på kvällen.

Ta hand om dig och fortsätt skriva om din resa här.

@Mimmipigg Vi förstår! Du är bland vänner här på forumet. Vi är många som har varit i samma sits som du är i nu. Men tänk ändå så här, du är här för att du vill ta tag i det och det ska du vara stolt för! Det är en väldigt bra början. Du har en jobbig tid framför dig, men det kommer att vara värt det och du kommer att komma ut på andra sidan tunneln till ett bättre liv.

Det bästa är väl om du kan trappa ner i sådana fall. Där finns ju ingen praxis direkt då det inte är en vedertagen medicinsk behandling, och det kan som sagt vara svårt när man väl är alkoholberoende och ångesten ökar ju oftast tyvärr när man håller på att sluta, innan den blir bättre.

@TappadIgen

Har mest hållit mig till helger innan och kanske någon vardag i ett par år och då kanske det blev 5-6 öl. Eller mindre beroende på sällskap osv.

Men nu sedan i somras har det blivit dagligen den mängden eller mer. Inser att det är sjukt och har sådan ångest men har dragit ner på det och vill inte mer nu. Är mest för att dämpa ångest och har svårt att sova utan alkohol, men jag vill vända på det nu och sluta helt. Men att trappa ner kanske är att föredra för har inte möjlighet att ta hjälp av vården.

Det är inte bara alkoholmissbruk och ätstörningar som belastat mitt välmående. För några år sedan var jag en vältränad, ungdomlig kvinna som deltog (motionärsklassen) i tävlingssammanhang när jag var något så när alkoholfri. Jag tränade både i simhallen och på gym dagligen, kanske inte alltid helt nykter dock, vilket jag visste var både farligt och idiotiskt, men jag drevs av att mitt i livet ha funnit kärleken och hyste en förhoppning att kunna hantera mitt alkoholberoende i den nystart jag trodde att jag hittat till. Mitt chefsjobb var välbetalt, bankkontot laddat, bostaden i gott skick och förlovningsringen blänkte vackert på vänsterhanden. Jag kunde resa utomlands och unna mig vad jag ville.

Några år senare är jag kraftigt överviktig och ganska alkoholskadad. Jag har förlorat fem jobb sedan det jag beskrev ovan och har inte en krona på banken utan i stället tvingats låna pengar för att klara av mina löpande utgifter. Min bostad är förfallen och förlovningen gick givetvis i stöpet Jag har inte rest längre än till närmaste Systembolag på åratal och jag har inte ens råd att gå till tandläkaren.

Övervikten har verkligen greppat mig helt och hållet. Eftersom jag har anlag för fetma och var tjock som barn har jag extra lätt att lägga på mig kilon. När jag helt slutat med träningen gick jag visserligen upp i vikt, men den stora boven är ju självklart alla tomma kalorier som finns i alkoholen. Upp till sex dagar i veckan kunde jag få i mig över 2000 extra kalorier per dag bara genom det jag drack.

Förutom det så triggades jag enormt att äta skräpmat och godis när jag fick vin eller sprit i kroppen. Jag vaknade ofta vid olika tider på dygnet och gjorde raider i kylskåp och godisgömmor. Fanns inget gott hemma kunde jag greja ihop någonting som jag stekte upp och svullade i min ensamhet. Disken blev stående överallt i rummet och soppåsar med godispapper, tomma chipsförpackningar och annan bråte samlade jag också på mig. Det är inte konstigt att jag gick upp i vikt med raketfart när jag släppte taget om allt och bara gav alkoholdjävulen fria händer.

Jag har fått välmenande tips om att sysselsätta mig med promenader, och det är en målsättning som jag faktiskt skäms över att erkänna att jag har haft svårt att ge mig in på. Jag brukade springa mer än en mil åt gången i de vackra omgivningarna här hemma utan problem, men nu blir jag andfådd bara av gå upp för de fjorton trappstegen i huset där jag bor.

De senaste två åren har jag helt självförvållat haft fruktansvärt ont i korsryggen så fort jag stått eller gått eftersom min kropp är för tung och musklerna för svaga. Smärtan har oftast varit förknippad med att jag måste stå i kön på Systembolaget och värken har satt in för att jag varit på fötterna i mer än fem minuter. Efter att jag handlat har jag satt mig på "pensionärsbänken" utanför kassorna med min vindunk innan smärtan lagt sig och jag kunnat gå vidare till nästa ställe där jag kan slå ned rumpan en stund på väg hem. Mitt liv har levts till största delen hemma i sängen och jag har totalt förstört min hälsa genom att inte bara supa, utan dessutom äta onyttigt och vara extremt orörlig.

Det mest märkliga är att jag gått från att duscha och bada dagligen har valt att leva i snusk och förnedring under de värsta perioderna. Ibland har jag inte duschat på flera veckor för att jag ramlat och slagit mig när jag klev ur badkaret en gång och inte tog mig upp på grund av min vikt. Jag fick krypa ut i hallen naken och kravla mig in i sovrummet där jag till slut kom upp i sängen på något vis. Tänderna har jag inte heller skött ordentligt och jag har inte kunnat gå till tandläkaren på många år. Men det har inte spelat någon roll. Det har varit som att jag intalat mig att den här sunkiga och vidriga personen jag förvandlats till har förtjänat att gå ned sig. Mitt självhat har övertygat mig att jag inte är en värdig människa längre.

Så det finns förbättringspotential på många fronter. Jag är 55+ och i riskzonen för i princip allt; diabetes, högt blodtryck, hjärtproblem, cancer och så förstås alkoholrelaterade sjukdomar samt taskig tandhälsa finns t.ex. på menyn. Jag vet inte hur mycket jag väger eller vad jag vägt som mest men jag kan tänka mig att jag gått upp över 60 kg de senaste åren.

Sedan jag slutade dricka för drygt två månader sedan har jag nu ändå långsamt förbättrat min livskvalité, hygien och omsorg om mig själv. Jag har också varit mer fysiskt aktiv, även om det varit små steg som tagits. Detta ledde till att jag vågade mig iväg på anställningsintervjuer och ju faktiskt fick ett jobb. De senaste veckorna har jag ätit nyttigare, undvikit skräpmat och godis och idag var jag iväg och handlade utan att ha någon ryggsmärta. Detta trots att jag var på fötterna under en ganska lång stund.

Jag vet inte om jag tappat i vikt eftersom jag inte har någon våg, eller om det helt enkelt är så att min kropp börjar återhämta sig. Oavsett är det skönt att slippa smärta och det är ju ett incitament för mig att trappa upp lite. Jag ska börja promenera nu, det blir mitt nästa mål!

Många kramar till er alla! 🤗🤗🤗

@Mimmipigg Nu ser jag att jag svarar alldeles för fort återigen och det går ju inte längre att redigera.

@Mimmipigg skrev:"Ska jag bara sluta och härda ut eller är det faktiskt farligt? Så kanske borde börja med att trappa ner?"

Att trappa ner är vanligt att man gör, men det finns ju en risk där att det blir svårt att göra det när man är alkoholberoende. Jag skulle säga att det är att föredra att ta medicinsk hjälp genom vården, men om du inte ser det som ett alternativ så är att trappa ner det näst bästa, så att säga, över en liten tid om du kan göra upp en plan för det.

@Mimmipigg Jag ser nu att jag svarar generellt och missade din specifika fråga om hallucinationer. Kan man inbilla sig hallucinationer? Om du verkligen får hallucinationer ska du ta det på största allvar och kontakta vården omedelbart. Det kan absolut bli farligt om du inte gör det.

@Mimmipigg Den här frågan är en av de allra vanligaste här på forumet och den finns faktiskt med på en FAQ som du hittar här.

https://alkoholhjalpen.se/akut

Det är ju alltid lite vanskligt att ge medicinska råd online, speciellt som vi på forumet nästan uteslutande saknar den medicinska expertisen som egentlige krävs. Med det sagt så kan man väl kortfattat säga att abstinensbesvär är något du ska ta på allvar, men som du heller inte ska bli för orolig för heller för det kan göra det värre.

Har man druckit hårt och länge så är det säkraste alltid att sluta med hjälp av medicinsk hjälp som man kan få t.ex. på en beroendeklinik eller vårdcentral eller liknande. Det finns de som inte tycker att det är ett alternativ och säkerligen är det väl så att det är många som oroar sig för det som i själva verket inte behöver det. Sen är det också så att det inte är något som går att räkna ut egentligen, t.ex. att man har druckit mängden x under tiden y och då får man farliga abstinensbesvär, för det är så individuellt och många andra faktorer som inverkar som hälsostatusen i stort. Om du inte har något emot att uppge det, vilka mängder, hur ofta och hur länge är det du har druckit?

Hej!

Har druckit alldeles för mycket av och till i flera år. Känner att det har eskalerat nu under sommaren och hösten. Har tidigare försökt sluta men fått sån ångest och blivit rädd över abstinensen så har sakta börjat igen.

Men nu vill jag verkligen sluta. Är på riktigt rädd för hur det eskalerat. Men nu som den hypokondriker jag är så blir jag livrädd för hur farligt det kan vara att sluta tvärt utan hjälp. Sist jag slutade så hade jag sömnsvårigheter, ångest, svettningar, skakade lite. Men det jobbigaste var att när jag blundade så både hörde jag och såg saker. Eller så överanalyserar jag bara allt för jag är så rädd. Men om det nu skulle vara så och att det var någon sorts hallucinationer, hur farligt är det? Om man under dagtid mår bra bara att det blir så när man ska sova.

Ska jag bara sluta och härda ut eller är det faktiskt farligt? Så kanske borde börja med att trappa ner?

Vill verkligen börja ett nytt liv utan alkohol.