Senaste kommentarerna i forumet

@Katten Jansson Välkommen hit! Du skriver att du vill dricka, men som jag ser det så vill du inte dricka men har inte vågat sluta. Nu har du bestämt dig för att sluta, och det är det viktigaste av allt. 💪 Det var det som gjorde att jag kan räkna in över 500 dagar nykter nu. Jag bestämde mig en gång för alla att det fick vara nog. det gäller att verkligen ha bestämt sig på riktigt. Numera mår jag bättre än vad jag någonsin har trott varit möjligt.😍

Så kämpa på nu , det är så otroligt mycket värt det!

@Katten Jansson
Du sätter verkligen ord på känslan och verkar har en nått insikt. Det är svårt att sluta dricka just för att man ser på allt det där man måste ta tag i som blir jobbigt och så dricker man ett litet tag till istället och uppförsbacken blir brantare. Men du hanterar det här på exakt det sätt som du ska! Det är tufft förstås, men som du säger i slutet av din text "Ett steg i taget" och det är precis så man ska tänka.

Det kommer tuffa stunder men du är på rätt väg. Använd forumet här för att skriva av dig om dina upplevelser. Du kommer nog finna att du har mycket gemensamt med många här. Du kommer att klara detta!

Så då var jag på dag 2. Dag 1 var liksom en enda adrenalinrush - att bara kasta sig ut över kanten och ringa vårdcentralen, och registrera sig här. Det var så stort, nästan en ruskänsla i sig! Nu dag 2 känns det läskigt och jobbigt. Den där insikten om allt som jag har att ta tag i, sånt som jag borde ha gjort men som inte blivit gjort för att jag drack alkohol i stället är inte kul alls. Det känns som att jag har tappat allt och nu kommer ett stort jobb med att hitta tillbaka till den jag vill vara (eller kanske till den jag egentligen ÄR, när det inte finns alkohol med i bilden). Ångest över allt från städning som blivit eftersatt, till mejl som inte blivit hanterade och att möta människor som jag vet att jag har gjort bort mig inför och svikit. Det känns inte så kul, minst sagt. Jag tror att en del av ångesten är "verklig" och "rimlig" utifrån situationen, och en del är bara hjärnan som luras för att jag ska ge upp, och en del är säkert allmän kemisk obalans pga plötsligt slutat dricka. Så jag försöker intala mig själv att det förmodligen känns värre än vad som är motiverat.
Jag började dagen med lite avslappningsövningar (jag laddade ner en avslappnings-app till telefonen igår för jag tänkte att jag behöver all hjälp jag kan få för att få mod att ta mig upp och ta itu med världen). Det var bra, jag tror att det hjälpte mig att få mod att ta itu med verkligheten. Nu snurrar tvättmaskinen och badrummen är städade, det är i alla fall en start på dagen. Nu ska jag gå och äta en riktigt god frukost och läsa tidningen och sen ut i det fina vädret. Ett steg i taget, liksom, och det kan i alla fall inte bli värre än helvetet som det är att dricka, även om hjärnan skriker åt mig att det är det kan det visst det.
Hoppas att alla ni andra får en bra dag - jag är glad att jag har hittat hit!

@Andrahalvlek Tack så mycket! 474 dagar - det är ju GRYMT! Sånt ger hopp och jag är glad för din skull! Kram tillbaka :-)

@Sländan Tack! Ja jag ser verkligen fram mot den dagen när jag på riktigt kan säga att jag inte VILL dricka längre. Jag är inte där än - verkligen inte, men jag VILL i alla fall inte vilja dricka längre...

Välkommen hit! Det viktigaste är att du verkligen har bestämt dig, inifrån och ut. Sen behöver du plugga nyktra fakta. (Kan rekommendera Craig Beck och Sober Leon på Youtube.) Hjärntvätta dig och skapa nya nyktra vanor. En dag i taget blir många till slut.

Chill helgkram 🐘 (min app nomo visar 474 nyktra dagar idag, tjoho!)

Hej @Katten Jansson ! Men va bra att du tagit tag i ditt alkoholproblem. Du kommer inte ångra dig, du måste bara ge dig tid och acceptera ditt problem fullt ut.
Tänk när du kan skriva att du inte VILL dricka alkohol längre. Det är en underbar känsla, när man äntligen kan släppa taget om alkoholen.
💕 sländan

@modesty blase Tack snälla du för de orden! Jag är så glad att jag har bestämt mig och jag tror att det kommer att bli bra även om det inte känns så just nu. 47 dagar är ju otroligt bra kämpat! Tack för ditt stöd!

Hej Katten! Det där låter som jag! Har försökt tidigare 2 ggr halvhjärtat sluta dricka (dvs jag ville verkligen fortsätta dricka vin....men ändå sluta för förnuftet sa nej......) funkade ej! En dag tänkte jag helt enkelt; ok, livet kommer bli j....gt grått o trist utan vin men då får det bli det! Såg tillslut inte något annat alternativ! Nu är jag inne på 47 nyktra dagen!! Tjoho!!! Livet är väldigt bra! Lite skakigt men det är som att upptäcka sig själv på nytt, vara stolt o känna glädje utan alkoholdimma!!!! Avundas dig inte dina första dagar, veckor, det är skit!!! Kämpa!!! Hitta din väg! Det GÅR över!! Lovar! Trodde inte det själv men det är sant! Håller tummar o tår för dig o kikar in här o kollar hur det går för dig! Skickar styrka till dig!!!

Hej.
Jag undrar om det är någon som har bra förslag på vad man kan göra när man har smak biverkning av antabus?

Hej, jag är alldeles nyregistrerad och tänkte säga hej! Jag är 45+ och har nog egentligen haft ett problematiskt förhållande till alkoholen sen i tonåren. Jag har aldrig kunnat kontrollera mitt drickande när jag väl börjat att dricka, och på senare år har det dessutom blivit svårare och svårare att stå emot suget efter det där första glaset. Jag är rädd att jag kommer att dö om jag fortsätter så här, jag håller på att förstöra min kropp och min hjärna totalt. För att inte tala om allt annat som blir förstört - arbete, relationer, allt. Har arbetat hemifrån under pandemin och det har verkligen fått drickandet att eskalera. Nu känner jag att det måste vara nog, jag kan inte fortsätta så här. Så jag har registrerat mig här, på 10-veckorsprogrammet, och står i telefonkö till vårdcentralen. Jag känner mig livrädd - jag VILL ju inte sluta dricka, jag VILL fortsätta, så att göra de här sakerna (ta kontakt med vården och registrera mig här) känns ungefär som att stå högst upp på hopptornet och ta sats inför hoppet fast varenda fiber i mig skriker att jag inte vill hoppa, att jag vill klättra ner igen istället.... men NU JÄVLAR SKA JAG HOPPA. Nykterhet, here I come.

@Andrahalvlek Tack för pepp😊

Ja, det är verkligen en befrielse. Det är tusen gånger lättare att låta bli att dricka helt än att försöka dricka kontrollerat. Tusen gånger lättare 🙏🏻 Vem kunde tro det?

Kram 🐘

@Sländan skrev:"Men då hade jag provat det mesta för att kunna dricka måttligt. Men nu slipper jag de -Phu så skönt "

Ja, det är verkligen en otrolig lättnad att slippa! Tror inte att jag hade fattat så tidigt om inte min mamma tjatat och tjatat (tyckte jag då) om mina dåliga gener när det kommer till alkohol, jag var så att säga beredd 😂 kommer att berätta samma för mitt barn så att hen kan vara uppmärksam på signalerna också! 💕

@Gullranka skrev:"Tar jag ett glas kommer jag antingen att dricka tio till eller spendera resten av kvällen med ett krypande sug som kommer att göra mig sur och irriterad"

Det där skulle kunna vara jag, precis så fungerar jag oxå på alkohol. Det är så skönt nu när man slipper tänka på alternativen.
Äntligen känns det som man är fri från tankarna.
Bra att du kom till insikten i tidig ålder, jag förstod inte fören 50 år.
Men då hade jag provat det mesta för att kunna dricka måttligt. Men nu slipper jag de -Phu så skönt 🙏🏻
💕sländan

@Torn skrev:"Själv var jag 50 år gammal innan jag kom till skott, och det enda jag ångrar är att jag inte slutade dricka helt och hållet tidigare."

Tack för ditt svar i min tråd 🌿 Din tråd var en av de första jag läste och den cementerade verkligen min känsla av att det bara kan komma gott ur ett helt nyktert liv, det är fantastiskt att få ta del av hur hela ditt liv och relationerna till barn osv har förändrats, tack för det. Min pappa var i din ålder när han slutade och på grund av det har vi idag en fin relation, något som jag absolut inte tror att vi hade haft om han fortsatt (om han inte dött det vill säga), för det är jag mycket tacksam! Det är fascinerande på något sätt att det aldrig är för sent men heller aldrig för tidigt att sluta om man har problem. Det kan bara bli bättre oavsett ålder helt enkelt!

@Andrahalvlek skrev:"Vi som vill nolla känns som en minoritet på forumet just nu, så vi behöver väga upp kvoten lite"

Tack för ditt svar! 💕 Ja, så känner jag också. Samtidigt som jag verkligen förstår dem som vill vara måttliga, så har jag ju själv känt i säkert tio år då jag laborerat fram och tillbaka med att sätta begränsningar och regler för antal glas och tillfällen (och misslyckats om och om igen...) Det kanske var därför det blev en sån aha-upplevelse när jag fattade att det är lättare och mer vilsamt att bara ”ge upp” och släppa taget helt om försöken. Eftersom känslan är så positiv och stark blir jag frustrerad när jag läser om andra som försöker vara måttliga för jag vill ju att de ska få samma härliga och häftiga upplevelse som jag nu har av att vara fri! Men man får försöka komma ihåg att alla är olika och det som gäller för mig kanske inte gäller för alla även om det är svårt ibland 🤷🏻‍♀️

@Gullranka Välkommen med en egen tråd! Det var väldigt sunt, logiskt och klarsynt skrivet av dig!🤗 Extra härligt tycker jag det är när lite yngre personer (som du) tar tag i sitt drickande. Själv var jag 50 år gammal innan jag kom till skott, och det enda jag ångrar är att jag inte slutade dricka helt och hållet tidigare.

Kram

Det tar ett tag innan humöret piggar på sig. Alkoholen har gjort att dina må-bra-hormoner skjuter i höjden, och sen störtdyker de efteråt. Det krävs en tids nykterhet för att hormonerna ska stabilisera sig. Försök att fylla ditt liv med roligheter så ska du se att du till slut tycker att det är roligt också!

Kram 🐘

@Gullranka skrev:"kan man göra så? Ja, klart man kan! Sagt och gjort, sedan dess har jag inte druckit en droppe."

Helt rätt gjort! Det är så skönt när man inser att man gör det här för sin egen skull i första hand. Man gör det här för att man vill må så bra som möjligt. Alkoholkulturen är riktigt sjuk och att dricka för att ”passa in” är det sämsta skälet ever. Bra att du har startat en egen tråd också. Vi som vill nolla känns som en minoritet på forumet just nu, så vi behöver väga upp kvoten lite 😉

Kram 🐘

Idag på den nittioåttonde dagen nykter tänkte jag att det kunde vara passande med en egen tråd, för att kunna föra lite anteckningar att gå tillbaka till vid behov. Jag har skrivit lite då och då i andras trådar men läser annars mest. Så vem är då jag? Jag är en kvinna på ca 35 år som bor i en medelstor stad med sambo och ett barn. En av mina föräldrar är nykter alkoholist och även på andra sidan släkten finns gott om alkoholister (bl.a. en farfar som söp ihjäl sig.) På grund av den starka ärftligheten har jag alltid varit uppmärksam på mitt eget drickande och redan från ganska ung ålder noterat att den är avvikande, jag vill nämligen aldrig sluta dricka när jag väl har börjat! Jag har inga större problem att avstå från alkohol och har aldrig druckit ensam eller till vardags osv, men efter 1-2 glas blir det mitt enda fokus att få mer att dricka. Det här var inget stort problem när jag var ung eftersom jag är trevlig och glad även som berusad och ”alla andra” också festade hårt.

Men allt eftersom åren gått har jag lagt märke till att det oftast är jag som är fullast och ibland också avsevärt mkt mer full än vad som är acceptabelt för situationen. Skitjobbigt och pinsamt. Men egentligen har jag aldrig fått några större negativa konsekvenser av mitt drickande mer än ångest för vad jag gjort och sagt samt baksmälla. Men för ungefär ett år sedan fick jag barn och då kände jag att situationen ställdes på sin spets eftersom jag inte vill vara full när jag är ansvarig för ett barn och inte kan eller vill dricka alkohol utan att bli full. Självklart ligger i botten också mitt eget minne av en ständigt berusad förälder till grund för dessa känslor.

Efter att i många år försökt kontrollera mängd, dricka måttligt, varva med vatten osv osv med mycket varierade resultat kände jag bara nej, nu räcker det. För vems skull är det jag ska lära mig att dricka ett eller två glas egentligen? Jag själv hatar det ju, jag vill dricka minst fem och helst hundra, så det är ju verkligen inte för min egen skull iaf. Med den insikten kom också lösningen: jag ska inte dricka _några_ glas såklart! Det känns självklart nu men då för nästan hundra dagar sedan slog denna revolutionerande tanke ner som en blixt från klar himmel, kan man göra så? Ja, klart man kan! Sagt och gjort, sedan dess har jag inte druckit en droppe.

Ibland har det varit svårt men då har jag återvänt till tanken att jag inte vill att mitt drickande på något sätt ska påverka mitt barn, och då blir det lätt igen. Eftersom jag vet att jag inte vill (eller kommer kunna) dricka ett eller två glas utan att vilja ha mer har också allt förhandlande och funderande försvunnit. Tar jag ett glas kommer jag antingen att dricka tio till eller spendera resten av kvällen med ett krypande sug som kommer att göra mig sur och irriterad - båda två oacceptabla alternativ. Det har också hjälpt mig mycket att läsa här i forumet om alla som kämpar och går före i nykterheten, TACK för att ni delar med er ❤️ Jag har inte bestämt mig för livet ut, ibland tänker jag att om jag har barnvakt flera dygn i samband med en stor fest kanske jag tillåter mig att dricka för en kväll, men samtidigt så känns det just nu inte lockande. Och dessutom behöver jag inte fundera på det nu, för just idag är jag nykter! 🕊

Nu har det gått bra en lång tid. Mår bra. Endast 1 felsteg så det känns verkligen bra. Tänker på att ett glas rose skulle vara gott ibland men det blir inte mer än tanken. Humöret är faktiskt jämnare nu, men känner mig lite nedstämd hela tiden istället. Men det kanske går över.

@Alexa Grattis till 20 nyktra dagar! Med en pälskling i huset får du annat att tänka på 😍 Skönt att du fått bra hjälp av sjukvården!

Kram 🐘

20 dagar idag. Det känns så skönt på något sätt att jag på lördag när jag ska hämta min pälskling har nått 24 dagar. Samma siffra som jag failade på sist, och jag vet att jag inte kommer dricka när jag får min katt. När tiden går är det en annan sak förstås men det skulle ta emot extremt mycket faktiskt. Det är inte så att jag brukar bli så full och ramlar runt, men katter känner ju av att man förändras.

Nästa vecka får jag träffa en kurator och även ta prover för att se om jag kan höja dosen Antabus. Detta kommer underlätta övergången när jag ska börja ta mina doser hemma istället känner jag. Jag har aldrig fått såhär bra hjälp av sjukvården tidigare, är så tacksam.

@LitenS Välkommen hit! Här hittar du stöd och behöver inte skämmas! Jag kan tipsa om att göra Programmet och ta hjälp av rådgivarna. Det har varit mycket hjälpsamt för mig. Vad skönt att vakna så - det blir belöning direkt!
Varmt lyckat till!