Senaste kommentarerna i forumet

Som Andrahalvlek skrev, skriv mycket här. Det hjälper mycket bara att skriva, vi är många som läser. Jag skrev ner minsta lilla problem/fundering jag hade i början. Trodde väl egentligen att ingen skulle bry sig, men väldigt ofta var det någon som hade ett tips eller en lösning. Ställ frågor, de kan vara hur idiotiska frågor som helst.? Alltid någon som känner igen sig eller har ett tips att ge. Det är en jäkla massa självlärda psykologer/experter här på forumet! Gratis är det också, helt grymt?

Nu går jag och lägger mig. Nykter.

God Natt!

Jag har inte vaknat en enda gång, jag minns inte när det hände senast. Trött och seg under dagen ändå, vi har sjukfrånvaro på jobbet och det märks mer än väl att man inte har kraften att ta de där extra stegen för att få saker att fungera som de skall. Tid och tålamod. Det blir bättre.

@Andrahalvlek: Jag övervägde webbaserad KBT innan antabuskuren, men kom aldrig till skott. IRL verkar det som att det är vanligast med grupper. Det skulle inte fungera för mig, är en aning för introvert för att öppna upp inför andra.
Tyvärr litar jag inte riktigt på dem som är kontrakterade för att sköta företagsvården. När jag kom i kontakt med dem ville de väldigt gärna att jag skulle ge dem skriftlig tillåtelse att ge min arbetsgivare "relevant information som skulle kunna komma fram". Helt frivilligt naturligtvis, men det blev liite dålig stämning när jag inte gick med på det. Jag går inte till en psykolog under de förutsättningarna.

@Blenda: Oerhört svårt att säga. De rätta frågorna tror jag. Hon fick mig att reflektera över min situation och att tänka konstruktivt. Hur/vad skall jag göra för att åstadkomma förändring?
Ett par gånger i början, när abstinensen var som värst, satt jag och gnällde som en jättebäbis. Hon sa knappt ett ord, utan lät mig fortsätta tills jag insåg att hon inte skulle ge några färdiga svar eller lösningar. Hon "tvingade" mig att komma fram till dem själv. Skitbra, faktiskt.

Någon form av samtal/terapi skulle underlätta. Att prata med någon vars jobb det är att lyssna är guld värt, absolut. Jag vet bara inte i vilken form jag skall söka det. Men det får bli nästa steg.

Det primära är att sluta dricka. Jag är livrädd för de mentala/psykiska och neurologiska skador som oundvikligen kommer att komma om jag fortsätter som hittills. Inte imorgon eller övermorgon, men förr eller senare.

Julmust är gott! :)

Jag funderar på vad det var i samtalen med sköterskan som hjälpte dig. Var det att personkemin stämde, att hon ställde de rätta frågorna, att det var en person som verkligen såg dig etcetera?
Kanske vi kan försöka återskapa rätt stämning här på forumet för att verkligen ge de verktygen som kan vara din krycka. Har du försökt prata med rådgivarna här?

Jag kan känna igen mig lite i det destruktiva. Jag får i vissa mörka stunder en skit-i-allt-och-ge-fingret-åt-alla-lyckade-människor-i-världen-känsla. Och just då finns inget förnuft, i den stunden går det snabbt att falla. Numera försöker jag direkt visualisera mitt yngsta barn när jag får den destruktiva känslan. Har du någon/något som verkligen betyder något för dig, någon relation, någon framtidsplan, eller något annat som du förstör om du super? Något som du snabbt kan försöka få in som bild i skallen och som är starkt nog för att åtminstone utmana tanken på alkohol?

Att du fortfarande är här betyder att du kämpar bättre än så många andra. Vi skulle ju bränna offerkoftor och skåla i julmust. Det är lagom långt till jul, ta en stund i taget, häng på. Bara gör det. Vita knogar och vit jul är jobbigt, men vem har lovat oss att livet ska vara enkelt?

Kram!

Men Företagshälsan har väl psykologer också? Att prata med någon som har betalt för att lyssna är verkligen guld. Kbt (kognitiv beteendeterapi) är väldigt konkret och bra, det handlar ju om att GÖRA annorlunda för att få ett annorlunda resultat.

Du klarar detta! Det finns ingen annan väg än döden med alkoholen. Och du vet att det blir lättare med tiden. En dag i taget - inom överskådlig framtid. I början är den framtiden en timme, en halvdag, nästa morgon. Med tiden en vecka, sen en månad och så vidare.

Skriv, skriv, skriv, sätt ord på alla tankar och känslor så ska vi peppa järnet!

Kram ?

I början av `19 kom jag och min nuvarande chef överens om att ta hjälp av företagshälsovården med mina problem, så det är ingen hemlighet hur det ligger till. Lösningen då blev en 6-månaders antabuskur via beroendemottagningen. Det fungerade bra med Antabus, problemet var att jag såg ett slutdatum varefter jag kunde köra på som tidigare igen.
Det jag verkligen saknar är de samtal jag hade med sköterskan som delade ut Antabus (man skriver inte ut recept där jag bor). Det var som små korta terapisessioner 2 ggr/vecka. Något sådant tror jag verkligen skulle vara till hjälp.
Tyvärr är det enda som erbjuds "Motiverande samtal med kommunens stödpersoner", åtminstone i offentlig regi. Kravspec för att bli en sådan: Minst 23 år med en stabil personlighet, du får gå en 2-veckorskurs. Eeeh, OK?

Jag har provat AA några gånger, men det är inte för mig.

Återstår vita knogar och att försöka hitta beslutsamhet och styrka i mig själv. Det har ju gått sådär hittills, misslyckas jag finns ju alltid vården som back-up.

Att skriva här får vara mina terapisessioner i nuläget.

Du säger samma sak som Marcus Birro om återfall?

"Som alkoholist kommer man aldrig tillbaka till den nyförälskade fasen i början av missbruket.
Du faller bara tillbaka till exakt samma ställe i missbruket som där du slutade, berättar han."

Kram⚘

Onkelf, det finns en väg ut. Ta den vägen o låt inget hindra dig. Ta antabus, samtalskontakt what ever. Blir du nykter låt säga en månad eller två med antabus, kan jag nästan lova att du kommer finna ro igen och kämpa vidare för egen maskin. Jag hoppas du tar hjälp, det sitter kanske långt inne att be om, men det behöver vi för att tillfriskna. Kram Jullan

Dags att gå till chefen och be om hjälp via Företagshälsan? Arbetsgivaren har stora skyldigheter, du får delta i behandling på arbetstid tex.

Annars är det vita knogar som gäller, sysselsätta dig på med allt möjligt. Ut och promenera, storstäda, stryka, vad som helst som håller dig sysselsatt. Har du provat AA? Ensam är inte stark ?

Kram ?

Ingen vända till systembolaget idag. Det är lite läskigt att jag handlade på impuls på det sättet som jag gjorde, det har aldrig hänt förut. Å andra sidan har jag väl planerat så att det alltid funnits A tillgängligt. Någon här, minns inte vem, har skrivit att hen druckit handsprit. Att handla folköl en söndag är på ungefär samma nivå i min värld.
Det verkar dessutom som att det blir lättare och lättare att få igång känslan av abstinens. Jag drack inget förra veckan innan lördagens krasch, ändå känns det som om jag varit igång minst en vecka. Det är definitivt dags att, på ett eller annat sätt, tag tag i situationen.

@Torn: Jag känner igen symptomen du beskriver, det var så innan mitt uppehåll under sommaren. Skakig som tusan och en minimal, spretig handstil som knappt var läslig. Jag fick ta ett rejält grepp o muggen med morgonkaffet...Så illa är det inte nu, men du har helt rätt, det blir värre om jag inte slutar.

@Kaye: Nej, jag dricker samma (galna) mängder som tidigare. Ohållbart, ja, men inte okontrollerbart. Jag dricker tills jag blir trött, sedan går jag och lägger mig. Oavsett om jag har vin kvar eller inte. Jag däckar inte, kräks inte, ramlar inte och slår mig. Minnesluckor ibland, ja.
Jag tror inte på att man försöker dricka ikapp efter ett uppehåll, däremot börjar jag om på exakt samma nivå som tidigare.

@Andrahalvlek; Tack, men det råder delade meningar om det just nu. Självkänslan är inte på topp efter att man gång efter annan misslyckas med att hålla sig nykter. Men men, det är bara att ta i ända nere ifrån tårna och försöka igen. Skam den som ger sig.

Kram ?

Kämpa på! Du fixar detta.
De första 10 dagarna sedan slipper du abstinensen.
Fråga från mig. Dricker du större mängder nu under återfallet än när du drack regelbundet? Mer okontrollerbart?
Kram⚘

Det är nog dags att du verkligen tar tag i detta på allvar. Känner igen det där med att att handla
folköl i desperation. Fysiskt beroende, kroppen måste ha alkohol. Darriga händer på morgonen?
På slutet kunde jag inte knappa in koden när jag skulle handla på systemet på lördagsförmiddagen, även omöjligt att dricka ett glas vatten med en hand utan att merparten skvimpade ut. Det var ett helvete, och
det enda som fanns i tankarna var att dricka alkohol. Du kanske inte är riktigt där ännu, men
om du inte lägger av, så kommer det bara bli värre och värre.

Det gör ont i mig när jag läser hur du har det, det är inget värdigt liv. Hoppas du kan ta ett beslut
att bli fri från alkoholen, det är så ofantligt mycket värt det, jag lovar.

?❤️

Fredag och lördag förmiddag var hur lugna som helt, men vid ettiden bara knäppte det till i hjärnan och det enda som rörde sig var ALKOHOL! Utan att egentligen tänka satte jag mig i bilen och åkte till bolaget. Drack upp nästan en BIB. På söndagen var det ett par glas kvar. Frampå eftermiddagen åkte jag, nästan i desperation, och handlade ett 6-pack folköl. Jag tror inte att jag varit på sb på en lördag tidigare, och framför allt, jag dricker inte öl! Det var som ett okontrollerbart behov av alkohol.
Naturligtvis var jag korkad nog att handla en tröstlåda till igår. Drack väl 11/2 flaska. BIB, detta satans påfund, gör det lite svårt att hålla koll på hur mycket man häller i sig. När jag vaknade imorse blåste jag i min aklomätare, det var gränsfall till vad som är olagligt att köra på.
Helt skrämmande beteende! Nästan tvångsmässigt.
Jag tog med mig BIBen och slängde den i återvinningen när jag åkte till jobbet.
Det här får inte fortsätta, måste hitta tillbaka till den beslutsamhet jag kände i sommras.
Steg ett blir att inte åka till bolaget på vägen hem i eftermiddag.

Kom igen så fort du orkar. Vi finns här.

Kram ?

Önskar ändå att du kan sova??

En ny dag imorgon å nya möjligheter?

Kram?

Rakt svar på en rak fråga.
Vill inte skriva mer, är inte helt nykter.

Känner verkligen igen mig i dina ord. är också i 60 års åldern och har äntligen tagit tag i mitt missbruk. Har alltid druckit för mycket och på senare år i princip varje dag. Det eskalerade efter sjukdom och död i familjen plus ett av mina vuxna barn mådde dåligt. Lätt att ta till bedövning då livet känns tungt. samtidigt har alla mina sociala kontakter druckit då vi setts ( inte lika mycket som jag) men lika fullt har det varit lätt att ta A vid möten. Har nu varit nykter en månad vilket inte hänt någonsin vad jag kan minnas. Varit jobbiga veckor med huvudvärk, frossa mm. Nu känns det bättre, så det blir bättre. Kämpa på, vi gör resan tillsammans. Kram

Jag har gjort en lyckad viktväktarresa för väldigt länge sedan, över 25 år sedan, innan jag fick barn. Jag gillar upplägget och numera finns det även Community-peppning från medlemmarna, ganska likt det här forumet. Tror det är en viktigt grej för mig, kontakten och samhörigheten med andra som kämpar. Det är nog också därför jag helst tränar i grupp, har svårare för gym. Men jag tror det är ett bra råd som du ger, så att livet inte blir alltför trist. Och jag ska låta vikttappet ta sin tid, men kändes ändå viktigt att bryta den okontrollerade vägen mot alltför stor övervikt.

Jag jobbar också med min vikt då och då, nu t.ex... hatar när extrakilon krupit på och kläderna kryper... Träning var också en sak jag lyckades började med ihållande när jag slutade dricka. När det flyter känner jag en jättestor mening i det. Varför vet jag inte, men man mår väl bra av att investera i sig själv och sin kropp kanske :)
Om du är ovan i att gå ner i vikt? Tycker jag du ska ha korta mål till att börja med och inte kräva att du ska äta perfekt varje dag. T.ex kan du börja med att sätta ett mål fram till fredagkväll? Om du klarat att äta enligt planen så unnar du dig en god måltid utan att räkna poäng. Sen sätter du upp ett nytt mål. Bara förslag

Kör hårt.

...men har betalat tre månader till viktväktarna nu, för att försöka bli av med tio kilo som kletat sig fast både på kroppen och i själen. Jag trivs verkligen inte med att ha övervikt, och jag har helt besinningslöst vräkt i mig godis och glass istället för vin sedan jag slutade dricka. Hade tänkt börja gruppträna efter första månadens nykterhet, men Coronarisken gör att jag avstår, och då kändes det rätt att ta tag i kosten istället.
Om det blir för tufft så får jag väl unna mig tröstegott igen, det här är inte riktigt lika hårt skrivet i sten som med att avstå vinet. Men just nu känns det som att det kommer att sporra mig. Att bli ännu hälsosammare, snyggare och piggare, ytterligare en investering i framtiden.
Kanske ett tecken på att jag börjar tycka mer om mig själv, att jag är värd att må bra. Att jag tror att det finns möjlighet till positiv förändring på flera plan. Hoppas det.

Klarade du helgen som du hade tänkt dig? Skriv oavsett!

Kram ?

Jag har funderat på varför vi ger alkoholen all denna uppmärksamhet.
Alla tankar på den!
Tror att livet blir roligare med den med mera, med mera.
För ett liv utan A måste den bli ointressant, inte värd vår uppmärksamhet.
När jag läser hur du kämpar så önskar jag verkligen att du ska finna den känslan.
Hoppas det går bättre denna gången.
Det är ingen rak väg till ett nyktert liv. Och någon gång får vi hoppas att poletten trillar ner.
Jag hoppas också på att insikten och nykterheten skall bli en naturlig del av mitt liv.
Kram⚘

mm mm

Det kommer nog aldrig det perfekta tillfället att sluta. Ibland när jag slutar i panik över att inte kunna fortsätta så här så blir jag helt utmattad av att bita ihop käkarna och kämpa. Till slut orkar jag inte mer och ger efter. När jag inte är lika panikslagen och slutar för att jag vet att det är rätt sak att göra, inbillar jag mig att jag inte har så stor problem.. och ger efter. I fredags kväll orkade jag inte mer. Drack ändå igår för att jag var så beslutsam över att jag skulle sluta. Vad gör en dag mer eller mindre, viskades det på min axel. Idag har jag gått runt på folköl. Det spelar ingen roll hur eller när jag slutar. Jag ska bara sluta. Jag slutar nu. Hällde ut mina 3,5:or och rider ut stormen. Inte bita ihop eller kämpa utan bara inte ta första glaset.

Åh, vad det väcker igenkänning ? Vet inte hur många gånger jag tänkt just den tanken. ”Jag bestämmer fan över mitt eget liv, och om jag vill dricka vin så får jag fan dricka så mycket vin jag vill.” Och det får jag förstås. Men egentligen är det alkoholdjävulen som jiddrar med mig just då. Tricket för mig var att inte ens komma till den tanken. Så fort den var på väg röt jag ”NEJ” till alkoholdjävulen. INTE ens börja förhandla med sig själv.

Bra att du tog en paus och andades! Det är också en form av mikro-meditation ?

Chill helgkram ?