Senaste kommentarerna i forumet

Du jobbar på jättebra med nykterheten! För varje dag som går blir det lättare och lättare, och fördelarna med nykterheten kommer snart att ramla in på löpande band.

Kram ?

Och bra strategier och smarta insikter, de kommer att ta dig vidare. Kram ?

Bra kämpat, du fixar detta. Jullan

Går in på dag 8.

Erfarenheter så här långt:
- Jag ska aldrig ha alkohol hemma.
- Min man och mitt äldsta barn är mina starkaste triggers (= självmedicinering).
- Beslutet att aldrig förhandla, beslutet om ett absolut nej, nu, idag och 90 dagar, hjälper mig. Kapitulationen har gjort mig lättad på något sätt.
- Att jag har lovat mig själv att skriva här hjälper också Jag formulerar inlägg i huvudet, och känner hur mycket skönare det känns att skriva att jag lyckas, mot hur det vore att skriva att jag faller. Det där är ju också lite prestationsinriktat, men det får det väl vara, all hjälp är bra hjälp så här i början.

Det har varit tuffa stunder, men det går alltså bra hittills. Skönt dock att jag har en bit till Systembolaget. Reptilhjärnan hinner få sig en match mot min andra vilja.

De kommer på rad, och varvas vissa dagar av känslan att ge upp eller hälla bensin på en slocknande skogsbrand.
Håll i, and the rest will follow.
Även planerings-generalen lugnar ner sig med tiden. ☀️

Sitter och stirrar på jobbskärmen, helt oförmögen att få ur mig något som helst vettigt.
Vet att det hade lättat efter ett glas vin. Då sprudlar kreativiteten. Faktiskt.
Men jag behöver inte ens vita knogar för att avstå.
Blir förvånad.
Har jag äntligen tagit in på riktigt, i hjärtat, att jag inte är mina prestationer?
Att mitt mående är viktigare än mitt företag.
Kommer så klart att komma sämre tider.
Men idag är jag nykter och sitter och duger.

Och igen, tack alla, för stöd, insikter och känslan av att inte kämpa ensam.

Orkade inte hela vägen, några punkter kvar på gårdagens att-göra-lista men bättre än att ta till den farliga bensinen (på pricken beskrivet, Se Klart, det är denna opålitliga överväxel som har fått mig att krascha som värst de senaste gångerna). Och ja, Andrahalvlek, här och nu får bli mitt mantra under överskådlig framtid. Dock en utmaning för ett planeringsfreak som jag :)

Den klassiska frågan som man ska ställa sig när uppgifter känns övermäktiga är ju:
"Vad är det värsta som kan hända?"
Och svaret just nu är "Det värsta som kan hända är att jag börjar dricka igen".
Alltså fokuserar jag på det. Allt annat är underordnat för tillfället.
Det känns faktiskt befriande, och även lite ångestdämpande.

Nästan som en paradox, istället för att dämpa med vin dämpar jag med tanken att "det ENDA som är riktigt viktigt här och nu är att avstå vinet".

Har läst din tråd. Och du skrev ju i min tråd just det där med att det enda som kan ge ro för en liten stund även om det inte är lösningen är alkoholen. Fast som du skrev i din tråd...man får tillbaka det med ränta sen.

Du sätter ord på dina tankar så bra...så jag bara säger heja heja dig??

Kram?

Vet hur det är med barn som svajar och att bara finnas där är stort nog.
Bra nog. Konstigt nog får vi lov att acceptera att vi är alldeles vanliga människor, inga superhjältar, speedade av farlig bensin för att klara allt vi lovar.
Du finns för barn och nära. Du behöver inte finnas på något perfekt sätt. The rest will follow. Kram ?

Ta inte ut något i förskott, varken positivt eller negativt. Reagera och agera där och då enbart. Så hushållar du med din mentala energi och ork allra bäst.

Kram ?

Nykterheten har gett mig större livsglädje över små och stora saker, ett rikare och mer genuint känsloliv, mer tålamod, högre stresstålighet, bättre sömn och ökad självsnällhet.

Nykterheten har också gett mig större förmåga att göra en sak i taget - och verkligen uppskatta ”good enough”.

Du kommer att uppleva samma sak - och vi ska stötta och peppa och tipsa och råda allt vad vi orkar om allt möjligt, inte bara om nykterhet. Så fortsätt skriv dagligen!

Drickandet är bara ett symtom på underliggande orsaker som ligger och skaver. Vi hittar alla härinne olika grundorsaker på löpande band - och vi finns här för varandra även när det gäller andra bekymmer.

Kram ?

Blir så glad och styrkt av att ni skriver till mig.

Sovit dåligt och känner mig bakis, är glad att jag inte är det.

Står inför en riktigt tuff vecka. Det var kanske till och med katastroftankarna på den som ledde till mitt senast återfall.
Några tunga situationer med anhöriga och djur som ska hanteras. Stora och viktiga utmaningar på jobbet, nästan av överlevnadskaraktär (är egenföretagare i Coronatider). Och ovanpå allt en stor fest i dagarna tre som jag långt tidigare lovat mitt svajiga barn att vara behjälplig med för att den var så viktig för hens livsglädje.

Att allt detta krockar under en vecka är absurt, och något som jag definitivt hade försökt ta mig igenom med hjälp av alkohol tidigare.
Nu har jag istället bestämt mig för att koppla på någon form av autopilot och "Just do it" mentalitet.
Inga grubblanden, ta en sak i taget, släpp perfektionismen till fördel för "Good Enough".
Är fast besluten om att vakna nykter nästa måndag och pusta ut.
Ska också skriva här varje dag, om så bara ett par rader. Vill gärna befästa den vanan.

Jag har varit här hos dig läst din tråd och jag tror starkt på dig just nu.
Du hjälper också mig när du uttrycker dig så klokt och ärligt.
Tack Blenda!
Kram Pilla

Hej, och tack för din kommentar i min tråd.? Jag känner igen mycket av det du beskriver och tror att du helt enkelt har fått nog av alkohol. Tröttnat och bestämt dig för att sluta en gång för alla. Nu har du kämpat dig igen de värsta dagarna, svinbra jobbat! Nu gäller det bara att hålla i. Tro på dig själv och ge dig tusan på att inte dricka.
Jag har en känsla av att du kommer fixa det, och du kommer inte ångra dig efter 90 dagar, jag lovar. Såg att du hade läst hela min tråd, det gör mig glad att höra. Hoppas du hittade något matnyttigt.?

Kram

Så sant och hoppfullt, allt du skriver Se klart, tack!

Jag har ofta druckit mig stark i stunden för att orka fixa en massa saker, stötta suicidala barn, sitta vid anhörigas dödsbädd, högprestera på arbetet, vara medberoende diplomat och hjälpa en elak alkoholist till man, vara roligast på festerna, ja listan kan bli hur lång som helst. Detta har jag insett sedan länge, och förstått att det är kontraproduktivt.
Men de tidigare gångerna jag har försökt att bli nykter har främst tagit avstamp i viljan att bygga upp en ny drömtillvaro. Denna gången är det inte så. Drömmarna är slut. Men hoppet är kvar. Jag går skakad och lite rädd, men också nyfiken, mot en fullständigt oviss framtid, och den får bli som den blir. Det enda jag vet här och nu är att det sker utan alkohol. Idag.

Ett ord att lägga till min nya encyklopedi, tack! ?

Det är en väldigt bra egenskap, för då kan vi samla alla erfarenheter i det ny-nyktra livet och verkligen SE. De livsomvälvande skillnaderna som ryms här.
Jag lever på dem numera. Jag lever på kaffets smak om morgonen, på himlens färg och föränderlighet nu, och stjärnhimlen igår. Allt lagras i min bank och hjälper mig att vara kvar här.
Och att vara bara just där man är, också ett bra råd när nykterheten just börjat. Önskar dig en fin dag! ☀️??

Har sovit dåligt, mitt huvud väger ett ton, jag mår illa och kallsvettas.
De tunga tankarna knackar på.
Men det finns än så länge inte någon som helst önskan om att döva med alkohol.
Tvärtom så blir jag än mer stärkt i att rida ut abstinensen. Aldrig mer återställare. Hur jävligt jag än mår så är det en fin känsla att stolt kunna se sig själv i spegeln med orden; jaja, men du är i alla fall nykter.
Större tröst än en återställare!

Dessutom var gårdagen bra. Jag fixade både middag och badtunnebad hos grannarna där även min man var med (vi bor i varsitt hus men är fortfarande gifta. Han är också alkoholist och min allra största trigger). Alkoholfri öl – självklart och enkelt. En ensam och harmonisk hundpromenad efteråt, under stjärnhimlen vid havet.
Så kan livet också vara. Så ska livet oftare bli. Amen.

...kring ansvar.
Det finns liksom ingen genväg där - till syvende och sist måste jag ta ansvar, bestämma mig, gneta på, inte gå in på systemet, inte öppna flaskan, inte dricka första glaset!
Underbar liknelse med grannen Andrahalvlek:-)
Ja - detta att bli nykter och att hålla sig nykter är en ensam dans....i meningen att det bara är jag som för. Sedan finns det tack och lov bra musik och andra fina människor som står bredvid och också lär sig att dansa. Utan det sammanhanget hade i alla fall inte jag klarat av att hantera denna sjukdom.
Ni här på detta forum är en så viktig del av den musik som får mig att fortsätta....och sedan finns det en del bra böcker och klipp och annat.
Men i ngn mening är man alltid ensam - och ansvarig för.,.
att inte ta första glaset.

Vi har väl alla blivit lite tilltufsade av livet och har all rätt att tycka lite synd om oss själva. Det gäller bara att inte låta den känslan ta över. Lycka till med koft-brasan?, och låt dig själv må bra. Du är värd det.

Ja, det är en sjukdom det handlar om. Var och en av oss måste hitta sin väg till tillfrisknandet.
Jag tror på ansvar, ja. Jag kan få hjälp på olika sätt i mina försök att bli kvitt sjukdomen, men ingen kan göra jobbet åt mig. Ansvaret är helt och hållet mitt. Det är min väg.

Tack för glada tillrop ?! De värmer och gör det lite lättare.

Jag tar till mig allt i ditt senaste inlägg.
Jobbar med 1. att bränna offerkoftan. 2. tillåta mig själv att våga må bra.

Så skönt att höra när du beskriver att din bil inte har autopilot och din hand som ev lyfter ett glas inte är fjärrstyrd.
Att inte dricka handlar så himla mycket om att omfamna varenda del av detta till en del av mig, och ansvar.
Sen är detta en sjukdom men olikt många sjukdomar så finns tillfrisknandet inom räckhåll.
Jag hejar på din kompromisslöshet och om jag skulle grotta ner mig i tankar om 2 glas vin är det möjligt att jag skulle kunna längta efter det, men den dörren är stängd och jag umgås inte längre med de tankarna. Heja dig! Kram ?

Varken ute eller inne. Må-bra-grunkan på armen säger att jag lever, nyheterna på nätet säger att världen som jag känner den står kvar. Jag har nyss avslutat frukosten. Jag kanske inte kan säga att "just nu, i detta ögonblick, är allt perfekt", men jag kan meddela att det känns jäkligt bra!

Vid den här tiden för 8 veckor sedan var jag förmodligen inne på mitt andra glas vin, jag minns inte så noga. Minnet var lite luddigt efter att jag druckit från morgon till kväll i en vecka. Bortkastad tid. Ett töcken.
Jag vill inte dit igen, jag skall inte dit igen.

Jag kan inte påstå att jag känner avsmak eller äckel inför alkohol. Tvärtom kan jag känna en viss längtan efter känslan jag får efter 2-3 glas vin, när konturerna börjar bli lite luddiga och de skarpa kanterna rundas av och inte skaver så förbannat längre. Tyvärr stannar det aldrig vid 2-3 glas. Tyvärr är kanterna minst lika skarpa och skaver minst lika mycket när man vaknar dagen efter.

Om jag ger efter för denna längtan? Jag väljer att kalla det för vad det är. Min bil har ingen autopilot, om jag åker till bolaget är det en viljehandling från min sida. Då har jag bestämt mig för att ta ett återfall.
Om jag tar en klunk av alkoholen jag köpt är det inget misstag, jag tar ett återfall, och det kommer inte att stanna vid en klunk.
Inget irreparabelt, men då är jag tillbaka på ruta 1 och måste gå igenom samma elände ännu en gång för att bryta återfallet och inte hamna i samma missbruk som tidigare.
Jag vet inte om jag skulle klara av det, så för min del är det nolltolerans som gäller. Jag måste vara kompromisslös för att hålla rätt kurs. För det mesta är det lätt, ibland är det ett rent helvete.
Idag väljer jag att vara nykter.