Senaste kommentarerna i forumet

@JHL Tack snälla 🙏🏼 Det är så mycket som bubblar upp till ytan nu med nykter tid innanför västen. Jag ser saker i mitt beteende jag inte såg förr. Lite som att vänta ut att grillen ska slockna - så slocknar man & går in - DÅ börjar det pyra. Eller det är så jag känner. När jag läser vad jag skrivit så låter det som att jag var på fyllan konstant i 20 år.... det var väl inte riktigt så det var men absolut ett eskalerande riskbruk jag inte sett förrän idag. Jag vet att ett tillfälle jag ställde in en middag för att ligga hemma i soffan & dricka var när jag skulle träffa min bästa vän...så här i efterhand så hade hon ju fått kicken från förstaplatsen. Det är bara så sjukt. Inte mitt riktiga jag innan karatefyllor med mellanspel och det är inte mitt riktiga jag idag heller och det är jag stolt över. Var och en får göra som de vill och allas problem ser olika ut. 🩵

Ha en fin helg

@JHL men så hårt du slår på dig. Kanske är det så att det är historierna om trauman, sorg och elände som kommer fram och att alla vi som dricker för att det är gott, kul, socialt, invant och festligt inte stolpar ner det. Mitt drickande började när jag var nykär, hade genomgått fantastisk terapi, trivdes på jobbet och tyckte att jag var värd och unnade mig guldkant… inte förens jag slutade märkte jag hur jag satt fast i alkoholens grepp.
Vi dricker för att vi dricker, inte för att vi är en sämre typ av människor.
Stor kram till dig🧡🧡🧡

@JHL jag tror jag förstår vad du menar med ”onödigt” och ”inte räcker som anledning” men jag vet inte om man kan se det så. Vi är alla här av en och samma anledning, att vi har som ambition att sluta dricka A en gång för alla. Men det är intressant. För mig har det aldrig funnits ett sug efter A som det exempelvis gör efter snus (snusat hela mitt vuxna liv). Det är inte substansen A i sig utan vad den gör med min hjärna som jag blivit beroende av. Oaktat anledning så verkar det ändå som att de flesta av oss genom åren saknat verktygen att bromsa i tid. Verktygen att innan det gick för långt ta ett steg åt sidan och titta på sig själv och säga stopp. Bra jobbat med löpningen idag.

@Jonas1974 välkommen hit! Mitt sug triggas av stress, och när jag är stressad vill jag vara hemma och ifred eller med min partner. Och så triggas mitt sug av vanor, typ komma fram till landet, komma hem från kalaset, fredag, sånt…
Man får ta ett starkt istadigt jävlar i min låda beslut och hålla i sig första veckorna. Alkoholen skall INTE in i min kropp! Jag tog hjälp av allt, beroendemottagning, campral, KBT, helt öppen med min familj och mina vänner, har berättat på jobbet. Jag resonerade att om det ökar mina chanser att lyckas så vill jag göra det och så får jag bita ihop runt skammen.
Idag har jag 115 av 117 dagar nykter.
Lycka till!

@JHL ska gå i och läsa 🙏

Angående en frågeställning som jag lite lätt omtolkat till varför drack du skriver jag några rader nedan.
Ångest, oro eller bagage från uppväxten att bearbeta eller liknande verkar vara ganska vanligt för högkonsumenter av alkohol. Jag har inget av detta vilket gör, i mitt tycke, mitt alkoholberoende så fruktansvärt onödigt och uselt. Mitt drickande är av typen mer, mer och mer. Jag älskade skjutsen som kom från att hälla i sig en stor stark. Att även älska ruset gör inte saken bättre. Jag har inte med dricka försökt fly, bortse, mått dåligt eller undvikit något. Den lägereld jag aktivt sökt mig mot är ruset och så har det varit sedan första fyllan i tidiga tonåren, även om jag inte förstod det då.

Varför är det så onödigt och uselt? Med lite självbehärskning och impulskontroll (som jag har behövt lära mig över tid för att kunna fungera i samhället) hade jag aldrig behövt hamna i denna situation. Jag har haft en bra uppväxt, är högutbildad, stabilt äktenskap, bra ekonomi osv så de bitarna är på plats, dock lite för dåligt socialt på fritid men jag vill göra saker med vänner/bekanta typ spela golf, plocka svamp mm och inte sitta och fika, diskutera diverse saker (där har jag helt tröttnat på politik och tar i princip alltid motsatt ståndpunkt till övriga sällskapet. Mången är de konstiga kullar jag har stridit på). Den enda egentliga utmaningen jag har i vuxen ålder är interaktion med folk jag inte känner, typ hur ska jag öppna dialogen med bordsdamen, konferenser och liknande där jag måste prata med folk jag inte har en aning om vem de är. Där har jag lite svårt att hålla en dialog i liv efter ett tag. Eftersom jag i princip alltid varit en av de mest seniora i olika jobbsammanhang så förväntas jag där driva dialogen vilket har varit en lärokurva. Jag har alltid haft disciplinen att hålla igen dryckesmässigt när andra är närvarande oberoende om det är familj eller annat sällskap. Så jag har helt enkelt druckit när jag är själv.

Ingen ångest, inget bagage att bearbeta, allt på plats. Det är så uselt att inte ha haft mer disciplin och och i stället bejakat impulserna och korkat upp. Jag tycker det är dåligt och svagt eftersom jag tycker inte att det räcker som anledning att systematiskt ha druckit mig där jag är. Men nu är jag där jag är och nu gäller det att hålla en positiv inställning och se framåt. Som (tidigare förbundskapten svenska fotbollslandslaget för herrar) Lars Lagerbäck sade i en podd nyligen ”man lär sig inget av en vinst, det är av förlusterna man lär sig”.

I övrigt så har dagen varit bra och träningen på att vara en nykter gräsänkling går bra och fortsätter. Jag har även hunnit stryka några skjortor och en löprunda på knappa 6km har också hunnits med. Nu dags för Naltrexon.

Ha det bra. En dag i taget.

Järnspikar vad även kul grejer kan trigga och spöka när det gäller alkohol. Gillar ju att pyssla med att göra egen musik och mixa och ha mig. Testade faktiskt en elektronisk mojäng som inhandlades i går. Fick lite känsla för musikprylen idag och har mest hela dagen varit stenfokuserad på skapande av en bra ljudbild i ett techno-spår som nog så småningom kan bli till nåt som man kanske eventuellt då lägger ut på nån sida man har på SoundCloud.

Har ju numera musikskapande som en slags terapi liksom. Men även kul saker tar ju en hel del energi, och envis som jag är, så håller jag knasigt nog ofta på och mixar tills jag nästan ramlar av kontorsstolen på grund av ren utmattning. Vid en sådan punkt kom naturligtvis känslan för att det skulle suttit bra fint med en öl eller två till pysslandet precis som förr när man mixade låtar på sin gamla musikdator. Men hade ju ingen starköl i närheten som tur var så att säga.

Funderade kort på promenad till matbutiken efter pilsner, Men gjorde då helt HALT och vilade mig tillsammans med intag av några goda kex och tog en burk energidryck i stället. Vet att det väl inte var nån vidare kosthållning kanske. Men alkoholsuget försvann då och det är man då rätt tacksam för. Kämpar alltså alkoholfritt vidare. Borde kanske koka på en kanna med kaffe kom jag just på. Får se om man orkar göra ett sånt stordåd här i köket om en stund. Det var då allt tur att man inte köpte hem nåt vin igår, för då hade man då kört ned i alkoholträsket med ett plask idag.

Ha en fin kväll!

@Carisie och @Vår2022 vilka bra inlägg ni gjorde.

@Jonas1974, Jag kanske svarade på frågan vad gör ni NU för att hantera suget, inte första gången jag svarar på en annan fråga :-).
Jag håller på med ett inlägg i min tråd om varför jag drack som du kan kika på. Jag lade det där gör det håller på att bli ganska långt.

@Molnet Tack fina du ❤️

@Carisie Mycket intressant läsning.Wow vilka förändringar du gjort och ändrat mindset.Härligt att läsa.Så starkt jobbat!

@Jonas1974 Ja, förstår. Jag drog mig också undan för att få dricka ifred med min egna fart. Idag som nykter har jag slutat dra mig undan på det sättet, är faktisk mycket socialare än jag var förr. Men är ambivert, både introvert och extrovert och behöver en bra balans mellan att vara social och att ha egentid, eller i alla fall vara hemma.

När man är mitt i ett alkoholberoende så är det naturliga att triggas till att dricka, för att antingen höja en känsla eller att dämpa en känsla. Belöningssystemet i hjärnan är uppfuckat och signalerar om att få en dopaminkickar för att den blivit beroende av det. Den vill bara ha mer av det, så ofta som möjligt. Alkohol höjer dopaminet rejält, en kick man bara får av ”droger”. Därför behöver man avgifta sig från detta i hjärnan och bli ren. En rekommendation är att vara nykter i minst 3 månader för återhämtning och balans i hjärnan. Det händer saker hela tiden under nykterheten och jag kände goda effekter för varje månad som gick. Tankar och känslor förändras.

Ett av och på drickande håller suget vid liv. Om man tex inte tar bort fukt eller röta när man renoverar, utan bara målar på med mer färg, kommer rötan att gå igenom. Man blir inte av med det. Man måste göra ett bra underarbete för att det ska bli hållbart och inte ruttna. Precis som för att nykterheten ska bli hållbar och så att suget till slut går bort. Man måste ta bort det som skadar.

Ett tips är att läsa Annie Grace bok ”tänka klart”. Hon beskriver hur alkoholberoendet påverkar hjärnan och hur man kan komma ur det. Ha det gott och kämpa på! Det går!❤️

@vår2022 fint skrivet. Det känns som att du med andra ord beskrev mig. Men jag har också med åren blivit mer ensam för att jag gjort mig mer ensam om du förstår vilket förvärrar saken ytterligare.. Hur långt tid skulle du/ni säga att det tar innan hjärnan börjar ställa om? Det känns som att min hjärnas naturliga triggerrespons nästan alltid blir ett sug till A oavsett motgång. Lite som att jag skulle vara ett barn utan en egen vilja. Sen som du skriver @Carisie, det blir till
slut att man inte ORKAT längre och kapitulerar.

@DHL ska prata med min läkare om mediciner men helst så skulle jag vilja rida ut det utan om du förstår vad jag menar. Men den här typen av stöd och hjälp. Förstår att det kanske är ett högt spel. Är i en relativt ny relation också och har väl inte varit helt ärlig (eller inte ärlig alls) med hur illa det är.

@Jonas82 välkommen och bra val att komma hit. Jag får mycket hjälp och stöd i att läsa vad andra skriver. Har du försökt att sluta dricka tidigare?

@Jonas1974 Bra beskrivet ”Oro/ångest i kroppen triggar ensamhet och i ensamheten så väljer jag att dricka för att lindra min ångest och sen så är det igång”. Den där ensamhetskänslan kan jag känna igen om hur det var och kändes, den är ruggig. Det blir också en ond cirkel när man dricker på den triggers med mer ångest som påföljd. Jag har nu varit nykter i snart 3,5 år och har knappt den där ensamhetskänslan längre. Det jag kan komma fram till är att oron och ångesten är i maskopi med alkohol och det var först när jag varit nykter en tid som den typen av känslor försvann. Tänker att det handlar om att självkänslan som nykter höjs vilket gör att man blir tryggare med sig själv. Ensamhetskänslorna jag hade kunde jag ha även om jag hade make och familj runt om mig, så det satt inom mig. Så för mig har det handlat om att parallellt med nykterheten jobba med mig själv, lära känna mig själv bättre på djupet, mina behov och tankar om mig själv. Det har medfört bättre självkännedom, bättre självkänsla, mer trygghet och ro i mig själv. Om oro och ångest knackar på så kan jag hantera det bättre och det triggar inte ensamhetskänslan på samma sätt längre. Jag kan stanna i det och fundera på vad som skaver, för det är en signal om att något inte står riktigt rätt till. Brukar få fatt på det och då avtar oron.

Så ge nykterheten ordentlig tid till att verka ut, så att hjärnan hinner återhämta sig och komma i balans igen. Det hjälpte mig till att känna mig trygg och i frid. ❤️

@Vår2022, tack för ditt inlägg, du är ett föredöme och har gjort en fantastisk resa mot nykterheten, tar rygg på det 🌞

Hej på er ”Jonasare”
Jag önskar att jag kunde hjälpa er men mitt tydliga alkoholsug är mer av det situationsbaserade slaget. Exvis vänner på väg in till en bar ”mmmm vad najs att hänga med och dra några öl” och liknande. Denna typ av sug är enkelt att identifiera och hantera vidare går det över fort. Jag har dock ett annat sug som är mer av ett bakgrundsbrus och slår till hårt ibland och är svårare att motstå än alkoholsuget. Jag har tidigare härrört det till socker och matrelaterat då kosten är omlagd. Jag har därför börjat ta Naltrexon gör att hjälpa mot alla typer av sug. Vid samtal med terapeut senare så sade hon att det är samma receptorer som vill ha stimuli från alkohol/socker så i grunden är det samma sug och rekommendationen var att inte slarva med kost och käka frukt/dextrosol om det stör för mycket. Det känns lite futtigt att prata om sug baserat på socker/mat i detta forum men kan alla typer av hinder minimeras så är det bra, vi har nog med bekymmer att hantera.

Så mitt halvmesyr till svar är att mina strategier mot sug är:
- Bit ihop och rationalisera varför du har ett sug, det fysiska beroendet är över, hjärnan spelar dig ett elakt spratt. Alltså hjärnans belöningssystem luras och vill ha din stimuli. Suget går över så härda ut.
- Medicinering har har just börjat, 3dje dagen och halv dos, och kan egentligen inte uttala mig om detta hjälper (om armen vrids om då kanske jag kan tänka mig att medge en viss hjälp mot sug). Däremot har jag läst i detta forum att ett flertal personer har haft positiv effekt mot sug med Campral och andra mediciner. Jag tror att de flesta (iallafall Naltrexon) är receptbelagda och kräver kontakt med vård

Många ord gör inget vettigt dvar men förhoppningsvis får ni fler svar av forummedlemmar som har har mer av ett sug som är mer baserat på ångest/oro och/eller provat medicinering mot sug.

Ha det bra. En dag i taget.

@Carisie, tack jag ser framemot det 🌞

@Metmasken Vad skönt att du känner dig glad och uppåt idag😁. Håller med, att ge upp i detta fall betyder inte nederlag, mer en omgruppering. Liksom du slutade jag att kämpa emot och släppte ned garden helt. Jag insåg att det enda sättet att besegra och komma ur alkoholberoendets klor var att sluta dricka helt. Jag gav upp, gjorde en omgruppering och tog kommandot över mitt liv igen som nykter.

Grattis till 32 dagar!🥳 livet är så mycket roligare och bättre utan alkohol! Fortsätt så!❤️

@Andrahalvlek, Tack för ditt inlägg, du har gjort en fantastisk resa själv och är ett väldigt föredöme för en ny nykter som mig själv, jag läser många trådar men är lite sparsam med kommentarer 🌞

@Metmasken Det går ju som på räls. Det kommer bara att bli bättre 🩵

@Kartongen Heja dig 🎉 Det enda som hjälper är tiden mellan det sista glaset du tog och idag. 17 är SÅ mycket bättre än dag 1 🩵

@Jonas1974 Hej och välkommen. Jag vet inte hur jag ska säga annat än att jag har stor igenkänning på "att det känns annorlunda denna gång".

Jag tog min sista karatefylla i feb förra året. Där stod jag vilsen men med en "ny känsla i kroppen". Det var annorlunda. Jag var trött på att dricka, trött på att bli full, trött på baksmälla men framför allt så in i själen trött på de andra konsekvenserna min alkoholkonsumtion fick. Nu tyckte jag ändå DÅ att jag "inte drack SÅ mycket mer än nån annan". Men och jag idag ser tillbaka på mina shoppingstråt på bolaget så tänker jag herregud - som om det inte fanns fågon morgondag.

Nu har jag en annan syn på drickandet även om jag där och då insåg att det fanns ett slentriandrickande som i sin tur ledde till ökad tolerans, större mängder och såklart långt från alltid fullast i laget MEN det var bara jag som kunde ta en återställare efter en karatefylla som i sin tur kunde leda till flera dagars drickande. Dricka för att sova, dricka för att slippa ångest, dricka för att slippa hjärtklappning och abstinens för att jag helt enkelt inte ORKADE känna. Jag har under det här året också insett att mina triggers var (främst när jag levde ensam):
* Tristess - jag har inget att göra och jag är leding imorgon så jag kan lika gärna öppna en flaska vin (inga boxar för då är man alkis). Om jag tyckte att jag kanske borde dricka lite till så blev det nåt shotglas med sprit eller två för att vinet skulle ta bättre fart.

* Sömnlöshet -jag har jobbat treskift i princip hela mitt liv och frustrationen över att vakna kl 03.30 med en ledig dag framför mig kunde leda till att jag trött och irriterad tog några glas för att kunna sova ut. Ibland ställde jag en spritflaska på sängbordet så jag kunde ta ett par rediga klunkar ifall jag "vaknade för tidigt". Det här i sin tur kunde leda till flera dagar i dimma - tills allt var slut eller jag skulle jobba. MEN ska tillägga att jag i enstaka fall sjukskrivit mig för att jag helt enkelt supit bort en dag och inte fattat att jag var tvungen att nyktra till för att det var en arbetsdag. JO - jag har också köat ensam utanför systemet på en söndag och fått panik när det var stängt.

* Social samvaro med folk som dricker men också brist på social samvaro : Exempel Jag har umgåtts med folk som dricker mycket och då jag känt att jag blivit "för full" så har jag åkt hem - men inte för att sova utan för att bli pinsamfull i ensamhet. Stängt av mobilen så jag inte ska skicka fylle-SMS eller göra märkliga inlägg på sociala medier eller skicka selfies till kreti & pleti. Jag har också kunnat vara på väg ut sminkad och upprizzlad till tänderna med två glas bubbel innanför västen och sen bara känt "NÄ! jag orkar inte åka till nån/stan/krog/bar/younameit för jag kommer ändå bara att bli full och så blir det jobbigt att ta sig hem så jag stannar hemma och dricker i min ensamhet".

* Självvald ensamhet med planerat drickande en sk urrensning: Så trött efter en veckas jobb (återkommer till det då jag tycker det spelar en viss roll i begreppet "alla") och hade då oftast bunkrat tidigare i veckan - gärna vid flera tillfällen för den här helgen ska ju liksom radera min överbelastade hårddisk tyckte jag. Så - in genom ytterdörren och fram till vinkylen - välja flaska - typ svepa 2 glas vin och andas ut. Sen av med ytterkläderna och sätta på musik och ha SPA-kväll - väl indränkt och marinerad både invändigt och utvändigt.

Så åter till nuet. Om en vecka har jag varit medlem här i ett år. Jag hade då bestämt att jag skulle dricka måttligt efter en nykter tid - vilket jag också gjorde. Jag bestämde att jag fick dricka max 4 glas/v och vid max 2 tillfällen för att jag skulle få bukt med slentriandrickandet. Jag var helt nykter i dryga 2 månader (man rekommenderar tre) innan jag tog nåt provglas eller två och höll mig mest under budget mest för att jag tänkte till innan jag "bara drack". Jag bestämde mig för att känna efter hur det kändes och fatta ett nytt beslut efter semestern. Jag tror att jag kanske tänkte ge mig själv nåt litet frikort där men jag vet faktiskt inte. Jag vaknade hjur som helst nykter på midsommardagen och ifrågasatte varför jag ens VILLE dricka. Jag hade inget sug efter ruset, jag längtade inte efter mer eller irriterade mig på andra som drack. Jag gjorde klart för min make från början att jag ägde problemet och att jag inte ville att han skulle ändra sig för min skull (vilket han ändå gjort i och med att slentrianen försvann) så han dricker när och om han vill. SÅ midsommar hade jag nån liten tanke om "nu ska vi se hur länge jag kan låta bli" och jag låter fortfarande bli. Jag blir tillfrågad ibland om jag vill ha - tänker efter och hittills har svaret varit nej. Jag kan inte lova något om morgondagen men idag är jag nykter. Så om jag fortsätter som jag gör nu så har jag varit nykter i ett år i midsommar. Jag har gjort självhjälpsprogrammet, fyllt i alkoholkalendern varenda dag och om jag känt mig svajig i mitt beslut så har jag fyllt i kalendern på morgonen och sen hänvisat till att jag har ju bestämt mig redan i morse.

Sen ska jag avsluta det här volyminösa inlägget med att återgå till mitt tänkande kring "ALLA". Jag är en till synes hyfsad normal, gillar inte uttrycket, människa. Kvinna 50+ med kandidatexamen och ett par magisterexamen i bagaget. Har arbetat inom intensivvården sen alltid känns det som. Jag är rolig (nåja), empatisk, hyfsat klok och har en härlig familj (maken har tillkommit på senare år) och en lagom klick riktiga vänner. Jag har alltid haft ett skinande rent & fint hem i centrala delen av stan. Bra ekonomi. Jobbat undomlands i flera år (nu börjar det här låta som en kontaktannons vilket det såklart inte är). 😂Jag levde som medberoende under ett antal år och "borde" bara av den anledningen avskytt alkohol -eller? Vart jag vill komma är att ingen ser alla sidor av en människa och jag har nästan alltid skött mitt drickande snyggt - tills jag inte gjorde det längre. Jag vill också påpeka att mina exempel på krataefyllor under "triggers" kanske hände 2-4 ggr/år. Jag skulle också vilja säga att jag under det här året lärt mig enormt mycket om mig själv och haft ett otroligt fint stöd här. Idag inser jag massor om mitt förhållande till alkohol jag aldrig reflekterat en sekund över.

SÅ med det sagt ber jag om ursäkt för att det här inlägget blev så långt och hoppas att något av det jag skrivit kan vara till någon form av hjälp eller stöd för dig eller någon annan.
🩵

Jag är ny här på dagen, har denna morgon fått ligga och fundera på just detta, mina trigger är stress, ångest, och fomo, har flera sociala grupper/individer vars gemensamma faktor är att sällskapsdricka…tar aldrig slut i glasen

Hej. Varit inne och läst här i flera trådar (tack alla, det är fantastisk vad skönt det är att få en igenkänning i andra när det är jobbigt). Nu inne på fjärde dagen utan A dock för 100 gången.. Jag inbillar mig att det känns annorlunda den här gången och att jag verkligen har bestämt mig. Det är så mycket som står på spel och det blir bara värre för varje period av drickande, både mer alkohol men att jag ställer till det.

När jag läser här får jag uppfattningen av att det ofta är situationer som triggar återfall hos många. Exempelvis fester, ensamtid hemma mm sen så när många väl börjat dricka och ångesten kommer så fortsätter man. För mig är det något annat för det mesta. Oro/ångest i kroppen triggar ensamhet och i ensamheten så väljer jag att dricka för att lindra min ångest och sen så är det igång. Ibland så vet jag inte ens vad det är. Jag är på en ”bra” plats men något får mig ändå att dricka. Min fråga är vad triggar er att börja och vad har ni för strategier att stå mot dem? Skiljer de sig åt beroende på situation? Jag vill så oroligt mycket lyckas den här gången…

Och man märker inte effekt direkt, det kommer först efter några veckors daglig träning.