Senaste kommentarerna i forumet

Flarran jag följer dig o ser din kamp! Jag kämpar med vi stöttar varandra ok!?

@Flarran Prova att sätta larm i mobilen. När den piper kl 10 ska du gå ut. Punkt. Inte deala, inte tänka, bara gå ut. På gården. Känn sen efter. In igen? Gå runt huset? Gå till affären? Men du behöver knuffen ut. Ingen tittar på dig. Ingen bryr sig. Ge inte upp nu för fan!

Kram 🐘

@Flarran
Hej!
Om du vill prata om detta på telefon, så kan du fråga om mitt nummer.
Har varit igenom det där och har fått rumpan igång.
Vi hörs!

@Flarran Låter som att det är dina tankar om dig själv som tar all energi och dränerar dig. Att tankarna stoppar dig från att gå ut och säger till dig att du är värdelös och varför ens försöka. Våra tankar om oss själva kan ofta vara vår värsta fiende och vi tror att det är sanningen. I boken ”Beroende på ren svenska” som @Andrahalvlek tipsade om skriver författaren att de negativa tankarna vi har samlas på hög inom oss och präglar våra tankar om oss själva och om andra. Det sätter negativa spår i hjärnan. När vi uppmärksammar/ blir medveten om negativt dömande om oss själva eller andra kan vi sända goda tankar om oss själva eller omgivningen och träna upp hjärnan med nya positiva vanemönster och spår i hjärnan som med tiden blir dominerande. Lyssna eller läs boken så kan du få verktyg till att försöka bli medveten om dina negativa tankar om dig själv. Våra negativa tankar om oss själva kan förgöra oss, så mycket kraft finns det i dem. Men det är bara tankar och inte sanningen.

Sköt om dig, du är inte dina tankar, du är så mycket bättre!❤️

@Monica01 ja det är inte lätt när monstret börja prata med en.
Jag dricker en alkoholfri öl, men vete tusan om det inte triggar lite. Bara lukten och smaken känns … fel. Som att det kan sätta saker i rullning. Tror jag får hålla mig till vatten, läsk och te.
Lycka till och hoppas dag 5 har gått bra!

Hade verkligen vilja till att ta mig i kragen och komma utanför dörren för en stund sen. Hade till och med planerat åt vilket håll jag skulle gå. Nu skulle det faktiskt bli av. Jag skulle inte bara sitta och dega vid datorn. Hade tröttnat på att vara en som inget kan, eller gör. Ville vara duktig och ta en nyttig långpromenad åt något håll. Då jag ju vet att det verkligen behövs.

Var i princip helt färdig för att gå utanför dörren. Men då gick liksom plötsligt all luft ur mig och jag var totalt helt orkeslös och splittrad igen. Kände mig så himla värdelös att inte orka och kunna genomföra något vettigt alls. Kände mig bara tom och hopplöst nedstämd igen.

Då som så ofta genom åren knackade liksom alkoholdjävulen på lite försynt inom mig och gav mig en känsla, som blev till en tanke som gick ut på att, vad försöker du ens bevisa alltså... Fattar du inte att det inte är någon mening att försöka göra sig bättre än vad man liksom är. Hade jag haft någon rejält stark alkohol hemma så hade jag direkt lagt ned det här med att försöka bli alkoholfri.

Hade direkt korkat upp första bästa flaska och utan tvekan glidit in i dimman igen. Tänkte först att man kunde gå till matbutiken och köpa ett par sexpack med folköl, men hade inte ens ork till det. Dessutom får man ju dricka som en häst om man ska bli lite berusad på sånt. Så man ska väl kanske trots allt vara tacksam för att man är så jäkla energilös att man inte ens orkar gå och handla pilsner. Men det ju även orkeslösheten som är en del i dramat av att jag bara är sittandes för det mesta.

Har tröttnat på att skriva en massa dravel om min värdelösa och trista tillvaro. Har tröttnat på mig själv igen än en gång. Ska nu stänga av datorn och gå in i rummet och titta på något skräp på tv som gått runt i repris i en hundra år liksom. Då jag inte har kraft till att göra något annat. Det ser inte ut att bli nåt bättre än så här. Borde ju vara på fin-fint humör då solen ju skiner. Men inte ens det hjälper. Får se om det vänder om en stund, men nu är det då inte kul alltså...

@Carisie Klokt. Inte lägga upp någon plan, bara avvakta. Får så mycket goda idéer här. Som det där med bubbelvatten, gärna med citron. Eller det att vänta 20 minuter när suget sätter in. Kommit på att jag helt enkelt är hungrig … Slutat gruva mig för gästerna i morgon. Hon har visserligen ingen känsla för minerad mark och kan ställa frågor om de mest känsliga saker utan en tanke på att man kan bli väldigt ledsen. Men det får stå för henne, och vi är ju bara fyra .
När du skrev om att du inte vill sluta helt, tänkte jag, att så har jag tänkt i årtionden. Ibland undrar jag hur mitt liv sett ut om jag inte anpassat mig efter min dåvarande man. Tryggheten i det invanda, rädd att skiljas. Rädd att han skulle försumma barnen. Ingen jag vågade tala öppet med. När jag blev änka och gifte om mig blev jag måttlighetsdrickare. Så kom hans första infarkt, följt av dramatiska händelser ett par gånger om året. Ambulansfärder, oro, ångest - och in i den gamla välkända vanan igen.
Jag gissar att du är mycket yngre än jag. Glad för din skull att du tar tag i ditt liv!
Kram!

@Rina oj vad skönt att du sov! Man kan ju bli enormt trött när man är nykter. Och då är det nog bara att vara så snäll mot sej själv som det bara går. Många vittnar ju om att man blir så pigg och energisk när man blir nykter och det kommer ju. Men först kan man bara vara jättetrött.
Hoppas du kan stå emot vinet idag också! Ta inte illa upp men du kanske inte har funderat på att söka hjälp i vården? Det kan ju vara jättebra med proffs på missbruk när man behöver hjälp? Sköt om dej nu🩷

Hejsan! @Lovisa222, Det är bra att du har hittat hit till forumet och tänker på det här med drickande av alkohol. För det blir lätt för mycket av den varan om man inte tänker sig för och till sist kan man sitta riktigt fast i det hela fast man från början kanske trodde att det var en oskyldig grej som inte kunde skada så värst mycket. För det är som du säger att det inte fungerar i längden.

Det blir lätt som du skriver att det blir till en vana att dricka mer och mer och till sist ofta då mer blir till ett slags tvång liksom. Då försvinner den där kanske lyxiga frihetskänslan som man kanske hade i början när man först drack sitt allra första glas så att säga. Det att du nu funderar på det hela betyder nog faktiskt att din kropp inte vill ha det där nervgiftet som drycker innehållande alkohol faktiskt handlar om.

Tycker det är väldigt bra att du inte har druckit något på tre dagar och inte saknar det. När det är så har du nog än inte hunnit att utveckla ett så stark beroende till alkohol som drog vilket nog gör det lättare att komma ifrån drickandet om du har det som mål. När man känner att det är för mycket då ska man lyssna på kroppen för den har alltid rätt i såna här frågor tror jag.

Det bästa är så klart att vara alkoholfri och då är det bra att ta en längre paus lite förutsättningslöst som du nog är inne på med dina ord om ”En dag i taget!” För gör man så kan man rätt som det är upptäcka att man kanske har varit nykter i över ett helt halvår och då är det ju ”bara” att fortsätta på den vägen. Nu har ju jag druckit på ett mycket skadligare sätt och inte direkt för att det varit så himla mysigt. Men jag gör som du och ser nu på drickandet som något man ska hålla sig ifrån.

Kämpa på kompis!

@detblirbättre @vår2022 tack för inlägg i min tråd, sätter stort värde på det❤️
Forsätter vidare utan a, blir 4 veckor imorgon.
🤗

Svårt att erkänna att jag dricker för mycket. Fungerar bra på jobbet, tränar regelbundet men sen kan det lätt gå åt en flaska vin en vardag (alla?) och två på helgerna (som tenderar bli längre och längre). Tror det är känslan av att det är mysigt, lyxigt och lite lagom busigt. Men det blir det ju inte i längden. Har inte druckit på tre dagar nu och saknar det inte, men ser att ”alla” på sociala medier lägger ut bilder på drinkar och vin. Hoppas inte det ska påverka mig. En dag i taget!

Hejsan! @Andrahalvlek, Ja, psykiatrins lärde har väl varit inne på det mesta i diagnosväg och även funktionsvarianten ADD har väl vissa delar som jag klassar in i liksom. Svårt att hålla fokus och ha en redig skåpordning liksom. Men huvudsakligen så är det väl Dystymi med en ständigt lågintensiv nedstämdhet och orkeslöshet som är det allra jobbigaste för mig. Humörsvängningar som kan komma rätt snabbt och utan synbar yttre anledning som då kan ta mig ned på djup depression stundtals kommer nog delvis från ett bipolärt arv från morsan som någon läkare väl var lite inne på.

För det mesta är jag ju så orkeslös, nedstämd och mörk att det faktiskt inte är riktigt klokt. Sedan är det jobbigt med social ångest i mindre folksamlingar som ger hjärtklappning och lättare huvudvärk utan synbar anledning, och det att jag blir stressad och utmattad av sånt som att ens klara av att fixa så pass enkla grejer som att passa olika tider och exempelvis åka buss. Det var väl därför som man även beviljades färdtjänst.

Har även ett kort tag testat på boendestödjare för nåt år sedan, men då jag inte är oförmögen att sköta mig själv skapligt och ekonomi utan problem, och vid behov kan tvinga mig till i stort sett vad som helst en kort tid om jag av någon outgrundlig anledning kanske så känner för det. Så därför tyckte väl nån handläggare på det sociala att inget reellt behov av nån boendestödjare förelåg kan jag tro.

Sedan så kändes det väl inte direkt bekvämt för mig att bara liksom vallas runt som ett hjon. Vilket jag kände mig som då jag skjutsades i bil till nåt storköp med nån dam som väl kanske skulle vara motor för igångsättning när vi gjorde ett par vändor för att veckohandla. Vilket väl kanske mest syftade till att det sociala ville se på vilken funktionsnivå jag låg på kan jag tänka.

Fick ju även höra av en överläkare att ”Ja, Du är ju inte dum – Snarare tvärt om”. Det känns ibland som att det nog kanske hade varit enklare om man inte hade haft så pass mycket av förstånd som man väl ändå trots allt har. Det hade nog varit enklare om man varit en glad idiot. Man får väl försöka göra det bästa man kan av den situation som man befinner sig i så att säga. Men nog känner man sig ibland som en rätt så udda fågel liksom.

Har egentligen ingen som helst framtidsvision eller motivation till någonting alls. Berättade för allmänläkaren som ska vara min kontaktperson eller nåt sånt, att det får väl knata på så länge kroppen fungerar maskinellt sett skapligt, och att jag psykiskt orkar att stå ut med tillvaron. Det enda som jag väl är bra på just nu det är att var nykter och alkoholfri vilket jag ser som något rätt otroligt att jag klarat av så länge. Har inte ens längtan till att åka och inhandla alkohol denna somrigt vackra lördag vilket är helt otroligt.

Brukade ju tidigare i många år pyssla med att göra musik ofta, men det är inte heller längre något som jag just nu känner det minsta för att göra vilket väl är lite trist då det ju var ett rätt trevligt tidsfördriv att ha liksom. Jag fungerar nästan som en slumpgenerator har jag förklarat för psykiatrins folk, då jag aldrig i förväg kreativt sett vet vad jag hittar på.

Sedan att jag är så långsam på att bestämma mig för nåt är också lite jobbigt. Farsan fick på sin tid ligga på i flera år och tjata på mig innan jag ens kom mig för att bli medlem på STIM vilket ju är bra att vara som musikskapare. Motivation till att vara helt nykter har jag då ännu, tack och lov, så kör alkoholfritt vidare på den linjen då det ju funkar. Det var nog hur som helst tur att jag i höstas började att skriva av mig lite på detta forum. Nej, nu blev jag trött plötsligt, så får nog gå och vila mig en liten stund.

Ha en fin dag kompis!

@S.Franzen Läste din text som berörde mig. Kan känna igen mig i mycket av det du skriver. Jag är också en väldigt ensam man alltid varit en " hjälpare " Det finns aldrig någon där för mig. Har en dotter som bor med sin mamma som är vuxen som jag saknar. Ensamheten är skitjobbig och svår att göra någonting åt. Ibland självvald men inte alltid. Tycker som du att ofta får man kontakt med någon här och man skriver till varandra några gånger innan konversationen rinner ut i sanden. Jag tror vi är bra killar båda och förtjänar att må bra!

@Flarran Har du fått diagnosen ADD också? Vet inte alls hur den kan hanteras, men jag tror att man kan få kommunal boendestödjare för att just få hjälp att komma igång med saker. När man får hjälp att komma igång med saker lyckas man utföra saker - och då boostas självkänslan. Så med tiden blir det lättare att motivera sig att komma igång med saker. Förhoppningsvis.

Larm i mobilen kan nog också vara en hjälp, den hjälpen har jag gett mig själv för att inte bara bli sittande i tomme. Eller rättare sagt - jag behöver larmen i mobilen för att inte hela tiden behöva tänka på vad jag ska göra. När larmet ringer gör jag det jag ska göra. Går ut med hunden. Går och lägger mig. Äter lunch osv. Kräver ingen tankemöda och ger ingen beslutsångest. På så sätt avlastar jag min tidigare utmattade hjärna.

Kram 🐘

@S.Franzen Missbruka alkohol och söka efter bekräftelse i form av kärlek/sex går verkligen hand i hand. Jag tror att du måste sluta med båda faktiskt. Börja trivas i ditt eget sällskap endast. Så fick jag göra. Den dag jag blev nykter raderade jag även alla dejtingappar.

Det var otroligt ovant i början, jag var ju van vid att scrolla och chatta flera timmar dagligen. Samtidigt märkte jag att jag fick så himla mycket tid över. För att? Ja, det var den stora frågan i början. Vad f… skulle jag göra med all tid? Jobba mer ville jag inte. Det första året ägnade jag mesta tiden åt att förkovra mig på hur alkoholmissbruket betedde sig och påverkade mig. Skulle nog kunna tenta på det området om jag fick chansen.

Jag är fortfarande en bekräftelsejunkie i någon mån, men jag är numer medveten om det och kan skratta åt det. Ta ett steg tillbaka, inte låta det uppsluka mig. Min yngsta dotter är precis likadan, och jag kan skratta gott åt henne också. Samtidigt som jag bekräftar henne massor ❤️

Kram 🐘

@Detblirbättre Jag sov som en stock inatt. Så trött och slut. Och vaknade kl halv åtta. Nykter men trött. Låg kvar och drog mig. Så skönt att slippa ha en enda lång minneslucka till fredagskväll. För det har varit så - minns knappt senaste året alls. Minnesluckorna har blivit större och större...
Men idag kan bli tuffare. Min särbo dricker gärna. Alldeles för gärna. Vi har bråkat på fyllan så mycket och det har eskalerat. Det har alltid varit jag som drar igång allt. Jag som totalt spårar ur. Sen skäms jag över hur illa jag är och dricker mer för att glömma och slippa ta itu med det. Har på detta vis förnekat hur illa och hemsk jag är för jag har inte minne - tacksamt helt enkelt att kunna skyla över med alkohol och bete sig värre - skyla änmer och så har min negativa spiral spunnit.
Jag har varit så elak. Fysiskt aggressiv. Verbalt fruktansvärt attackerande. Rivits. Bitits. Försökt att bli misshandlad. Försökt få igång allt möjligt kaos. Och jag minns bara dessa tillfällen svagt i glimtar. Men det är så illa jag är med A. Det är så jag inte vill vara. Det är inte jag. Det måste jag se till att komma ihåg. Även ikväll. Även när A lockar med sitt töcken där jag inte behöver ta ansvar för allt dumt.

@Detblirbättre Det blev en ok fredag kväll ändå. Satt alldeles bredvid en flaska vin men rörde den inte. Tittade på nån serie och åt mörk mörk choklad. Och fuskade med läsk. 🤟 Jag har försökt undvika socker länge men unnade mig läsk ändå igår. Det kändes så mycket bättre än alkohol. Jag tänkte några ggr tanken på att strunta i allt och dricka ändå. Fast suget var ändå inte såå hemskt.
Tack för pepp. Och förståelse! Känns fint att våga öppna sig.
Jag undrar verkligen vem jag är utan vin. Och jag undrar var mitt förhållande hamnar om jag inte dricker. Det kommer vara svårt ikväll när särbon kommer hit och kommer att dricka vin. Jag ska verkligen försöka påminna mig om hur illa allt blir för min del med alkohol. 🤗

Hejsan! @S.Franzen, Tittar bara in hos dig en sväng för att önska dig en fin dag liksom. Jag har tänkt ungefär så där som du rätt många gånger. Man liksom bara ger och ger, och får inte så värst mycket tillbaka kan det kännas. Men så känns det nog för de flesta ibland kan jag tro. Man ska kanske inte förvänta sig så mycket av saker och ting, då slipper man bli besviken och nedstämd har jag börjat att som nykter och alkoholfri inse så smått. Men humöret det går ju ständigt upp och ned. Ibland så är man på solskenshumör och sen stunden senare är man mindre ljus i sinnet. Men sånt är väl livet för de flesta fast man kanske inte alltid tänker på det. Önskar dig hur som helst allt gott.

Ha en fin dag kompis!

Har nu tagit min blodtryckstablett, man måste ju göra sånt också så att man inte riskerar att få en stroke i onödan. 139 systoliskt och 97 diastoliskt samt puls på 66 i minuten, en aning förhöjt tryck alltså, men rätt så normalt ändå, vilket ju var bra. Trycket hade nog varit lite bättre rent generellt om man slutade med att snusa tror jag. Nikotin är ju inte så bra. Borde väl kanske även även tänka på min kost lite mer.

Men något tok ska man väl ha för sig. Men tänker på det hela och jobbar väl så smått på den biten med att sluta snusa. Borde väl även som mina vänner här på forumet tjatar om i ett, försöka att gå ut och gå lite mera, men har ju så lite energi. Men ska försöka att ta mig ut på gården lite senare idag tror jag nog. Just nu är jag då inte speciellt nedstämd vilket känns bra.

Var nyss ut på balkongen och lite tyst liksom hälsade på grannens katt som väl satt och filosoferade där på sin balkong över sin tillvaro så som katt bakom ett hönsnät kan jag tro. Det var rätt så svalt och skönt där ute på balkongen. Släpper in lite luft där i stora rummet nu. Dricker i stunden ett glas vatten till, för man ska väl försöka att hålla vätskenivån på en lite bättre nivå kan jag tänka.

Har genom åren mest fått i mig vätska genom alkoholhaltig dryck som öl och annan onyttig blask. Det är inte klokt så dåligt man har skött om sig tidigare. Inte så konstigt att man släpar på en 25 kilos övervikt och saknar normal kondition just nu. Men var dag är ju en ny möjlighet till ett bättre leverne och det är väl aldrig för sent att försöka att bättra sig på de punkter man eftersatt liksom.

Ha det gott!

God morgon! Nu skiner solen och en ny dag har tagit sin början. Tre timmar och fyrtiofem minuter med sovmask på, fick mig att drömma lite annorlunda denna tidiga lördagsmorgon. Tänk jag var på ett hotell i nåt soligt land söderut med nån kändis tror jag. Det var en slags palatsliknande miljö. Mycket palmer, hav, glitter och lyx. Men inte så värst mycket äkta glädje där ändå kändes det som. För det var liksom en rätt så tryckt och tyst stämning på nåt sätt. Man kan då drömma allt möjligt.

Nu när jag gäspar och håller på att vakna till här i köket igen. Så slår det mig att det ju inte var solen som väckte mig idag, utan nog den inbyggda klockan i kroppen som vanligt så att säga. Nu idag är det ju inte mörkt här utanför. Det gör att jag har mindre ångest nu än när det normalt är grått och mörkt ute då jag vaknar till efter en tre timmar drygt. Känner mig lite törstig nu. Men inte på nån alkohol i form av en kall öl eller så. Nej, det är nog mer vanligt kallt, friskt och gott vatten jag längtar efter och behöver känns det som.

Har nu vatten i mitt favoritglas och sitter och slurkar på det. Funderar på om jag skulle göra ett nytt försök att somna om. Men nu vet jag ju av tidigare erfarenhet att det väl kommer att bli rätt så varmt i sovrummet om en stund. Detta då solen ser ut att skina precis lika vackert idag som den gjorde igår. Tror att jag här i stunden är en rätt positiv människa, vilket känns bra och fint.

Något som jag till min skapare kan säga att jag även är tacksam för. Kom alltså på att jag skulle kunna gå in vardagsrummet och försöka att sova en liten stund till. Då solen där inte brukar komma igång på riktigt förens en tre timmar senare vid den här tiden på året. Det är allt bra med olika väderstreck. Men sovmasken en kompis tipsade om igår behövs nog även nu, då dagsljuset väl måste stängas ute om man ska kunna somna till igen alltså. Det var inte dumt med lite kallt och gott vatten. Kör alkoholfritt vidare även idag känns det utan tvekan som.

Ha en fin lördag!

Vet ni vad alla här?? Ni kan fara åt helvete...ni och alla andra som jag träffar via Facebook, Badoo. Alla som är trasigare än mig eller troligen inte. Att jag är så patetisk och där jag redan har beslutat vad som händer efter att min son flyttar hemifrån och inte behöver mig längre.

Jag skriver fina saker bara för att boosta andra människor och då kanske dom skriver tillbaka. Dom gör inte det efter några dagar. Deras självkänsla har boostaa av mig men jag mår sämre än tidigare.

Ser inte igentligen någon mening med att jag sitter på min balkong skrattar när jag läser böcker för att dom påminner mig om kärlek jag aldrig kommer få.

Jag stänger av ljudet på min telefon, för jag chattar med människor som bara vill att jag bek. hur bra dom är. Aldrig hur jag är. Jag skriver fina meningarna för jag kan och är numera expert att få andra att må bra med den talang jag har. Jag hatar mig själv för ja stänger av ljudet bara för att jag vill att någon skriver till mig utan att jag märker det då blir jag glad.

Min son fyller 18 i oktober och börjar 3'an

Jag är onyckter i natt ( dag 4) för jag har insett att jag inte längre orkar och jag hatar att människor utnjttrar mig göra att jag är så jävla ensam.

JAG ÄR FAKTISKT EN JÄVLIG BRA KILLE men jag är en liten pojke som är konstant rädd och osäker som inte tror någon skulle älska mig

Hejsan! @Andrahalvlek, Nog har jag på nätet i flera år läst en massa och studerat det psykiatriska området när det gäller depression, ångest och annat relaterat. Har nog en rätt så bra bild över hur jag fungerar numera. Men har inte läst eller lyssnat på boken som du skrev om. Tror nog att även jag i grunden är en rätt så positiv person när jag är i balans, och på ett någorlunda gott humör som kan inträffa ibland en kortare stund.

Det är ju så att jag har flera delprognoser som är vanligt när man har dystymi. Har bland annat nervös mage inför besök på platser med folk som egentligen inte oroar mig det minsta. Ångesten kommer bara plötsligt krypande inom mig och stegras inom mig av sig självt, vilket direkt inte är kul. Det gör ju även att jag ofta valt att isolera mig som någon psykdoktor bland annat skrev i nåt av alla tidigare läkarintyg som jag samlade på hög tills jag blev betraktad som färdigbehandlad av sjukvården.

Så har det alltid varit ända sedan jag var liten skolgrabb. Men jag bet bara ihop och sade inte ett smack, ville oroa morsan liksom. Den tomhetskänsla, nedstämdhet och energilöshet samt problem med att fokusera tanken på sånt som jag inte till hundra procent brinner eller brann för, gör att det är omöjligt att ha något på arbetsmarknaden förekommande arbete. Klarar inte av nån tidspress alls längre.

Det hade nog varit enklare om man varit IQ-befriad och slapp att fatta grejen kan jag tänka och känna ibland liksom. Mina problem började nog redan inför första klass, ungefär då min mor blev psykiskt sjuk och intagen för vård i en sex veckor eller så, och man i stort sett fick klara sig själv. Då väl allt i stort då kretsade kring henne. Farsan hade full upp med sitt jobb. Förstår att det hela väl var en traumatisk tid, upplevelse och miljö som formade mig på ett sätt som väl inte direkt var det allra bästa liksom.

Jag är oerhört stresskänslig, för det mesta helt orkeslös och dagligen allmänt lågintensivt nedstämd. Sådant blir i längden mycket tungt att bära och driver mig in i en mörk depression som kan hålla i sig i flera timmar. Tidigare korkade jag bara upp en flaska och tömde den och fortsatte så dag efter dag tills man diplomatiskt sagt väl inte var på toppnivå liksom. Numera försöker jag ofta trötta ut hjärnans malande med att köra kanske en och samma rocklåt i hörlurarna i kanske ett par timmar.

En slags utmattningsmetod av hjärnan som ofta brukar fungera skapligt. Har ingen större behållning av samtal med nån terapeut heller, då jag bara blir helt utmattad av att vända ut och in på mig själv vid sådana koncentrationskrävande besök och sedan knappt minns vad det talats om. Dagen efter ett sådant besök blir jag sedan mest sängliggande och bara liggande och suckande liksom.

Det är väl ett mindre mirakel egentligen att jag har tagit mig så pass långt igenom livet egentligen. För i en massa år så tänkte jag bara dagligen på att göra slut på skiten liksom. Men jag har i alla fall då inget psykosrelaterat som morsan hade att dras med då hon hade manodepressiv sjukdom. Om hon inte åt den rätt tunga medicin som hon hade, så blev hon manisk och helt borta liksom inom en tre - fyra dagar och måste då tas in på psykakut och vårdas i veckor och få mediciner rätt inställda igen.

Så det är väl inte så värst konstig att jag ärvt en del knepigheter och begåvats med en rätt spretig bild när det gäller det psykiska måendet med dess deldiagnoser. Jag har normalt dagligen så pass lite energi att jag knappt klarar av ens det enklaste dagliga som att borsta tänder knappt. Det låter säkert för utomstående rätt fånigt egentligen, men det är så min funktionsnedsättning funkar.

När jag någon gång, kanske max en gång i veckan gnistrar till någon timme, försöker jag göra så mycket nytta här i mitt hushåll som jag bara kan, och det blir då inte att jag kostar på mig att göra sådant som väl egentligen skulle fylla på de psykiska energinivåerna. Därför blir jag efter en sådan kortvarig energikick på nån timme helt utmattad och ännu mer deprimerad, och ser då det mesta i det allra mörkaste av mörkt. Får då kämpa för att inte bara ge upp liksom.

En person som jag med en så blandad psykiatrisk problembild ska så klart inte alls dricka alkohol i berusningssyfte på det sätt som jag gjort i alla år. Men det fungerade länge som ett verktyg för att inte bara hoppa ut framför ett tåg eller nåt. Men det var alltid en fin balansgång för ibland fick det helt motsatt effekt då man ju blir rätt depressiv av tungt drickande.

Det är många gånger genom åren man suttit och druckit starka drycker i utkanten av stan vid sidan av något järnvägsspår och i mörkret mest väntat på ett lämplig godståg liksom. Det att man inte då tog steget fullt ut var väl mest för att inte skämma ut släkten liksom. Har under den tid psykiatrin gjorde sina fåfänga försök att vara behjälpliga nog testat alla de mediciner som läkare ansåg vara adekvata i sammanhanget, utan tyvärr minsta positiva resultat.

Fick bara en massa knepiga biverkningar av olika slag, och en del mediciner till och med byggde på min ångest, stressnivå och depressiva sinnelag. Blir även extra deprimerad av den mörka årstiden. Skulle säkert må bäst av att bo i nåt land där det var sommar året om. Men trivs rätt så bra här i landet, i alla fall vår och sommartid.

För idag kändes det ju riktigt somrigt och var ut på promenad då jag i någon timme mådde rätt så okej. Var till och med trots en rätt oförklarlig ångest ut på balkongen en timme för att få lite extra solljus innan solnedgången. Vilket var något som fick mig att må lite bättre en kort stund. Då lättade lite av min allmänna nedstämdhet vilket är fruktansvärt tröttande i längden.

Men jag kämpar ändå för närvarande trots allt vidare som alkoholfri så länge som det bara går.
För jag tänker att kunde morsan som mest i långa tider under min uppväxttid låg till sängs och grät, stå ut med skiten som livet för det mesta väl är om man har en depressionssjukdom ingen kan bota eller effektivt lindra, om man ska vara helt sanningsenlig.

Då borde väl även jag försöka att härda ut till sista andetaget även om det rätt så ofta alltså är mer än överjävligt och bara känns helt meningslöst så att säga. Men just i skrivande stund så är det väl skapligt. Vilket man väl får vara tacksam för. Nog går det väl till viss del påverka den mest jobbiga nedstämdheten om man har lyckan att sova bra nån gång vilket jag dessvärre väl inte har gjort sen innan man blev tonåring liksom.

Har nog testat de flesta slags sömnmediciner men mår inget vidare bra av sånt, då jag blir dagtrött, seg och även ofta lätt illamående av såna piller som är lite mera långverkande än bara de lättare insomningstabletter som jag nu har utskrivna. För det mesta får jag väl vara glad om jag kanske får sova fyra timmar eller nåt sånt. Sen sätter ångesten och oron in och det är inget som höjer den positiva känslan liksom. Fick ett bra tips tidigare idag att använda en sovmask för att inte behöva väckas av solljuset i alla fall, vilket ska testas. Hur som helst, kul att du tittade in en sväng här.

Ha det gott kompis!

@ElleW Äsch-vänta & se bara hur du känner sen.. börja med imorgon och fyll på...och skriv skriv skriv... påminn dig själv om alla känslor bra eller dåliga eller mittemellan. Man känner ju mer när man är nykter.

Njut av de små framgångarna och om du inte läst än så läs avsnittet om sug i självhjälpen.

Må gott & ha en skön helg
🩵

Blev lite annat ikväll men hörni, nykter fredag.

Hoppas alla andra har samma ynnest och att ni alla får en fin nykter helg :)

@Ny dag Tänk både en och 10gånger innan du låter din mamma bo med dig. Det är extremt påfrestande och jag tror inte det hjälper dig må bättre. Att hjälpa på håll är svårt nog men i det egna hemmet skulle jag nog känna mig som i en tvångströja. Kram