Senaste kommentarerna i forumet

@jjjttt97 Jag hejar på dig med. Du har helt rätt, om inte folk gillar att festa skulle inte forumet finnas. Det är väl konsekvenserna efteråt som är problemet, ofta alla fall i mitt fall. Var inne här o läs o skriv, det är många kloka härinne som har råd o tips.kram

@erivan bra jobbat, 4 dagar redan!

Och så härlig helg du har framför dig, bra med planering tycker jag!

Snart 8 månader uran öl o räkna ut ja köpte öl på systemet för 3000 kr i månaden, Vågar man ta några alkohol fria öl ? Eller sätter suget igång då ,

Onkel, tack för svar!

Ja ultimatum funkar sällan.. mer än ett tag.

Jag skulle nog aldrig klara av att ställa ett sånt ultimatum, haha!

Men ja. Känns som de har en bild av mig att jag är den misslyckade som alltid fuckar upp. Men ah.

Nej alltså jag har vänner som inte dricker och visst kan man hitta på saker, men liksom… hittar ingenting som ”hits the spot”, jag tycker som många andra det är kul att festa och det kan jag inte ljuga. Men det känns som att man inte ”får” säga det. Men alltså, om de va så tråkigt hade inte folk gjort det från första början.

Jävligt spretiga tankar o känslor, ber om ursäkt.

Jag önskar jag kunde få hjälp att hålla mig måttlig vid väl valda tillfällen istället. Men det hade mina föräldrar nog inte godkänt för de har bestämt sig att jag inte klarar det.

@erivan hej, tack för svar! Skönt att man inte är ensam.

Ja det är ju så, relaterar. Lika bra o se vilka ens ”riktiga” vänner är men smärtsamt hur som. I mitt fall har jag blivit ensam.

Och alltså absolut kan man ha trevligt o kul. Men det är ändå inte samma sak, jag kan inte låtsas tycka det. Tyvärr. Och nästan pinsamt att säga det, för jag tycker det trots allt det dåliga som kommer med det när det blir för mkt.

Och nej, men att behöva förklara varför man inte dricker. Att man inte dricker. För många är det en red flag, uppenbarligen.

Är less. Less på att folk säger åt mig vad jag ska göra. Just nu vill jag rymma långt bort utav bara helvete, haha :P

Hejar på dig iaf! Försöker ta mig igenom det här nu, en dag i taget i guess.

Hej! jag skulle vilja skriva ett långt svar, men då blir jag sittandes halva natten. Det jag kan säga helt kort är att inget ultimatum i världen kan få dig att ändra dig. Det måste komma från dig själv.

Jag tycker det är grisigt av dina föräldrar att ställa något slags ultimatum i stället för att försöka stötta dig.
Kontra deras ultimatum med att de aldrig kommer att få träffa dina eventuella barn / deras barnbarn om de inte stöttar dig. Det kommer att slå dem där det gör ont, väldigt ont!

Med det sagt är konfrontation inte det bästa förhållningssättet, men du är en vuxen kvinna och skall inte låta dig styras av dina föräldrar.

Kanske du skall försöka byta bekantskapskrets? Inte umgås med människor som dricker och som förväntar sig att du också skall göra det? Om du är ärlig mot dig själv, vad har ni gemensamt förutom alkoholen? Jag menar, om ni inte kan ha roligt utan den?

Hej! Välkommen! Du är absolut inte ensam om dina tankar eller hur du känner. Jag har varit med på forumet 1 år till o från. Nu är jag med sen 4 dagar igen. Jag har precis som du inte druckit varje dag men 2-3 ggr oveckat och ofta alldeles för mycket. Det som gjort att jag inte kunnat hålla mig nykter tror jag är att det mesta man gör utanför jobbet inkluderar alkohol. Och eftersom man varit glad i att dricka så har jag bara såna vänner. Jag har varit rädd att bli utanför. Men jag vill verkligen bort från det nu och ska göra ett ärligt försök. Jag ska skaffa gymkort mm Sen tror jag verkligen på alla kloka här att man kan ha roligt utan alkohol. För det första minns man ju allt sen slipper man ha ångest o må dåligt.Men du är ju jätteduktig som klarat det så länge, Fösök motivera dig att stanna kvar i nykterheten. Jag tror ingen du dejtar tar illa upp om du är nykter, inget att ha i såna fall. Kram

Det var en rätt djup och märkligt mäktig känsla som blixtrade till inom mig en sekund när jag i min stillhet reste mig upp från sängen för en halvtimme sen drygt. Detta då jag kom på att jag inte hade varit helt nykter och alkoholfri så här länge i tidsföljd sen jag var i tonåren. Mer eller mindre ständigt berusad i långt mer än trettiofem år alltså.

Kände mig ett par sekunder lite ensam, helt tom och rätt så chockad. Detta då jag kände mig som sista man på Skansen liksom. Men då kom orden från skriften om Guds son Herren Jesus till mig som en inre tröstens lugnande och varma känsla. Kunde riktigt höra orden:

Var inte rädd – Jag är med dig alla dagar intill tidens ände. Denna lugnande känsla hade jag samtidigt som jag kunde minnas de sista tonerna och verserna från lyriken i en gammal sång som hade varit närvarande och med i min lite förvirrade dröm som nu tonat bort.

Det var några nästan änglalika körer som ekade i fjärran till tonerna av den rätt så klassiska countrylåten, Green Green Grass Of Home. Det är nog rätt mycket återställning och städning av hjärnan som pågår just nu. Har väl även rätt mycket att ta igen som nykter kan jag tro. Men det går nog bra om man gör som man gör, och tar allt lugnt och som det kommer stegvis.

Man kan känna sig ensam och tom ibland, men förlitar man sig bara som vanligt på skaparen Gud och hans godhet, och så klart även Herren Jesus vägledning och stöd, så går det nog faktiskt bra att ta sig fram som alkoholfri det är jag då rätt övertygad om. För har i stunden kommit i balans igen och har inget sug efter någon skadlig alkohol heller som ett, det mentala psykologiska sinnets stödhjul. Har faktiskt konstigt nog inte heller något behov av lugnande medicin i stunden heller, vilket jag då är rätt så tacksam för.

Ha det gott mina vänner!

Hej!

Mitt första inlägg här. Ber om ursäkt på förhand om det inte är här man skriver eller ja, om jag gör nåt fel, haha.

Jag är 27 år, kvinna, Stockholm.

Har under många år haft problemet att jag ofta dricker för mycket. Inte så att det skett ofta, jag har inte druckit varje dag, kanske 1-2 dagar i veckan, helgen eller när jag nu är ledig från jobb (resturangbranschen). jag har kunnat gått perioder utan alkohol, men när jag väl dricker så händer det ofta att det blir för mycket.

Jag har nu inte druckit på ungefär ett halvår, och visst har jag tagit tag i många gamla hobbies som att måla, pyssla hemma, diverse projekt. Men jag har blivit helt jävla isolerad.

Visst, man kan gå ut o ta en fika, men för mig personligen tycker jag inte det alls är i närheten lika kul som en festkväll med polarna på stan.

Visst, man kan ta en alkoholfri öl, men det är inte samma sak.

Visst, man kan säga att allt e lika kul ändå, men jag kan inte hjälpa att jag inte känner så. Jag försöker, verkligen.

Mitt mål är total nykterhet men motivationen tryter. Känner att jag inte kan dejta, för alla vill ta en öl. Så jag gör inte det.

Med mina kompisar (inte så många) är ofta alkohol involverat, så jag har slutat komma dit.

Med kollegor och jobb, kan jag inte gå på Aw.

I början var det skönt att få tid med mig själv, men jag börjar tappa motivationen.

Känner mig deprimerad. Och jag har läst att detta ofta infaller veckor efter man slutat dricka, men i mitt fall kom det som ett magplask nu 4-5 månader efter sista droppen.

Känner inte att jag har lust till nåt, allt känns hopplöst.

Mina föräldrar har ställt ultimatum på mig att inte dricka, men de har bara sett alla gångerna det inte gått bra, aldrig de bra. Jag vet inte.

Jag vacklar. Känner mig helt jävla ensam om dessa tankar med.

Snälla säg att jag inte är ensam. Hur har ni hanterat detta?

Mvh,
J

God kväll alla!! Dag 4 nu. Alltid en början. Har inte känt något direkt sug. Jag har tagit ett par öl o ett par glas vin veckodagar, men helgerna har vari den stora boven. Ofta från fredag eftermiddag till söndag eftermiddag, med start på morgonen. Och sen svårt o sova o som en zombie fram till tisdag. Inte värt att kasta bort dagar på det sätter. Bättre att göra nåt vettigt. Ska planera in helgen ordentligt nu, hundpromenader, träffa barnbarnet mm. Grattis till er som haft som van att dricka vin efter jobbet att ni stått emot.Nu kör vi vidare, jag/ni vill ju verkligen bort från alkoholen. Nu dricker jag cola, det är fan godare. Kram

Tack Amanda L. Precis det jag börjat ana. Har dövat med alkohol istället för att lyssna inåt och gett mig själv det jag behövde. Ska fortsätta jobba med medveten närvaro och lyssna inåt.
Kram🥰

@Lonely Man Så länge du själv inte vill så blir det en hård nöt att knäcka. Oavsett vad så är sinnesrobönen spot on.

Ingen annan än du kan ändra ditt liv.
🩵

@danisa Så bra tänkt! Och så rätt att du utgår ifrån vad du själv vill och mäktar med. Även om några i din omgivning är frågande i början så tror jag att de kommer att förstå med tiden. Så stå på dig. Förmodligen har du tidigare flytt till alkoholen istället för att lyssna till dig själv. Men för att må bra så Måste man ta hänsyn till sig själv också. Annars tar man slut helt enkelt.
Så fint att tar du chansen att förändra ditt liv! ❤️

Har kanske inte kapitulerat ännu Kram

Lifering och smart recovery var det. Inget religiöst var det där men var inte min grej.
Kram

@Carisie
Har provat digitala möten också men var inte bekväm med det. Jag ordnar det på något vis. Kram🥰

@B.Å Jag lurade mig själv i 10år, försökte med alla trix för att hålla det måttligt men misslyckades alltid! Jag fortsatte lura mig när jag blev nykter också, att jag skulle kunna dricka sen, tog det i delmål, 3månader nykter, sedan 6 månader, därefter 9 månader och det var där det släppte, luredrejandet, då satte det sig på djupet att jag aldrig mer vill dricka för jag kan inte, jag kommer aldrig lära mig dricka måttligt och efter nio månader viste jag att det var mycket lättare att inte dricka alls än att försöka vara måttlig. Kampen var över när jag förstod att kampen var förhandlandet, gömmandet, planerandet m.m. allt det som hörde till alkoholen var tusen resor svårare än att bara inte dricka och inte vilja dricka, att få slippa🙏

Nu har man dansat och pausat så att säga. Filosoferat och vilat här en halvtimme drygt alltså. Ska vi ha rotmos och rökt strimlad skinka igen... Detta sade jag frågande till mig själv när magen började att knorra sådär som den ofta hungrigt gör och man då tidigare bara knäppte en burk med starköl och sen några till och drack sig mätt och tanklöst berusad om man då inte hade en flaska portvin eller två och helt enkelt slog ihjäl tiden med så att säga alltså.

Men nu är man ju inställd på frihet fån alkohol då det känns som lite vettigare alltså. Hum, har nog även gått och blivit lite snål eller ekonomiskt medveten också. För inte vill man riskera att få kasta bort bra livsmedel som ju är så himla dyrt numera då inflationen skenar fast de styrande väl säger nåt helt annat mot vad matpriserna säger.

Så strimlad skinka man köpte till bra pris då det var kort datum på denna får det logiskt sett alltså bli hur som helst. Kanske även lite slötittande på tv och förhoppningsvis är det nåt kul och inte bara sport och meningslös debatt om ingenting. Men vi får väl se vad det är, och annars har man ju egen videofilm för att få upp humöret ett snäpp eller två vid behov.

Ha en fin kväll!

Har minskat till 1/4 dels tablett nu. Blir så himla trött, sov till 10.45 på en ledig dag!! Som värsta tonåring!!
Varit på konsert, tog ett glas alkoholfritt. Kändes bra och lugnt!! Skönt.

@Ros Tack uppmuntran o pepp! Jobbigt nu….😔🥹

Nu blev man då helt knäpp och bara plockade fram armstärkaren och körde med den som en galning en 35 gånger på en minut. Det känns då att det var rätt längesen man gjorde nåt sånt. De hundra gångerna per hand med stärkarfjädern för händerna var då ingenting mot den gamla armstärkarens motstånd alltså. Har även gjort en minut drygt med 35 sitt-ups med simtag med armarna från köksstolen för att inte fastna på den alltså. Man är då inte alls nån sportfåne, men man kan ju inte bara sitta och häcka och skriva en massa strunt var väl känslan som infann sig rent spontant. Kanske hade man en släng av abstinens av utebliven cykling och simning då man idag inte kom utanför dörren som det väl var tänkt. Men nu så känns det helt okej igen och inget alkoholsug har man heller i fall nån undrar.

Ha det gott!

Minns när jag var hos psykiatrins folk nån gång och talade ut lite snabbt på en kvart eller halvtimme nån gång i kvartalet i en sju år för att ventilera hur jag mådde. Brukade då försöka att förställa mig och visa upp en så pass normal fasad som möjligt. Brukade aldrig berätta om att jag förutom min psykiatriska problematik med nedstämdhet, depression, mörka tankar om livet och min sociala ångest även hade ett dagligt skadligt alkoholmissbruk som jag satt stenhårt fast i liksom.

Detta var inte för att jag skämdes för drickandet i sig då jag visste rätt så bra varför jag drack alltså. Helt enkelt, var det för att orka att stå ut med min psykiskt jobbiga tillvaro och kunna ta mig fram dag för dag liksom. Skulle jag ha berättat att jag under ett läkarbesök oftast bara hade i tankarna att direkt efter ett sånt möte hos vårdfolket, bara var fokuserad på ett bolagsbesök direkt efter mötet.

Då visste jag att allt skulle komma att kretsa kring drickandet av alkohol och inget annat. Jag själv och min grundproblematik skulle då snabbt glömmas bort. Då det ju är enklast och ytligt sett mest tidsekonomiskt effektivt för vården att skylla ett dåligt psykiskt mående endast på yttre faktorer som drogmissbruk och fokusera på detaljer om detta. Ja, att välja att inte se till helheten i problematiken jag som patient då hade. Sjukvården har inte gett mig några verktyg alls förutom då läkarintyg för sjukskrivning vilket gav mig möjlighet till försörjningsstöd och direkt livsuppehållande insatser.

Det energikrävande arbetet med att tillfriskna från självskadebeteendet att förgifta mig med alkohol och att komma upp till ett bättre psykiskt mående. Det har jag fått arbeta dagligen med helt själv dygnet runt i princip sedan jag i höstas blev inställd på ett nyktert levande utan att jag ännu helt kan se någon vitts med mitt liv alltså. Så därför är jag då inte alls ännu redo för att splittra mitt tänkande och fokus på mitt eget bästa. För att då bli till en del i någon större folkmassa eller mindre grupp för att passa in i nån standardiserad mall. Sånt känner jag just nu inte alls stärker min självkänsla.

Jag bygger nu upp mig själv från grunden mentalt och vet att jag först och främst måste vara stark i mig själv och väl även ha format mig fungerande rutiner för åtminstone det mest grundläggande som att automatiskt äta och sova på fasta tider. Sådant grundläggande måste sitta helt stabilt inom mig och min tankevärld innan jag kan ta nästa steg i min nyktra och alkoholfria tillvaro känner jag.

Det går inte alltid så fort att gå från ett totalt inre mörker till ljus alla gånger, och jag känner mig då inte alls redo för att bli någon självuppoffrande volontär i nån förening liksom. För mitt jobb just nu är helt uppenbart att fokusera på mitt eget bästa när det gäller mitt psykiska mående och inget annat.

Självcentrerad, javisst, men det behövs för att jag ska kunna hålla mig nykter och inte falla tillbaka in i ett skadligt alkoholmissbruk som medicinering för att kunna verka normal i världens ögon känner jag helt tydligt. Hade idag tänkt att ta mig ut på stan för att handla lite kul prylar, men kände mig för svag och osäker på mig själv. Det fanns risk för att jag skulle ha kunnat hamna inne på bolaget för att väl där hämta konstgjord andning och styrka på flaska för att kunna genomföra det hela.

Så därför sitter jag nu återigen här vid min gamla dator, dricker en kopp kokkaffe och skriver en massa tok som väl nästan har blivit lite av en rutin så att säga. Det är då tur att jag hittade hit på riktigt till detta eminenta forum som har givit mig bra mycket mer än vad sjukvårdens alla experter lyckades med innan de beslutade att kalla mig för färdigbehandlad. Förresten, @Andrahalvlek, det var kul att du tittade in här och skrev några rader kompis. Sånt uppskattas, för då slipper man då känna sig helt osynlig och bortglömd alltså.

Ha en fortsatt fin dag!

@Ros vad glad jag blev av ditt inlägg, dina insikter inspirerar mig nu när jag kämpar mig igenom den första tiden. Det känns bra att fortsätta resan när du och andra visar vägen. Tack, tusen gånger ❤️

Jag är så tacksam idag att jag insåg för lite över 5mån sedan att jag måste sluta dricka A. Så skönt och jobbigt ibland att vara så nära sina känslor. Tänker väldigt mycket på hur jag varit och vem jag börjar bli utan A. Tycker så mycket om mitt nya jag. Ha det så bra alla i forumet och ta hand om er🤗

@Himmelellerhelvette det var så himla befriande när det blev klart för mig att jag aldrig mer kan eller vill dricka a.

Det har tagit mig mer än 9 månader ska du veta. Jag har varit medveten om mina problem så länge men jag har alltid hittat på ursäkter för att kunna fortsätta lite till. Har jämfört mig med andra, försökt ändra på drickandet och övertalat mig själv om att ALLA dricker sig fulla då och då, varför skulle jag då inte vara lika normal som alla andra. Jag har verkligen lagt ner tid och energi på att lura mig själv.

Denna gången är det annorlunda och det är jag tacksam för.