Senaste kommentarerna i forumet

@Insikt_24
Och eftersom jag hoppat in i din tråd vill jag säga att det inte alls var flummigt.
Stor Igenkänning i att vara ledsen, liten o rädd.
Fortsätt som du nu bestämt dig för.
Starkt!

@Lora
Tack för ett jättebra inlägg!
Klokt, insiktsfullt o medmänskligt.
Så fint! ❤️
Är mest på anhörigsidan men nosade runt lite här för att lära o förstå.
Som medberoende tar jag till mig o tar med mig massor. Kommer återvända till dina ord o kloka meningar i samtal med min man.
Tack 🧡

Jobbigt att du är så nedstämd.. Kan brukar det gå lite i vågor? Kan du finna tröst i att tänka att du kommer må bättre? Vårsol och värme gör allt lite lättare. Och att äta god frukost och ta en promenad är bra medicin tror jag. Lyssna på radio kanske, få nya tankar? P1 har många tankeväckande program tycker jag. Och jag vet att du tycker det är jobbigt med en massa folk, men jag vet också att vi människor mår bra av att ha relationer och känna oss behövda. Kyrkan har ofta volontärbehov. Kanske något att testa? Värme till dig.

Ännu en dag utan sug, skönt. Tänker däremot mycket på det här med alkoholen och hur det kunnat bli så här. Är nog en process som behöver gås igenom. Hoppas det kommer en tid när inte detta finns så mycket i tankarna, att det liksom bleknar bort av sig själv.
Ska försöka fokusera på det jag har som är bra och skaffa nya bra vanor.
Är man inte trött av vinpimplandet så kan man ju ägna sig åt annat än att återhämta sig från det på helgerna.
Kommer att bli bra.
🤗

@S.Franzen Vad fint att få ta del av dina reflektioner, tankar och känslor. Och vad härligt att du kommit på många saker om dig själv, vad som triggar och hur du fungerar. Kan känna igen mig mycket i det. Just ensamhetskänslor upplever jag har förändrats en hel del för mig, även om jag är gift och i en relation, sedan jag blev nykter och i arbetet med att lära känna mig själv. Vem jag egentligen är, mina behov, mina tankar om mig själv. Det har lett till bättre självkänsla och trivsel med mig själv och därmed mindre ensamhetskänslor. Det har även lett till att jag trivs bättre med min omgivning❤️

@Ursus Härligt Ursus med denna nystart! Jag tänker att den första relationen, den som är med våra föräldrar, påverkar vår identitet, våra tankar om oss själva oerhört mycket. Om den relationen inte är bra och destruktiv på olika sätt så får man mycket tuffare att möta sig själv, livet och dess motgångar. Då är det lätt att ta till alkohol eller droger för att stänga av alla känslor. Vad bra att du sökt hjälp för att reda ut. Det kan leda dig framåt och att vara nykter är en förutsättning för att nå sina innersta och ofta djupt nergrävda känslor. Det kan också bli en spännande resa om man nyfiket närmar sig och undersöker den. Man får självkännedom och möjlighet till att reflektera, omvärdera, känna medkänsla med sig själv och välja nya vägar och mönster framåt. Den man möter är sig själv och den man reser med❤️

@Ursus Du har helt rätt, känner definitivt igen mig med att ha en komplicerad relation till en eller båda föräldrarna. Starkt av dig att ha lyckats bygga en bra relation till ena.

När jag sitter och tittar igenom min historia på forumet så slår det mig ganska tydligt att jag har skrivit att jag vill bli nykter, misslyckats, börjat om, misslyckats börjat om. Har testat allt utom en sak - angripa det som fick mig att dricka i första läget. Mer eller mindre alla här har ju druckit "på" något och självklart även jag. Ska vara lite personlig här nu. Har haft en svår relation med den ena föräldern och då jag menar jag svår. Det har varit utbrott, pennalism och hot om allt från skador till självmord. Inget har fungerat, men det förstår ju inte hen om. Tyvärr.

Ska inte gå in för djupt - men vill starta om en ny tråd med detta nu och vara ärlig. Jag har ju druckit på denna destruktiva relation jag liksom är "dömd" till då jag är enda barnet och den nämnda föräldern är lätt dement idag och har absolut ingen annan. Det är liksom känslan att jag blir äldre och äldre men blir aldrig fri. Det fick mig att mer och mer deprimerad och sjunka djupare och djupare i drickandet, det var liksom enda tillflykten. Du kan välja ditt umgänge men det är svårt att välja bort föräldrar, även om man kanske borde.

Nu senast bestämde jag mig att ändra på saken, att vägen till nykterhet inte gick genom att bara sluta dricka, utan göra något åt anledningen. Har numer en enbart professionell relation med denna förälder, som fått mer och mer hemhjälp och mer och mer släppt beroendet av mig. Har även sökt hjälp för att reda ut och gå vidare och redan där minskade suget efter alkohol rejält.

Varför berättar jag då detta? Tja, jag är ju inte ensam. Detta är ju inget jag skriver för att nån ska tänka att "naaaaw, synd om honom" utan snarare tvärtom - tror många känner igen detta. Jag är ju inte ensam som växt upp med föräldrar med destruktiva beteenden som många gånger tagits ut på sina barn liksom. Men att det och andra destruktiva relationer kan vara en av de stora anledningarna till alkohol.

Sen denna nystart har liksom Ursus fått en helt annan nystart. Och nu kanske det börjar likna något? Det där med att kunna älska sig själv för att tillnyktra är verkligen sant.

Omstart på riktigt nu. Tack för att ni finns! :)

@Denlillamänniskan Tack för dom fina orden. Jag är en ganska tillbaka dragen människa som inte fick bla. AA att fungera , men hittade här ett forum där jag kan skriva av mig mina tankar när det blir för snurrigt. Har alltid dragit mig för att öppna mig verbalt utan blir då lätt tyst och blyg. Men här kan jag bara släppa loss mina galenskaper 😂😊😁

@Andrahalvlek Vad bra du beskriver dopaminjakten i ditt första stycke! Har inte tänkt på att Bekräftelsejunkien är med i ligan. Men det har du rätt i. Hoppas du hittar en trevlig herre i skogen.
@S.Franzen
Fint skrivet! Har också märkt fördelen med hjärnans utveckling utan regelbunden vintillförsel. Det är så för mig också; en ny och intressant väg att gå. Det är nog många som läser det du skriver, även om du inte får någon replik alla gånger. Du är inte ensam med dina tankar.

@Flarran Bra skrivet.

@Andrahalvlek Tack för att du delade med dig så att man inte behöver känna sig ensam i sina tankar.

Jag tror oxå på ödet, att det finns en rengbåge där någon i slutet står och väntar i sin ända lila mycket som jag står och väntar på henne i min. Men när,hur eller var det är inte upp till mig utan det står ödet för.

Pratade med min terapeut där vi pratar mycket om att inte skuldbelägga mig själv för att jag hamnar i diket ibland på vägen till ett bättre liv är viktigt för det finns isfläckar och andra dårar på vägen som kan orsaka en utkörning. Det är viktigt att tänka vad som hände och kan jag lära mig något av det för att sedan lägga det bakom mig och köra vidare.

Som du skrev är ju all form av snabb doppamin kickar något man ska vara försiktig i början innan man är stark nog att kontrollera det bättre.

Gillar oxå att hitta nu tankar och känslor som kommer när man är nyckter efter ett tag. Är ju lite som att vara en upptäcktsfärd i det okända 😊

Nu börjar jag kunna det här. Har tappat lusten igen. Det är inget roligt liksom, har tröttnat på att skriva en massa deprimerat dravel. Nykter och alkoholfri det är jag. Men det känns bara tomt och allmänt meningslöst. Känner till att man ska rycka upp sig och väl ta en rask promenad. Vilket väl är universalmedlet för att kunna möta ännu en lika trist dag som igår, för att kunna vandra tomt rakt framåt mot evigheten. Har nu liksom tröttnat på att lyssna och göra musik också. Det finns ingen motivation alls längre. Känner inte alls för att skapa mig några påhittade roligheter.

Tröttnat helt på att försöka bry mig. Vet inte vad det är för mening att hålla på och kämpa längre. Saknar faktiskt motivation att ens göra en kopp med varm choklad och limpsmörgåsar med mjukost. Som jag väl borde göra då det i alla fall är en liten ljuspunkt att ha som frukost en stund. Det är nu grått, segt, mulet och känns bara helt som motvind och uppförsbacke igen. Ska väl vara tacksam och njuta av det nyktra alkoholfria livet kanske...

Det var inget paradis att sitta som missbrukare och dricka heller. Man har då inte nån baksmälla när man vaknar om man nu har haft lyckan att få sova en stund. Magen fungerar som den ska. Men det normala psykiska måendet som dystemiker är inte kul. Har inte lust och energi att göra något alls. Minns dagar förr när man mådde så här bedrövligt för flera år sedan när helnyktre farsan levde.

Då brukade han till sist inte orka höra mitt trista gnat om hur jag mådde. Så trots att han hatade allt vad alkohol hette så sade han. Gå och köp öl! Men då sket jag oftast i det också. Fanns väl som nu, även då, ingen energi att ens väl få på sig ett par skor. Han orkade väl inte höra på mitt jävla gnäll, och vem faen gör väl det i längden alltså. Skulle själv inte orka vara i närheten av en sån deprimerande typ som jag.

Har då i alla fall berättat precis hur det är att vara jag för sjukvården och fått all hjälp de har att erbjuda. Det förstod jag då helt utan tvekan här om dagen. Vid den i och för sig rätt så trevliga lilla pratstunden där på den lokala vårdcentralen. Men medicinskt sett, så var väl besöket hos min nye allmänläkare inte så värst givande. Berättade väl för honom om att jag ibland tänkt på att om jag hade haft en pistol så skulle man säkert ha skjutit skallen av sig för längesen.

Men jag har då ingen direkt ångest och självdestruktivt depressivt inslag eller vad man ska säga som alkoholfri i denna stund. Borde väl inte sitta och skriva en massa skit om mitt envetna och tröstlösa skoskav i själen liksom. Det är väl bara beroendehjärnan som spökar lite. Men nog är det tungt, mörkt och motigt allt. Men jag kämpar nyktert vidare så länge det går.

Ha det gott!

Wow vilket fantastiskt inlägg och jag fylldes av hopp och framtidstro när jag läser vad du skriver. Min tanke är att vi får landa lite i våra egna känslor och ta en dag i taget. Är känslorna starka så kommer vi att klara av denna resan tillsammans men just nu är jag bara glad över att vi inte har börjat kasta anklagelser och hårda ord till varandra och att ringarna sitter kvar på oss båda. Så klart förstår jag att han mår jättedåligt och brottas med jobbiga känslor, det verkar nästan som att han är deprimerad och det handlar nog inte bara om detta utan hans liv i stort. Jag ska läsa igenom kommentarerna igen och bara andas. Strax dags för lunch. Gott mos! 🌞

Jag är kvar. Det har varit en spännande utvecklingsresa. Det är då jag tycker man ska se på det för här finns massa att vinna för alla inblandade. Man utvecklas inte om det inte får skava lite. Få förändringar går på ett bananskal. Det skaver innan det blir bättre. Nyckeln är att vilja vara med på en spännande förändringsprocess och vara nyfiken på hur man kan hantera sig själv för att uppnå ett lyckligt liv. Man måste alltså både vilja, våga och ha uthållighet.

Om man bedövat sina känslor under flera år har man berövats chansen att lära känna sig själv. Från dag 1 ställs man inför att hantera allt utan bedövningsmedel. Det är tvära kast. Man har inte ännu öppnat sinnen för att ta in allt runtomkring och kombinera detta med hur man själv känner och genom det kunna utrycka sig på ett sätt som man mår bra av. Det tar tid att förstå sig på sig själv. Det kräver övning och att man testar sig fram i olika situationer för att hitta rätt. Skam har tryckt in en i ett hörn, bedövningsmedel har gjort att känslor har förstärkts i vissa avseenden och tryckts ner i andra. Nu ska man istället lära sig att "live life on lifes terms".

Försök att inte springa på första känslan. Försök istället ge dig tid att bottna i dina känslor. Ge det tid så du får möjlighet att fundera lite innan du ger dig in i diskussioner. Lyssna.

Även din partner har "issues". Det är inte sunt att var medberoende. En medberoende har ex problem med gränsdragning. Kan inte kommunicera sina behov och förflyttar sina behov till att hjälpa andra. Även en sådan person måste bottna i sig själv och se hur hans/ hennes beteende påverkar dem hen lever med. Inte leva genom andra.

Jag brukar säga att man inte är kompatibla i en övergångsperiod. Den medberoende känner sig förbisedd, utnyttjad, arg. Den beroende är vilsen, skamsen och rädd. En person som är arg kommer inte få en rädd att dansa tango. Den rädda och vilsna kommer snarare försöka hantera sin skam på de mest märkliga sätten om inte båda tar ett andetag och försöker börja om från början.

Mitt bästa tips. Försök gå tillbaka till tiden ni en gång var förälskade, börja lyssna på varandra och bete er mot varandra som ni gjorde då. Bara bestäm er för det. Sedan våga lyssna och säga hur ni känner. Känslor har inget rätt eller fel. De kan förändras. Med tålamod kommer ni båda utvecklas. Det ni gör nu tvingar er till förändring.

De flesta paren fastnar i en grå sörja. Tar ni detta för vad det är så han ni chansen att ta er relation till nya nivåer. Nyckeln är att våga prata och lyssna. Sedan måste man lära sig att det är ok att tycka olika. Vissa saker får man leva med. Ha förståelse för att ni nu i en övergångsperiod befinner er på helt olika plattformar. Nu ska ni hitta en gemensam. En fantastisk fin utvecklingsresa har ni framför er!

@Insikt_24 Och om du vill behålla honom så är det givetvis det du skriver i brevet! När man blir nykter blir man med nödvändighet självupptagen. Man måste tänka på sig själv i första hand. Din man ser nog det. Och hans medberoende borde han söka hjälp för, tex Al-anon. Han behöver också tänka på sig själv i första hand.

Det finns flera lyckliga exempel på förhållanden som klarat krisen, jag hoppas du får råd från andra som gått igenom just det.

Kram 🐘

@Insikt_24 Lider verkligen med dig. När vi tar bort alkoholen så brukar man få syn på andra destruktiva delar av sitt liv, som tex ett dåligt äktenskap. Väldigt många här på forumet landar förr eller senare i en separation, och jag hoppas att de kan råda dig.

För egen del är det tio år sedan vi separerade. Det var min man som till slut bara sa: ”Du, ska vi komma till skott och separera?” Och jag hade tänkt detsamma i flera år så jag svarade: ”Ja, det gör vi.” Och efter det blev vi fullt upptagna med allt praktiskt - hitta lägenhet till mig, berätta för barnen, anhöriga och vänner, inhandla möbler, flytta etc. Från hans första ord till inflyttning tog det 1,5 månad. Minst sagt snabba ryck, men det är min stil i allt. Har man bestämt sig - kör!

Ett sätt vore att skriva ett brev, där du förklarar precis hur du tänker och känner. Ge din man brevet och säg att imorgon kl 18 pratar vi vidare om detta. Då får ni båda möjlighet att slipa på argumenten. Tänk på att i argumentationen utgå från dig själv. ”Jag känner, upplever, tycker…” Så du inte hamnar i att anklaga honom, då riskerar han att känna sig trängd och säger då sannolikt saker som han inte ens menar. Men dina egna känslor kan ingen annan ifrågasätta, dem äger du rätten till.

Vet inte om detta var hjälpsamt, fortsätt skriv om detta för det är sannolikt en stor orsak till att du har druckit.

Kram 🐘

Varje dag känns som en prövning, inte på grund av alkoholintag eller ens sug efter det. Jag känner mig 100% beslutsam och är av naturen envis som synden. Nej däremot så knakar äktenskapet i fogarna och det är där jag lägger mycket tid och energi just nu. Finns det någon här som har lyckats ta sig förbi "skilsmässokrisen" och kommit upp levande på andra sidan? Just nu känns det ovisst och oroligt. Min man har sina demoner att brottas med i sitt medberoende och sina egna rädslor. Kanske går han runt och känner tvivel på om han ännu en gång ska satsa på oss eller lämna mig. Har ni några upplyftande och positiva erfarenheter så får ni gärna dela med er. Jag vet att jag överlever på egen hand men jag vill inte mista honom.
Just nu är vi inget stöd för varandra men kanske i framtiden om vi bara vågar vänta.
Flummigt inlägg men det är skrivet spontant i stunden.
😔

@S.Franzen Lider verkligen med dig - och känner enorm igenkänning. Bekräftelsejunkien är släkt med Alkoholdjävulen. Och Sockermonstret. Och Nikotinsuckern. Och Spelidioten. Alla sätt som kan kicka igång dopaminet inom oss.

Jag levde med barnens pappa mellan åren då jag var 20 år till 44 år. Vid 44 års ålder blev jag som 18 år på nytt, vad det gäller tillfälliga relationer. Sex och inget mer. I bästa fall. Jag ska inte trötta dig med detaljer, men en sak är säker och det är att jag ska vara glad att jag kom helskinnad undan. Mest känslomässigt, men en del blir även väldigt blåsta ekonomiskt. Och våldsutsatta.

Jag är säker på att det finns guldkorn i dejtingträsket, men träsktrollen är betydligt fler. Tyvärr. Den dagen jag blev nykter för drygt fyra år sedan så raderade jag även alla dejtingappar/konton. Det var en tydlig del av mitt dåvarande missbruk. Jag lade istället all min ork och energi på att lära känna mig själv på djupet. Vem är jag? Vad vill jag? Vad gillar jag? Hur ser mina värderingar ut? Hur tycker jag att andra ska bete sig och hur beter jag mig själv?

I början kändes det som ett evighetsprojekt. Med tiden insåg jag dock att jag gillar att jag aldrig blir färdig. Jag gillar att göra det här jobbet med mig själv. Jag tror på ödet, och är det meningen att jag ska träffa en man så gör jag det. Jag brukar skoja om att jag nog snubblar på honom i skogen, för där tillbringar jag mycket tid. Sen snart ett år tillbaka har jag en hundkompis, som håller mig sällskap i skogen - och resten av dygnet - och bättre sällskap kan jag inte ha ❤️

Fortsätt jobba med dig själv, det är så värt det. Resan blir målet med tiden.

Kram 🐘

@stillibåten tack 🙏. Behövde få ur mig då jag inte har någon i min närhet jag vill eller kan dela det med och samtidigt använda min tråd som dagbok och påminnelse om vad jag aldrig mer ska hamna i för situation. Direkt i måndags morse kontaktade jag vården och nu är känslan bättre när jag vet att jag kommer få hjälp. Jag kan härbärgera det på annat sätt och har tillit till att allt kommer bli bra.

Godmorgon, Lyckades få några timmar sömn tack vare att kunna skriva av mig här. Men viktigare var att jag kunde förstå och acceptera å gå vidare med vad som är det viktigaste just nu JAG.

Så nu sitter jag och ser ut över regniga åsar i Borås från mitt fönster , samtidigt som jag känner hur ångesten/rädslan släpper och rinner ut ur kroppen. Samtidigt som ljus med varm energi börjar pumpas ut från hjärtat till alla kroppsdelar vilket känns varmt och ge mig krafter att även att det som är bäst för en inte alltid är det lättaste att göra eller välja så blir jag en ny tegelsten av erfarenhet i det nya hus som jag bygger upp inom mig.

Därför sitter jag här och lyssnar på musik som gör det hela lite bättre. I mitt fall blev det en låt ifrån min ungdom och en varm sommarnatt i från Ullevi och Gyllene tider. ( Sommaren är ju på väg) 😊

Ha en trevlig dag alla där ute!

Vandra i ett sommarrreng.

Så långt som det är
Är så långt som det går
Du blev till ett sår av timmar och år
Mer vilsen än nånsin
Genom junis snår
Det är sent och vått och längtan är svår

Och jag vandrar i ett sommarregn (vandrar i ett sommarregn)
Ett regn som svalkar sanningen (regn som svalkar sanningen)
Ett regn som sköljer dumheten (regn som sköljer dumheten)
Som vandrar i ett sommarregn

Kanske är det de kvinnor
Jag aldrig borde ha mött
Som lovade sött men bara gjorde mig trött
(Så långt som det är, det är så långt som det var)
Som gör att jag känner (En himmel och ett hav)
Känner att jag (Mer än vad jag klarar av)
Inte är den som jag trodde jag var

Och jag vandrar i ett sommarregn (vandrar i ett sommarregn)
Ett regn som svalkar sanningen (regn som svalkar sanningen)
Ett regn som sköljer dumheten (regn som sköljer dumheten)
Som vandrar i ett sommarregn

Så långt som det är
Är så långt som det var
En himmel och ett hav, mer än vad jag klarar av
Kanske är jag förvirrad
Berusad och sjuk
Men du, jag har aldrig känt mig så ensam som nu

Och jag vandrar i ett sommarregn (vandrar i ett sommarregn)
Ett regn som svalkar sanningen (regn som svalkar sanningen)
Ett regn som sköljer dumheten (regn som sköljer dumheten)
Som vandrar i ett sommarregn

@mattiasr Jotack det är väl ok med mig. Jag är stressad men försöker ta det lugnt. Tyvärr är jag skadad så jag kan inte ta hjälp av träning för att stressa ner och då blir det svårare att låta bli alkohol. Hur går det för dig?

Klockan är nu 23.30 och jag känner ett tryck över bröstet, försöker sova men det känns som att hela kroppen håller på att få en panikångestatack. Jag är rädd för att min son ska fortfarande vara vaken och se sin pappa skaka och nästan i fullt upplösningläge.

Varför? Vad har hänt? Är jag onykter igen?

Faktiskt inte jag har bara fått insikten varför jag jagar förhållanden via gud vet vad alla appar heter. Trillade dit igen förra måndagen. Visst det är i grunden som ni som läser min tråd ensamheten som är den största boven. Men jag har tack ett par kloka ord från en vän ikväll så var det som att allt föll i platts och hur långt jag kommit själv med min samtalsperson från kommunen som var med vid första rundan och är nu tillbaka jobbar varje vecka med.

Vad hände? Jag är lite troende eller jag tror på att man har en ljus energi som sitter på din ena axel och en mörk på andra. Alkoholen är ett mörktmonster som vill dig illa. Jag har alltid trott att jag dricker för att bedöva ensamheten i mitt liv och om jag bara håller mig nyckter så kan han inte nå mig. Men dom senaste dagarna har jag i sett att han har nog steppat upp sitt spel och lärt sig att byta skepnad och bli något helt annat men att skapa en falsk känsla och samma doppamin kick som han i så många år gett mig via alkohol.

Så här är det... När jag lyckades vara nyckter i sådär många månader för snart två år sedan började jag hitta vem jag var på riktigt. Jag lärde mig att stanna upp leva här och nu. När jag gjorde det blev ensamheten inte skrämmande längre och jag utstrålade en ljusare energi. Och hipp som happ attraherade jag rätt sort människor in i mitt liv. Nu var jag som sagt lite för snabb och det höll inte i längden men det var ändå ett stort steg framåt och jag lärde mig en massa.

Nu fixar jag att vara nyckter i bara några veckor sedan tappar jag fokus igen. Är det en ny sorterns ensamhet denna gången som är svårare att hantera? Ikväll så insåg jag vad det är och det får mig ikväll att ligga och skaka.

Det är alkoholen som har bytt kostym och nu heter Ticktok,Badooo ,Tinder mm. Mörkret har lyckats tränga bort ljuset och trotts att jag får "träff" på dessa appar är det bara kvinnor som viskar mig honung i mina öron och gör mig trollbunden trotts att jag inte igentligen är det minsta i intresserad. Men då kommer han in och slår ner ljuset stampar på henne (ljuset i mitt huvud är en kvinna) och viskar så sött att det är väll bättre med att någon säger att du är fin och att dom är kära och tillome att dom älskar dig bara efter några dagar, än att du sitter ensam utan att din mobil låter. Du vet ju hur skönt det känns och hur glad du blir just nu, inte ska du lyssna på någon annan än mig. Men så går det några dagar och ljuset som är logiken, det positiva och det som vill mitt bästa fram, men bara lite lite åt gången. " Du är ju påväg mot nya höjder och du vill ju igentligen inte detta. Du vill ju inte vara någons bekräftelserobbot bara för att du är ensam själv och helt slutar tänka på var du är , vad du vill och vart du är på väg. ........

Så ikväll när jag faktiskt insåg att mörkret inte bara direkt finns i ensamheten utan kommer i andra skepnader och sammanhang. Att den kanske inte når mig med bara kännslor av ensamhet längre tack vare att jag börjat känna efter och lära mig med olika verktyg hantera dom känslorna. Nu kommer den istället i trasiga människors behov att söka närhet kanske på exakt samma problem som jag har. Via appar som dränker en i falska förhoppningar för åtminstone jag inte lärt mig säga NEJ du är inte tyvärr vad jag söker efter och sedan säger tack och hej och letar vidare. Jag säger inte någon tror att det handlar om någon annan än mitt indre, Det är inte lätt att säga nej även om man vet om att det är det man ska göra.

Så imorgon ska jag ta upp detta med min terapeut.

Nu är klockan 0.23 och jag har slutat skaka. 😊 Godnatt alla

Nu är det sen kväll och man skulle väl gå och lägga sig nu egentligen. Men då gick man upp istället för en stund sen, tänka sig. Inte kom jag utanför dörren heller fast jag fick upp energinivån en stund på eftermiddagen med hjälp av både kaffe och andra prylar. Tappade sugen i alla fall och blev helt ofokuserad. Men gick då och vilade mig i stället för att åka iväg och köpa alkohol som det nog lätt hade kunnat bli. Så har sovit minst fyra timmar i sträck framtill kvart över nio här på kvällen.

Det är ju väldigt mycket omställningar i kroppen och psyket på många sätt när man går från dagligt missbruk av alkohol till att försöka att komma in i en mer normal dygnsrytm. Men försöker lyssna lite mer på kroppen nu och inte tvinga mig själv till att göra sånt jag inte tycker om eller är road av. Blev nyss så märkligt sugen på en röd grapefrukt, så satte i mig en hel sådan, och det var helt rätt. Hade faktiskt tänkt på grapefrukt ett par dagar och det är nog nått i den som behövs just nu.

Kanske en lite knasig, men väl ändå rätt vettig känsla infann sig nyss om att jag snart borde sluta med snusande och äta mer grapefrukt i stället. Så det kan bli när man är helt nykter och kan tänka lite mer normalt utan att krångla till allting. Har aldrig varit storkund av produkter från avdelning frukt och grönt om man så säger. Det har bara varit alkohol för hela slanten. Men nu kan man ju gå på upptäcktsfärd i fruktriket som väl kroppen blir mer nöjd och glad av. Har faktiskt funderat mycket på päron ett tag, vad det nu betyder. Har i denna stund inget alkoholsug alls och det är ju bra. Kanske dags för en kopp te och rostat bröd eventuellt...

Ha en fin kväll!

Morsning, tittar in och hejar på lite. Skönt att du hittar nya vägar att avleda suget. Och nu kommer ljuset och värmen tillbaks och det finns så mycket att njuta av utan alkohol. Grönskan lugnar och stärker oss..