Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 @Ny dag tack för fina kommentarer🌸Dom betyder väldigt mycket.

Vecka 28. Veckorna staplas och det känns så härligt att ha kommit så här långt. Tänker ibland på mitt tidigare destruktiva liv. Det var bara vin som kretsade i mina tankar, ALLT handlade om det. När, var, hur mycket, räcker det. Usch så himla bortkastat. Jag ville aldrig göra nåt eller träffa någon, bara sitta och pimpla vin.
Nu har jag lust till så mycket! Jag har fått dille att gå på konserter, jag lyssnar mycket på Albin Lee Meldau (ÄLSKAR hans musik), jag vill åka och vandra i fjällen, längtar till min yoga imorgon. Förra veckan låg jag i Bakåt fjärilen, den var UNDERBAR! Jag vill hänga med mina barn och barnbarn, jag vill åka på solsemester och teaterresa. Jag vill bowla och gå på promenad med vän. Sitta och prata om livet. Vill locka håret och göra mig fin. Boka bord på en mysig restaurang och gå på bio. Sitta på ett café och titta på folk.

Äntligen finns lusten på livet🌷

@Ny dag Tack ❤️ Ja, men så tänker jag också. Jag förstår att det är viktigt med rutiner osv men att vara sjukskriven pga utmattning beror ju på att orken inte finns.
Jag tror även att omgivning, vc, jobbet har svårt att förstå hur mycket kraft det tar att vara mamma t en ung vuxen dotter med psykisk sjukdom. Bipolär sjukdom typ 1 är en mycket svår sjukdom. Om min dotter bara orkar tänker jag att ju äldre hon blir kan det komma mer acceptans för sjukdomen och att hon tillåter sig själv att ta emot hjälp. Fast…det känns som om hon ska veta mycket själv vad hon behöver. För mig är det känslomässigt svårt att livet för min dotter ska vara så svårt. Jag vet att det finns flera här på forumet som har barn med olika funktionsnedsättningar som jag tänker kan förstå mig.

Jag hade tänkt gå ut och ta mig en promenad direkt efter att jag ätit min fil och druckit mitt kaffe men har inte kommit ut ännu och kl är snart tio. Jag ställde klockan på 7.30 för det har jag förstått att det ska jag göra enl rehabkoordinatorn. När jag vaknade hörde jag att man flög. Bor nära en flygflottilj och jag tänker att de har övning. Men ngt som jag tänkte som jag aldrig har tänkt tidigare är det så här det är när det är krig…man vaknar av flyget….I min klass fr ettan t nian arbetade nästan alla mina klasskamraters föräldrar på flottiljen. De var civila eller militärer resten av föräldrarna var lantbrukare som mina föräldrar var.

Hursomhelst så är det riktigt grått och dimmigt idag. Ska snart ta på mig mitt underställ och dricka kaffet före jag går ut. För jag behöver komma ut igår var jag inte ute på hela dagen så jag behöver göra vissa saker om än det känns tungt.

I em ska jag faktiskt hör och häpna t en fd kollega. Kanske vi har känt varandra i ca 13 år. Vi var i samma team på en gymnasieskola. Hon arbetade som skolsköterska och jag som skolkurator. Hade ett riktigt gott samarbete. Efter att vi slutade jobba tillsammans fortsatte vi att umgås. Ibland träffades vi tillsammans m våra män. Men för snart fyra år sedan slutade vi att umgås. Min fd kollega är en mycket omtänksam person, vill ingen ngt illa. Är ett maskrosbarn. Hon har tre barn som är läkare, jurist och civilekonom. Barnen bor i de flotta stadsdelarna i Gbg och Stockholm. Min fd kollega bor i ett flott hus inne i stan och har ett stort hus på kusten. God ekonomi. De sista åren då vi umgicks regelbundet så kunde jag skicka iväg tråkiga sms. Hon blev tyst vilket triggade mig. Ca ett halvår innan vår kontakt upphörde träffades vi och pratade. Jag berättade för henne att jag skrev smsn när jag var berusad. Hon berättade att hon blev tyst för hon visste inte vad hon skulle skriva. Vi kom fram t en lösning som inte funkade så en dag kom ett sms där det stod att hon kunde inte vara den vän som jag behövde. Det var förstås smärtsamt men jag hade ändå anat att det skulle bli så. Kanske ett år senare mötte jag henne i en affär och hon pratade om pandemin men för mig blev det så konstigt.
Till saken hör att vi brukade träffas tillsammans med tre andra fd kollegor (vilket vi fortfarande gör) men jag kände att det var jättekonstigt att ses utan att prata. Vi pratade och hon sa att vi skulle träffas igen men det blev inte så men vi har träffats tillsammans med övriga kollegor. För några veckor sedan träffades vi hon hade m sin man men vi stannade aldrig och pratade el kramade om varandra som vi brukade göra vilket blev så konstigt. Första gången som jag inte blev arg men jag skrev t henne och frågade hur blev det för henne. Hon svarade att hon trodde att det blev så för att vi hade haft kontakt på avstånd och att hon var lite feg. Och jag tror inte alls det beror på att vi har kontakt via sms. Jag tror att det handlade om att hon ville undvika att prata ifall jag var arg el ngt liknande. Förra våren mötte jag dem också i mataffären då berättade jag för hennes man bara sisådär att jag är alkoholberoende.
Så träffen i em beror på att vi inte pratades vid i affären…det var hennes förslag…promenad el kaffe h henne…jag valde kaffet.
Det här blev en väldigt lång utläggning men samtidigt som jag tycker att det ska bli kul att träffa henne så är det en utmaning. En utmaning att inte gå igång el känna mig förminskad. Jag har tänkt tidigare att jag har varit avundsjuk på henne fast jag vill inte ha vad hon har. Jo, men hade det så gott ställt ekonomiskt vore bra. Och för mig har det viktigaste varit att mina barn ska må bra och vara nöjda m sitt så vilken utbildning, var de bor spelar ingen roll. Jo, men barnbarn hade jag ju velat ha men jag är inte avundsjuk. Jag tror det handlar om övergivenhet h mig och att hon blir lite för mycket storasyster i sitt omhändertagande. Ok vi får se hur det går!

Till slut så….min chef har sagt t en kollega mig att hon ringer varannan vecka t den som är sjukskriven. Jag pratade m henne den 4/1. Hon ringde 12/1 och 22/1 då jag var upptagen men hon ringde inte igen. Fast det är klart hon är min chef, hon är tillförordnad chef över en annan arbetsplats samt håller på m chefsstudier så hur skulle hon hinna? Det är ganska tyst fr min arbetsplats skulle jag väl kunna säga.

Hursomhelst ha en fin tisdag🥰🌺

@vår2022 Jag ser fram emot att alkoholhjärnan ska lugna sig, skrika tystare, inte ta så stor plats.
Jag har haft mitt flyktbeteende i så många år och det kommer ta tid att lära om.
Att våga möta känslorna och tankarna istället för att skjuta bort dem och dämpa dem med att självmedicinera eller självskada.
Men allting gör ont, och jag är så trött hela tiden. Idag är en sån dag där jag inte alls orkar ta tag i vad som bubblar i kroppen, jag vill bara sova bort den. Men jag tar en timme i taget.
Och jag vet att inget blir bättre av att svänga förbi systemet på vägen hem från jobbet. Då skulle jag hamna på ruta 1 igen.

@Flarran Klokt beslut. Nä, dum i huvudet blir man inte av snus. Och det är inte lika skadligt som alkohol. Men ska man sluta snusa så ska man inte göra det samtidigt som man blir nykter, för då riskerar man nykterheten. Och den är allra viktigast! Sluta snusa/röka och viktminskning kan man ta itu med när man har varit nykter ett år eller längre. Hela det första året behöver man ha fullt fokus på nykterheten.

Kram 🐘

God morgon! @Andrahalvlek @Himmelellerhelvette, Tror ni har helt rätt i att det är lite riskabelt att sluta med portionssnuset redan nu. Fick lite konstiga tankar på att inhandla lite onyttiga drycker. Typ, nu var det ju så längesen sist, nog går det väl bra med lite folköl i alla fall. Alkoholdjävulen om man så säger, är allt en lurig jäkel.
En burk, en slurk och sen är man tillbaka på ruta ett igen. Så får väl ta en promenad och införskaffa lite snus i stället. För som ens helnyktre gamle far brukade säga, man blir då inte dum i huvudet av snus. Passar även här på att förmedla hans kloka ord om att den som inte har något behov av nikotinprodukter ska inte prova sånt heller, och få ett onödigt beroende. Ha en fin tisdag mina vänner!

@Flarran Godmorgon! Det låter oroväckande att du redan nu vill sluta med snuset! Jag slutade efter 15 månader av nykterhet och även då var jag orolig att abstinensen skulle få mig in på alkoholen igen! Det var totalt överjävligt att sluta! Jag blev deprimerad och hade bara mörka tankar under flera veckor! Jag var 100% stabil innan jag slutade så jag viste att det bara hade med snuset att göra och att det skulle gå över. Det finns en stor risk tror jag i att sluta med snuset efter tre månader som nykter. Bara du själv kan avgöra om du ska utsätta dig för detta, det kan innebära att du riskerar din nykterhet. Jag ville också sluta efter bara några månader som nykter men jag vågade inte ge mig på det, nykterheten var prio ett och kommer alltid vara❤️

@Nini Jag förstår att du känner dig ledsen att han inte bara kan avstå ett tag. Tror som flera andra att det är viktigt att du verkligen förklarar att du inte alls når bra av att dricka och behöver stöd och hjälp.
Jag tycker inte du behöver skämmas för det. Samhället och staten tillhandahåller en dryck som är beroende framkallande och en del blir beroende, andra inte.
Det är inget man kan styra över och ingen tänker väl på att det kan bli så illa från början. Sedan skapar alkoholen också ångest och skam.
Men den brukar försvinna rätt fort när man slutat dricka.
Ett annat tips ang fredagen kan vara att du köper hem någon god dryck och en påse goda nötter eller annat du gillar. Jag gillar Sweppes Indian Tonic zero med apelsinjos till och is…. Alternativet till öl behöver ju inte vara kranvatten..
Hoppas din man kan ge lite pepp nu. Min var också trög i början och verkade inte heller förstå mitt läge.
Men det har blivit bättre och även om det inte skapar något sug hos mig är jag ändå glad för hans skull när han dricker mer sällan..❤️🙏🏻

@Flarran Nikotinsuget är överjävligt, så plåga inte dig själv onödigt mycket. Att allt känns grått är klassiskt. Jag behåller snuset, har inga planer på att sluta.

Kram 🐘

Tre månader och en vecka som helt alkoholfri på detta eminenta forum såg jag just. Det kunde man väl aldrig tro skulle vara möjligt att klara av i början av oktober 2023 det förra året innan man började skriva här liksom. Men så har man fått mycket bra tips och sånt av forumkompisar också. Siktar nu på att ta mig alkoholfri in i månad februari som väl är inom räckhåll liksom. Tror det ska gå bra, men man ska väl inte ropa hej allt för tidigt. Det är lätt att börja springa innan man har lärt sig att gå. Sånt funkar aldrig har man väl hört i så många olika sammanhang. Aldrig ta den första ”oskyldiga” slurken med alkohol är det som alltid gäller. Förresten, @Andrahalvlek, kul att du tittade in. Har kört min enkla muskelträning, med hand och armstärkare och benträning idag också. Kanske blir det en liten promenad i morgon om man är på sånt humör.
Ha det fint kompis!

@Himmelellerhelvette Hej! Det har spruckit igen, tyvärr. Jag klarade en dryg månad den här gången sen känner jag mig så uttråkad att jag dricker fast jag egentligen inte vill, på helgen. Vardagen är inga problem. Så nu är det bara att försöka igen. Jag vet ju att jag inte ska dricka, mår så mycket utan.Är väldigt besviken på mig själv men jag får väl se det positiva i att jag klarade 1vecka mer än förra gången. Jag ger inte upp. Dag 1 nu.Tack för att du bryr dig❤️

Har haft en fruktansvärd ångest i ungefär en vecka. Känns som att jag tappat fotfästet och ramlar ner i avgrunden. Ensamheten hemma har varit plågsamt närvarande. Jag hade en presentation på jobbet förra veckan och hela värden snurrade. Samma sak när jag var på ett köpcentrum i helgen. Problem med närminnet har jag också just nu. Har sjukskrivit mig idag. Sov inget i natt och känner mig totalt färdig. Jag har tack och lov inte tagit till flaskan och det känns mycket bra. Jag har tagit 4 korta promenader för att få luft men sen varit helt orkeslös.

Hejsan! Tänkte egentligen inte skriva något alls idag om vikten av att var dag vara helt nykter i sinnet och samt då någorlunda klarsynt. Detta då för att inte hamna i en situation där alkohol blir nummer ett och överskuggar allt annat liksom. Men idag kändes det som att orden var helt slut. Förstår nu lite bättre varför alltid helnyktra morsan slutade att skriva i sin dagbok efter några år.

Det var egentligen inte så konstigt. För man tröttnar väl till sist på det mesta om det blir för mycket av något liksom. När man till sist kanske har vridit och vänt på de flesta stenarna och analyserat det mesta både högt och lågt och insett att varandet i sig själv, nog bara är som det är, och inte så värst mycket att göra åt liksom. Om man då enligt konstens alla regler eller spontant kanske även har bett böner, till en högre makt som man kanske tror på, och fått de svar man kanske upplever sig ha fått.

Då hamnar man väl, kanske beroende av hälsa och personlighetstyp, i ett läge där en slags jämvikt eller balans, utan alltför störande inre tankar till sist förhoppningsvis råder. Så kan det nog bli om man orkar att ta sig igenom svår upplevelse, eller känsla av meningslös tillvaro utan bedövning av onaturliga substanser. Man har gjort sitt jobb, det är inget mer med det. Kan man göra något mer...

Hur mår jag i denna stund skulle jag kunna fråga mig själv. Jo, tackar som frågar, det får väl knalla på som det går. Mår som vanligt, har ingen ork och energi, känner mig mest allmänt tom, inte akut nedstämd eller panikartat deprimerad. Existerar och andas i mitt varande, i mitt livsöde. Det finns de som har det mycket värre, så sitter alkoholfri, nykter och nikotinfri utan att klaga. För vad är det för vits med sånt. Första dygnet utan snus i år.
Kanske därför det varit extra grått idag. Men kämpar ändå alkoholfri och nyktert vidare.

Ha en fin kväll!

@Ny dag Jag hade bilden av alkoholdjävulen som en äcklig, sliskig, ful djävul med lismande ögon och falsk leende. Som med mild röst, lismande ögon och gnuggande händer vädjar om endast ett litet, litet glas vin, inget mer så lovar han sen att försvinna. Så klart var det en lögn, för han skulle bara be om mer och mer tills han/jag slocknade. Jag ville göra bilden så läskig som möjligt för att kunna be honom fara åt helvete! Att mig lurar han inte! Han är genomskådad! Denna kraft av ilska fick djävulen att försvinna och lämna mig ifred. Nu finns han inte längre kvar hos mig, det är alldeles för torrt här😂

@Varafrisk Finaste du, att vara sjukskriven innebär att ta det lugnt och återhämtning. Alla ord som enar i huvudet (känner igen mig). Välj en sak, varje dag en promenad exvis. Det ska ju vara lustfyllt att ta sig an saker inte bara måsten det är ju kanske det som är en del av som jag uppfattar det utmattningen. Små steg gör nog underverk i längden. 🥰

@Molnet Ja men det är så svårt och beroendehjärnan är listig och stark sant förgörande för det egna jaget. Jag måste jobba på att visualisera denna fula gubben i lådan. Varje gång tankar på alkohol och framtida återfall måste hen motas bort lika AH beskrev. Hur går det för dig? Jag känner att jag behöver all hjälp jag kan få just nu🥰

Ja så himla lätt att låta ångesten äta upp en.DET triggar bara det att ta till alkoholen & då blir ju det inte konstruktivt alls.Så man måste nog vara lite mer snäll mot sig själv & försöka att ta hand om sig själv på bästa sätt.@Ny dag

@Sattva Tack för ditt svar! Jag tänker att jag ska ta en kontakt med rehabkoordinatorn igen. Den rehabmottagning som finns i min stad finns på en annan vc fast den är till för båda de vc som finns. Vet inte om det funkar så att den även kan finnas t för den privata vc i stan. Även om jag kan läsa mina egna provsvar så vill jag att ngn m medicinsk kunskap informerar mig. Tar inte för givet att ngn gör det utan att jag själv får göra det.

Jättebra liknelse där mellan beroendet & gubben i lådan som bråkar.Och ett bra svar att jaja jag hör vad du säger men det blir ingenting med det.Den liknelsen & svaret tar jag rygg på!Mot nya tider med nykterhet & att inte ta det första glaset😊

@Varafrisk Ja många turer. De behöver ha en plan gentemot försäkringskassan. Såklart den kan revideras utifrån ditt faktiska mående. Även där jag jobbar är det svårt för pat att få läkartid. Fördelen att då ha tätare kontakt med fysioter el arb ter är, iaf på mitt jobb, att läkarna kan se i jnl ganska tydligt kring pat mående utifrån ft/at anteckningar.

Du kan ju söka hjälp på rehabmottagningen tillhörande din VC o se vad för stöd du kan få där?

@Sattva Tack för ditt inlägg och att du undrar🙏🏻

Jo, jag är sjukskriven via ”vanliga” vc. Det var inte helt enkelt att få tid h en läkare. Tycker inte alls att vc har fångat upp mig efter behandlingen då jag var kopiöst trött. Veckan före jul ringde jag vc den 19/12. Ssk skulle då prata m den läkare som sjukskrev mig två veckor på heltid två veckor halvtid i september. Ssk ringde upp mig 21/12 på em, gav mig en tid den 11/1. Jag svarade att så länge kan jag inte vänta. Hon frågade mig då vad skillnaden var att vara sjukskriven mot att vara ledig under julhelgerna. Hon visste ju inte att jag hade tagit ledigt mellandagarna och de extra dagar som man fick i och med jul och nyår var ju inte så många. Jag svarade henne att det är ju en viss skillnad att vara sjukskriven mot att vara ledig. Jag stod på mig och sa att ni har ingen aning om hur det är att ha gått i behandling/jobba m nykterhet och att vara mamma till en vuxen svårt sjuk dotter i bipolär sjukdom. Då fick jag en tid den 27/12 . Hon lät mkt sur och sa att det är bara 20 min! Jag har full respekt för att personal på vc har fullt upp då allt ska gå via vc. Träffade läkaren som sjukskrev mig först tom 31/1. Han kopplade in rehabkoordinator/samordnare. Jag trodde att jag skulle få träffa henne fysiskt men det blev ett samtal. Hon ringde mig 15/1. Ställde lite frågor till mig som bla om jag hade det svalt i sovrummet, att jag skulle inte äta före sängdags, ingen skärm osv. Jag svarade att jag har kunskap men det handlar om att komma t handling. Bestämde att hon skulle ringa veckan därpå vilket hon gjorde. Hon frågade om jag hade varit ute och gått mm. Jag sa t henne att jag kommer inte orka att börja jobba den 1/2. Jag bad även att få ta prov på min sköldkörtel vilket jag gjorde i torsdags. I onsdags pratade hon in på mitt mobilsvar att läkaren sjukskriver mig 100% tom 18/2 därefter 50% tom 20/3 samt att jag kan inte räkna m en förlängd sjukskrivning. Jag skrev på 1177 att jag tycker att det är knepigt att läkaren kan göra en bedömning nu över ngt som man inte vet något om hur det är om några veckor. Hon ska ringa mig den 14/2. Så jag tänker att det är väl upp t mig att ta itu m mitt mående. Vad jag har tänkt på är att både vc och ngn kollegor inte riktigt förstår vad utmattning är. Jag har inte blivit diagnostiserad med utmattningssyndrom jag tror det stod svår stressreaktion i läkarintyg. Och läser jag vad läkaren skriver så låter det som det här kommer ta tid. Jag kan sakna förståelsen hur svårt det är att komma ut på en promenad..att ytterkläder blir ett hinder. Och jag blir kritisk mot mig själv och dömer mig själv för lättja.

Det här blev så mycket mer än svar på din fråga Sattva…även lite frustration.

Kram🤗

@Andrahalvlek 🙏🙏🙏🥰🥰🥰❤️❤️❤️ Jag ska fixa detta!!!!

@Varafrisk Jag läser o följer dig. Visst är du sjukskriven via "vanliga" VC? Hos oss hade någon som du hade tagits upp i vårt psykosociala team. Blivit erbjuden o kallad till rehabmottagningen för hjälp med stressreducerande insatser (träning med fysioterapeut, ev mediyoga, ev avspänningsträning, träffa arbetsterapeut för hjälp med struktur i vardagen). Finns inget sånt på din VC?

@Ny dag Fy fan vad beroendehjärnan är utstuderat manipulerande. Hen kämpar för sitt liv nu. Tänk dig beroendehjärnan som en narcissistisk dryg jävla gubbe som du nu har stängt in i en trälåda. Och spikat igen locket. Där sitter han och gastar och skriker, men ingenting ska han ha. Svara bara ”jaja, jag hör vad du säger, men det blir ingenting med det.”

Den bilden hjälpte mig mycket, jag kunde då distansera mig personligen från själva missbruket, som var en destruktiv del av mig som jag inte längre ville ha med att göra. Jag kräktes mycket på slutet, som en jävla fjortis. Både under fyllan och dagen efter. Det var som min kropp skrek åt mig: ”Du förgiftar mig!” Den känslan kan jag nästan när som helst återskapa. Vidrigt. Det är superviktigt att aldrig glömma. Och att aldrig ta första glaset.

Kram 🐘

Det blev visst lite upprepning om eftervården…typ lite så det är i hjärnan.

Godmorgon!

Är väldigt trött idag. Kom sent isäng men kände att jag ville sitta kvar i soffan för att se ett avsnitt på en serie…Ny vecka och jag ska försöka göra bra saker…jag fattar att det är bra med att äta bra, sova bra och träna …frisk luft. Men jag är så trött. Känner så mycket måsten inom mig…nu måste du göra vad du kan för att må bra….du kan inte bara sitta i en soffa och hänga. Jobba med ditt mående …ut och gå…simma….gymmet…jobba med nykterheten…hur långt har du kommit i stegen…släpp taget om din dotter …du bränner ut dig annars…orden ekar i mitt huvud. Om jag hade gott om pengar så skulle jag vilja åka till ett hem typ hälsohem… där jag slapp ansvaret…sätta mig t bords och äta…gå på massage…yoga….dansa…sova…läsa…jag skulle behöva öva på att komma t ro…

För en timma sedan 8.20 ringde kuratorn som jag träffade på RC under några år. Hon skulle berätta att det blir ingen eftervård idag.
När jag såg hennes namn i displayen så kom stressen inom mig….direkt tankar på min dotter…har det hänt min dotter något?? Men nej kuratorn skulle bara berätta att det inte blir ngn eftervård idag.

Nej, nu blir det lite hushållssysslor, kaffe och ut på promenad även om det är motigt så mår jag gott efteråt🙏🏻

Kram🥰