Senaste kommentarerna i forumet

Tittar tillbaka på mina tidigare inlägg här och min första känsla är att jag skäms över att jag trodde att det skulle gå den första gången, den andra gången, den tredje gången jag gjorde ett inlägg och ett nytt krafttag.
Vad misslyckad jag är hör jag min röst säga i huvudet.
Men jag tänker inte skämmas, inte just nu i alla fall.
Jag har inte lust, ork eller tid att skämmas just nu.
Men jag håller den öppen för en annan dag.

Många hundratals försök att vara nykter har jag gjort under åren, men alltid fallit tillbaka.
Jag tänker inte sitta här och säga att jag har knäckt koden, att det kommer gå bra nu.

Jag vill ta en dag i taget, eller en timme i taget om så behövs. Försöka göra bra val när suget kommer.
Jag har en vilja, och det är det jag ser i mina tidigare inlägg nu när jag slagit bort skammen för en stund.
Jag har en vilja att vara nykter, jag vet (oftast) att jag har ett problem, en sjukdom.
Jag är ödmjuk inför hur stark a-djävulen är, och hur listig den är.

Idag har jag varit nykter i 22 dagar.
Idag har det varit väldigt jobbigt, och jag har varit nere på minutnivå.
Och jag har förhandlat med mig själv och djävulen fram och tillbaka.
Jag satt av tiden och bara tittade på klockan så att den kunde slå 20.00, så att köp-möjligheten i alla fall skulle vara över.
Och där kom ett lugn för nu, där vann jag en kväll och en morgon till.

Hej! Tänkte inte skriva något först, då jag väl inte direkt har varit på solskenshumör idag liksom. Men kollade in här en sväng i alla fall. Har ändå faktiskt varit ut i dagsljus vid klockan ett nånting på en promenad på totalt en kilometer tur och retur för att handla lite klementiner, läsk och en pizza som jag just har ätit upp. Såg nyss en video med en äldre svensk komedi. Försökte bli lite ljusare i sinnet och det gick väl si så där. Har då inte inhandlat några onyttigheter utan är som tidigare en alkoholfri nykterkvist. Kämpar på så gott det går och har då inga planer på att handla på bolaget som man väl ofta gjort när man varit trött på det mesta liksom. Får väl hoppas att det känns lite bättre i morgon. Trevligt att ni tittade in @Se klart @Denlillamänniskan @Andrahalvlek.
Ha en fin kväll!

@Flarran Min första reflektion är att det blir längre mellan dina dippar. De kommer, men allt mer sällan. Det tar tid för hjärnkemin att återhämta sig. Men snart lovar jag dig att du kommer känna genuin glädje i vardagen. Nu, nu, nu. Att befinna sig här och nu, både i tanke och handling, är nyckeln.

Sen kom jag tänka på en sak som någon klok sa: ”Motsatsen till missbruk är gemenskap”. Vi behöver känna gemenskap med andra för att må bra. Därför tror jag att AA funkar så bra för många.

Du har gemenskapen med oss här på forumet, men du behöver kanske hitta gemenskap även i det riktiga livet? Inte så lätt förvisso, men vi kanske kan hjälpas åt att klura?

Kram 🐘

@Jalls Så jättebra av dig att ta hjälp. Det är inget att skämmas för.
Det kan könnas tufft, men ibland är det det enda rätta. Fortsätt också att skriva här. Det känns oftast bättre när man får ner känslorna i en text, men det hjälper dig också att se var du står och vad du behöver göra. Här är du bland vänner som alla upplevt liknande saker . Du är inte ensam.
Kram ❤️🙏🏻❤️

@Flarran Jag förstår att det är tungt att se livet rätt i ansiktet, när du under lång tid tidigare lullat ned dig med alkohol. Just nu kanske det inte känns så muntert, låter det som. Att se livet som det är och fortsätta sin väg framåt, kan ibland tända en lite låga av hopp.

Ta hand om dig!

Hej igen,
Jag förstår att du ibland hamnar i dessa svackor, att det kan kännas meningslöst och tungt. Du har en bakgrund och diagnoser som du beskriver och som förståeligt är svåra att leva med.
Jag skulle ändå vilja bända upp för lite ljus i mörkret- och det handlar förstås om ditt beslut att vara nykter. Men jag tänker att det också möjligen innebär möjligheter för dig att må bättre på sikt?
Att du också medicinskt kan få läkemedel som kan ha större effekt när du inte dricker?
Snart kommer ljuset och våren. Kämpa på 🤗

@Varafrisk Tack för svar. Jag dricker veckovis nu. Min sambo dumpade mig för tre månader sedan och nu när jag flyttade till egen lägenhet så kan jag inte sluta. Tänker hela tiden på alkohol. Jag jobbar och så men det går inte bra. Har mailat en beroende-klinik precis, vet inte hur det ska hjälpa men vågar inte-inte göra det. Tack igen.

@Jalls Det är naturligtvis ingen kass fråga. Orkar du skriva ngt mer? Hur livet ser ut för dig just nu? Här inne är du bland vänner men du kanske behöver mer hjälp?

Kram❤️

Jag orkar inte längre. Jag gråter för ofta. Finns det något sätt att överleva? Så jäkla kass fråga.

@allatiders Hoppas allt väl. Och hoppas du är på väg mot sextio dagar. 🙏🏻
Glöm inte skriva här.
Hur det än går för tillfället. Man behöver ofta stöd de första månaderna, kände jag. Inte bara på grund av drogen, öven annat poppar upp under processen ..
😌❤️

Började att tappa kämpaglöden i natt. Varför ska man bry sig om att vara nyktert medveten och helt alkoholfri och då dagligen försöka att vara duktig på konsten att bara vara när inget tycks bli något bättre trots att väl kroppen och ekonomin fungerar. Detta medans man ändå mår psykiskt dåligt och känner sig att inte passa in i något sammanhang. Ett sammanhang där man alltså fullt ut kan säga att man trivs, utvecklas och kan vara sig själv utan att tvingas ta på sig en slags mask och göra sig till för att få vara en i gänget liksom. Just så kan man ibland tänka vilket väl är mänskligt.

Nu har jag haft tre lärorika alkoholfria och nyktra månader på mig att analysera mitt liv som det varit, eller väl rättare sagts upplevts att vara enligt mig själv. Har även förstått varför jag en gång började att dricka alkohol som bedövningsmedel. Det handlade om att jag inte var nöjd och glad i den situation eller tillvaro som jag befann mig i, först som liten, sedan ungdom, och sedan vuxen. Jag upplevde mig att existera, men inte på ett sätt som gav mig en inre själslig tillfredsställelse om man så säger. Jag upplevde mig att befinna mig i ett intighetens meningslösa tomrum.

Jag har sovit fyra timmar i natt och är inte speciellt trött, inte överdrivet pigg heller. Har denna dag vid sjutiden på morgonen ätit min enkla frukost och fått de vitaminer, mineraler och proteiner som kroppen behöver för att fungera rent biologisk någorlunda bra. Jag har även öppnat fönstret och fått mig lite frisk morgonluft för att fylla mina lungor med syre för att vakna till. Sitter nu återigen och skriver ned lite tankar om just min unika livsväg fri från distraktion av stressande åtaganden för att få det ekonomiska att gå runt. Jag har inga nära vänner eller bekanta eller daglig kontakt med den yttre världen i den verkliga världen , ingen att tala med då ork till sådant oftast saknas. Jag är helt i sällskap dygnet runt med mig själv vilket fungerar då jag är van vid att ha det så, det är enklast.

När det gäller min bakgrund och hur jag har druckit och på vilket sätt, det har jag i stort beskrivit från dag ett på detta forum. Jag har delat med mig av mina tankar, minnen, förhoppningar och fantasier och även känslan av en egen andlig övertygelse om en högre största allmakt. Jag har sett och förstått att det finns många människoöden knutna till beroendeproblematik som tycks bottna i kanske psykiatriska funktionsvariationer eller upplevda sådana samt erfarenheter som givit som resultat att människor inte klarat av att nyktert möta sin vardag och kunnat leva fullt ut i en harmoni och balans på alla plan för att känna en verklig personlig andlig, psykisk och fysisk harmoni.

Tänkte när jag vaknade i morse att nu vet jag hur det känns att vara just jag och att man nog aldrig kan känna att man nog ens är nöjd med att bara vara nykter. För när man väl är nykter och befriad från berusning och bedövning då ser man saker för vad de tillsynes nog verkligen är. Har förstått att man kan ha vänner och kompisar i mängd och ändå känna sig helt ensam ändå. Man föds till denna värld ensam och vi lämnar denna värld på samma sätt även om det kan vara folk vid ens sida vid det sista andetaget som man tar. Man kan ha samlat på sig en mängd kunskap och jordiska tillgångar men ändå inte känna sig nöjd och glad. Man kan aldrig resa ifrån sig själv hur långt man än färdas på alla de sätt som jordiskt är möjliga skulle man utan tvekan kunna säga.

Jag har sett människor som sagt sig vara troende på olika sätt, men när jag granskat deras sätt att tro så har jag sett att de ändå inte har varit nöjda och glada och trivts i sin situation. Det har ändå trots deras nyktra sinne alltid varit något som har saknats. Det har inte ens hjälpt att de kanske har varit medlemmar i någon stor intressegemenskap av vilket slag det än har handlat om. Människans öde tycks vara att gå endast sin egen väg och försöka göra det bästa av situationen tills de slutar att andas. Skulle här och nu trots total avsaknad av alkoholsug om man så säger nog tagit ett rejält glas av sinnesförändrande substans i form av alkohol men gör inte detta då det känns rätt meningslöst.

Detta då man ändå några timmar senare återigen sitter och funderar över varför man mår som man gör, dock väl kanske med en lättare huvudvärk och ångest på grund av väl vätskebrist och kemiska restprodukter som en kropp inte mår bra av. Kanske ska man arbeta och träna så hårt man kan för att slippa tänka så mycket och då mest fokusera på att bara vara. En slags arbetets meditation för att vara i ett ingenmansland bortom hjärnans logiska tänkande och strävan av en högre insikt kanske. Detta år och denna dag kanske kan vara början på något nytt och bättre får man väl hoppas.

Började att tappa kämpaglöden i natt. Men nu finns inte tid för mer eftertanke. Det känns som att jag är klar med att skriva av mig det mer basala då det mesta precis som detta jordklot nu mest tycks gå runt i samma slags bana för att med kanske någon mindre differens komma tillbaks till startpunkten igen så att säga.

Människor lever för karriär, sällskap, familj, ungar och husdjur för att slippa vara ensamma med egna inre ofta jobbiga tankar. Många fyller sin vakna tid och vardag med sport, musik, film, diverse meditation, religion och gud vet allt. Har dock inget att klaga på som mätt och någorlunda utvilad, borde gå ut med soppåsen som står där i hörnet känns det som. Så tar nog faktiskt och gör det nu. Stänger nu av datorn och önskar er alla en fin dag.
Tittar nog in på forumet snart igen, vem vet... Förresten @Se klart, kul att du skrev några rader, sånt uppskattas.

Kämpa på!

@Lora Jag har inget stort nätverk. Tre av mina vänner visste att jag var alkoholberoende flera år innan jag slutade. Alla på mitt jobb vet. Plus några till. Jag har sagt som det var att jag har självmedicinerat under många år men numera är nykter.De vänner/personer som inte kan köpa det kanske jag inte behöver i mitt liv då jag känner att de inte respekterar mig/mitt beslut.

Kram

@Varafrisk Låter som ett spännande steg! Har ingen direkt besatthet men att inte träna får mig att må dåligt. Att träna kontinuerligt varje vecka är något jag ofta gjort men det blev ännu viktigare sedan jag blev nykter. Innan jag blev helt nykter tränade jag mer i perioder och hundpromenader har ju alltid funnits där. Sedan var ju belöningen alltid vin. Nu är det mer en rutin och en livsstil som jag inte vill vara utan. Så nya rutiner och nytt fokus på livet har nykterheten inneburit för mig. Sedan kikar jag varje dag in på detta forum, kanske är det en besatthet?😁

Ha en fin dag hos frissan, det piggar alltid upp att få håret fixat. Kram❤️

Nu har jag kommit till Steg 6. Har pratat om mina karaktärsdefekter vilket min sponsor och jag gjorde väldigt grundligt. Min sponsor säger att steg 6 är ett steg ”att vara i” samt att vara uppmärksam på sina beteenden och be om hjälp för att ändra det man vill. Jag har boken ” Livsstegen” av Olle Carlsson sedan tidigare. Läser steg 6 hos honom för ibland känns den lättare att applicera än ”12 steg 12 traditioner”. Hans sjätte steg handlar om Vila….jag tar det lugnt.

På förra veckans eftervård pratade vi om besatthet. Nu när vi inte längre är besatta av alkohol finns det ngt annat vi är besatta av. Det finns ju mycket man kan vara besatt av som sex, smink, spel, biodling (min ena ledare har varit det). Jag känner själv kanske inte att jag är besatt ut av ngt just nu. Det skulle möjligtvis vara när jag hittar en ny serie som är bra som jag kan strecktitta på och käka chips till🙈 Har du någon besatthet?

Löning idag …jäkligt liten eftersom jag inte har fått ngt fr Försäkringskassan😱men jag ska nog fixa till det ändå så jag kan betala frissan idag👍🏻

Ha en fin torsdag🌺☀️🤗

@Varafrisk stort grattis till dig, du är verkligen en fantastisk förebild, som visar att trägen vinner ❤🥳🤸‍♀️

@Lora jag har kvar mina nära vänner, men dem jag gick ut med och var världsbästis med efter några öl, finns inte kvar. Det beror nog mest på att jag inte går ut och dricker öl längre.
De vänner som står mig nära bryr sig inte om att jag inte dricker, snarare tvärt om. De är glada för att jag hittat ett sätt att leva som gör att jag mår bättre än innan. De har uttryckt oro för mig innan så de är ett fint stöd. Å andra sidan har jag inte gått ut så starkt med att jag inte dricker. Ofta är det i sociala sammanhang bara ett "nej tack jag tar nåt annat idag" som besvaras med ett "aha ok". Skönt.
Min man mötte jag när jag hade ett längre uppehåll för 15 år sedan och han har flera alkoholfria vänner så för hana del är det inte så dramatiskt, snarare bättre nu när jag inte vill bråka på fyllan.
Jag har svårt att se att alkoholfria skulle bli uteslutna ur olika sammanhang. Vilka sammanhang? Det mesta går ju att göra med vänner, även utan alkohol.

@Lora Mina vänner har absolut inte vänt mig ryggen. De är nyfikna, ställer frågor, och sen är de glada för min skull. De har inte fått veta allt, det har ingen.

Min snabbversion: ”Jag har helt slutat dricka alkohol sen några år tillbaka. Alkoholen påverkade mitt mående negativt: sömn, depression, ångest. Min pappa var alkis och det är tydligt att jag har ärvt hans sårbarhet för att missbruka, och då valde jag att sluta helt istället.” Vem kan bryta med sin kompis efter en sådan förklaring? Men som sagt, de allra värsta historierna kan man ju låta bli att berätta.

Enda anledningen till att kompisar bryter vänskapen kan jag tänka är att de tänker: ”Jaha, där försvann en suparpolare.” Är en kompis nykter blir deras onykterhet så mycket tydligare. Att det är det enda man har gemensamt. Mitt tips är att initiera andra typer av umgänge: Äta brunch eller fika, långpromenera, besöka kulturevenemang osv. Göra saker aktivt ihop.

Kram 🐘

@Smillans Kunde varit jag som skrev allt där! Jag är också jättenyfiken på varför det är så! Bra metoder, dom använder jag också❤️

Godmorgon @flarran
Ja du det låter inget vidare med förra årets kalender och ”höjdpunkter”, så skönt att du tar steg för steg till ett gott liv, och garanterat ett längre liv.
Jag läser om hur du beskriver en viss oro kring umgänge med människor och även att vara i större sammanhang. Det är ju något som kräver rätt mycket av oss. Jag har i perioder tyckt att det har varit jobbigt med stora grupper människor, men det har nästan försvunnit sedan jag blev nykter. Jag är mer stabil inne i mig själv- även om jag inte älskar långa köer eller konsertarenor (vem gör det?)
Önskar dig en fin dag, kompis- och kämpa på! 🤗

Hittat en ny kompis. Visar sig att hon är 3 månader alkoholfri. Det som fick henne att bryta var att hennes bror tänkte bryta när hon blev påkommen med vin efter att ha skickat en selfie. Den tog.

Hon har tidigare varit nykter i 4 år. Tydligen mycket tuffare att bli fri denna gång. Det har jag läst innan. Att det är svårare gång 2.

Ytterligare en sak slog mig. Hon nämner att alla vänner försvann när hon berättade. Att det gjort henne rädd att vara ärlig med mig men min reaktion gjorde att allt rann av henne. Jag dömmer verkligen ingen. Hon var väldigt lättad efter vårt samtal.

Känner ni igen detta? Att vänner klippt bandet? Att det blir tyst?

Jag har varit helt öppen om folk frågar. Nu har jag återigen börjat fundera varför? Kanske, man inte ska säga så mycket? Kanske ska man. Jag blir lite tokig på skambilden. Jag känner nog att vi måste själva bryta den om samhället ska kunna lätta upp kring frågan. Många har så förutfattade meningar. Stereotypa.

Vi här vet ju egentligen att inget behöver märkas utåt. Ingen behöver drabbas egentligen utanför familjen. Livet kan se rätt "normalt" ut utifrån. Då fattar jag verkligen inte varför folk drar när man berättar. Man är ju fortfarande samma människa. Kanske bara mer balanserad.

Eller jo, jag tror jag fattar. Innan jag trillade dit så var även jag lite rädd för folk med beroendeproblematik. Kändes olustigt på något sätt. Oberäkneligt. Idag har man ju fått mer erfarenhet så rädslan är borta. Tycker dock det är sorgligt om alkoholfria ska bli uteslutna ur olika sammanhang. Det bygger ju bara skam i samhället. Sedan bidrar väl det med att färre vågar komma ut. Att fler sitter hemma och dricker i smyg. Detta gör att jag vill fortsätta vara öppen. Vill verkligen inte bidra till rädsla. Vill snarare bidra till att normalisera problembilden så att det inte ska kännas oöverkomligt för andra att vara ärliga och påbörja resan mot frihet. Att de ska se att det går alldeles utmärkt att leva glad som alkoholfri. Att det inte inverkar negativt på ens liv att faktiskt sluta. Att man fortfarande är att räkna med.

Frågan är om det är sant? Hur känner ni? Känner ni er inkluderad eller känner ni er uteslutna?

@ISE Hej! Hur mår du? Skriv gärna en rad så vi vet hur du mår❤️Kram🤗

@Sisyfos Tack🥰 Jag skrev jag lite otydligt…Jag har egentligen inte ont av att vara ensam hemma utan kan tycka att det är skönt. Men nu när jag är sjukskriven så är det en utmaning för mig att vara ensam med mina tankar det gäller då att inte fastna i negativa tankar. Dessutom när jag är så trött som jag är då är det skönt att vara två om ens barn behöver mer stöd. Men jag ser inget problem i det egentligen.

Kram

@Inombords Grattis! Så skönt när det närmar sig tre månader. Nu vet du att du klara det och att allt bara kommer bli bättre!❤️🙏🏻❤️

Grattis till 1 år VaraFrisk och fint att du delar rondellhistorien. Den är så äkta på nåt sätt. Tråkigt att dottern mår sämre igen. Tänk vad olika vi är ändå, jag skulle verkligen älska att vara ensam hemma i några dagar. Ibland undrar jag varför vissa gillar (självvald, begränsad) ensamhet och andra inte. Det verkar vara ungefär 50/50 som känner som jag. Hur som helst, höga det så fint. Kramar

@Ny dag Tittar in och undrar hur det är? Hur mår du? Kram❤️❤️