Senaste kommentarerna i forumet

Fy faen va' bra jag är...

Låg hela eftermiddagen och deppade och tyckte väl mest bara synd om mig själv och ältade mitt livsöde som väl egentligen inte är något alls att snacka om i fall man ärligt jämför det hela med vad andra och inte minst då många här på detta forum väl utan tvekan har att kämpa med.

Så bestämde mig för att ta mig i kragen och gå ut och promenera i regnigt höstmörker, vilket 16.40 hade sänkt sig över nejden och fick mig att bara vilja ge upp och ligga still och aldrig mer vilja resa mig upp igen. Tänkte om och trots att jag mest funderade på hur underbart det vore att vara skitfull och bara sitta och slöa och stirra rakt in i väggen som man alltid har gjort i så många långa år.

Kände plötsligt så tydlig inom hela mig - att vad faen är man egentligen för ett värdelöst jävla kryp som inte någon jävla gång kan bita ihop och göra skäl för rätten att få andas och även få vara här på på detta eminenta forum.
Tänkte först alltså bara på att ta mig ned till bolaget och svika mig själv och alla er kämpar som säkert har det lika jävligt som jag, om inte värre.

Så satte på mig skorna, hängde på mig stegräknaren och min tomma ryggsäck för att bege mig till ett apotek för att hämta ut lite lugnande och sovpiller som jag vet att jag ändå inte kommer att använda i onödan då jag hatar piller som inte är rent livsnödvändiga att knapra i sig.

Berättade för personalen där att jag nu har beslutat att börja träna lite så smått, jag satte mig alltså över min sociala fobi och körde lite spontan kbt-teknik vilket funkade hur bra som helst fast jag aldrig någonsin hade trott mig att klara av något sånt när jag bara en timme tidigare nästan var beredd att kasta mig framför ett tåg om jag då hade varit i närheten av ett framrusande sådant.

Det märkliga var att jag efter ca 1,5 kilometer rask promenad till jävligt rockig upptempomusik i hörlurarna under promenaden knappt var det minsta trött. Man kan så mycket mer än vad man tror. Mindes även vad farmor väl alltid brukade säga till farsan som väl var lite av en nervös och rastlös varelse som riktigt ung, vilket han väl ibland berättade för för mig när jag var yngre.

Gick sen in i närbelägen matbutik och handlade som vanligt en massa tunga konserver med mera av sådant som jag normalt endast handlat när jag åkt taxi eller cyklat. Uteslöt dock allt vad öl hette, vilket i sig var ett mindre konststycke då burkarna riktigt stod och skrek åt mig. - Nu är det väl dags för en härlig och avslappnade fylla.

Min depression och beroendemonstret inom mig fick dock på käften så att det bara small så säga. Kom sen klockan 19:50 innanför dörren med en total packning på över 17 kilo och var totalt jävla slut efter att inte ens ha suttit ned en enda stund och vilat mig alls. Nu sitter jag och belönar mig med friskt kallt kolsyrat vatten och känner mig rätt nöjd.
Fy faen va bra jag är... Nu siktar jag på månad två som nykter.

Kämpa på allihopa!

@Himmelellerhelvette Du och jag har nog väldigt lika historier. Känner igen mig mycket i vad du skriver. Jag tror vi balanserar på en slak lina mellan våra beroenden. Ska läsa bak i din tråd angående sommarens snedsteg i b. Känner för egen skull att jag nog använt alkohol istället för bulimi. Alkoholen till en början var inte så äckligt… Jag tror precis som vår22 skrev, att reda ut vad som triggar till att agera ut (använder uttrycket från boken Beroendepersonligheten som jag tycker är beskrivande) samt verkligen acceptera att vi har en beroendepersonlighet. Vi vill ha sinnesförändringen för att slippa det som skaver och det här och nu. Genom att stå ut/inte agera ut OCH samtidigt reflektera över VAD som skaver och/eller VARFÖR det skaver för att liksom komma till roten varje gång ett sug uppstår tror jag för egen del är nödvändigt för att tillfriskna långsiktigt och hållbart.

@erivan Grattis till oss och 10 dagar! Känner så igen mig med de två sidorna/rösterna. Jag har kämpat hör på forumet i flera år, varvat nyktra perioder med återfall men hittills alltid kommit på banan igen. Tror det är viktigt att aldrig ge upp! @Varafrisk är en annan här på forumet som kämpat länge men som nu varit nykter snart ett år. Jag har läst massor av böcker, flera av böckerna om och omigen. Tror på att nöta in nyktra fakta för att på så sätt stärka/rusta den goda rösten. En bok som jag lyssnade på 2 ggr förra veckan var Beroendepersonligheten, vet inte vad det var men jag kände ett lugn och som om poletten trillade ner. Har läst Tänka klart av Annie Grace och Alcohol lied to me av Craig Beck ett par tre gånger tidigare och som jag tycker är superbra. Även Skål tamejfan är att rekommendera. Dock är det genom att läsa beroendepersonligheten som jag verkligen känner att japp, det där är jag. Och jag tror när man får kunskap från olika vinklar kan man lättare göra om till sin egen. Har lidit av ätstörningar, är shoppingberoende även om jag just har den biten delvis under kontroll just nu. Hursomhelst, ska läsa din tråd och hoppas vi kan följas åt och förhoppningsvis fira gemensamma framgångar. 🙏🥰

@Ängans hej och välkommen!
Ditt inlägg är nästan som mitt första inlägg här.
Jag är snart inne på min fjärde nyktra månad så jag är ett bevis för att det går. Här finns så mycket kunskap, pepp och likasinnade så är du här mycket kommer du känna dig mindre ensam. Läs läs läs, ta in och begrunda. Vi är många som varit i samma sits och alla har vi något att dela med oss av som kan vara till hjälp. Du är inte ensam.
Ta dag för dag, ibland minut för minut, var bestämd och tänk på den här dagen om/när suget slår till, dagen du sa: jag orkar inte mer.
Var snäll mot dig, ge dig en varm klapp på axeln att du tog det modiga steget att skriva här.
Kanske du kan vända dig till Vc för råd om AA eller så kommer nog någon in här och svarar, jag har för dålig kunskap om just den biten.
Stor varm kram❤️

@Blenda @Charlie70 @Sisyfos @Himmelellerhelvette @Mormor2023 @Helahea Tack för värmande ord och tankar🙏🏻❤️

Min lediga dag idag. Att vara ledig innebär inte för mig att vara helt avslappnad utan en viss stress finns där. Det känns dock enklare att trivas i mitt egna sällskap vilket beror mycket på att min dotter börjar må lite lite bättre. Fast bipolär sjukdom är lurigt för det kan vara lätt att tro att det har lugnat sig för individen utifrån att hen inte är manisk men vi vet inte vad som pågår inom individen. Vår dotter är skör. Känns lugn och inte arg. Håller på att ändra hårfärg kanske inte den vackraste färg just nu men hon har visat hur slutresultatet ska bli. Jag tänker att hon vill göra en förändring som inte påminner om den maniska perioden. Fyra månader är en lång tid som den maniska perioden pågick. Jag är hennes mamma men försöker släppa taget lite grann. Försöker tänka på vad jag kan släppa, vad bör jag släppa och vad vill jag släppa. Men det kommer ta tid och jag kommer alltid vara en mamma som är lite mer dels för att det finns i min personlighet dels för att jag har varit tvungen att vara lite mer. Så det finns vissa saker som kör igång adrenalinet direkt som okända telefonnummer el om hon inte svarar på ett sms…men jag diskuterar med mig själv…för att lugna mig.

Något som tar mycket energi är mitt arbete. Jag vill verkligen byta arbetsplats men det finns knappt några jobb att söka. Känner mig oerhört ensam. Tappar lusten t jobbet. Har pratat m min chef men jag tycker inte att hon lyssnar. Jag vet att det även handlar om mig själv och jag tänker vad kan jag göra?

Har börjat fundera på att jag behöver fylla på mitt liv m ngt. Ska försöka jobba lite mer aktivt i stegarbetet igen. Går på ca ett till två NA- möten i veckan samt eftervården. Träffade min sponsor i söndags. Känns bra. Har inget sug efter alkohol men stoppar i mig onödigt mycket chips, sött och för mycket mat. Och jag vet att det beror på tröst…jag skulle så gärna vilja bli omhändertagen, bli bjuden på mat el ja …vad sjutton som helst…att någon bryr sig om mig. Så jag tröstar mig själv. Idag blir trösten lunch ute på stan och manikyr. Men jag har funderat på om volontär på Kvinnojouren skulle vara ngt för mig. Det verkar intressant …ska spåna lite mer vad det innebär, hur mycket tid man bör lägga ner på det. Behöver bli lite aktiv i sökandet på ngt nytt att göra för annars blir jag en bitter tant vilket absolut inte passar mig.

Kram❣️🍁

Minnen en tidig onsdagsmorgon.

Alla är snälla! - Det är visst bland de första eftertänksamma ord man ska ha yttrat en gång som liten grabb på kanske en knappt tre år eller nåt sånt där. Kommer ihåg att morsan ibland brukade säga att jag hade sagt följande - Mamma är snäll, Pappa är snäll, farmor är snäll, farfar är snäll, faster är snäll, morfar är snäll, mormor är snäll – och så där i barnhagen suttit och en kväll räknat upp familjens alla släktingar och bekanta, som för övrigt inte var värst många.

Diplomatisk lär man även visst ha varit mycket tidigt, då det första ord man lär ha sagt, visst var varken mamma eller pappa. För man ska tydligen under ett välling-ätande smått lyckligt utbrustit i att frambringa ett ord som inte fanns i någon ordlista, men som väl för mig var högst logiskt och relevant i familjesammanhang kan man nu tänka, då mitt första ord utan tvekan ska ha varit – MAPPA! Detta är diplomati på hög nivå av någon som var så liten som jag då måste ha varit.

Tänkte på tanken att - alla är snälla, så kan det nog kännas om de man har mött bara givit en vänlighet och förmedlat positiv energi som man känt trygghet av. Den inre kretsen, eller min familjevärlds trygghet som jag snart skulle komma att passera ut genom på bakgården. Då jag för första gången helt ensam skulle kliva ut, och in i den i den riktiga världen där människor precis som morsan väl hade försökt att förklara tidigt, kanske inte alltid skulle visa sig att vara så snälla liksom...

Har ett svagt minne att jag innan jag innan jag själv ensam satte mina små fötter utanför vårt slitna, men charmiga utrangerade rivningshus vid vägkanten där personbilar och lastbilar raskt rusade tätt förbi mest hela tiden, och skvätte vägens slaskvatten och vägdamm upp på köksfönstret som morsan varje dag fick tvätta för att vi som liten familj på tre personer i lägenheten, åtminstone skulle ha lite vettig utsikt tidigt på morgonen.

På baksidan av vårt gamla hyreshus fanns det en lite finare villa med en trevlig liten lekpark med sandlåda och gungor. Lite finare folk på något sätt kanske. Hade nog introducerats där utav morsan redan som två-åring eller nåt sånt där. Mammor brukar ju vid nyinflyttning presentera sig, sin familj och även så klart då ungen liksom. På det området var väl morsan på den tiden inget undantag så att säga. Synd bara att morsan senare skulle drabbas av psykisk sjukdom, men det är en annan historia.

Tänk vad många minnen som kan komma fram när man en natt har svårt att sova för att man väl kanske har sovit lite för mycket på eftermiddagen långt tidigare innan en normal tid för läggdags. Men igår var man ändå duktig och började med frukost, lagade sen rotmos på eftermiddagen och hade till och med även rökt skinka till. Rev även ett par färdigtvättade morötter och käkade. Nog är det lite konstigt när man inte har druckit starka drycker eller ens någon 10 procentig hemgjord mäsk på över en månad, hur smaklökarna tydligen så smått har börjat att vakna till liv.

Nu kan man till och med känna skillnad mot olika varukedjors morotssorter, en del uppskattar man inte alls då man så tydligt känner att en del morötter väl i miljöhysterins namn nog har simmat runt i något bad av såpvatten och tvättats för rädsla av att det kanske skulle kunna råka följa med lite jord in i butikens avdelning för frukt och grönt. Kom på att man inte har tittat på några nyheter på flera dar, men vad spelar det för roll, det är alltid bara krig och allmänt elände mest hela tiden som man matas med, och så undras det över var så många numrera är deprimerade...

Men oj, lunchtid redan och frukosten har helt missats. Det är inte bra när man för första gången på en massa år nu ska försöka sig på att få igång en morgonrutin, som här bestämts att vara mjölkchoklad och smörgåsar. Så nu är det bara fram med kastrullen, koppen, mjölkflaskan och limppåsen som gäller, för nu kör vi igång utan att tänka ett smack till, för då blir det väl frukost i kväll...

Ha en fin onsdag!

@Himmelellerhelvette tack för inlägg❤️ja jag önskar också att det gick o föra över dina erfarenheter till mig, vad härligt det skulle vara. Ja jag får jobba med mitt inre också. Jag gillar också att läsa böcker och får starta nu med Tänka klart och skål ta mig fan, sen får jag beställa mer. Jag hoppas det kan hjälpa mig att komma till insikt om mig själv. Det känns alla fall som jag har tagit ett steg närmare nykterhet den här gången, förhoppningsvis lär man sig nånting av misslyckade försök. Men jag vet att släpper jag det minsta är jag där igen. Kram

@Smillans Precis så gjorde jag också den första tiden som nykter, städade, slängde och ordnade i huset. Jag bytte till och med sovrum. Målade om ett större rum, köpte ny säng, nya sängkläder och gjorde fint. Den gamla sängen var helt slut och satsade på en rejäl att sova gott i. Ut med skit och slitet. Fixade badkaret som läckte vatten. Så nice! Jag tänker också att motivationen går upp och ned och att alltid ha motivation finns inte. Det är bara att göra för jag vet att det kommer att få mig att må bra. Har varit rejält sjuk i två veckor och inte motionerat alls. Nu har jag startat med ett lugnt löppass och ett pass styreketräning, jobbigt och har inte varit så himla motiverad men vet att jag inte får tappa detta, för då kommer jag inte att må bra. Det är bara att göra, just do it! som@Himmelellerhelvette säger😁. Precis som att bara gå till jobbet utan att tänka.

Och det härliga är att då kommer motivationen också tillbaka igen! Tänker att det är det som är rutin, man bara gör för att man mår bra av dessa rutiner. Hjärnan vet det och kroppen vet det och sätter inte emot, precis som hjärnan vet att man inte mår bra av att dricka alkohol. Man har fått nya tankebanor i hjärnan, ett nytt sätt att resonera med sig själv och den alkoholfria hjärnan är bra på att konsekvenstänka och ta bra och sunda beslut. Borta är den alkoholiserade hjärnan vars enda uppgift var att skrika efter belöningar i form av alkohol i alla lägen. Leve den friska, sunda hjärnan som tar bra beslut och som får oss att må bra! Som nu nöjer sig med belöningar när vi städar, fixar, tränar och bara gör. Så jäkla bra jobbat av dig!🥳

Ha en fin onsdag och just do it!❤️

@Delfinen80 Godmorgon❤️ Hur mår du? Vart är du i dina processer? Kram

@Smillans Det var bra! Den ska jag ta med mig! ”Vad gör man när motivationen tryter”

Jag älskar också ordning och reda, nu fick jag motivation av dig att ta mig an flera ställen jag länge väntat på att motivationen ska infinna sig innan jag börjar röja där. Haha ”Just do it” för det känns ju så bra efteråt!

Kram

@Himmelellerhelvette vilket bra exempel med trolleritricket🥰 Vi kämpar på med att hålla jävulen borta. Kram på dig❤️

Vecka 16. Jag är inne i en fas att jag röjer och organiserar. Jag har alltid gillat struktur, ordning och reda. De senaste åren har det varit mer kaos i lådor och skåp. Jag har inte orkat och säkert heller inte brytt mig så mycket. Men nu är det snart ordning igen. Jag älskar det och får ett sånt välbehag av att allt är på sin plats. Jag röjer i garderober, skafferi, köksskåp med tusen olika plastlådor. Röjer, slänger, staplar fint. Byter uttjänta saker, fyller på nytt, slänger gamla tidningar och utgångna skafferivaror. Torkar hyllplan och putsar speglar.
Inte allt på en gång, jag siktar in mig på en sak och gör klart. Och det slår mig hur bra jag gör det, och så bra jag mår av det. Jag städar livet.
Jag läste sån bra sak i viktväktarsammanhang:
- Vad gör man när motivationen tryter?
- Glöm motivation, det är bara ett hjärnspöke. Tänk som när du går till jobbet en tråkig dag, du gör det du ska oavsett.

Allt är inte så jävla roligt jämt, men man (jag) gör det jag ska. Nykter✨

Vilken fin tråd! ❤️ Ni har verkligen varit med om mycket! Vad häftigt att kunna gå till att hjälpa någon annan!

Hej ! Jag har inga tips alls, det är idag dag 1 efter flera år och senaste året ett eskalerande drickande. Men, jag är här! Du är här! Det måste gå. Jag känner igen mig i det med "ingen broms". Ett glas säger jag, men jag trodde det mest var sånt man sa. Varför tror du att det är så för dig ?

@morski Välkommen hit! Förstår att det är jobbigt att börja om, men hoppas du kan hitta det stöd och den pepp du behöver här. Även här påminns man ju om vad missbruk leder till, men kanske är det också bra att påminna dig ibland.
Men kanske blev det för mycket för dig med personliga möten?
Hur som: välkommen. Min erfarenhet är att det är bra att både läsa och kommentera mycket. Det ger ny syn på saker och ting.❤️😌

@erivan Läste det du skrev i @ny dags tråd om de två ”rösterna” den ena som tycker du ska unna dig och den andra som vet konsekvenserna. Jag önskar så att man kunde ge sin erfarenhet till andra om hur bra det blir när man slutar dricka och jobbar med sig själv på djupet och det är så sorgligt att man inte kan det men jag hoppas att du kan övervinna beroendedelen genom att se så mycket fram emot alla milstolpar att du vinner över den delen. Efter tre månader kände jag så många fördelar att jag ville se de som skulle komma efter 6 månader sedan vidare till 9, till ett år. Nu ser jag så mycket fram emot hur jag kommer må efter 2 år. Det är milstolparna som jag är så oerhört nyfiken på eftersom det kommer fler och fler må bra effekter hela tiden. Att få utvecklas, lära sig tänka nytt, bli intresserad av nya saker och upplevelser. Att vi har hela resten av livet på oss att få växa som människor. Det inspirerar mig till att fortsätta vara nykter och jag önskar så att jag genom ett trollspö kunde få ge den känslan till dig och så många fler. Livet har så mycket att erbjuda och bara vi själva kan göra våra val åt oss själva och vara nyfikna på allt vi kan lära oss, både om oss själva och annat. Det är helt underbart att få känna friheten vi alla har djupt inom oss att få välja själva. Tar beroendedelen över är det den som bestämmer.

Det gäller att inte bara sluta dricka utan att samtidigt jobba med sig själv och ta reda på grundorsaken till varför man dricker och när vi hittar den/dom behöver vi jobba med de känslorna. Jag tror det är det som AA har så bra program för som hjälper så många. Själv har jag läst böcker och hittat många av liknande delar som de jobbar med på AA men alla är vi olika och min väg har krävt säkert 30 böcker men jag älskar att läsa böcker, det har jag all förståelse för att alla inte orkar eller vill. Men jag skulle även kunna gå på AA och tänker på det då och då eftersom jag tycker gemenskapen verkar så härlig. Att få nya vänner därigenom som vet och förstår så man inte behöver känna sig så ensam.

Kram

*Inte Gullan utan fyllan

@Ny dag Jag har också läst den om Beroendepersonligheter. Väldigt bra bok! Jag gick också över från bulimi till alkohol. Jag minns när jag började.
Jag tog ett glas vin en vardag, min man undrade varför jag dricker vin en vardag och jag svarade att jag tycker det verkar mer hälsosamt att ta ett glas vin än att äta massa snacks.
Jag tyckte att jag hade kommit på lösningen men vinglaset blev oftare och resten vet vi ju.

Men jag slapp inte bulimin, den hängde på! Jag kunde bara kontrollera den bättre med alkohol och inte spy lika ofta i början men sedan kunde jag göra bägge, tyckte Gullan blev bättre på tom mage. Så jävla sjukt! Det sköna är att den försvann tillsammans med alkoholen. Fick några återfall de första månaderna som nykter men sedan tog det säkert 9månader till nästa återfall. Jag skrev om det i somras och blev rädd för att det skulle leda även till ett återfall i alkoholen men @vår lugnade mig med att känna efter vad det var som triggat mig. Det gjorde jag och kunde sedan gå vidare. I helgen fick jag ett återfall igen men det var inte min mening så jag är inte helt säker på om jag ska kalla det för återfall. Jag äter snacks när jag känner för det och det har inte triggat mig på nästan 1 år förutom den gången i somras. Men jag började må så illa, kände mig lite förgiftad. Mådde riktigt kasst efter jag hade ätit det och ville absolut inte spy. Låg länge och hoppades det skulle gå över men tillslut fick jag göra mig av med det. Fick väldigt dåligt samvete för det först men sedan tänkte jag att jag inte vill ha det. Jag tror faktiskt att det var min kropp som verkligen inte ville ha det och heller inte kunde hantera det.

Det jag vill säga är att jag blivit av med den men samtidigt som jag skriver vet jag inte hur det uppfattas. Du som själv varit i träsket, hur tänker du om mitt valda återfall och det nu i helgen på ett helt år? Jag vill alla fall påstå att jag blivit otroligt hjälpt av att sluta dricka alkohol eftersom den gav mig så dålig självkänsla, ångest och oro som även triggade min bulimi.

Kram❤️

Mormor, tro på att du klarar det! Se till att inte ha alkohol hemma. Vila, ät något gott, ta en promenad- känn efter vad kroppen verkligen behöver. Och fokusera på fördelarna, hur du vill må. Det är heller ingen skam att vända sig till vården och få stöd i form av samtal eller medicin.

@marshmallow11 Det låter fantastiskt! Vad gjorde du istället? Hur avledde du dig ?

@Zandra_N Idag är min dag1. Det känns redan nu läskigt. Jag tror inte jag klarar det för att jag har misslyckats så många gånger tidigare i halvtaffliga försök. Vad har funkat för dig ? Vad gör du på kvällarna ? Jag kan verkligen inte fortsätta med den ångesten, rädslan för att dö eller bli påkommen och skammen som det innebär att dricka. Jag försöker tänka att det är det som är mardrömmen. Att nu är jag fri! Men det här är dag 1. Varför behöver du sluta dricka ?

@himmelellerhelvette Tack ❤️ Det håller jag verkligen med om!
Igår var jag med om ett eldprov. Har varit iväg på tjänsteresa och på rummet fanns en minibar. Fyfan vad frestande det var. Sen så tänkte jag på hur god hotellfrukosten kommer att vara om jag inte dricker. Hade lust att kasta ut minibaren genom fönstret. Jag hade inte tagit en liten flaska och njutit. Jag hade tömt kylen. Antagligen kräkts och sedan vaknat skakig med ångest om att stå ut med en jobbdag och resa hem. Jag spelade hela filmen!
Frukosten var underbar ☺️

Du skriver både insiktsfullt och också roligt, @flarran. Du har verkligen ett eget språk och ett eget sätt att uttrycka dig, fint och kul att få gå bredvid här.
Jag tror att nykterheten i sig gör att vi vill ha det ”nyktert”- lite ordning- runtomkring oss? Många är vi som städat, rensat och röjt hemma i början av vår nykterhet. Men en liten sak i taget räcker bra, och du har ju redan börjat bygga nya rutiner. Bra där!

God morgon allihopa!

@Vinägermamman @Se klart @Kennie

Tisdag är det just idag, och klockan är 09:20 enligt datorns lilla digitalur där i skärmens nedre högra hörn som även säger att det är 2023-11-07, ordning och reda så det förslår. Det här med ordning och reda är inget som man har sysslat speciellt med, eller haft för vana att praktisera direkt genom åren. Allt har mest fått gå på och bli lite som det har blivit liksom.

Det är viktigt med rutiner har man hört många säga rätt ofta i alla år. Den enda rutin som man har följt automatiskt är den att utan tanke och större undantag i stort sett dagligen dricka öl, vin eller vad man nu har haft tillhands så att säga. Den rutinen satt man i natt som dyster nykterkvist och funderade en hel del över. Hur sjutton ska man klara av julen om man tar sig fram så långt...

Firade i alla fall igår med en flaska alkoholfri cider och en påse med ostkrokar att man inte har satt foten innanför det lokala bolagets dörr sedan eftermiddagen den 5 oktober i år enligt ett kassakvitto som låg och skräpade som påminnelse om detta faktum. När man tänker efter så är mitt uteblivande i denna butik faktiskt ett litet världsrekord i sig, kassören i kontantkassan måste nog tro att en av deras mest trogna kunder har blivit sjuk eller nåt...

Goda sov-rutiner är viktigt, och det kan man väl hålla med om. Redan klockan nio i går kväll så var jag ovanligt trött och tänkte vila en liten stund och sov väl till omkring 02:00 då grannen ovanpå som väl jobbar skift av något slag, tycktes ha konferens med kärringen sin om nåt. Så då blev man vaken och sittandes vid tv:n och funderade över tillvaron och tog ett par hårda mackor med leverpastej och tänkte, nu skulle det ha suttit fint med en pilsner...

När grannarna satt så där och kacklade ovanpå taket så kunde man ju lika gärna göra lite nytta och plocka undan en del grejer som man funderat på att ställa undan ett tag. Blir så stressad av oordning, papper, reklam och tidningar som ligger lite här och där. Men har så himla lite energi att hålla det fint och ordningsamt, så för det mesta skiter man i att bry sig i om sånt man känner och vet man borde tagit itu med för länge sen liksom.

Frukostdags är det ju nu, kom man just på genom att magen börjat knorra så smått. Få väl bli en kopp varm choklad och smörgåsar med mjukost och kaviar. Detta är i alla fall en god vana och rutin som det känns som att man vill försöka att hålla fast vid så gott det nu går, beroende på om mjölk finns hemma eller ej, vilket inte är minsta problem alls idag då jag ju handlade i söndags. Nu får jag allt fixa till maten.

Ha en fin dag!

@Ny dag god morgon! Grattis till dag 9. Jag är också på dag 9 efter flera återfall. Jag tycker också jag sover bättre, lugnare.Jag hoppas(vilket jag även gjort tidigare) att jag kan hålla i denna gång. Problemet för mig är mina 2 röster, den ena är bestämd och fullt fokuserad på att sluta dricka medan den andra säger att jag ska unna mig det du lever bara en gång. Men nu har jag berättat för familj o vänner att jag inte mår bra av att dricka och även köpt ett par böcker som rekommenderats på forumet. Gäller för mig att stå emot grupptryck och alla lockelser. Får tänka på allt jävelskap och dåligt mående alkoholen ställt till med. Vi får stötta varandra framåt och ta en dag i taget kram❤️👍

@Vinägermamman 🙏❤️, känner mig inte så stark! Men har inget val om jag vill ha ett liv med familj och jobb, vänner etc. Inga ultimatum från någon utan bara från mig själv eftersom jag vill inte leva som jag gjort. I mitt liv har beroendet tagit över, det är inte längre mitt riktiga jag som bestämmer. Och så vill jag inte ha det. Jag vill frigöra mig från beroendet. Läste boken om beroendepersonligheter, och jag kände att den var mitt i prick. Jag kommer parallellt nu att bevaka min bulimi samt mitt ohemula shoppande. Beroende kan lätt överföras och ersättas, och jag tror att jag gått från bulimi, hetsåt varje dag, till att bruka alkohol. Det har varit en långsam process men nog är det så.
Sovit tungt inatt, maken sa att jag snarkade helt vansinnigt (är lite snuvig), unnar mig en seg och lugn morgon och börjar jobba lite senare. Har inatt inte vaknat en enda gång, vet inte när det hände senast. Dag 9 efter återfallet kommer vara nykter. Ska på aw ikväll och tar bilen för annars kommer jag så sent hem. Inga konstigheter. Önskar alla en nykter tisdag för man ångrar aldrig en nykter dag!

Grattis till månaden! Fint att du kämpar på och ger dig själv en chans till en bättre tillvaro. För det är åtminstone lite lättare att leva om kroppen inte ständigt är förgiftad. Kanske hittar du längre fram din inre glädje och nyfikenhet. Gillar du att läsa? Ett fantastiskt sätt att glömma sig själv en stund och få nya insikter tycker jag. Och bibliotek är både gratis och trevliga. Ett perfekt ställe att vara runt människor en stund utan att ha några krav på sig.