Senaste kommentarerna i forumet

..i mitt inre, DÅ hade jag som mest behov av att skriva av mig på forumet...

Idag är det lite mera stiltje, det råder ett visst lugn inom mig, en sorts självsäkerhet, jag klarar av att hantera situationen.

Det gjorde det inte tidigare, vilket man kan läsa bakåt i min tråd.
Och precis som MT skrev hos vill.sluta's tråd, jo det kretsade tidigare runt mitt arbete, jag fokuserade mina problem dit.
Det var en av många saker som spelade in, men jag tror att det berodde på att jag BORDE klara av att hantera mitt jobb, har ju gjort samma sak i över 30 år nu, DÄR om något skulle jag inte tappa fokuset, illa valt?, tja det vet jag ännu inte heller, men det spelar ingen roll.
Dåligt mådde jag i min deppighet, och på mitt sätt blev det, inte blev det enklare av att jag slutade dricka mitt uppe i alltihopa.
Men när jag ser tillbaka på det så märker jag hur allt sitter ihop, i en oändlig cirkel, dricka, må dåligt, dricka, må dåligt..
Så det var det enda riktiga beslutet jag tog, för att bryta den eländiga kräftgången, jag satte ner foten och det gjorde ont.

Jag hade mycket riktigt som mulletanten också nämnde, stor användning av sinnesrobönen, skrev ut den och satte upp den på kylskåpet, på ryggen av bokhyllan på jobbet, läste den flera gånger om dagen, och lät saker bero, där jag inte hade makten att kunna påverka längre.
Då friskrev mig ifrån problemen, här har du inget att tillägga, du kan lämna stolen och ditt huvudbry...
Regnar det ute, det hjälper inte att man beklagar sig och surar, växtligheten jublar...
Snöar det ute, klaga inte, du väcker växtligheten som sover sin vintersömn...
Det brukar finnas en orsak till allting, och jag behöver inte förstå allt heller, ibland mår man bättre av att låta allt vara.

Koncentrationen gick till att vända blicken inåt (herregud, hur många gånger har jag inte tjatat om detta ord), MEN DET VAR VIKTIGT (för mig).
Vad är viktigt för mig, vad kan jag göra för att göra situationen bättre, hur mår jag när jag upplever detta, kan jag förändra det????
När det var bra, så var det viktigt att uppleva det som en positiv upplevelse, inte bara ta det för givet, utan stanna upp och...njuta!
Var det dåligt, så lämnade jag det, antingen fysiskt eller mentalt, jag tog mig bort ifrån det och lät det inte påverka mig, en mental blockering.
Oavsett om det var ett dåligt val för tillfället så gjorde jag det för min EGNA SKULL!
Mitt mående var av högsta prioritet, jag kunde vara ganska elak då och kasta tillbaka problemet på uppdragsgivaren, är det här mitt bord?

Jag var elak för att ta vara på mina egna intressen, och jag tror att det fungerade, jag fick distans till mig själv.
Fick en utanför-kroppen-känsla, såg på mig själv och ställde krav på hur min tillvaro skulle vara, strikt och reglerat.
Låter det konstigt, nejdå jag blev min egna chef och jag var tvungen att följa de regler jag hade satt upp, hur löjligt enkla de än var.

Tyglarna har släppt nu, men jag ställer mig fortfarande frågan...
Vad är det viktigaste för mig?
Svaret på det är enkelt, att må bra!
Vad gör du för att må bra?
Bara sådant som jag mår bra av!
EN av många saker är att inte dricka alkoholen, jo jag vet att jag mår väldans mycket bättre...för en stund, men sedan mår jag så fruktansvärt mycket sämre, under en väldans lång tid.

Vad blir det för slutresultat då?, enkelt.. jag ger blanka f'et i att dricka alkoholen, och gör annat som för tillfället gör att jag mår bättre.

..och för att återkoppla till sinnesrobönen...

Gud, ge mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.

Därför har jag ett annat mantra också....

"..förändring är bra"

Min förändring att inte längre dricka alkohol har givit mig ett liv som är betydligt lättare att leva.
Och idag lever jag ett helt annat liv, än det som jag en gång trodde var det mest normgivande.
Men måhända att vi är ett flockdjur vi människor, men vi är samtidigt individualister.
Och en dag, måste jag stå upp för den jag är, jag är Berra, och jag dricker inte alkoholen (..längre).

Så mitt beslut styrkte även andra delar, såsom min självkänsla..
Mitt liv står i centrum för mig själv...just nu...just här, och det är jag som bestämmer, inte ett alkoholsug, ingen deprimerande bakisångest.
Jag tog makten över mig själv och mitt mående, genom att styra bort det ifrån mitt beroende.

Enkelt?, nänä, men värt det?, alla gånger, idag mår jag som jag borde ha mått, hela livet...
Inte lycklig, men heller inte olycklig, skalan är oändlig och jag vill heller inte veta var den slutar.
Intresset är noll, eftersom jag befinner mig i ..nuet...

Svårt att förklara, men jag gör så gott jag kan, här på mitt livsforum..
Frågorna kommer om hur man tar kontrollen ifrån sitt drickande, det är inte en knapp som man trycker på,
det handlar väldigt mycket om att vända upp och ner på hela livet..
Det tog 30 års konsumtion att gå ner sig i fördärvet, fem år att ta sig ur det, och en helt ny livsstil kommer fram.

/Berra

rekommenderar jag varmt :D Samt även "Alkoholist med rätt att leva" av Nämndemangårdens grundare Birgitta Crafoord.
http://www.namndemansgarden-shop.se/alla-bocker/9

Hur går det med ditt besök? Inte lätt att stå emot, en riktig prövning... Lycka till!
/m

Här är det också uppbunkrat med stor godispåse :) Delar med maken, hoppas det inte kommer några barn... Tack Viktoria, känns skönt att kunna läsa om din resa och se att det gått bra.

Idag har det gått lätt att avstå. Känt sug vid ett par tillfällen, men hanterbart. Igår kväll var det däremot vita knogar som gällde. Gick bra under em, och ända tills maten skulle lagas och det skulle dukas fram. Då känns det verkligen inte som något positivt att inte få hälla upp ett glas vin. Tycker hela alltihop blir sorgligt och tycker så synd om mig. Bröt ihop och börjar lipa mitt i matlagningen, över hela situationen. Lipar lite extra för att jag dessutom är (över)fylld av självförakt för att jag gråter över en sådan banal sak som att jag inte kan dricka vin på fredagskvällarna (eller någon annan kväll heller för den delen), och om man gråter för en sådan sak så har man väl sjunkit lågt, eller? Nu är det ju, som jag skrivit innan, hela situationen som jag tycker är jobbig i det läget, hade jag fått ett glas upphällt i det läget hade jag faktiskt inte velat ha det. Jag tränar mig verkligen i att tänka hela situationen ut, och det känns bra. Jag vet att det inte räcker med ett glas till middagen, och jag vet att suget går över när jag bara börjat äta.

Tanten - tycker att Carrs bok är bra på det sättet, kan hjälpa till att sortera ut vad som är vad, vad är beroende och vad är vana och inlärt beteende? Är också halvvägs ungefär, vill inte läsa för snabbt, utan en bit i taget och fundera över vad jag läst.

Fick oväntat besök av den vuxna dottern, som var hemma och skulle fixa till sig innan lördagsutgång. Hon hade med sig vin och tog ett glas innan hon skulle iväg. Jag blev inte sugen då, men funderade lite innan hon kom, hur det skulle gå. Kände mig mest nöjd över att vara nykter och inte ha druckit ett par glas innan, och dessutom kunna skjutsa henne, dit hon skulle.

Ha en bra lördagskväll alla!
/m

... jag har skrivit det förut och jag vill ändå skriva det igen - tack för fina, stöttande ord! Du har gjort ett bra val i ditt liv (eller, kanske flera, men i alla fall ett val som jag vet att du gjort bra)!

Helgkram!

... tack!!

Ja, där var regnbågen och jag pendlar mellan "detta kommer bli fantastiskt, jag & barnen i vårt egna hus - hääärligt! Allt kommer gå bra, allt löser sig!" och "hjääälp, hur ska detta gå, ensamma jag i ett ensamt hus, hur ska jag klara att ta hand om det?"

Men många saker kommer bli bättre, och jag behöver jobba med att hejda mig - jag måste inte fixa allt i eller omkring huset på stört!

Adde, Mt, & Markatta - ni är bra, såå bra! Kram!!

Ett gammalt program där boken "Skål 14 berättelser" diskuteras.
Finns det en beroendepersonlighet eller kan vem som helst supa sig till ett beroende? När behövs professionell hjälp och vilka metoder finns? Ett seminarium med bland andra politikern Gudrun Schyman och skådespelaren Benny Haag. Arrangör: Sellin & Partner och Nämndemansgården.

Skickar med en länk utifall ni missat detta och har intresse:

http://urplay.se/Produkter/158534-UR-Samtiden-Bok-och-bibliotek-2009-Ka…

Ha det Gott!
Tanten

när man läser en del andra historier här i anhörigforum...men idag är jag jätteledsen och kan inte sluta gråta. De senaste veckorna har jag och exet haft en allt innerligare kontakt - vi har inte träffats speciellt ofta men iallafall tillräckligt för att vi för två och en halv vecka sedan tog upp diskussionen om en eventuell nystart och han sov över hos mig i mina armar. Han berättade att kampen mot alkoholen sedan vi gjorde slut har gått allt sämre och att han inte kan erbjuda något just nu men att han älskar mig. Jag berättade lite om mina framsteg i terapin och menade att vi kanske kunde gå fram långsamt och se vad vi båda klarar av utan att falla tillbaka i lögner och kontrollbehov. Vi skildes åt med detta som plan och med tanken att han skulle höra av sig i den mån han orkar och kan och att jag skulle ägna mig vidare åt att bygga upp mitt liv vid sidan om. En vecka senare åkte han iväg fyra dagar med en gemensam kompis och jag var en vecka i Sverige och hälsade på familj och vänner. Det tog alltså två veckor innan jag hörde av honom igen och det var i tisdags. Då ville han stämma träff på lördagen (idag) och bygga vidare på det vi startat. Vilket jag gärna ville. Sen hörde jag av mig igår för att berätta hur det gått hos läkaren som ska bestämma om jag ska opereras eller inte. Det svarade han bara kort på och frågade inget mer, resten av eftermiddagen och kvällen drack han och imorse på jobbet såg han helt förstörd ut samt undvek mig. Har inte hört av honom sen dess, så istället för träff sitter jag här och tycker synd om mig själv.
Jag bryr mig inte om att han druckit, jag är ledsen för att han inte kan avboka om han nu fått kalla fötter. För det är mycket hit och dit med känslorna hans verkar det som. Eller iallafall med att backa upp dem med handlingar. Han verkar livrädd att starta upp något igen men kan ändå inte hålla sig från att kontakta mig. Jag har förklarat att jag inte vill bara vara vänner och om det är det han vill måste vi bryta kontakten helt. Det vill han inte. Men är tydligen ändå inte beredd att behandla mig med öppenhet och respekt...
Ska jag verkligen behöva släppa människan helt? Jag vill inte förlora honom men jag är trött på att bli lämnad... det gör ont!

Om alkoholens påverkan och sorgligt om en ung flicka som förlorade sin pappa till alkoholen

http://urplay.se/Produkter/177260-Fakta-droger-Beroende

Hej och varma tack för dina ord till mig. Kan vara som du skriver
att hon känner sig ensam i sitt eget drickande. Igår och idag har
suget kommit och gått lite jobbigt just nu men jag står emot trots
att det varit kämpigt nu. Förstår inte varför det ska komma nu när
jag inte alls känt sug innan. Men, men jag ger mig inte. I efter-
middags tog jag på mig regnkläder och gick med vovven känns bättre
när man kommer hem. Försöker tänka i andra banor, säger till mig
själv glöm inte sista gången i början på september när jag fick
kramper och min man hittade mig på golvet.
Nej det finns inget att längta efter jag inser ju det. Men det tar
sin lilla tid innan hjärnan fattar det.
I kväll inget första glas vad som än händer, förresten finns inte
en droppe hemma.
Jag hoppas det går bra för dig
Ha nu en skön kväll
Kram
Konstnären

Han är allt bra klok, den där Mullegubben din;-)♥♥♥

hmmm, dubbelpost tydligen...

Hej m-m, läser lite här i din tråd, och känner igen mycket av dina tankar. Jag vill också tacka för dina rader senast, i min tråd.
Jag hoppas att din helg är lugn och skön, själv har jag laddat med stora godispåsen. Misstänker att ungarna får skynda sig att knacka dörr hos mig om dom ska få något:-)

Här hos Dig Berra.
Du visar att det går, går att förändra livet. Förändra tankesättet.
Är full av beundran över alla år som du varit fri från alkoholen.

Ha det gott!
Tanten

Har kommit halvägs i boken: "Äntligen full kontroll". Hittar vissa saker som är användbara. På sid 69 skriver han t.ex.:

"Anledningen till att jag vill att du ska sluta dricka eller minska konsumtionen är inte för att det håller på att döda dig, förstöra ditt liv och kostar en förmögenhet. Anledningen är att jag vill att du ska göra det av den själviska orsaken att:

DU KOMMER NJUTA AV LIVET SÅ MYCKET MER"

Här i Forumet läser jag också mycket i "Det vidare livet" Sporrar mig att andra klarat av att bli alkoholfria. Speciellt en dag som denna när det känns tungt.

Ha en riktigt fin lördagskväll!
Tanten

Mycket starkt gjort att tacka nej till det där glaset som du i förlängningen insåg kunde bli till 10.

Dåligt av din vän att ringa och försöka bjuda dig på ett glas, eftersom du berättat allt för henne. Hon visste att du bokstavligen varit nere i skiten och ändå ville hon ha dig till att dricka vin.
Säkert känner hon sig ensam i sitt drickande och är antagligen också mycket avundsjuk på dig som klarat av att ta tag i problemet.
Detta har du gjort med Bravur, nu drygt 7 veckor.

Ät du dina kakor och bakelser utan dåligt samvete. Skulle du gå upp några kg. så, vad då? Det spelar ingen roll.

Önskar Dig en fortsatt trevlig helg.
Kram
Tanten

Somewhere over the rainbow,
skies are blue,
And the dreams that you dare to dream
really do come true...

Häftigt flygcert! Får mig att tänka på Trollkarlen från Oz och ditt nick "flygcert" att det kanske är det som är att flyga. När man hamnar där mitt i orkanens öga, att man måste släppa kontrollen, låta vinden bära en, tillåta sig att flyga för att våga drömma. Vad är det Mulletanten brukar skriva, "en gynnande vind"?

Kram

Ah, vi tar en ny till:

Låt Mig Gå

Det kan väl aldrig vara sant som folk har sagt till mig
Att du gör allt du kan för att försvara mig
I så fall är det slut nu - Jag slår mina egna slag
Det kan väl aldrig vara så att du vill komma in
i en förbannad lögn ingen vill ha som sin
Är det ditt levnadsmål, så ligger du ner en dag

Min kloka vän, jag tror du ser ibland
att min blick den söker laglöst land
men det är inget du rår på
så låt mig gå
Min kloka vän, kan du förlåta mig?
Och inte sedan tyst begråta mig
och det liv vi kunde få
bara låt mig gå...
Låt mig gå
Låt mig gå

Jag antar att du drömt om att få ha mig här
som en befriare, din egen missionär
som målar guld i dina fotspår, men jag är inte här för dig
Det är mitt eget liv som måste redas upp
genom en revolution, en välplanerad kupp
som tar min vaksamhet på allvar, för den är verklighet för mig

Min kloka vän...

Stick:
Om vi backar några steg för att få bättre perspektiv
kan vi se hur alla chanser bildar kedja i vårt liv
Och om inte det vi söker står att finna just här där vi står,
Vore det fegt att inte leta någon annanstans om det går - om det går - om det går - om det går

Min kloka vän...

Ha en riktigt skön och avkopplande helg allihopa och bejaka livet, för det är ju ganska fantastiskt om man väljer att leva det fullt ut!/NM

Lika bra som Santorinis konstaterades:
Man ångrar aldrig en nykter dag/kväll!
Återigen tack!
/A

mig Andreas - missade att klistra in Sinnesrobönen.... Här kommer den:

Gud, ge mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.

Har suttit och letat i Berras tråd om sinnesfrids bönen som m.t. Tippsar om.

Och vad jag har läst, och ögnat i hans tråd.
På sidan 100 nämns sinnesro bönen, tror det var där Berra skrev om Tacksamhetsbönen.

Så klockren, men tyvärr hittade jag inte sinnesrobönen.

Berras tråd?

Denna fantastiska skilldring av ett ..... Ja flera års leverna.
Det kommer och går namn i hans tråd, namn man endast bara hört talas om.

Namn man känner igen.
Ditt namn Santorini dök väl upp någon gång för ca två år sedan.

Det är verkligen något jag kan rekommendera för folk dom har ett par timmar att slå ihjäl.

Läs läs och begrunda, vad är budskapet han vill förmedla.
Läste om det var i januari 2012 att han ville länna in. Han tillförde inget nytt.

Så fel man kan ha, såklart hjälper han alla nya som anländer till forumet.
Även om samma saker sagts gång på gång år ut och år in.

Eldsjälarna som ger så ofantligt mycket behövs, Berra, Adde, mulletant, mamaBlue, Markatta, Santorini och många av de Nya.

Fia tex, Och nu senast surfina och gammeltanten.
Ja listan kan göras oändlig
Fenix har även han med ex antal år.

Tillsammans bildar alla ett nätverk med människor som jobbar mot samma mål.

Har sagt det förut, säger det igen.
Tack för att ni finns.
/A

Tack Mammy Blue. Det där med en vit månad var bra. Visst skulle dom köpa den. Jag bor ju här! Dessutom:
När jag väl uttalat orden inför vännerna så håller dom ögonen på mig och jag tvingas visa att denna vita månad inte är några problem för mig.

Ha en fortsatt trevlig helg!
Tanten

Har läst ditt inlägg många ggr. Vill tacka dig blev så
glad. Visst har du rätt i hjärnan är kidnappad av alkohol.
Och när jag tänker på viss situationer där alkoholen varit
huvudsaken så kommer tankarna på alkohol. Det går nog att
tänka bort det där invanda beteendet.
Jag har ersatt alkoholen med kakor och bakelser tyvärr men
jag är smal så det gör inte så mycket just nu.
En vän ringde i går och ville bjuda på ett glas vin, jag
tackade nej sedan skrattade jag för mig själv när hon sa ett
glas vin, så sa jag oxså. Ska vi ses på ett glas vin, som
visade sig bli 10 kanske. Hon är lite putt på mig kan inte
förstå att jag slutat dricka. Har ändå förklarat allt för
henne och hon vet att jag varit nere i skiten bokstavligen.
Vet inte om hon känner sig ensam i sitt drickande.
Inget första glas idag
Ha en fin dag och tack
Konstnären

Jag tycker också att det verkar vara ett helt annat lugn över dej nu. Ett allvar som jag inte känt förut men observera att det är ju bara min personliga känsla. Jag ska ärligt säga att jag tyckte du var så "speedad" tidigare att jag inte orkade med. Kanske du fokuserar mer på dej själv nu. I alla fall vill jag uppriktigt önska dej lycka till!

Som så många gånger förr så från djupet av mitt hjärta.

TACK!!!

Tack, jag hoppas du vet och känner hur fantastisk du är som person och medmänniska!
Jag skall läsa, tänka och ta till mig.
För mig är det bara ett lugn som infinner sig.

Tacksam över att även igår så flöt dagen/kvällen på i nykterhetens tecken.

Jag behöver inte alkoholens effekt.

Gick upp i går morse och kokade fläsklägg ett par timmar, kokade sedan ett helt paket med gula ärtor så det blev den bästa ärtsoppa jag ätit.
Fullt med timjan, salt spadet från fläsklägget, gul lök, purjolök och lite mer av allt.

Sedan bjöd jag över mina föräldrar på middag.
En lyckad fredag!

Alla sover, jag zippar kafé och lyssnar på radion.
Kramar till alla som vill ha och behöver!
/A