Senaste kommentarerna i forumet

Lillablå, hjälte? Känner mig inte så kan jag säga. Mer om detta en annan gång, Men blir glad ändå:-)
Gunnar, jag har också en adress som kan användas i sådana här sammanhang, fenix@telia.com.
Så vi kan höras av när andan faller på. Fenix är förstås bara ett nick-name.
Och heter inte Felix heller:-)
/Fenix

..och tack Mamma Mu & Bollen för att ni finns...

Känner mig fortfarande inte bekväm med "nya" forumet, är lite vilsen...
Jag vet inte på vilkas trådar jag har varit, och hur många som har varit och läst på min...

Tidigare låg det på mellan 50-70 st om dagen, jo jag förde faktiskt statistk för att se vad om intresserade alla andra...
Nu har jag tappat det, och känner inte lika stor motivation att skriva längre, trots att det händer "massor" i mitt liv för närvarande...

Vad händer då?
Jo på alkisfronten firar jag nästa helg 2 år!!!, helt otroligt, inte ens en lättöl har vidrört mina läppar...
Är jag stolt då?... jo mycket!

Det har hänt så himla mycket på dessa två år, att jag mentalt har rivit upp hela mitt liv...
På gott & ont, och jag börjar nu se förändringarna ta sin nya form...

Mitt liv styrs inte längre av alkoholen, jag kan fritt välja vad jag vill, så länge jag inte väljer alkoholen, då har jag inga val kvar längre...
Jag kan fortfarande dricka öl, om jag håller mig till de helt alkoholbefriade sorterna, då förblir mitt liv ångestbefriat också...
Och inte tro att smaken sitter i alkoholhalten, smaken sitter i .....smaken, mycket enkelt...

Min tid med familjen, släkt och riktiga vänner har värdesatts på en helt nytt sätt, jag "myser" när jag umgås med dem...
Tidigare uppskattade jag bara umgänget om ytterligare en gäst var medbjuden, kung alkohol...

Jag har på eget bevåg bara pang-boom lagt av med mina antidepp-piller, mina recept "försvann" när jag remitterades tillbaka till min husläkare.
Och ger de blanka f-n i mig, så ger jag blanka f-n i dem, ingen kunde nås den fredagseftermiddag då jag upptäckte att mina piller var slut...

Jag vet att utsättningsproblemen bara haglar över mig, men de är små i förhållandet till hur jag mådde annorstädes...
Nu är det min tid att rida ut stormen, och kolla hur jag "egentligen" mår, är trött på att gå som i en dimma drogad för att överleva...
Nu ska jag överleva mina droger, två år kan sätta sina spår på lever och njurar...

Jag är j*vligt förbannad, och tar ton på jobbet nu när folk försöker sätta sig över mig...hugger direkt skoningslöst!
Jag bildar en allians med de som jag litar på, och håller de jag inte litar på, på minst en armlängds avstånd...
Jag har bildat fallgropar för min närmaste anti-kollega, och han trillar galant ner i dem mitt framför chefens förvånade min.
Nu är det min tid för revansch, och jag gör det på ett "bildat" sätt, inga fulknep...
Jag har vänt mitt skrivbord mot hans, och har nu full koll på vilka internetsidor han besöker på arbetstid...
Han känner sig utsatt, och jag tänker bara, "...välkommen i klubben lilla gubben.."

Tider förändras, det gör jag med, skillnaden är att jag har idag fått "verktyg" av mina psykoterapeuter, och med små skillnader, gör jag en psykologisk vändning.
Min chef dunkade som vanligt igår iväg ett "utskällnings-mail" till vår grupp, där han avkrävde ett svar av var och en av oss...
Idag fick han mitt svar, ungefär 2st A4-sidor där jag mycket sakligt redogjorde min ståndpunkt.

Om han inte gillade statusen så fick han numret till min husläkare och där han kunde försöka sjukskriva mig den vägen...
Ja jag är en "bitch" för tillfället, men en mycket stark och nöjd sådan, ...han har hittils inte svarat på det mailet...

Jag ska snart ha ett "medarbetarsamtal" där jag tänker föreslå honom att må piss en dag precis som jag mår, ...en enda dag...
Jag ska föreslå honom att ta en enda dos av min medicin "Theralen" enligt ordinering, och sedan ska HAN tala om för mig hur han mår dagen efter....
Får se om han vågar nappa på det erbjudandet, eller om han är den fegisen jag tror han är, dold bakom sin chefsposition...

Nu tänker jag fortsätta att driva mitt liv i den riktningen jag redan har stakat ut, att må bättre...
Så stå inte i vägen för Berra, för nu är han Berra-Butt, med rätt att bli putt..

Mors Berra

Hej Felix, vi kunde kanske ge det en chans, jag har en adress som jag inte använder mycket och som jag kan kassera om det skulle komma en massa skit i brevlådan. Du kan gärna höra av dig dit, om det finns någon annan i närheten av Gbg som är intresserad av att träffas över en fika så maila gärna.
Adressen temp@westerberg.name

/Gunnar

Tänk att se någon som man älskar bete sig så här, jag är så glad o tacksam för mina nyktra dagar som jag har bakom o framför mig, jag skulle inte klarat detta ensam, Ni på forumet, min fru, min son, alla hjälper mig...

Tack

Fenix, du är min hjälte!
Men var rädd om dig, kan ni inte skicka ett första meddelande
via Fejsboken, så att ni får behålla lite anonymitet?
vem vet, kanske du får ett av mig? nära göteborg sa du... =)
ha en go helg alla underbara kämpar!
kram!

Hej Gunnar!
Jag bor nära Göteborg, och för en tid sedan läste jag att du önskade att det fanns någon att snacka med som satt i samma sits. Kanske kan vi träffas och ta en kaffe, och se om det kan ge något. Jag känner också att jag skulle vilja ha någon att träffa som vet vad vi pratar om.
Om du är intresserad lägger jag ut en mail-adress som du kan skriva till.
mvh
/Fenix

Instämmer Berra.. blir bara illa berörd av att se detta...

http://www2.fhi.se/upload/Riskbruksprojektet/Tobak%20riskbruk/Artikel_a…

Jag är helt klart hypotes nummer 1

http://www.youtube.com/watch?v=PM9wx3slsOA

..mit svar blir ändå....ett nej...

/Berra

har jag vant mig vid att logga på här och läsa lite vad ni skriver, och naturligtvis skriva några rader själv. Känns som det är den ventil jag behövt den senaste tiden. Funderar mycket på helgens snedsteg och tror att det var två olika saker som skedde. Det första var ett: Äsch jag orkar inte leta efter en anledning till att jag inte ska ta ett glas vin. Faktum var att det inte var ett sug, dracks inte snabbt, och efter en liten påfyllning var det helt enkelt bra med det. Det som hände igår ger mig större funderingar.... att igen dricka öl i ensamhet, inte lika bra.

Trots allt går ju inte jorden under för det! Idag är helt enkelt första dagen på mitt andra alkoholfria kapitel. Borde ju fungera igen när det gick sist...

Imorgon kvällsaktivitet vilket kommer att gå galant eftersom jag måste åka bil en bit :-)

Fenix is back in town. Med rätt namn och allt:-)
/Fenix

...en bland många måndagmorgnar i mitt liv.

Numera har jag med mig ett beslut om att inte dricka just den här måndagen. Bara för idag för det är en tidsrymd som jag kan förstå och hantera. Den vetskapen ger mig en trygghet och tillit över att jag slipper fundera om jag ska hinna till bolaget eftersom spriten tidigare i mitt liv tog slut under helgen. Jag behöver inte bekymra mig om det eftersom jag inte ska dricka just idag.

Jag har en beroendesjukdom som det heter på fint sätt. Jag föredrar dock att kalla mig alkoholist eftersom jag inte kan svammla bort den diagnosen så jag kan börja förhandla med mig själv om att jag kanske kan ta en liten en för det var ju så länge sedan jag smakade starkt.

Jag är alkoholist och jag kan inte dricka alkohol.

Enklare än så kan det inte beskrivas.

Jag är också korsberoende vilket medför att preparat med substanser som ger likadan effekt som spriten är förödande för mig. Det finns en uppsjö av dem och jag försöker vara uppmärksam så jag inte får i mig något som kan riskera min nykterhet.. Senast var det läkaren som skulle skriva ut en hostmedicin till mig och där jag bad honom att kolla den aktiva ingrediensen, och ja, mycket riktig ingick ett morfinliknade preparat i vätskan. Det fick bli vanliga hosttabletter, receptfria, istället.

Jag har också full tillgång till mitt känsloliv vilket är oerhört glädjande. Det var en spännande och ibland orolig tid när jag nynykter skulle möta mig själv och mina känslor men jag är fantastiskt glad att jag gjorde det. Allt som jag tidigare dövade med alkohol får nu fritt spelrum i min knopp och kropp. Under helgen fick jag svar från en vän som jag saknat och en mycket trevlig fråga från en annan vän och jag måste säga att jag nog gick på små rosa moln efter det. Det är en underbar känsla att få uppleva det med alla mina sinnen och jag ser verkligen fram emot att få bejaka mina känslosvängningar och njuta av dem i en snar framtid !!

Inte trodde jag att ett nykert liv kunde vara så fantastiskt !!

om det sista inlägget kommer först !

Helgen har gått smärtfritt, och jag har verkligen hunnit och kunnit njuta av den...
Jag mår bra så länge jag ger mig tid för att njuta av den, allt annat är oviktigt..

Dotra kom hem idag, hade sin allra första negativa upplevelse med alkohol, jag har varnat henne, och jag var bara glad att den kom...

Hon har små luckor och vet inte riktigt vad hon har sagt och gjort, hon vet bara att hon och hennes bäste vän blev osams på småtimmarna...

Nu har hon ångest och mår dåligt...
Jag ha förklarat för henne att just den ångesten var den som fick mig att lägga av med drickandet.
Hon säger att det kommer dröja länge innan hon testar igen, och det är en nyttig erfarenhet...

Jag brukar jämnt tjata om att förändring är bra,
men just nu känner jag mig inte riktigt hemma på nya forumet, jag hittar inte som jag gjorde förut...
Hoppas att Mange ch grabbarna meckar till det så att det blir hanterbart framledes...

Tills dess ligger jag nog lågt ett tag...

/Berra

jag har svikit er, efter dryga fyra veckor och alla glada tillrop jag fått från så många, känns det som jag har gjort bort mig, eftersom jag gjort det jag lovade mig själv, inte skulle ske. Igår gav jag vika, främst för att slippa alla bortförklaringar och tänkte - vad faan så farligt kan det väl inte vara. Tackade trots allt ja och drack två glas vin till middagen. Varken mer eller mindre, inte tillräckligt för berusning, och hade faktiskt ingen större lust till mer. Trots det så kände jag att hjärnan var på högvarv inatt, typ dåligt samvete....

Imorse var det nya tag och som jag tänkte ingen större skada skedd. Efter en jobbig urladdning med min särbo kom jag hem och tog den där ölen som legat i kylen så länge.

Kanske inte ska försöka att vara så präktig, kanske är det inte värt att sova och ha dåligt samvete för det här? Klarade ju i alla fall över fyra veckor vilket innebär en ruskigt massa odruckna glas, men man känner sig sämre till mods...

trots allt lägger mig ju inte på fyllan, även om jag hade kunnat dricka flera öl, och ser fram mot en ny HELNYKTER dag imorgon ;-)

Ta hand om er där ute, hoppas ni är starkare!

Jag tar till mej dina råd spottar i nävarna och kämpar på :-)

Jag ser dig!
håller till på sidan främst för anhöriga, mitt tips till dig är:läs, läs, läs och skriv. här finns all erfarenhet, kunskap och värme du kan behöva för att ta dig ur det, och precis som du skriver måste du göra det för din egen skull!!! =)

Fenix, byt inte nick, du är ju en NyFenix nu!!!
<3

Hej
Är ny här .....kollar runt och tycker att detta är ett möjligt forum för mej. Nykter sen ynka 4 veckor , det är berg o dal. Sug ibland och stark ibland. Visst är jag rädd för att misslyckas, men en dag i taget får det bli. Det är dj-ligt skönt att slippa baginboxen helt klart...........ändå tomt efter fanstyget om du förstår. Det gäller att fylla livet med annat och komma ut ur vindimman.....det vet jag ju.
Skönt att vakna nykter utan ångest för att boxen sinat, men varför kan inte han, min man, ge uttryck för att han uppskattar skillnaden. Han gillade ju inte mitt sörplande .
Vid nått tillfälle har han sagt att "det där verkar ju gå lätt"...........fy fasen det är ju kamp varje timme varje dag i princip. Jag ska klara det här för min egen skull !!!!!!!!!
Vi hörs

Äntligen tillbaks igen. Har varit borta mkt, men framför allt har jag inte kunna komma in på den nya forumet. Så jag heter FenixNy nu, men det är gamla Fenix som skriver. Äntligen, men nu måste jag sticka iväg. Bästa hälsningar till er alla kämpar!!
/Fenix

Jag satte kryss i kalendern när han var full... många kryss blev det. Helger & ledigheter var värst...

Kram kram...

Hej min vän

Oj, vad jag känner igen mig i det du skriver. Jag har ju skrivit dagbok under hela tiden, sparat alla mail och ibland när jag sitter och läser igenom allt så ser jag ju i backspegeln hur han har manipulerat och kränkt mig, ljugit om alkoholen. Men jag ser också hur jag gång på gång har kämpat att få till en försoning, låtit mitt livsutrymme krympas om och om igen.

Han går än i dag med sina systempåsar men nu är han inte längre på väg hem till mig. Och du, hellre ensam i ensamhet än ensam i tvåsamhet.

Sen ska du veta och känna att du verkligen är ett stort stöd för många av oss här på forumet.

Kramar i massor/ Märta

Hej Gunnar

Oavsett vad du skrev i början så har du såväl insikt som styrka/envishet. Och dessutom tar du ansvar för din egen problematik, det är trots allt grundförutsättningen för att kunna förändra sitt liv. Att be om hjälp är bra och som du skriver, det finns mycket hjälp och stöd att ta till.

Kan bara hålla med dig om att det är ohyggligt svårt att försöka ta sig ur på egen hand, det gäller både beroende och medberoende. Det är mycket man ska konforontera och bearbeta, skräp som skvalpar i kropp och minne.

Grattis till ytterligare en dag i nykterhet i ditt liv. Jag tycker du är beundransvärd Gunnar som kan stå emot när suget kommer. Det kan vara ohyggligt starkt och lömskt.

Kram Märta

Märta,
Visst har det gott fort. Det kanske inte var så illa som jag ville påskina i början. Jag tog i ordentligt i alla fall för jag upplevde det som att det går åt helvete snart. Jag har min far i tankarna och jag vill inte gå samma öde som han gjorde. Jag började känna att jag betedde mig precis som han, som en alkoholist gör.

Att det gått snabbt för mig att komma så här lång kanske beror på att precis som när jag slutade röka har jag gett mig fan på det, att jag ska klara det, att jag inte ska misslyckas. Jag känner ett stor sug ibland och jag har gått in på flera pubar i stan men vänt och gått ut igen med tankarna "nää, jag ska inte ta den där ölen, jag ska fan inte misslyckas".

Jag sökte mig till vården och jag fick hjälp, kanske inte hade behövt det men varför inte ta all den hjälp man kan få. Att göra det själv är jäkligt svårt tror jag. Och utan det här forumet så hade jag absolut inte klarat det. Det ger mig styrka med era peppande ord ibland, att läsa om era svårigheter och även glädjeämnen. Det känns som att Ni är mina bästa vänner.

Jag var ganska sugen i går kväll igen, hade sån lust med ett glas vin. Jag tog aldrig vinet, jag satte på en film och hela min koncentration gick åt till filmen. När filmen var slut var det dags att gå och lägga sig. Puh, jag klarade ytterligare en dag med sug efter alkohol.

Idag ska jag vara nykter!

/Gunnar

LillaBlå !
Tack för att du fortsätter skriva här och hjälper mig att få kunskap om "den andra sidan".
Du betyder mycket !

Gokväll kära vänner...
Skulle bara kolla schemat för nästa vecka, satt på spårvagnen hem från mormor, och hittade en plus och minuslista jag skrev för knappt ett år sen.
mina plus och minus.
ur hans synvinkel.
så som jag tolkade det han bokstavligen sagt.

behöver jag säga att inte ett enda var på plus?

- jag skämde ut honom (när jag var stolt och glad över att få presentera honom för ett par av mina kollegor på jobbet)
- avbryter
- beter mig som ett barn, alt är ett barn
- vill ha all uppmärksamhet
- överreagerar
- kontrollerar
- förföljer...
etc, etc...

Nu kommer snart julen, för ett år sen pysslade jag hemma hos honom och barnen, fixade små paket till barnen att hänga upp i min gamla adventskalender som mormor broderat åt mig, bakade pepparkakshus, bakade lussekatter och gjorde godis... trodde väl att lyckan var för evigt, att om bara jag blev lite gladare och trevligare så skulle allt bara bli bra... hade inte riktigt fattat hur illa det var, inte förrän julledigheten kom och han drack varje dag, inte alltid så mycket, men alltid mer än att han kunde ta bilen i snöstormen och köra till busstationen i andra änden av samhället för att hämta mig när jag jobbat klart...

Stackars man, stackars barn, men inte stackars mig, för jag må vara ensam, men jag är inte olycklig!

Och till alla underbara som finns här: tack för alla vänliga ord på min långa resa, TACK!!! Jag har sagt det förut, jag säger det igen, det kan hända att jag råkar säga det nästa vecka också: Ni är livbojar att hänga fast vid, ni är de klänypor man kan hänga upp sina dagar i, ni betyder mer än ni anar där på andra sidan skärmen!!!

Kärlek till er alla!!!